onsdag, augusti 31, 2005

Socialdemokratin i kris

Göran Johansson lämnar partiets verkställande utskott i stark kritik. Johansson är Västergötlands starkaste socialdemokrat och har haft en ledande position inom LO och socialdemokratin. Nu bekräftas alltså tidigare rykten med att han hoppar av.



Anledningarna är många, men det som fick bägaren att rinna över var försvarsminister Leni Björklunds beslut att lägga ned Amf4 liksom Göran Perssons diktatoriska ledning över partiet.

"Jag har känt mig maktlös. Det här är en enmansshow," säger Johansson till Expressen.

Socialdemokratin av idag är centrerad till Stockholm och lyssnar dåligt till övriga landets intressen. Johansson krävde att få tala med Björklund och Persson i samband med försvarsöverläggningarna, men ingen ville tala med honom. Ett parti som inte visar en man av Johanssons dignitet större respekt förtjänar inte en regeringsposition. Tack vare Göran Johansson har socialdemokratin kammat hem flera val i Göteborg, där Johansson t.o.m. har stor respekt inom borgerligheten.

Vid verkställande utskottets sammanträde, lämnade Johansson sitt bittra avskedstal, där han riktade kritik mot ledningens oförmåga att lyssna till företrädare utanför Stockholm, liksom Göran Pressons ledarstil. När Johanssons ärende var färdigt, svarade Persson kallt med ett; "jaha, då tar vi lunch".

Jag har påpekat det tidigare och säger det igen. Göran Johanssons beslut är riktigt. En idealist och sann politiker, som företräder sina väljare och inte strävar efter att glänsa i maktens strålkastarljus, gör sig inte socialdemokratin förtjänt av. Min egen respekt för Johansson förblir således stor.

tisdag, augusti 30, 2005

Hollands Salman Rushdie

Ayaan Hirsi Ali är i dagarna i Sverige för att lansera sin bok "Kräv er rätt!" Hon lever idag under ständigt dödshot sedan hon gjorde den islamkritiska filmen "underkastelse" (submission) tillsammans med den holländske regissören Theo van Gogh, som mördades i november förra året. På hans kropp fanns ett dödshot som riktades direkt mot parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali.


Ayaan Hirsi Ali

Mordet blev startskottet på en ny integrationspolitik i Holland, där Ayaan Hirsi Alis liberala parti VVD, varit ledande i förändringsprocessen. VVD:s integrationsplan har nu accepterats av regeringen. Planen innebär ett stärkt stöd för kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld, att det skall bli svårare för muslimska friskolor att starta om man inte har en bredare etnisk mix bland eleverna och att invandrade kvinnor skall hjälpas in i utbildning och arbete.

Hennes kritik av islam är hård (se här och här). Hon menar att muslimska samhällen är mentalt och materiellt efterblivna och att samhällen i väst visar alltför stor respekt gentemot muslimsk kultur. Anledningen till att den muslimska världen är efterbliven anser hon vara behandlingen av kvinnan. Att man låser in och misshandlar henne, liksom håller henne okunnig om omvärlden, innebär att en begränsad världsbild, bitterhet och ilska överförs till barnen. Islam är också en religion som kräver total lydnad, som talar om vad man skall göra under dygnets alla timmar, och västerländskt tänkande är föbjudet.

"När jag var 15 år drömde jag om att bli martyr och dö för min tro. Det var det snabbaste sättet att komma till himlen. På den muslimska skolan i Kenya såg vi fruktansvärda bilder av hur muslimer behandlades i Iran och Israel och vi ville göra något åt det. I dag är jag omgärdad av livvakter med det finns inget martyrskap i det. Det är ett nödvändigt ont för att jag står för det jag gör.
Självklart skall vi visa respekt för olika kulturer. Men respekten för kulturen får aldrig bli en ursäkt för fruktansvärda brott. Om en kvinna i Holland utsätts för incest, misshandel eller mord så ska förövaren få samma straff oavsett om han är muslim eller något annat. Religionen och kulturen får aldrig bli en förmildrande omständighet som den ibland kan uppfattas. Att begå hedersbrott är ingen kulturell rättighet.
Det finns en tendens i dag att bara kritisera USA:s och Israels brott mot de mänskliga rättigheterna och inte de muslimska ländernas övergrepp. Det tycker jag är oerhört rasistiskt. När man vill diskutera till exempel korruptionen i den palestinska myndigheten så behandlar man palestinierna som små barn. Då ser man dem som något slags lägre stående civilisation som inte förstår bättre."
I dag skall Ayaan Hirsi Ali mottaga folkpartiets demokratipris av Lars Leijonborg vid en ceremoni i riksdagen, och hon förtjänar det verkligen. Med sådana eldsjälar för mänskliga och demokratiska rättigheter borde muslimska kvinnor som i dag lever i västvärlden kunna få en chans till upprättelse, till ett liv i frihet.

måndag, augusti 29, 2005

Avskaffa landstingen

Idag publicerades en debattartikel i DN som beskriver dagens situation inom vården. Den visar sig vara långt ifrån de fagra ord som vänsterkartellen använder sig av. Det är din hemvist och ditt landstings ekonomi som avgör vilken typ av vård du får.

Vinstintresse inom vården är dåligt. Den vårdform vi har idag är bra. Det är vad vänstern säger. Det är lögn. Är du förömögen kan du välja andra vårdalternativ än den vård som staten producerar. Är du inte förmögen får du hoppas att du bor inom rätt landstingsregion, så att du får bästa möjliga vård. Landstingens ekonomi avgör vilken typ av vård man får, och inte ett intresse för patientens välbefinnande. Det "högerspöke" socialisterna vill bekämpa, har de själva skapat. Vården har blivit till ett ringlande första-majtåg, där socialisterna klagar på sin egen politik, och lovar sig själva bättring på samma gång. Hyckleri?

De läkare som skrivit artikeln ställer sig ytterst tveksamma till att dagens vård skall klara framtidens krav. Vill socialdemokraterna behålla landstingen, tvingas de alltså köra över själva läkarkåren.

Idag fungerar landstingen utifrån planekonomisk modell. Vinstintresset finns inte, vilket i praktiken innebär att intresset för medborgarnas välbefinnande är obefintligt. Pengarna kommer från staten. Först skall dessa pengar bekosta politiker, deras ersättare och ersättarnas ersättare samt byråkrater inom landstinget. Därefter skall pengar gå till kutlur och länstrafik. Bara Västra Götalands landsting har 17 regionråd som tjänar 43 000 kronor var i månaden, liksom enbart Göteborgs Teatern kostar vården 120 miljoner varje år. Pengar som annars skulle ha varit vårdpengar.

Dessa politiker och byråkrater sitter sedan och bestämmer hur mycket vård vi kommer att behöva. Sedan får vården pengar till att bekosta denna vård. Har du tur hamnar du inom budgetens ramar. Råkar du hamna bland dem som politikerna inte räknat med, hamnar du i kö. Vården har redan fått betalt för sina operationer, vilket innebär att om de utför billiga, icke kostsamma operationer, så sparar man pengar. Kan man ha människor i kö, sparar man också pengar. Vården är redan betald. Så ser vårdpolitiken ut i Sverige. Det är den socialdemokratiska "trygga välfärdsmodellen".

Det som är ett människoförakt, är att man med näbbar och klor försvarar sin misslyckade politik genom att man vill införa stopplagar mot vårdinrättningar som drivs i vinstintresse. Med detta menas att vårdinrättningar, som drivs av läkare själva, skall bort. Ett vinstintresse innebär att vården har ett eget intresse till att ta hand om oss medborgare.

Det som borde ske är att man har en vårdpeng som följer med patienten när man söker vård. Vården får inga pengar förrän pateintens vårbehov bemöts. På så vis skapas ett incitament för vården att tillgodose behovet av vård. Man tjänar i ett sådant system ingenting på att ha människor i kö, eftersom man då förlorar pengar istället. Att läkare själva tar över vården, innebär att inkompetenta politiker som kommer direkt ifrån gymnasiet heller ej sitter och styr över skjukhusen. Ett avsevärt mycket tryggare system. Det är en cynisk socialistisk politik att hellre tillgodose det egna partiets medlemmar, än att låta makten utgå ifrån medborgarna, patienterna.

Tar man ifrån landstinget och politikerna pengarna och ger dem direkt till folket, så vänds turordningen inom vården upp och ner. Medborgarna först, och politikerna sist.

onsdag, augusti 24, 2005

Cindy Sheehan och fredsrörelsen

Den stora nyheten i samband med kriget i Irak har varit Cindy Sheehan och den s.k. "fredsrörelsens" protester utanför Bush ranch i sommar, sedan Sheehan förlorat sin son, en amerikansk marinsoldat stationerad i Irak. Hon krävde att få veta sanningen till varför hennes son dödats och att Bush skulle samtala med henne.

I ett e-post meddelande till ABC News tv-program "Nightline", skrev hon bl.a. att;

"Am I emotional? Yes, my first born was murdered. Am I angry? Yes, he was killed for lies and for a PNAC Neo-Con agenda to benefit Israel. My son joined to protect America, not Israel. Am I stupid? No, I know full well that my son, my family, this nation and this world were betrayed by George Bush who was influenced by the neo-con PNAC agendas after 9/11. We were told that we were attacked on 9/11 because the terrorists hate our freedoms and democracy [...] not for the real reason, because the Arab Muslims who attacked us hate our middle-eastern foreign policy."
PNAC är förkortningen för "Project for the New American Century", en av den amerikanska vänstern påstådd neokonservativ tankesmedja. Den är bestående av tre personer, som enligt vänstern skall styra USA och Bush administration. Detta tyder på att den socialistiska rörelsen i västvärlden kan se lömska judiska konspirationer bakom varje gatuhörn. Det är dags att höja ett varningens finger. Man är farligt nära att glida över i ren antisemitism.

Att Sheehan cyniskt använder sig av sin döde son har fått Amerika att reagera. Fadern har begärt skilsmässa och släkten har tagit avstånd från Sheehan, samtidigt som kritiken mot "fredsrörelsen" växer. Cindy försökte dra tillbaka e-post meddelandet, argumenterandes utifrån att det skulle vara en anhängare som hade skrivit dit just de citerade meningarna, vilket journalisten Christopher Hitchens exponerat och avslöjat vara falskt.

"Fredsrörelsen" är en nostalgisk restprodukt från 1960-talets Vietnamrörelse. De minns marcherna, upploppen, protesterna och det promiskuösa sexlivet. De bekämpar inte Irakkriget för att kriget äger rum i just Irak, utan för att vänstern konsekvent alltid motsatt sig alla amerikanska krig, oavsett vilken fiende det än varit. Nu laddar vänstern i USA med att lyfta fram anti-krigs hetsare i bl.a. Ohio och Wisconsin, men ledarna för demokraterna, Hillary och Bill Clinton är mera reserverade. Det var just 60-talets våldsamma år, som är orsaken till att republikanerna har haft makten under 20 av 24 år från 1968 till 1992.

Även om stödet för kriget i Irak minskar, främst pga. amerikanernas rädsla för att de kan förlora, så håller demokraternas företrädare och "fredsrörelsen" på att lägga fundamentet för nästa republikanska seger.

Fi förlorar toppnamn

Så var det dags igen för ett annat vänsterparti att tappa namn. Feministiskt initiativ förlorar Ebba Witt-Brattström efter att hon har känt sig som gisslan i styrelsen. Avskalningar tycks vara på modet inom vänstern. Medan Lars Ohlys återvändande till Vänsterpartiets kommunistiska rötter har fått mera "liberala" krafter att lämna partiet, har Fi nu förlorat sin starkaste företrädare och idealist som i hjärtat känner sig vara åt mitten på den borgerliga skalan. Därmed har de förlorat den bredd som partiet sade sig ha, då bl.a. Ebba förordat en manlig kandidat som företrädare till partiet.

Inom Fi hörs redan protester mot ett demokratiskt underskott, Gudrun Schyman och en utefrysning mot människor som inte delar vänsterfeministernas syn på tillvaron bland medlemmar, vilket bekräftas av Ebba. Att det fungerar så inom ett vänsterparti tillhör dock vanligheten. Det finns ett talessätt som lyder; "om två socialister sitter i ett rum och diskuterar politik, kommer tre partier vandra ut". Vänsterpartiet anser exempelvis att socialdemokraterna är ett borgerligt högerparti, liksom KPML(r) anser att Vp är ett borgerligt parti. Den som inte delar "rätt" tolkning är borgerlig. Att därför vänsterfeministerna, den "rätta" feministiska synen, systematiskt fryser ut s.k. "borgarkärringar" är inte förvånande. Det tillhör normaliteten. Att Ebba väljer att lämna partiet är därför heller inte förvånande. Ebba är idealist och ingen "yrkespolitiker" från vänsterkanten, varför interna stridigheter och maktkamper var en överraskning.

Att Fi drabbas av denna synnerligen negativa uppmärksamhet två veckor innan deras partimöte 9 september, ökar dock nyfikenheten kring vad som komma skall. Att det kommer bli ett vänsterradikalt parti, råder det dock ingen tvekan om.

Läs även: Fi - just nu den svenska kvinnans värsta fiende!

tisdag, augusti 23, 2005

RFSL ljög

RFSL for med osanning när de påstod att två iranska män avrättades genom hängning för att de var homosexuella. Det egentliga skälet var att de båda männen under alkoholpåverkan våldtagit en 13-årig pojke.

RFSL:s rapport om "det inträffade" orsakade ramaskri bland politiker och svensk media.

Migrationsverket beslutade sig för att ställa in samtliga utvisningar av "HBT-personer" till Iran, och skulle utreda saken närmare. Är det inte fantastiskt att en organisation som företräder 2 procent av svenska folket omedelbart får hela det svenska etablissemanget att ryta till? Att en rörelse som RFSL far med osanning är mycket illa.

Dock har RFSL rätt i sin sak. I dag har inte sexuell läggning flyktingstatus, vilket RFSL nu kräver att det skall bli. Det är inte förvånande att det statligt finansierade RFSL okritiskt (med avsiktligt uppsåt?) sprider en bild som gynnar deras sak, men det är förvånande att det måste till en särskild klausul för att homosexuella skall få flyktingstatus. Är man förföljd av en förtryckande regim, pga. den individ som man är, så skall man väl inte behöva ha särskilda skäl, att sätta en stämpel på VARFÖR man blir förtryckt, för att få flyktingstatus? Skärpning!

fredag, augusti 19, 2005

Abortdebatt på intåg?

Den senaste tiden har abortdebatten börjat florera runt om i riket. I Jönköping har man olagligt utfört aborter på kvinnor som gästat landet. Är detta rätt eller fel?


Svenskt abortmotstånd

Enligt min katolska trosuppfattning har jag svårt för aborter. Eftersom alla människor är Guds avbilder, finns det något gudomligt inom oss alla. Att skada en annan människa eller avsluta någon annan människas liv är därför en oförlåtlig handling, ett angrepp på Gud. Man får dock skilja på religion och politik. Jag vill inte tvinga andra människor att inta samma moralsuppfattning som min egen varför man måste tvinga sig själv till att se saken ur ett annat perspektiv. Det man gör för att underlätta abortdebatten, till att det handlar om kvinnliga rättigheter, är att man delar in barn i olika stadium i sitt tidiga liv. Foster kan man ta kol på, men så fort den politiskt satta gränsen passerats, dvs. då fostret övergår till att "bli barn", går det inte att göra abort längre enligt lagens mening. För mig är det ett barn och en människa från det att celldelningen påbörjas. För mig är det ett liv från första stund.

Är jag abortmotståndare? Moraliskt är jag det. Politiskt är jag det inte. I min konservativa grundsyn önskar jag se ett samhälle som består av trygga familjer och uppväxtmiljöer för våran framtid, våra barn. Om ett par befinner sig i en svår situation, socialt eller ekonomiskt, som kan påfresta relationen och kanske t.o.m. splittra föräldrarnas relation, och föräldrarna känner att man inte kan klara av ett barn i detta skede, finns det ingen mening i att tvinga in ett barn i en sådan situation. Det samma gäller om en kvinna blir gravid i samband med att hon utsätts för den mest grövsta handling man kan utsätta en person för, våldtäkt, och kvinnan väljer att avsluta graviditeten.

Aborträtt är ingen lätt diskussion, men den måste tas och den måste föras. Abort får inte börja användas som preventivmedel. Det är trots allt människor vi pratar om. Det måste till ett ansvarstagande för sina egna handlingar, såväl som för att stå för konsekvenserna och kunna ta mogna beslut av dessa. Det jag önskar se i samband med aborter, såtillvida det inte är en kriminell handling som ligger till grund för en graviditet, är att förlädrarna blir upplysta om vad man eventuellt säger nej till samt att ekonomiskt stöd skall erbjudas föräldrar med knapp inkomst, antingen från samhällets eller statens håll. Att bli förälder är inte en rättighet, men om det händer och man önskar sätta ett liv till världen så skall inte ekonomi få vara ett hinder.

Att man utför aborter i Jönköping är i dag fel pga. att vi har en lag som säger det, men politiskt borde man se över denna lag. Om aborter utförs av rätt skäl i Sverige, och om människor inte får göra abort i sina hemländer ser jag inget fel i att man kan få komma till Sverige och göra abort. Det är bättre att kvinnor i en sådan sits erbjuds professionell läkarvård än att man tvingas uppsöka någon "klok tant" utan medicinska kunskaper att utföra en sådan behandling, vilket kan vara oerhört plågsamt och t.o.m. få dödlig utgång. Debatten kring eget ansvar och människans rättighet till liv är viktig och måste tas. Därför är det bra om den nu kommer till Sverige.

torsdag, augusti 18, 2005

"Sveriges ekonomi är god"

Åtminstone om man får tro Per Nuder. Regeringen basunerade ut från Harpsund att Sveriges ekonomi är fantastisk, och att det kommer att skapas jobb. Närmare bestämt 50 000 nya jobb.

Perssons utlovade gardinjobb sade Nuder var "raljanta". Nuder pratade hellre om privat företagande, skattestopp, tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för företagare som anställer och satsningar på det offentliga. I dessa 50 000 arbeten räknar Nuder in de 15 000 nya platser på högskola och universitet samt praktikplatser, vilket innebär att den egentliga arbetssatsningen hamnar någonstans kring 25-30 000 nya arbeten. Samtliga med all förmodan inom offentlig sektor. Hur man skall klara en sådan utökning av stat och byråkrati, samtidigt som man inför skattestopp är för mig obegripligt. Man har också gått ut och sagt att man är beredd till att spräcka utgifstaket, vilket innebär att statens ekonomi går med underskott och då tvingas vi till att låna pengar, från utlandet. Fantastisk ekonomi?

Socialdemokratin har i flera års tid utlovat jobb, tillväxt och ekonomisk framgång utan resultat. Den "jobbsatsning" som nu görs, är också bara tillfällig och ger inga heltidsarbeten, men man lyckas bättra på statistiken inför valet. Landsting och kommun satsar heller inte de tillökningar i budgeten de får till nya arbeten. Både kommuner och landsting dras med underskott och har svårt att hålla ihop verksamheten som den är, utan att behöva skära ned ytterligare på sina verksamheter.

Nuder och socialdemokratin behöver paus och vila från regeringskansliet och Harpsund. Någon gång är det dags för dem att komma ut på arbetsmarknaden och försöka klara sig i det samhälle de själva byggt upp efter de förutsättningar en vanlig lönetagare har. Då först kanske det blir förändringar i den socialdemokratiska politiken.

måndag, augusti 15, 2005

Israel

Nu skall Israel slå till reträtt från Gaza och norra Västbanken, ett beslut som tagits av Ariel Sharon. Ett beslut som både skänker israeler sorg, liksom gläder svenska socialdemokrater.

Var det rätt beslut att ta? Som jag vidhållit tidigare, anser jag beslutet vara gott. En utrymning av bosättningarna på Gaza och Västbanken kan leda till fred med den palestinska staten. Däremot skall man inte räkna med att våldet därmed kommer att upphöra. Hamaz och Hizbollah kämpar inte för att få ett fritt Palestina, utan för att bekämpa staten Israel. Sharon tar nu ett första steg. Hänger inte palestinska staten på nu och får ett stopp på terrorismen, så skall palestinierna inte tro att Israel kommer att ge efter framledes.

Det är en märklig syn vi har på Mellanösternkonflikten i stort här hemma i Sverige. TT och media har själva medgivit sig skyldiga till att inte hålla sig till sanningen i sin rapportering från Israel. Faktum är att Gaza och Västbanken är ockuperat område av araberna. Under det första anfallskriget mot Israel, ockuperade de omkringliggande arabiska staterna gemensamt Gaza och Västbanken. Dessa områden tog sedan Israel tillbaka, men det fördömde FN och Europa. Sedan dess har det varit oroligheter i Mellanöstern. När de arabiska makthavarna över Jerusalem gjorde klagomuren till latrin, flydde måna palestinier i rädsla för repressalier. Det var inte fråga om någon medveten fördrivning av palestinier från Israel, som vänstern påstår. Israel är inte någon rasistisk stat. De palestinier som stannade kvar i Israel har egen representation i det israeliska parlamentet, Knesset.

Sedan stridigheterna trappats upp har våldet urartat och krigsförbrytelser begåtts på båda sidor. Den israeliska skyddsbarriären som Isarel har byggt, är inte någon ny gränsdragning, utan är till för att skydda Israel från terrorister vilket den också har gjort. Det var nu längesedan vi hörde talas om terrorbombningar av israeliska bussar och civila. Lyckas palestinska myndigheter bekämpa terrorismen, kommer Israel också att nedmontera skyddsbarriären och fred kan uppstå mellan de båda staterna.

Vi er røde, vi er hvide

De danska socialisterna ändrar politik. Den socialistiska politiken överges till förmån för en satsning på människorna. Genom att satsa på integration skall de danska socialdemokraterna vinna valet, med Helle Thorning-Schmidt i spetsen. Klasskamp och skattehöjningar anses vara förlegat. Något för Persson att ta efter?

De danska borgerliga partierna har på så vis lyckats med något enastående. Genom att angripa socialdemokraterna, göra om välfärden och göra Danmark ekonomiskt starkt och på så vis skapa ett tryggare samhälle, har det medfört att socialismens högborg nu måste röra sig åt höger för att kunna vinna val.

Med bara ett år kvar till valet i Sverige, dras Persson fortfarande med svikande opinionssiffror. Kommer även Göran att lägga om kursen? Nej. Att göra det skulle vara ett erkännande för socialdemokraterna att deras politik inte fungerar. Med all förmodan förlorar de hellre ett val än att de gör upp med sin egen, misslyckade politik.

Sedan Bildt och den borgerliga regeringen fick Sveriges ekonomi på fötter, har socialdemokraterna levt på uppsvinget och i vanlig ordning fört den politik som tycks tro att pengar växer på träd (inte att det är medborgarnas löner man tar av), och försämrat Sveriges utsikter till att må bättre. Görans socialdemokratiska politik är i dag världens äldsta socialism och är det enda kvarvarande socialistiska parti som har en agenda, som härstammar från Marx 1800-tals tankar. Alla andra socialistiska partier (t.o.m. det ryska kommunistpartiet) har tänkt om och funnit nya vägar att försöka påtvinga fria samhällen Marx tankar. Ingen har lyckats, och det enda socialdemokraterna lyckats åstadkomma under sina år vid makten i Sverige är att göra livet svårare och hårdare för allmänheten. Förpassas socialdemokratin ut ur Sveriges riksdag i nästa val, är de välkomna att försöka vinna makten åter genom att överge klasskamp och skattehöjningar, till förmån för frihet, välstånd och trygghet.

söndag, augusti 14, 2005

Svenskar litar inte längre på staten

Förtroendet för staten sjunker. Alltfler svenskar vill nu själva ta hand om sina pensioner, istället för att staten gör det. Strålande! Staten skall inte ha hand om medborgarnas pensioner. Det som staten bör göra, är att tillhandahålla pensionsfonder som människor själva får sätta in pengar i. Därigenom slipper människor att avlöna byråkrater med sina egna löner, utan satsa de pengarna på sin egen framtid i stället. Vi håller bäst reda på våra egna pensioner, inte politiker!

Även privata alternativ kan vara med och konkurrera om att ge bästa möjliga alternativ till människor. När det gäller människors pensioner, så skall det vara medborgarna, vi själva, som skall kunna välja det alternativ som VI tycker är bäst för oss. Inte vad Göran anser vara bäst. Det har vi redan sett vad som kan händer när politikernas klåfingriga händer griper efter våra plånböcker. Många människor har förlorat sina pensioner i dag, i statliga "välfärdssystem". Välfärd? Den enda välfärd vi har kunnat se skapas, är för de socialdemokratiska politikerna, myndigheterna, politiskt tilsatta och byråkraterna själva. Vilka har förlorat?

Vi, folket, de som socialdemokraterna påstått sig företräda, är förlorarna. Det är inte Gösta, som arbetat i hela sitt liv, betalat sin skatt och gjort rätt för sig, som har ett glatt liv att se fram emot som pensionerad. Det är Göran Persson och hans lakejer som bygger herrgårdar och badar i skattepengar, våra pengar!

Är det inte dags att vi kräver tillbaka makten över våra egna plånböcker och rullar tillbaka politikernas makt?

torsdag, augusti 11, 2005

Vad är detta?

Den dagen trodde jag aldrig skulle komma! Mp och V kräver sänkt boendeskatt i de kommande budgetförhandlingarna, dvs. sänkt förmögenhets- och fastighetsskatt. En sänkning av förmögenhetsskatten kan locka svenskar till att plocka hem sina pengar från utländska bankkonton till sverige, och på så vis vara till nytta för den svenska ekonomin i stället.

En sänkning av fastighetsskatten gör i dag inte den nytta som den skulle ha gjort förr. De pensionärer som köpte hus vid i dag exklusiva tomter under 50- och 60-talen, har tvingats flytta pga. det ökade taxeringsvärdet. Det som en sänkning av fastighetsskatten skulle göra i dag, är att underlätta för småbarnsfamiljer att utöka sitt boende liksom för det fåtal pensionärer och äldre som fortfarande kämpar för att behålla sina ägor, kan behålla dem. Så långt är allt gott, bortsett från att socialdemokraterna säger nej. Min förundran över socialdemokratins inställning till Sverige och dess befolkning blir allt mera förundrad. I krig kan en ockupationsmakt tvinga folk från sina hemman, plundra befolkningen och bygga gods åt sina egna företrädare, lägga ned elproduktion för att slå mot fiendens industri etc. För mig är socialdemokratin en fiende, men nu tycks regeringen bli allt mera hårdfast i sin strävan att göra Sverige fattigt. Tack Göran!

Nästa år räknas taxeringsvärdet stiga med 23 procent (!) för landets småhusägare. Villaägarnas riksförbund vill avskaffa fastighetssäkningen helt, men välkomnar alla minskningar på vägen. I dag ligger fastighetsskatten på 1 procent av värdet på fastigheten, men det finns en gräns som säger att man inte skall behöva betala mer än 5 procent av sin inkomst. V och Mp vill sänka gränsen till 4 procent. Det är välkommet, även om inte mer än 100 000 familjer berörs av en sådan minskning.

Kan fritt samhälle förbjuda burka?

Den frågan ställer sig David Frum. Svaret blir, och måste bli, ja. Flera länder i västvärlden har förbjudit människor att täcka sig. Ingrepp i människor frihet? Ingrepp på integriteten? Verkligen inte.

Efter Göteborskravallerna fördes debatten livligt i Sverige, huruvida det skulle vara rätt eller ej att förbjuda använding av maskering, dvs. att täcka ansiktet under demonstrationer. Anledningen till att dessa människor vägrar visa vem de är, beror inte på att man enligt demokratiska preferenser vill visa vilka åsikter man har, tvärtom. Man vill undvika åka fast för de brott man begår. I USA förbjöds det civila användandet av maskering eftersom man ville komma åt Ku Klux Klan. Medlemmerna i denna organisation ville bevara sina identiteter hemliga eftersom man begick brottsliga övergrepp mot människor, likt de övergrepp som den extrema vänstern begick mot företagare och civila i Göteborg, genom att medborgare fick fönsterrutor, skyltfönster och egendom förstörd.

Att polis och militär använder maskering är en annan sak. Militär skall inte synas och det underlättar genomförandet av deras uppgifter. Polisen finns till för att skydda medborgare mot kriminalitet. Polisen och deras anhöriga skall inte behöva leva under hot, för att de gör sitt arbete.
För att bevara demonstrationsfriheten och det fria ordet, krävs åtgärder för att få bort kriminella element, varför ett förbud mot maskering enbart är bra. Det skall inte ligga någon frihet i, att slippa undgå bestraffning för att man begått brott.

Att kvinnor bär burka ligger det heller ingen frihet i. Det är inte av eget tyckande som kvinnor bär burkor, utan har blivit tvingande därtill utav hårdföra muslimska regeringar, myndigheter och män. I västvärlden skall sådant tvång ej förekomma, och detta hot riktas inte bara mot muslimska kvinnor. Radikala muslimer som lever i väst riktar allt oftare kritik mot hur kvinnor i väst lever och för sig, och att vi kunde ta lärdom från islam över hur denna "sexuella objektifiering" kan "undertryckas".
Att förbjuda burka handlar inte om att göra ingrepp på religionsfriheten. Hälften av de muslimska utvandrarna till väst är kvinnor och skall skyddas ifrån det förtryck somliga försöker exportera från Mellanöstern.
Det skall inte vara fritt att förtrycka kvinnor, att bruka våld mot kvinnor, och sedan dölja sina brott under burkan.

Ett förbud mot burkor och civil maskering stärker våran frihet.

Vänsterpartiet förlorar toppnamn

Pernilla Zethraeus avgår som partisekreterare och ställer inte heller upp för omval. Hon anser att jobbet har tagit mycket kraft och merarbetet som skandaler och slitningar inom partiet orsakat har varit slitsamt.


Snart ett minne blott?

Men förnyare och avhoppare ger henne stor kritik för att hon inte har gjort sitt jobb. Någon diskussion med Ung Vänster har inte förts, och inga försök till att hålla ihop partiet, eller stå kvar vid den väg som Schyman tog för partiet, har gjorts.

Förlorar Vänsterpartiet fler toppnamn och aktiva medlemmar, kanske man vågar hoppas på att riksdagens mest frihetsfientliga parti äntligen kastar in handuken.

onsdag, augusti 10, 2005

Satsa på familjerna!

Medan det är på tapeten att förespråka genusforskning och genuskunskap i Sverige, samtidigt som regeringens företrädare tävlar i vem som kan slösa mest skattepengar på minsta möjliga samhällsinsats, gör man tvärtom i landet i väst. Från Rutgers University i USA presenterades en ny rapport som indikirerar vikten av stabila äktenskap och familjerelationer för att skapa trygghet och välmående bland barn, samtidigt som man riktar skattepengar på att skapa trygga relationer samt utbilda familjer i konflikthantering, utan att kräva skattehöjningar av medborgarna. Man tar helt enkelt pengar från statliga projekt som inte fungerat. I USA är man rädd om medborgarnas inkomster och det civila samhället. I Sverige kan det slösas och familjer förstöras, bara man "röstar rätt".

Forskningen visar att instabila parrelationer där det finns barn involverade, ökar risken för problem för barnet, en ökad osäkerhet, vilket till följd påverkar andra sociala institutioner och sätter krav på större, och dyrare statliga inblandingar.

Hälsosamma och stabila äktenskap ger barn trygghet och minimerar behovet av statliga program. Oavsett om det finns problem med övergrepp, åsidosättande, eller fattigdom, visar studierna att den största chansen som ett barn har att undgå dessa problem, är att ha en far och en mor i ett stabilt, hälsosamt äktenskap, och ingenting annat.

Därför har den amerikanska regeringen tagit till åtgärder för att stärka familjerna genom utbildning och stöd. Sedan 1960-talet har USA kunnat minska sitt bidragsnyttjande med 60 procent. Barn som växer upp i stabila hem löper mindre risk att råka illa ut i livet och vågar ta ett större ansvar för sig själva. Något att ta efter?

Sverige satsar inte på barn eller stabila familjerelationer. Det finns inget program för föräldrar att söka sig till när man behöver stöd i sin relation. Av de 522 myndigheter vi har, skulle vi kunna skära rejält, sänka skatterna och rikta pengar till dem som verkligen behöver det, och inte till LO, SSU, socialdemokratin och statliga företag.

Utländsk forskning visar på vikten av att bibehålla familjerna, för barnens skull. Är det inte dags att vi börjar lyssna?

Filosofisk diskussion

Efter att ha fått flera mejl rörandes min syn på islamism och jämförelserna med nazism/fascism, tänkte jag reda ut begreppen. Jag ansåg det felaktigt att kalla islamismen för att vara en fascistisk rörelse, vilket jag får omdefiniera.

Fascism
Fascismen växte fram ur syndikalismen. Ekonomin skulle bestå av kooperativ och "ägas gemensamt", dvs. politiker bestämmer vad som skall produceras tillsammans med "partianslutna kamrater". Själva kärnan i fascismen är den romerska nostalgin. Man vill återuppbygga Rom. Eftersom man då ansåg att Rom var ett våldsdyrkande samhälle, hamnade våldet i fokus hos fascismen. I dag vet vi att det romerska samhället inte alls var våldsamt. På arenor och i gladiatorspel tillhörde dödsfall ovanligheten.

Eftersom fascismen är en i huvudsak italiensk rörelse, ville man heller inte röra kyrkan, monarkin eller militären, som förblev egna maktcentra, fria från statens inverkan, varför fascismen är friare än socialism och nationalsocislism.

Nazism
Nationalsocialismen växte fram ur den tyska arbetarrörelsen i gränstrakterna kring Böhmen. Tysk-nationella krafter, som ville ha ett "stor-tyskland", förenades med socialistiska krafter i Deutsche Arbeiterpartei. I maj 1918 bytte partiet namn till Deutsche Nationalsozialistische Arbeiterpartei. Med namnändringen ville man markera gentemot Sovjet att man var en tysk socialistisk strömning och inget annat. Nationalsocialismen är betydligt intressantare än vad den nostalgiska, romersk-våldsinsipirerade fascismen är som filosofi. Nazismens tankegods härstammar från Nietzsche, Gobineau, H.S. Chamberlain, Bergson och Spengler, som senare sammansmälte med Hitlers Mein Kampf och Alfred Rosenbergs Der Mythus des 20. Jahrhunderts, 1930, till en sammanhängande världsåskådning. Nationalsocialismen tog intryck ifrån rasbiologin, som under 30-talet var en lika allmänt accepterad kunskap som fysik eller historia. Till skillnad ifrån Sovjets socialism, som byggde på klasskamp, där den underkuvade arbetarklassen skulle resa sig och ta herraväldet, inriktade sig nazismen på raskamp. Marx såg historien som en kamp mellan klasser, medan Hitler såg den som en kamp mellan raser, varför man delade in folk efter ras och tog till sig en socialdarwinistisk syn, där den starkes rätt till att överleva slogs fast, genom att resa sig och underkuva de svagare raserna, som "orättfärdigt" hade gripit makten.

Den nationella drömmen var att förena tysktalande folk i ett enda rike. Detta folk skulle sedan resa sig och härska över de andra folken. Sovjets internationalism och bolsjevism sågs som fiende till den tyska nationella socialismen. Tyskland och den "ariska rasen" skulle styra världen, inte Sovjet.

Partiprogrammet, de 25 punkterna, växte fram kring socialisterna och bröderna Otto och Gregor Strasser. Efter Hitlers uppgörelse med den tyska vänstern 1926 blev den antikapitalistiska föreställningen underordnad partiets taktiska linje och förespråkade nationaliseringar av samtliga tyska företag (planekonomi). Detta skulle ske genom att; ränteslaveriet skulle brytas (punkt 11), truster nationaliseras (punkt 12), storvaruhus kommunaliseras (punkt 16) och en jordreform genomföras (punkt 17). Nationalsocialismen tog även intryck av Marx angående judefrågan. Efter förlusten i första världskriget och den ekonomiska kollapsen under depressionen, hade judarna klarat sig relativt bra i Tyskland. Marx ansåg att judendomen borde avskaffas. Med detta menade han att det judiska folket är fast i kapitalism och materialism pga. sin religion. Judarna skulle därför göra sig fria från sin tro. Nazismen gick ett steg längre. I sin världsbild var det en världskonspiration gentemot Tyskland. Den leddes av de välmående judarna, som av naturen ansågs vara kapitalister och profitörer och utgjorde ett strukturellt förtryck av tyskar. All form av kapitalism skulle utrotas.

Tysklands planekonomi växte sig stark pga. att man plundrade de länder som man sedan erövrade, liksom utnyttjade dess befolkningar som arbetskraft. Bl.a. hundratusentals fransmän deporterades till Tyskland för att utgöra arbetskraft till tysk industri. På så vis kan man påskina ett visst samband mellan fascism och nazism. Vurmandet för den antika världen. Tyskarna skulle helst slippa arbeta, och skulle livnära sig på slavarbetskraft. Vurmandet för våldet fanns också inom nazismen, som förhärligade den raskamp, det krig, som komma skulle.

Islamism
Vad hos fascism och nazism förenas i islamismen? Först och främst är det vurmandet för våldet, "martyrdöden", som återfinns hos både fascism och nazism. Islamister delar heller inte in människor i klasser, utan efter "över-" och "undermänniskor", dvs. efter rättroende och otrogna. Islamisterna strävar efter världsherravälde, vilket återfinns både inom det sovjetiska och tyska tänkandet. Vidare vurmar islamister för anti-semitism, men är inte några anhängare av demokrati eller kapitalism.
Islamismen har spår av fascism och nazism, vilket gör att man kan använda båda begreppen, men fascism stämmer bäst in, då islamismen saknar "führerprinzip", planekonomi och socialdarwinism.

tisdag, augusti 09, 2005

Göran Persson får kritik

De experter som Göran Persson ansåg att han inte behöver lyssna på, kritiserar Görans planer skarpt i en debattartikel i dagens DN.

Fram till 1970 hade Sverige haft en god tillväxt under 100 år. Socialdemokratin och dess välfärdsmodell stod i fokus för omvärldens beundran och socialdemokraterna regerade också oavbrutet denna. I dag vet vi att det var andra mekanismer som låg till grund, bl.a. ett sönderbombat Europa som skrek efter svenska råvaror. På 70-talet hade Europa hämtat sig. Minskad efterfrågan på svenska produkter, liksom de ekonomiska kriser som var, frätte hårt på socialdemokratin och välfärdsmodellen.

Från 1970 till 1990 låg inflationen årligen på 8-10 procent. Försök till att devalvera, dvs. skriva ner kronans värde och på så vis öka lusten till att investera i svensk industri, misslyckades och spädde bara på inflationen. Underskotten i utlandsaffärerna var stora, samtidigt som de offentliga utgifterna var rekordhöga och tog 60 procent av landets totala BNP under denna period. Det hål som uppstod i budgeten, täckte man med stora lån från utlandet. Dock lyckades vi uppehålla en god sysselsättning under denna period, men 1990 gick luften ur Sverige och 500 000 människor blev arbetslösa. Den största arbetslösheten sedan depressionen på 1930-talet.

Att inflationen var hög innebar att kronans värde var mycket dålig. Lönen för en kommunalanställd höjdes från 1975 till 2000 med 165 000 kronor. Reallönen, dvs. de pengar som arbetaren fick i handen, blev en löneförhöjning på bara 100 kronor. Samtidigt ökade skatteintaget, som låg på 50 procent av lönen 1987 till 1991. 1991-1994 minskade skatteintaget med 3 procent, men då hade man också 10 procents underskott i budgeten av BNP.

1994-98 sanerades ekonomin. Skatten höjdes samtidigt från 47 till 52 procent och var år 2000 uppe i 54 procent. Skattehöjningen dessa år innebar att 85 procent av BNP gick till staten. Människor och företag hade resterande 15 procent att dela på.

I dag ligger arbetslösheten 10 procentenheter lägre än vad den gjorde 1990. Regeringen skall få upp statistiken, på 75 procent som är i arbete, till 80 procent. Regeringens taktik är att öka utbudet av arbetskraft. Med detta menas faktiskt att göra fler personer arbetslösa. Sveriga har aldrig haft ett större utbud av arbetskraft än i dag.
Då beskattningen på arbetskraft i dag är hög, rationaliserar företag hellre, dvs. bytare ut arbetskraft mot kapital, för att kunna få sin budget att gå ihop, vilket resulterar i flera arbetslösa. För att socialdemokratins "ökande utbud av arbetskraft" skall gå igenom, behöver man inte göra något alls. Göran Perssons valfläsk resulterar alltså inte i fler anställda, tvärtom. Denna realitet vill inte Persson se, och väljer att titta bort, att "inte lyssa på ekonomerna".

Skall man nu låta arbeten växa fram i offentlig sektor, måste regeringen höja skatterna. Höjs skatterna blir arbetskraften i Sverige än dyrare. Detta resulterar i att privata företag avskedar och flyttar ut. Det enda som händer då är att arbetskraft byter arbetsgivare, får mindre pengar i plånboken samtidigt som ekonomin går allt sämre, mendan lika många människor är i arbetslöshet.

Det som svenska medborgare har i dag att dela på är de 15 procent som blir över efter att regeringen tagit sin kaka av ekonomin. Vi hör inte i dag om solskenshistorier, om fattiga barn som skolat sig, fått toppjobb och byggt sig själv en herrgård. Det är snarare de som gått direkt in i politiken efter gymnasiet, som sugit ut Sveriges arbetare på deras välförtjänta löner, som har råd att bygga herrgårdar och skaffa sig gods. Är detta en arbetarrörelse? Samtidigt så har Sverige fler miljonärer än någonsin. Saken är bara den, att du har större chans att stöta på en svensk miljonär på Manhattan, än på Stureplan.

Med detta facit, står socialdemokratin och säger att "Sveriges ekonomi är god", vilket klingar lika falskt som när Per Albin Hansson sade; "Sveriges beredskap är god", under andra världskriget. Skall Sverige 2006 behöva dras med fyra år till av amatörernas framfart?

"Det här med ekonomi är inte särskilt svårt."
- Göran Persson

Hillary Clinton i mitten?

Hillary Clinton påstås alltmera ha närmat sig mitten i den amerikanska politiken. Hennes socialistiska uttalanden har böjat få en mera försiktigt moderat ton. Deroy Murdock varnar dock för demokraternas ansiktslyftning.


Hillary Clinton

I Murdocks artikel framgår det att medborgare som motsätter sig skattehöjningar och att staten skall slösa med deras pengar, gav Hillary som högst 8 procent i en ranking från 0 till 100, där mitten ligger någonstans mellan 33 och 66. I snitt fick demokraternas senatorer 40 procent. Efter amerikanska mått mätt är Hillary Clinton en Lars Ohly.

Hon vill ha skattehöjningar i USA, från 35 till 36 procent. Hon har röstat för 211 skattehöjningar och enbart röstat mot tre stycken, vilket skulle ha inneburit att, om Hillary hade fått som hon velat, ökat statens omkostnader med 378,2 miljarder per år.

Vart har Hillary sitt stöd? Föga överraskande har hon sitt största stöd hos fackrörelsen för myndighetsanställda, dvs. byråkrater. Hos dem har hon 100 procents stöd. Och varför inte? Med Hillary som ny president skulle det bli ett fasligt nyanställande av byråkrater till myndigheter, då Hillary tömmer det amerikanska folkets plånböcker i t.o.m. värre takt än Göran Persson gör i Sverige.

I Ralph Naders egen organisation, som aldrig lyckats i amerikansk politik, då den är kommunistisk, har Hillary 95 procents stöd.

Ligger Hillary i mitten? Är hon en "all-american"? Om man får tro hennes kampanjorganisation, så är hon det. Läser man vilka som stöder henne, och ser till vad hon röstat i senaten, är hon en mardröm för den amerikanska ekonomin och det amerikanska samhället.

Man sökes som partiledare

Fi skall ha delat ledarskap. Två eller tre personer skall bli frontfigurer, för att "undvika personkult", en "anti-patriarkal partiorganisation". Gudrun Schyman är favorit och ställer naturligtvis upp. Vid sin sida kan hon få en man. Ebba Witt-Brattström vill att partiet skall ledas av en "manlig feminist". Den som föreslås är Claes Borgström. Samma person som önskar ta ifrån de religiösa samfunden sin vigselrätt.

Partiet är dock splittrat i frågan. Sofia Karlsson har ingenting emot män i styrelsen, men de skall inte vara talesmän för partiet.

Om en månad, 9 september, samlas medlemmarna i Fi till årsmöte. Två av huvudkraven blir sex timmars arbetsdag och individuell föräldraförsäkring. Krav som har glatt vänsterpartiet och som visat för borgerligheten och samhället att det inte är fråga om ett parti med "bred plattform", utan ett parti som ämnar locka besvikna socialister. Det kommer bli trångt på vänsterkanten.
9 september blir ett datum att anteckna i kalendern. Det skall bli oerhört intressant att se vad Fi kommer att presentera.

måndag, augusti 08, 2005

Persson lovar nya jobb

Nu tar man till vad som helst i debatten för att svänga skutan åt vänster. Perssons fokus ligger på sysselsättning och äldreomsorg. Äldre långtidsarbetslösa skall erbjudas övergångsjobb, som kan vara enklare sysslor, som att skotta snö, klippa gräsmattor och hänga gardiner. Unga arbetslösa skall få jobb i myndigheter och "andra statliga jobb". Hur skall jobben finansieras? Genom höjda skatter så klart.

Persson är beredd att spräcka utgiftstaket för att få till nya jobb. När staten går med underskott, måste det lånas pengar från omvärlden. Socialdemokratins oförmåga till att kunna klara av sin egen politik får våra barn således betala.

Och varför går det dåligt för socialdemokraternas ekonomiska politik? Persson skyller på att man lyssnat för mycket på ekonomerna. I stället för att lyssna på experter, skall Persson gå sin egen väg. Verkar det uppmuntrande? Knappast.

Skulle Sverige i dag ha varit en amerikansk delstat skulle vi vara USA:s fattigaste område. Nu tillhör vi Europa. De forna öststaterna har lärt sig läxan med vad som händer då politiker skall leka ekonomer. Sovjet föll. I dag växer deras ekonomier snabbt. Sverige går åt motsatt håll. I dag har vi alla förutsättningar för att lyckas. Våran arbetskraft är välutbildad och det finns ekonomi för nya arbeten. Socialdemokraternas misslyckade arbetsmarknadspolitik får företag att lämna landet. Att skapa nya arbeten i det offentliga hjälper därför intet. Offentliga arbeten skapas genom att det privata betalar för dem. Driver man inte en politik som skapar tillväxt och ett gynnsamt klimat för företagande kommer det heller inte skapas några nya arbeten. Då utökas det offentliga, medan privata arbeten försvinner i takt med att det blir dyrare att nyställa pga. att världens redan högsta skattetryck blir än högre.

Sveriges största hot, stavas (s)

Hiroshima

I lördags var årsdagen för bombningen av Hiroshima, en militärt viktig postering för Japan, under andra världskriget. Över 100 000 människor beräknats ha dött till följd av bomben och det radioaktiva nedfall och sjukdomar som kom i dess spår. Kunde bombningen ha undvikits? Var det etiskt fel?

Kritiker menar att bombningen kunde ha undvikits och att den aldrig borde ha genomförts, att det var ett fruktansvärt experiment mot människor. I det anti-amerikanska Europa är det lätt att kasta sten och anklaga USA för att vara barbarer. Hur såg verkligheten ut 1945? Nazityskland var på jakt efter forskare som skulle kunna bygga en atombomb. Dock var de flesta ledande fysiker, liksom dansken Niels Bohr och Albert Einstein, judar varför merparten flydde från Tyskland till friheten i USA.

USA hade precis varit med om det värsta slaget under hela kriget som dess flotta fått utstå. Under striderna i Okinawa (1 april-2 juli) hade 50 000 amerikaner och 200 000 japaner mist livet. 300 amerikanska skepp skadades, 30 sjönk och 5 000 sjömän miste livet till följd av 2 000 kamikaze attacker. Man räknade med att 10 000 ytterligare kamikazeplan väntade på öarna Kyushu och Honshu. Stridigheterna gentemot japanerna var hårda. Japanska soldater tog hellre sitt eget liv än att riskera förlora land till sin fiende. USA förväntade sig därför inte att möta en svårt skadad moral och stridbarhet hos den japanska armén på fastlandet. De två planerade invasionerna mot själva Japan, Operation Coronet och Olympic, beräknades kosta miljontals soldaters liv.
I Manchuriet hade även Sovjet attackerat japanska armén. Frostiga relationer mellan Sovjet och västvärlden hade redan börjat skönjas. Rädslan för att socialismen skulle få fäste i Japan hägrade. Två atombomber ansåg man därför kunna rädda miljoner människors liv. Atombomberna förkortade Sovjets invasion av Manchuriet och förhindrade två invasioner som skulle kostat på i människoliv. Bomberna ansågs därför vara nödvändiga.

I dag kan man diskutera kring omständigheter och vad som hade hänt om man inte gjort si eller så, men faktum kvarstår, att Japan kapitulerade därefter tack vare att kejsaren körde över sina generaler och stod emot ett kuppförsök i sina fredssträvanden. Sedan dess har inte kärnvapen använts i krig.

Politiskt förtryck

Traditionellt äktenskap - snart förbjudet?

Vänsterkartellen och de religiösa samfunden är på kollisionskurs. Nu skall en statlig utredning undersöka äktenskapet. Resultatet kan bli att man inte får viga sig alls i kyrka, synagoga eller moské längre.

George Svéd, på Ombudsmannen mot diskriminering pga. sexuell läggning (HomO), menar att de religiösa samfunden, som årligen delar ett statsbidrag på 50 miljoner kronor för sin grundverksamhet, måste erbjuda alla svenskar samma tjänster oavsett sexuell läggning. Den "religiösa traditionalismen" skall inte längre tas hänsyn till.

De religiösa samfundena är däremot eniga. Äketenskap är en union mellan kvinna och man. Att staten skall göra intrång på denna arena är djupt odemokratiskt och i strid med religionsfriheten. Det går emot deras tro att viga samkönade. I ett tidigare inlägg har jag argumenterat för varför det är viktigt att bevara äktenskapet.

Dessa ständiga statliga påbud och tvång har fått mig att inse en sak. Något jag aldrig trodde jag skulle kalla mig själv sedan jag lämnade vänsterkartellen för sex år sedan. Jag är rebell.

Det går inte en dag numera utan att jag känner ett politikerförakt och vilja att i protest tåga mot Stockholm. Under årtusenden har religiösa samfund vigt och välsignat äktenskap mellan kvinna och man. Nu tycks vänsterkartellen ha fått nog. Jag har fått nog av vänsterkartellen.

torsdag, augusti 04, 2005

Vem driver barnens frågor?

Den berättigade frågan ställer sig Roland P. Martinsson i dagens ledare i SvD. Hugo Lagercrantz, professor och överläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus och expert på nyföddhetsmedicin, anser att det inte är bra för ett barn att vara på dagis under de första åren i sitt liv.

Det är viktigt för barn, i denna ålder, att knyta nära kontakter med enbart ett fåtal personer, helst inom familj och släkt, för att på så vis få en bild av, och en åtskillnad mellan, sig själv och andra. Att utsättas för stora grupper av barn och personal, där personalen kanske blir utbytt mellan jämna mellanrum, kan inte barn hantera. Dessutom riskerar barn att åka på infektioner om de befinner sig bland många andra barn, vilket i tidig ålder får en negativ inverkan på barnets utveckling.

Ett nytänkande efterlyses, där man skall underlätta för dagmammor att ta hand om enbart ett fåtal barn om de ofta är, eller löper risk för att bli sjuka. Att båda föräldrarna jobbar heltid är heller inte bra. Jäkt på morgonen och trötthet på kvällen är negativt för barn. Att avsätta tid och umgås socialt inom familjen är därför viktigt. Att under denna tid ha på TV:n är inte heller bra. I USA är rekommendationen att barn under fem år enbart skall se på TV en timme per dygn. Barn som tittar mycket på TV under tidig ålder riskerar annars utveckla hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter som vuxna.

I dag fattas beslut som enbart gynnar personer som är mellan 30 och 50. Varför? Där kan man kamma hem röster, och det är också i den åldern politikerna själva är i. Att då se till barnen och deras bästa, faller bort från dagordningen.

Lagercrantz provoserar genom att föreslå rösträtt för barn, men det är en befogad provokation. Vänsterkartellen driver HBT-, kvinno-, klass- och rättighetsfrågor. Barnen? De existerar inte i deras värld. De har blivit en sorts "icke-vuxna", som man inte behöver ta hänsyn till. Samhället vill få in barn på dagis och strävar där efter. Familjer som vill göra annorlunda, där ena parten vill vara hemma medan den andra arbetar, tvingas ut ur hemmet av staten, då praktiska och ekonomiska förutsättningar slås undan. "Lås in barnen på dagis!" Tycks vara vänsterkartellens "familjepolitik". Omänskligt.

Familjer som väljer att själva uppfostra sina barn skall ges den möjligheten. Det handlar trots allt om de svagaste i samhället, och barn skall ha rätt till närhet och kärlek från sin mor och far, inte låsas in på dagis!

Regeringen skall lyfta fram HBT-frågorna

Nu skall HBT-frågorna lyftas fram i skolan. Detta lovade skolministern Ibrahim Baylan i dag. Tydligen så är det 14 av 269 kommuner som lyfter HBT-frågor i skolan. Nu skall HBT-frågor in i kursplanen liksom sexualundervisningen reformeras. Vilka är då HBT-frågorna?

Könsneutralt äktenskap: Äktenskapet är till för att skydda de svagaste i vårat samhälle, våra barn.
Genom äktenskapslagstiftningen lagstadgas den trygghet som familjen utgör, där man och kvinna är författare och arkitekter till barnets själva existens. Ett barn accepterar inte sina föräldrar ut efter vilka de är som personer, utan för att föräldrarna ÄR barnets föräldrar. Likaså skall ej heller religiösa samfund, oavsett om de är muslimska eller kristna, tvingas att gå emot sin tro i att viga homosexuella, enbart för att det är "politiskt korrekt". Med andra ord, här skall staten inte göra några ingrepp. Partnerskapet som finns för homosexuella är god eftersom det inom homosexuella relationer ej blir några barn.

Adoption: Ett barn blir till genom man och kvinna, och det är detta som utgör en familj. Homosexuella tenderar mest att sträva efter att leva som heterosexuella, men det är per definition en omöjlighet, så tillvida politiker inte väljer att bortse från vad som är bäst för barnen och rättar in sig efter vad RFSL tycker, då det är "ideologiskt" rätt.

Hetslagstiftning: Är homosexuella en egen folkgrupp? Behövs det en säregen lag för just homosexuella, när det redan finns lagar mot ärekränkning, stämpling till vålsdbrott och uppvigling. Varför skall det finnas lagar som riktar in sig just på homosexuella, som inte gör någon större nytta gentemot de lagar och förordningar som redan existerar?

Hatbrott: Det existerar förbud mot misshandel, mord och förföljelse redan, oavsett kön, hudfärg, politisk övertygelse eller religiös tro etc.

Homosexuella tenderar att sträva efter att leva ett liv som heterosexuella, men ändå utmåla sig som något annat; en egen folkgrupp, en egen kultur. Vi har med all förmodan allid haft homosexuella i Sverige. Skulle homosexuella ha levt ett annorlunda liv, förutom det i sängkammaren, än andra? Våra förfäder har kämpat på samma slagfält, varit del i att bygga samma nation etc. Vad är det som skall göra homosexuella till något annat? Som inte skall ha samma lagliga skydd som andra? Man kan ju inte som homosexuell leva ett heterosexuellt liv, lika lite som jag som heterosexuell kan leva ett homosexuellt liv. Som människor är vi lika. Vi skiljer oss åt enbart i sängkammaren. Så varför skall då homosexuella ha lika samlevnadsformer som heterosexuella, när de inte har det, samtidigt som de skall ha andra rättigheter än heterosexuella trots att de inte behöver det?

Socialisterna tycks i alla fall förtjusta.

Våra arbeten

Ett par intressanta avsnitt ur den pågående debatten kring våra arbeten. Facken vill ha bidragsjobb:

Bidragsjobb fackets nya linje

Medan TCO anser att det krävs andra åtgärder:

"Lägre löner och ersättningar ger inte fler arbetstillfällen"

Nima Sanandaji tar upp Sveriges ekonomiska problem genom att belysa artikeln "Sweden, capitalism and the welfare state", som är en kärnfull kritik mot den svenska socialistiska politiken. TCO ligger Sveriges situation och realitet närmast och har de mest sunda förslagen till vad som krävs för att få fart på Sverige igen. Vi har förutsättningarna, men vi saknar rätt politik. I LO-toppen och inom socialdemokratin sitter ett flertal personer som saknar högre utbildning och arbetslivserfarenhet, utan har gått direkt in i politiken efter gymnasiet (Bosse Ringholm undantagen, han saknar gymnasieutbildning). Att dessa personer skall sitta och bestämma över Sverige och få bukt med arbetsbristen är skrämmande. Det är förmodligen därför man kommer med "kraftfulla" förslag som att stänga kärnkraftverk, höja skatterna och bota Sverige med flera bidrag. Och företagen? De flyr.

Det TCO vill göra är;

1. Skapa ett jobbkontrakt mellan stat och kommun. Kommunerna står inför ett gigantiskt generationsskifte. Underlätta det genom att skapa ekonomiska förutsättningar för att tidigarelägga väntande ersättningsrekryteringar. Det kan ske genom förmånliga lån eller genom att öronmärkta bidrag villkoras till nyanställningar.

2. Fler jobb i staten. Satsa resurser på kraftiga personalförstärkningar till försäkringskassan och arbetsförmedlingen för att få fler sjuka och arbetslösa tillbaka i arbete. Det behövs fler personer inom många områden; rättsväsendet; polis och kriminalvård; samt kultursektorn är några andra exempel.

3. En ny sysselsättningspolitisk anställningsform. Tillåt en friare användning av a-kassa, sjukpenning och lönebidrag så att det ger möjlighet för kommuner, småföretag eller den ideella sektorn att skapa riktiga jobb för långtidsarbetslösa och sjukskrivna.

4. Återinför utbildningsvikariaten. Låt personer mellan 40 och 55 år studera ett år med a-kassa under förutsättning att en arbetslös vikarierar under studierna.

5. Skapa möjligheter till akademikerpraktik. Ge företag och förvaltningar tidsbegränsad finansiering för att erbjuda praktikplatser åt unga arbetslösa akademiker. Skapa dessutom en ny småföretagarpraktik för till exempel nyexaminerade ekonomer och ingenjörer. Detta skulle göra det möjligt för småföretagen att höja sin utbildningsnivå, samtidigt som arbetslösa akademiker fick en plattform på arbetsmarknaden.

6. Skapa ett nationellt företagarprogram för nyutexaminerade akademiker som vill testa en ny affärsidé kopplad till sin forskning eller utbildning. Detta skulle kunna läggas på högskolorna som en påbyggnad efter avslutad utbildning eller forskning.

7. Underlätta för nya företagare. Låt personer som går från anställning till företagande behålla sina förmåner i socialförsäkringarna under en längre period. I dag är det många som inte vågar släppa taget om sin anställning vilket leder till att många företagsidéer förblir bisysslor.

8. Minska inlåsningen på arbetsmarknaden. Inför en rätt till tjänstledighet för att prova nytt arbete. Slopa eller korta karenstiden i a-kassan vid egen uppsägning. Nuvarande regler leder till att många stannar för länge i arbetslivets återvändsgränder i stället för att våga säga upp sig och förutsättningslöst söka nytt jobb. Öka Ams stöd till ombytessökande. Personer som riskerar att förlora sitt arbete måste ges möjlighet till ny utbildning inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.

9. Arbetsmarknadens parter bör försöka förhandla fram en ny typ av omställningsavtal. Detta bör inte bara rikta sig mot dem som blir arbetslösa utan ge stöd till nytt arbete även för långtidssjukskrivna, personer som riskerar att bli arbetslösa eller känner sig inlåsta i jobbet. Detta bör understödjas av regeringen genom att företag som omfattas av sådant avtal ges en skattelättnad.

10. Starta en nationell globaliseringskommission; ett nationellt tillväxtråd med arbetsmarknadens parter, företagare och forskare med inriktning på att skapa en gemensam bild av hur Sveriges konkurrenskraft ska stärkas ytterligare och hur forskning och utveckling ska kunna bidra till fler och bättre jobb i Sverige


Min förhoppning är att LO börjar företräda sina medlemmar någon gång genom att lyssna på dem som kan arbetsmarknaden, som TCO, och inte på karriärslystna socialdemokratiska pampar.

Starkare stöd

Stödet för det borgerliga blocket fortsätter att öka. I Skops senaste mätning leder den borgerliga alliansen med nästan 10 procentenheter.

53,9 procent stöder något av partierna i den borgerliga alliansen. Det innebär att den borgerliga ledningen mer än fördubblats sedan Skops förra mätning.



Mest ökar stödet för moderaterna, 27,9 procent. Ökningen med 3,3 procentenheter är statistiskt säkerställd.

Också centerns uppgång till 7,5 procent är statistiskt säkerställd, liksom Kristdemokraternas uppgång, från att riskera åka ur riksdagen nästa val, upp till 6,9 procent av väljarna.

Det enda parti som minskar är Folkpartiet, minus 1,4 procentenheter till 11,6 procent.

Största riksdagspartiet är fortfarande socialdemokraterna, 33,2 procent, som dock minskar för andra månaden i rad i Skops mätningar. Även vänsterpartiet har minskat, till 5,8 procent medan stödet för miljöpartiet är oförändrat 5,3 procent.

onsdag, augusti 03, 2005

För USA krig mot muslimer?

Enligt en rapport från brittisk underrättelsetjänst, som läckt till The New York Times, säger man att det är kriget i Irak som är anledning till det som hänt i London. Detta har givit vänstern nytt bränsle till att argumentera för en reträtt ut ur Irak. Irakkriget kan användas som argumentation för islamister i dag, men vänstern vägrar envist att inse att det är en anti-väst ideologi som ligger i botten. USA för inte ett krig mot islam, eller mot muslimer, som oftast används i argumentationen, utan mot fundamentalistisk islamism.

Det var amerikanska styrkor som skyddade det muslimska Afghanistan och hjälpte till att driva ut Sovjet, vilket hindrade Sovjet från att annektera Afghanistan och tvinga på dem ett icke-religiöst, socialistiskt samhälle. Islam bevarades, liksom den muslimska kulturen. I dag har man heller inte gjort något försök till att förinta islam i Afghanistan.

1991 befriade man Kuwait och skyddade Saudiarabien, liksom man under flygräderna på Balkan räddade muslimer undan etnisk rensning, utförd av serbiska styrkor, medan FN stod och tittade på. Likaså var det amerikanska styrkor som tillsammans med serbiska motståndsrörelsen fick den socialistiska diktatorn Slobodan Milosevic fångad och förd till Haag för att stå till svars för sina brott.

USA har fördömt Rysslands agerande i Tjetjenien, är störst bidragsgivare till Egypten (årligen två miljarder i bistånd), liksom skänkt Pakistan militär hjälp, på bekostnad av goda relationer till Indien, som är en frihetlig, mångkulturell demokrati.

George W Bush har uppmanat arabvärlden att bistå palestinska flyktingar och Paletsina, trots att Hamaz och Jihad vill skölja bort staten Israel i ett hav av blod.

Man räddade Irak undan en fruktansvärd och grym diktator, och stärkte den religiösa friheten för både shiiter och sunniter.

Hur kommer det sig då att attacker gentemot väst emanerar från områden USA har beskyddat? Därför att det i dessa länder uppstått en vänligt intställd attityd gentemot väst, vilket går stick i stäv med den islamistiska världsuppfattningen. Det har ingenting att göra med vänsterns bild av att "västvärlden lagt sig i" och "utnyttjat muslimer". Om vi inte hade gjort något, vade hade då hänt? Hade det varit bättre? Nej, det hade det sannerligen inte. Men nu var det USA som gjorde det, och då reagerar vänstern reflexmässigt med att beskylla USA och väst för allting.

När allt kommer omkring, delar vänstern och islamisterna samma fiende. Det kapitalistiska, demokratiska och icke-socialistiska väst.

Kan Turkiet bli demokrati?

Det börjar ta emot. Den turkiska primiärministern Recep Tayyip Erdogan har reformerat Turkiet och fått landet att närma sig väst USA och EU. Sedan kalla kriget, då Turkiet valde att ta sida mot socialismen, har samarbetet varit gott mellan Turkiet och väst.

Trots att Turkiet motsatte sig invasionen av Irak, i rädsla för att kurderna skulle kunna bli starkare, så har turkiet varit en god samarbetspartner och bevarat de goda relationerna med det demokratiska väst, och varit neutrala till diktaturerna i Mellanöstern. Sedan Erdogans parti, AKP, tog hem segern 2002, har han rest världen runt och förklarat sig vänligt inställd till en turkisk demokratisering, tagit avstånd från islamister och talat sig varm över ett medlemskap i EU.

Erdogan har reformerat samhället genom att slå mot korruptionen, sträva mot ekonomisk stabilitet, förändringar i välfärdssystem, och sett över sin utrikespolitik. Man har välkomnat amerikanska investeringar i landet, samtidigt som man har sökt samarbete med grannländerna i Mellanöstern, både ekonomiskt och politiskt.

Sedan 11:e september har saudiska affärsmän flyttat pengar från bankonton i USA och uppskattningsvis 200 arabiska företag har flyttats till Turkiet sedan 2003. Enbart under de sex första månaderna under 2004 steg andelen Mellanöstern-baserade företag i den turkiska ekonomin med 50 procent. Så långt är allting bra.

Orosmoln har dock börjat skönjas på den turkiska himmelen. Hittills har Turkiet haft en sekulariserad tradition. Huvudbonader och huvuddukar för kvinnor har varit förbjudna på universitet och offentliga arbetsplatser. AKP har försökt att lyfta dessa förbud, men fått nej av turkiska Högsta domstolen, pga. att det anses strida mot konstitutionen. För att AKP skall få sin vilja igenom, har parlamentets talesman, Bülent Arinq varnat Högsta domstolen för att fortsätta gå emot AKP, då man i sådana fall inte skulle ha något emot att avskaffa Högsta domstolen. Erdogan självt har valt att agera i det tysta. Han har lagt ett förslag som innebär att den mandatperiod som domarna sitter på skall sänkas, så att AKP kan tillsätta yngre kandidater ur det egna partiet.
Erdogans AKP har också nyligen utfärdat arristeringsorder på tecknare som gjort satirteckningar på Erdogan samt kritiserat partiet.

En personlig vendetta utspelas också mellan Erdogan och en av Turkiets affärsmän, Mustafa Süzer. Erdogan var inte vän till Süzers pro-amerikanism. Süzer utökade den turkisk-amerikanska handeln med 350 procent då Erdogan var borgmästare i Istanbul. Erdogan krävde att Süzer-gruppen skulle riva ner Süzertornet i centrala Istanbul, med motiveringen att tornet var fyra våningar för högt, vägrade Süzer. Den turkiska vänstern, Demokratiska vänsterpartiet, förstatligade all bank- och affärsverksamhet under sin tid vid makten. Erdogan har upphävt dessa politiska ingrepp i den turkiska ekonomin, men behållt kontrollen över bank och bankfilialer tillhörandes Süzergruppen. Högsta domstolen har ogiltigförklarat detta handlande, men Erdogan har vägrat lyssna på domstolen.

I protest har den f.d. presidenten Süleyman Demirel börjat bygga en politisk koallition, som motstånd gentemot den lamslagna oppositionen och den rikting AKP har tagit. I gengäld har staten tagit över Demirels broders tillgångar.

Erdogan kan tala sig varm om demokrati retoriskt, men praktiskt är han ingen anhängare av den, tvärtom. En oberoende Högsta domstol och en oberoende lag är nödvändig för att det demokratiska samhället skall uppehållas. Turkiet har en lång väg kvar och det vore olyckligt om man vänder skeppet nu, när man är så nära.

Bortanför Kyoto

American Enterprise Institute lyfter i dag intressanta kommentarer till det jag tidigare skrev angående den nybildade "miljöpakten".

Läs artikeln här;

Way Beyond Kyoto

Den nya "pakten" verkar alltmera vettig och bättre än Kyotoavtalet. Kan vi äntligen få till stånd en vettig minskning och vettiga miljösäkra alternativ, utan att våran tillväxt och ekonomi skall behöva hotas? Det går i rätt riktning.

Läs även Nima Sanandajis intressanta artikel i SvD;

Människans inverkan överdrivs kraftigt

tisdag, augusti 02, 2005

Vad sker i Iran?

Den allmänna uppfattningen är att sunniter och shiiter bekämpar varandra, att alla shiiter är islamister, som bekämpar sunniter. Michael Ledeen klär av den myten i National Review. Iran sponsrar terroristaktioner gentemot shiiter lika mycket som sunniter i Irak. Var det inte Iran som ville att shiiterna skulle bygga upp en islamistisk republik? I Iran har även tusentals shiiter blivit mördade av sin egen islamistiska regim. Varför?

Förra veckan blev studenter misshandlade, och två av dem dödade i Basra av milismän ur de beväpnade arméfraktionerna al-Sadriyuun och al-Mahdi. Deras brott? De hade haft en picknick för både män och kvinnor. Ungdomarna var shiiter liksom deras förövare. I Irak attackerar sunnitiska terrorister gladeligen sina sunnitiska brödrar och systrar. Al-Qaida i Irak, som styrs av sunniten Abu Musab al-Zarqawi, mördade två sunnitiska, algeriska diplomater. Zarqawi ansåg att de var allierade till judar och kristna (USA nämndes ej).

Den politiska fången och tillika shiiten Akbar Ganji har hungerstrejkat i 50 dagar. Förra veckan slängde mullan Sayeed Mortazavi ut läkare och vårdpersonal från det sjukhus som Ganji ligger på och tog in sina egna läkare, och isolerade sjukhuset från omvärlden. I shiiternas tolkning av islam är en man större i döden än i livet, varför många shiiter kan tänka sig att spränga sig i luften för att bli martyr. Därför är den islamistiska regimen livrädd för att Ganji skall dö och bli martyr då det kan få förödande konsekvenser och skapa en revolution i Iran, riktad mot regimen. Därför är regimen fast besluten att hålla honom vid liv.

Shiiterna i Iran arbetar tillsammans med sunniter i Syrien och Saudiarabien för att finasiera och få fram terrorister. Det är därför inte en uppsplittrande religionsfråga mellan sunniter och shiiter. Det är en överlappande ideologisk fråga. Ett "heligt krig" mot de "otrogna". De som är otrogna är alla som är motståndare till islamismen. Det gäller alltså alla muslimer, oavsett om man tillhör sunna eller shia. Hitler, Stalin, Mao etc. attackerade sina egna led om de i frågasatte den gällande ideologin. På samma sätt agerar islamister, och allra hårdförast i Iran, både inom den teokratiska eliten såväl som den egna befolkningen.

Efter det iranska "valet" har spänningar kunnat skönjas. Ahmadis Nejads "seger" innebar att sprickor uppstod inom de egna leden. Nu skall det rensas ut och inom armén håller alla politiska, strategiska och ledande poster på att tillsättas av "rättrogna". Samtidigt ökar den anti-amerikanska och anti-europeiska stämningen i landet. Pasdaran, det revolutiära gardet i den iranska armén, har fått i uppgift att agera inom och utanför Iran, och de skall vara redo att strida "globalt". En offentlig nyrekrytering av terrorister har också påbörjats, liksom förstärkningar på uppskattningsvis 5 miljoner män och kvinnor skall tillföras Basij. Basij växer då från 10 miljoner till ett manskap på 15 miljoner (nio miljoner män och sex miljoner kvinnor). Basij är en styrka bestående av frivilliga, fanatiskt troende islamister som slår ned på demokratiskt sinnade och oppositionella till regimen, liksom kvinnor som inte lyckats dölja sitt hår. En av landets mest radikala imamer - Muhammed Yazdi har manat till en "stormvåg" av terroism, riktad mot USA och Israel, men även gentemot iranska demonstranter.

Massiva protester möts med massivt våld. 50 000 arbetare deltog i en arbetsbojkott som sträckte sig över hela landet, pga. att många av dem inte fått lön på över ett år, liksom kurder i norr och araber i söder har satt banker, statliga kontor och myndighetsbyggnader i brand. I Mahabad, en kurdisk stad i norra Iran, skändades en aktivist genom att först misshandlas till döds och sedan släpas runt på gatorna i staden. De protester som följde slogs ner med lätt pansar. Och nu planerar Iran för att skaffa sig kärnvapen...

Att Iran agerar som den gör genom att skaffa kärnvapen samt utöka terrorn mot civila och omvärlden, är för att man vill behålla makten. Omvärlden står tyst och ser på. Inte ens journalistkåren rapporterar från Iran. Samtidigt fortsätter regimen terrorisera sin civilbefolkning och med införskaffandet av kärnvapen hoppas man kunna bli en nagel i ögat på västvärlden liksom en gång för alla kväsa motståndet inom det egna landet. Så länge inte omvärlden på allvar reagerar mot det som sker i Iran, kommer heller aldrig något att hända.
Är det inte dags att sätta ner foten nu?

John Bolton - kontroversiell och hyllad

Bush utsåg John Bolton till att bli USA:s FN-ambassadör. Han är kritiserad för att vara "hök" och fientligt inställd till organisationen. I USA måste presidentens utnämning godkännas av kongressen. Sedan Bush offentliggjorde sin kandidat i mars, har kongressen därför utnyttjat sin rätt till att filibustra och förhala utnämningsprocessen. En sådan viktig post kan dock inte stå tom alltför länge. Enligt konstitutionen kan presidenten ta ett beslut i denna fråga då kongressen har sommarledigt, med följden att den nominerande enbart kan sitta till januari 2007, då en nyvald kongress tar över. FN skall snart ha en avgörande debatt om reformering av organisationen, samtidigt som USA och hennes allierade är i krig. Därför tog Bush beslutet att köra över kongressen.


John Bolton

Kritiken mot Bolton kommer i första hand från vänster. Inom högern har han många sympatisörer. Han är ingen person som skulle platsa i den svenska regeringen precis, då han har en lång och gedigen erfarenhet. Bolton har en examen i juridik från Yale i bagaget och har arbetat för flera av de största firmorna i Washington. Han har också en gedigen politisk erfarenhet efter att ha arbetat inom American Enterprise Institute, och innehaft internationella uppdrag för USA:s räkning, liksom arbetat på statliga departement. Bolton har på så vis skaffat sig ett flertal kontakter utomlands, men framför allt i länder som Ryssland och Kina. Han är känd för att göra ett bra arbete och för att vara tydlig och drivande.

Utifrån Boltons meriter är han rätt man för jobbet, men varför skickar USA en hårt kritiserad person som är fientligt inställt till FN, till att representera USA i just FN? För att förstå det får man inte glömma att det var USA som bildade FN. Då rådde andra tider än nu. I dag är inte demokratier längre i majoritet. Diktaturer sitter och motverkar FN:s syfte, nämligen att verka för mänskliga rättigheter och ingripa i och få slut på konflikter världen över. Vid ett flertal tillfällen, Srebrenica och Darfur för att nämna några, har FN agerat undfallande, trots att det varit klara fall av brott mot mänskligheten.

Nu skall ett reformeringsarbete påbörjas. Därför skickar man dit Bolton. USA är missnöjt med utvecklingen inom FN, och Bolton har kontakter inom de stora länder som oftast röstar mot USA i säkerhetsrådet, Ryssland och Kina, för att kunna få till stånd reformer som stärker mänskliga rättigheter. Om USA inte får som de vill på denna punkt, kan utnämningen av Bolton dock medföra att USA lyfter sin hand från FN. Bolton har redan gjort klart att han inte tänker ge efter för och kompromissa med någon diktatur.

Se även;

Bolton Gets Down to Work

PK-polis i farten

Nu skall "kriget mot terrorism" bli politiskt korrekt. K-ordet skall bort, eftersom det anses "olämpligt" att referera till ett krig. Det är en väldigt märklig inställning. Vi har kriget mot narkotika och kriget mot fattigdom, och ingen har någonsin ifrågasatt att uniformerad polis slår till mot kriminella ligor eller att uniformerade läkare och FN-personal skänker fattiga hjälp, men när uniformerad militär slår till mot terrorister, innan de skall få chansen att spränga civila, oskyldiga människor i luften, får vi inte använda k-ordet längre. Så vad skall vi då kalla det?

Enligt PK-polisen skall vi fortsättningsvis tala om den "Globala Kampen Mot Våldsam Extremism". Den arabiska översättningen av kamp är jihad. Det kommer bli en fin slagdänga i arabisk TV, när PK-polisens "snällare" formulering dyker upp. Västvärldens "globala jihad". Vi skulle lika gärna kunna skänka Bin Laden makten över Mellanöstern direkt.

Det finns en logik bakom. Det utkämpas inte en strid mot all form av terrorism. IRA, Tamilska tigrarna, eller Baskiska militanta separatister är inte fiender till västvärlden. Men det är inte heller all form av "våldsam extremism". Det är islamistisk terrorism man bekämpar. Problemet till varför man hamnar i denna tungvrickning är för att i-ordet är ännu mer politiskt inkorrekt att använda sig av än k-ordet.

Andrew C. McCarthy har en bättre formulering;

"Let's call it "The Thing Involving the Teeny-Tiny Number of People Who Made Certain Things Go Boom After Reading that Book that We Didn´t Flush and Who Absolutely, Positively Do Not Represent the Vast, Enormous Majority of Very, Very Nice People Who Read the Same Book Without Making Anything Go Boom."
MacCarthys formulering beskriver hela PK-polisen för precis det den är. Larvig, löjlig och oerhört infantil.

måndag, augusti 01, 2005

Afghanistan känner framtidstro

Alltflera afghaner återvänder hem från långvarig exil i utlandet. Många flydde undan Sovjetunionens bombningar, medan andra flydde Talibanregimen. Hittills i år har 200 000 afghaner återvänt hem från Pakistan och totalt har 2,5 miljoner afghaner återvänt sedan störtandet av Talibanregimen 2002. Ytterligare 1,2 miljoner flyktingar har återvänt från Iran.

Framtidstron i Afghanistan har ökat och återvändande afghaner ser fram emot att påbörja ett liv i frihet.

"Det var omöjligt för mig och min familj att stanna när talibanerna kom hit. Jag var så lycklig när vi kom tillbaka förra sommaren. Jag känner optimism inför framtiden, det känns som att regeringen inte bara bryr sig om Kabul utan även övriga regioner," säger Kamila Saer till SvD.
"När talibanerna styrde fick vi kvinnor inte gå ut, i dag har vi en kvinnlig minister," säger Naija.
I dag kan kvinnor utbilda sig och många tar chansen. Att som kvinna drömma om att bli läkare eller jurist var otänkbart för bara tre år sedan. Svenska Afghanistankommittén har också bidragit med en skola för utbidlning av barnmorskor. Barnadödligheten i Afghanistan är stor och därför krävs det utbildad kraft att motverka detta problem.

Att stabilitet och frihet får människor att återvända, liksom afghaner som tidigare varit förtryckta börjar se ljust på framtiden, är viktigt för att stabiliteten skall bli varaktig. Så snart amerikansk militär dragit sig tillbaka skall det bli oerhört intressant att följa ett tidigare svårt krigshärjat Afganistan och dess utveckling mot en stabil demokratisk stat.

Rove-affären får stora konsekvenser

Om Bush närmaste rådgivare Karl rove tvingas gå pga. Valerie Plame/CIA-affären, kan det få konsekvenser för USA:s ekonomi och även komma att påverka omvärlden. Karl Rove har attackerats av demokraterna i syfte att manövrera ut honom från den politiska scenen. Karl Rove är den person som var ansvarig och drivande i återvalskampanjen för Bush. Skall det bli en demokratisk president nästa gång vore det därför ett trumfkort för demokraterna om man lyckades göra sig av med honom. Nu visar det sig att det kan få stora ekonomiska konsekvenser.

Karl Rove anses vara drivande för idéerna kring "supply-side economics". Denna teori kretsar kring Laffers idé, som bevisas med Lafferkurvan, om statens och skatternas förhållande till varandra. Dvs. om staten tar ut låga skatter, så uppmuntras människor att arbeta mera vilket i sin tur innebär att staten får in större skatteintäkter. Om staten istället ständigt beskattar inkomsterna, så avtrubbas lusten till att arbeta och skatteintäkterna minskar.

Rove drev på för ett säkerhetssystem som är privatfinansierat. Det innebär att staten tillhandahåller trygga säkerhetssystem, men det är den enskilde medborgaren som själv sätter in pengar på sitt konto. Detta innebär minskad byråkrati, skattebesparingar och mindre politisk klåfingrighet. Rove är en del av den politik som skapades under Reagan, där politiker trängdes tillbaka, socialismen i USA förlorade och medborgare fick större inflytande över sin egen vardag.
Rove har sedan dess fortsatt att försvara och kräva av konservativa att aldrig någonsin gå med på "jobbdödande skattehöjningar".

“Conservatives believe in lower taxes; liberals believe in higher taxes. We want few regulations; they want more. We believe in curbing the size of government; they believe in expanding the size of government.” That same night he emphasized the conservative reform agenda where ownership replaces entitlement, welfare reform supersedes government dependence, and Social Security reform benefits ordinary working people by tapping into the markets. He added that conservatives must always and everywhere oppose job-killing tax hikes."
Det vore därför en stor seger för demokraterna och skattehöjningsförespråkare att bli av med Rove, och en förlust för den enskilde arbetaren som blir tvingad att betala mera av sin lön till socialistiska, byråkratiska projekt. Samtidigt vet vi att när människor får mindre pengar över, minskar benägenheten till investeringar, varför en anti-Rove politik innebär att amerikaner drar sig från att investera i aktiehandeln. Socialisterna kan på så vis ställa till det rejält på hemmamarknaden och även här hemma.

Islamister hotar svensk välgörenhet

En konsert med syftet att ge stöd åt politiska fångar i Iran riskerar förlora sina toppnamn. Terrorstämplade Folkets Mujaheddin pressar artisterna att hoppa av projektet, för "deras eget bästa". Därför överväger nu flera artister, bland annat stjänskottet Laleh, att inte ställa upp.

Ansvariga för projektet hoppas i dag att iransk-svenska artister som Laleh och folkmusikgruppen Golbang ska spela i Vårdnäs utanför Linköping för nära tusen åskådare. Bland flera mediabolag som övervakar projektet finns Voice of USA och BBC.
Det är ett evenemang för frihet, som bl.a. EU:s kulturnätverk för iranier, ABF och flera iransk-svenska organisationer med Iranska Riksförbundet i Sverige i spetsen står bakom.
Intäkterna från konserten ska sända fyra svenska ungdomar till Johannesburg och New York. Målet är att de ska få träffa Nelson Mandela och Kofi Annan och överlämna en appell för frigivning av politiska fångar i Iran, och särskilt fokus ligger på fångarna journalisten Akbar Ghanji och försvarsadvokaten Nasser Zarafshan.

Gruppen Golbang har efter viss tvekan beslutat sig att ställa upp, medan Lelah låtit meddela att hon hoppat av efter att ha fått ett femtiotal hotbrev och mejl. Davoud Navaian, en av arrangörerna, hoppas dock in i det sista på att hon skall medverka.

"Vi tycker mycket om henne och respekterar hennes nej, men det är inte bra att ge efter. Hon borde stå upp och reagera mot dessa krafter," säger Davoud Navaian till SvD.
Kulturproducenten Faramarz Pooya tror att spåren kan leda tillbaka till den iranska ambassaden på Lidingö. Den iranska regimen som genom sin spridning av wahabaismen gjort sig skyldig till spridning av våld världen över, liksom hotat döda författare och andra intellektuella regimkritiker. Även kulturproducenten Faramarz Pooya tror att spåren leder till den iranska ambassaden på Lidingö.

Vad döljer sig bakom SSU:s fasad?

Nu har SSU sin kongress. Trots påstådd enighet inom förbundet, är splittringen fortfarande stor mellan vänster- och högerfalangen. Det gäller framför allt frågan om medlemshanteringen sedan fusk och bedrägeri inom rörelsen uppdagats.

Anna Sjödin från högerfalangen kommer med all förmodan att väljas till ny ordförande och Mattias Vepsä från vänsterfalangen till ny sekreterare. Tio års stridigheter samt skandaler inom socialdemokraternas främsta rekryteringsbas har legat till grund till den försoning som nu vilar över SSU.

En tillsatt kommission, Framtidskommissionen, ledd av riksdagsledamoten Bo Bernhardsson och tidigare samordningsministern Jan Nygren, presenterade i går kväll sina resultat av sin undersökning i en rapport till förbundsstyrelsen. I denna markerar Framtidskommissionen i hårda ordalag att högerdistrikten ska ge makt åt vänsterdistrikten inom samtliga centrala organ.

Splittringen inom SSU är dock fortfarande stark, även om de flesta delegationer ställer sig bakom tanken på en delad ledning. Var tredje delegation är kritisk till förslaget att centralisera medlemsregistreringen från distrikten till förbundsnivå, som alltså är förbundsstyrelsens huvudåtgärd för att komma till rätta med problemen.
Moderata Ungdomsförbundet (MUF) har sedan lång tid tillbaka haft central medlemsregistrering, vilket innebär att alla medlemmar rapporteras till förbundet och kan på så vis lättare kontrollera om medlemmarna är medlemmar eller ej.
Sådant fusk som förekommit inom SSU går ej att åstadkomma inom MUF. Varför är vänsterfalangen negativ till ett förslag som faktiskt skulle kunna rädda SSU:s anseende och rätta till problemen?

Vänsterdistrikten; Skåne, Stockholm, Kronoberg, Örebro och Södra Älvsborg, är mot förslaget eftersom indrivningen av medlemsavgifter flyttas till förbundsledningen som under lång tid dominerats av högerdistrikten. Därav splittringen.

Att distrikten själva har haft hand om sin egen medlemshantering innebär att man lätt kunnat blåsa upp sina medlemstal för att få fler delegater till kongressen och på så vis kunnat få flera röster på sin sida i stridigheterna mellan vänster och höger.


Socialism - lätt för att glömma?

Ideologiskt tar också SSU ett kliv vänsterut. Högerfalangen (karriäristerna) får inflytande på de tunga posterna, medan vänsterfalangen (kommunisterna) sätter den politiska agendan. Det vi kan förvänta oss av framtidens socialdemokrati blir därför en hårdförare ton gentemot företagen. Ekonomin skall bli "demokratisk". Kommer folket få mera inflytande? Nej, det är aldrig det som vänsterfalangen menar med "demokrati". Det är politikerna som skall främjas. Konkurrensen skall bort, staten skall ta över äganderätten, vinster frysas och löner ytterligare beskattas. Att en människa skall kunna välja vad hon vill handla från ett företag, från butik eller bekant, det som vi alla tar för givet i dag, är inte det väsentliga. Det är inte "demokrati". Höjda skatter, fördelningspolitik, lagar, regleringar och statligt samt kooperativt ägande, mera politiskt inflytande och flera politiska detaljregleringar är socialisternas melodi.

Får vänsterfalangen som den vill, kan vi förvänta oss ett SSU och en socialdemokrati där myglet fortsätter och där den enskilde medborgaren bli förtryckt av en röd maktelit.

Arbetarrörelse? Knappast.