onsdag, augusti 10, 2005

Filosofisk diskussion

Efter att ha fått flera mejl rörandes min syn på islamism och jämförelserna med nazism/fascism, tänkte jag reda ut begreppen. Jag ansåg det felaktigt att kalla islamismen för att vara en fascistisk rörelse, vilket jag får omdefiniera.

Fascism
Fascismen växte fram ur syndikalismen. Ekonomin skulle bestå av kooperativ och "ägas gemensamt", dvs. politiker bestämmer vad som skall produceras tillsammans med "partianslutna kamrater". Själva kärnan i fascismen är den romerska nostalgin. Man vill återuppbygga Rom. Eftersom man då ansåg att Rom var ett våldsdyrkande samhälle, hamnade våldet i fokus hos fascismen. I dag vet vi att det romerska samhället inte alls var våldsamt. På arenor och i gladiatorspel tillhörde dödsfall ovanligheten.

Eftersom fascismen är en i huvudsak italiensk rörelse, ville man heller inte röra kyrkan, monarkin eller militären, som förblev egna maktcentra, fria från statens inverkan, varför fascismen är friare än socialism och nationalsocislism.

Nazism
Nationalsocialismen växte fram ur den tyska arbetarrörelsen i gränstrakterna kring Böhmen. Tysk-nationella krafter, som ville ha ett "stor-tyskland", förenades med socialistiska krafter i Deutsche Arbeiterpartei. I maj 1918 bytte partiet namn till Deutsche Nationalsozialistische Arbeiterpartei. Med namnändringen ville man markera gentemot Sovjet att man var en tysk socialistisk strömning och inget annat. Nationalsocialismen är betydligt intressantare än vad den nostalgiska, romersk-våldsinsipirerade fascismen är som filosofi. Nazismens tankegods härstammar från Nietzsche, Gobineau, H.S. Chamberlain, Bergson och Spengler, som senare sammansmälte med Hitlers Mein Kampf och Alfred Rosenbergs Der Mythus des 20. Jahrhunderts, 1930, till en sammanhängande världsåskådning. Nationalsocialismen tog intryck ifrån rasbiologin, som under 30-talet var en lika allmänt accepterad kunskap som fysik eller historia. Till skillnad ifrån Sovjets socialism, som byggde på klasskamp, där den underkuvade arbetarklassen skulle resa sig och ta herraväldet, inriktade sig nazismen på raskamp. Marx såg historien som en kamp mellan klasser, medan Hitler såg den som en kamp mellan raser, varför man delade in folk efter ras och tog till sig en socialdarwinistisk syn, där den starkes rätt till att överleva slogs fast, genom att resa sig och underkuva de svagare raserna, som "orättfärdigt" hade gripit makten.

Den nationella drömmen var att förena tysktalande folk i ett enda rike. Detta folk skulle sedan resa sig och härska över de andra folken. Sovjets internationalism och bolsjevism sågs som fiende till den tyska nationella socialismen. Tyskland och den "ariska rasen" skulle styra världen, inte Sovjet.

Partiprogrammet, de 25 punkterna, växte fram kring socialisterna och bröderna Otto och Gregor Strasser. Efter Hitlers uppgörelse med den tyska vänstern 1926 blev den antikapitalistiska föreställningen underordnad partiets taktiska linje och förespråkade nationaliseringar av samtliga tyska företag (planekonomi). Detta skulle ske genom att; ränteslaveriet skulle brytas (punkt 11), truster nationaliseras (punkt 12), storvaruhus kommunaliseras (punkt 16) och en jordreform genomföras (punkt 17). Nationalsocialismen tog även intryck av Marx angående judefrågan. Efter förlusten i första världskriget och den ekonomiska kollapsen under depressionen, hade judarna klarat sig relativt bra i Tyskland. Marx ansåg att judendomen borde avskaffas. Med detta menade han att det judiska folket är fast i kapitalism och materialism pga. sin religion. Judarna skulle därför göra sig fria från sin tro. Nazismen gick ett steg längre. I sin världsbild var det en världskonspiration gentemot Tyskland. Den leddes av de välmående judarna, som av naturen ansågs vara kapitalister och profitörer och utgjorde ett strukturellt förtryck av tyskar. All form av kapitalism skulle utrotas.

Tysklands planekonomi växte sig stark pga. att man plundrade de länder som man sedan erövrade, liksom utnyttjade dess befolkningar som arbetskraft. Bl.a. hundratusentals fransmän deporterades till Tyskland för att utgöra arbetskraft till tysk industri. På så vis kan man påskina ett visst samband mellan fascism och nazism. Vurmandet för den antika världen. Tyskarna skulle helst slippa arbeta, och skulle livnära sig på slavarbetskraft. Vurmandet för våldet fanns också inom nazismen, som förhärligade den raskamp, det krig, som komma skulle.

Islamism
Vad hos fascism och nazism förenas i islamismen? Först och främst är det vurmandet för våldet, "martyrdöden", som återfinns hos både fascism och nazism. Islamister delar heller inte in människor i klasser, utan efter "över-" och "undermänniskor", dvs. efter rättroende och otrogna. Islamisterna strävar efter världsherravälde, vilket återfinns både inom det sovjetiska och tyska tänkandet. Vidare vurmar islamister för anti-semitism, men är inte några anhängare av demokrati eller kapitalism.
Islamismen har spår av fascism och nazism, vilket gör att man kan använda båda begreppen, men fascism stämmer bäst in, då islamismen saknar "führerprinzip", planekonomi och socialdarwinism.

Inga kommentarer: