Varför London?

Anledningen till att just London attackerades är mera skrämmande än vad man först kan tro. Kopplingen till kriget i Irak har gjorts, men så enkelt är det inte. Terror har riktats mot England tidigare. Kriget mot terrorismen inleddes då två flygplan flög in i World Trade Center. Det var inte västvärlden som förklarade krig. England är Europas största nation på den politiska arenan, liksom London är Europas ekonomiska nav. Men det är också i London som det finns en stor muslimsk population. Kriget som terroristerna inledde mot västvärlden 11/9, riktas inte mot något specifikt land. Det riktas mot västvärldens kultur och moderata muslimer.

I London har det under lång tid funnits islamistiska agitatorer som skapat rubriker. När terrorn kom till norra Europa 7 juli, riktades blickarna mot al-Qaida och arabvärlden, men inte mot inhemska pakistanska extrema organisationer, lika lite som bekämpningen av islamister överhuvudtaget riktats mot Europa.

Av den brittiska populationen är 1,5 miljoner muslimer, varav 610 000 är pakistanier, 360 000 från Bangladesh och Indien samt 350 000 från arabländerna och Afrika. Varför är denna koppling essentiell? England har sedan Karl Marx dagar varit en fristad för extremister. Efter kolonailtidens slut har islamistiska extremister flytt undan förföljelser och för dessa har bl.a. London blivit en fristad. I Pakistan bildades Jama'at-i-Islami (Community of Islam) rörelsen, som grundades av Abu'l Ala Mawdudi. Han var en teolog som, underligt nog, dog 1979 i Buffalo, New York, vid 76 års ålder. Jamaaiterna, som följde Mawdudis lära, vann stort inflytande hos den pakistanska armén och underrättelsetjänsten, och kom att bli ett viktigt stöd i den Pakistan-Saudiarabiska allians som stod bakom Talibanregimen i Afghanistan.

Saudiarabiens statsreligion, Wahhabismen, har hållt en illusorisk allians med västvärlden, medan Jamaaiterna alltid har haft en prägel av starkt hat mot västvärlden. Jamaaiter och Wahhabiter delar dock ett starkt hat mot de muslimer som inte delar deras tolkning av islam. Shiamuslimer faller därför ofta offer för terror, framför allt i Pakistan. De ratar även dessa muslimer i de omgivningar där dessa båda islamistiska tolkningar frodas här i väst, och de anser att självmordsbombningar är legitima i kriget mot "de otrogna". Pakistan har små resurser, medan Saudiarabien har stora oljerikedomar. Rikedomar de använt till att infiltrera och sprida sina irrläror i muslimska samhällen i väst, bl.a. i Göteborg.

Därför är det inte speciellt märkvärdigt, om än chockerande, att fyra engelskfödda pakistanier pekas ut som självmordsbombare i attentaten i London. Det är också pga. dessa omständigheter som fredagsbönerna i sunni-moskeer i engelska städer, likt Leeds, är betydligt mera radikala i sin ton, än arabiska gaphalsar som den syriske Omar Bakri Muhammad, egyptiske Abu Hamza al-Masri, eller den saudiska Saad al-Faqith. Det är heller ingen tillfällighet att dessa personligheter ratar muslimsk media, likt Al Jazeera, för att hellre uppträda i icke-muslimska mediakanaler, som BBC.

Europa har i ren naivitet, utan att kontrollera vilka som kommer in i länderna, fallit på eget grepp. Länder med stora muslimska befolkningsgrupper från länder med den sunnitiska inriktningen av islam bör därför hålla noga utkik efter extremister. Nästa gång kan det annars vara våran tur.