Luxemburg blir det trettonde landet i ordningen att ratificera fördraget om en konstitution för Europa. Tidigare har bl.a. Spanien, Österrike, Italien och Tyskland ratificerat fördraget. Spanien och Luxemburg är de enda av dessa länder som har haft folkomröstningar. Frankrike och Nederländerna hade sällat sig till skaran länder som ratificerat fördraget, om inte folket hade röstat nej.
I en sådan här fråga borde parlamenten föra över frågan till medborgarna och låta dem besluta. Hade regeringarna som ratificerat fördraget stöttat sina beslut på folkets egen önskan hade fördraget vunnit större legitimitet. Nu är det inte så. Bara Spanien och Luxemburg kan i det här avseendet sägas vara "berättigade" att faktiskt fullfölja sin ratificeringsprocess.
Av Luxemburgs 459 000 invånare valde 56,52 procent att rösta ja. Det borde vara glädjande för Jean-Claude Juncker, Furstendömet Luxemburgs premiärminister, som hotade med att avgå vid ett eventuellt nej.
Med Luxemburgs ratificering ställs frågan om fördraget på sin spets. Är det dött eller ej? Det går inte att ha en kompromiss på detta område, dvs. de som vill ha konstitutionen får den och de som röstar nej står utanför, då hela EU:s beslutsordning och ramsättning för verksamheten beskrivs i konstitutionen. Det blir två EU. Det fungerar inte. Det måste till en diskussion och ett beslut från EU hur man skall gå vidare.
Gör man inte detta måste fördraget betraktas som dött och det går inte att, som Göran Persson vill, ta hänsyn till de som röstade ja i Frankrike och Nederländerna.
Kommer inget klart besked från EU, när Storbritannien, Sverige, Polen, Portugal, Danmark och Irland lagt ratificeringen på is, måste den rationella utgången bli att börja om från början och dödförklara fördraget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar