Traditionellt äktenskap - snart förbjudet?
Vänsterkartellen och de religiösa samfunden är på kollisionskurs. Nu skall en statlig utredning undersöka äktenskapet. Resultatet kan bli att man inte får viga sig alls i kyrka, synagoga eller moské längre.
George Svéd, på Ombudsmannen mot diskriminering pga. sexuell läggning (HomO), menar att de religiösa samfunden, som årligen delar ett statsbidrag på 50 miljoner kronor för sin grundverksamhet, måste erbjuda alla svenskar samma tjänster oavsett sexuell läggning. Den "religiösa traditionalismen" skall inte längre tas hänsyn till.
De religiösa samfundena är däremot eniga. Äketenskap är en union mellan kvinna och man. Att staten skall göra intrång på denna arena är djupt odemokratiskt och i strid med religionsfriheten. Det går emot deras tro att viga samkönade. I ett tidigare inlägg har jag argumenterat för varför det är viktigt att bevara äktenskapet.
Dessa ständiga statliga påbud och tvång har fått mig att inse en sak. Något jag aldrig trodde jag skulle kalla mig själv sedan jag lämnade vänsterkartellen för sex år sedan. Jag är rebell.
Det går inte en dag numera utan att jag känner ett politikerförakt och vilja att i protest tåga mot Stockholm. Under årtusenden har religiösa samfund vigt och välsignat äktenskap mellan kvinna och man. Nu tycks vänsterkartellen ha fått nog. Jag har fått nog av vänsterkartellen.
10 kommentarer:
Riksdagsman Martin Andreasson (fp) argumenterade för något år sedan för att äktenskapet skulle utformas enligt fransk modell, dvs att det är en civil och juridisk union, som sedan eventuellt manifesteras genom religiös rit efter behov. De samfund som inte vill välsigna homosexeulla som ingått sådant äktenskap, skall inte tvingas göra det. Det är nog den bästa lösningen på problemet.
Hur ställer du dig förresten till heterosexuella makar som inte VILL, KAN eller är FÖR GAMLA att skaffa barn? Är deras äktenskap meningslösa? Bör de upplösas?
Om heterosexuella inte vill få barn så är det deras ensak. Kan ett par av någon anledning inte skaffa barn så finns det hjälp. Vem avgör om man för gammal för att skaffa barn? Det är föräldrarnas ansvar att ta ställning till det, och ingen annan, om den situationen kommer upp.
Homosexuella kan inte på något sätt få barn på naturlig väg. Det är ingen mäsnklig rättighet att gifta sig eller att ha barn. Naturen är förskaffad på ett visst sätt och forskning på området visar att barn har det allra bäst i sin naturliga uppväxtmiljö, med sina biologiska föräldrar. Allting handlar inte bara om kärlek i dessa situationer. Man måste i alla lägen ta hänsyn till barnen, de svagaste i vårat samhälle.
Din älskade biologi avgör vem som är för gammal för att skaffa barn. Skall ett par där båda makarna är över femtio år få ingå äktenskap, eller förfuskas äktenskapets barnalstrande huvuduppgift då?
Homosexuella kan visst skaffa barn på naturlig väg. Det trodde jag att du visste. Många barn har en homosexuell förälder, eller två. De finns redan, och har alltid funnits. Skall dessa barns villkor inte regleras, bara för att deras föräldrar lever i en icke religiöst korrekt konstellation?
Får man barn på äldre dagar, så sätter det inte någon biologi ur spel. Vill äldre gifta sig, så vad skall hindra dem? På samma vis skall väl även äldre homosexuella kunna ingå partnerskap (som är precis som äktenskap, men man räknar bort den juridiska legitimiteten för barn).
Det är heller inte min älskade biologi. Sakernas tillstånd ser ut som de gör. Det enda sättet att förändra detta är att låta politiker styra över den, och det är en farlig väg att gå. Politiker skall hållas kort. Äktenskapet som sådant är inte till för att vara barnalstrande enligt lagens mening. Det blir bara barn av heterosexuella relationer och på så vis behövs en lagstiftning som skyddar barnen.
Nej. Det går emot alla möjliga naturens lagar att två kvinnor/män kan skaffa barn tillsammans. Det har hänt att heterosexuella på äldre dar plötsligt insett att de är homosexuella och har barn i det tidigare förhållandet. Dessa barn skyddas också med gällande lagstiftning för skillsmässobarn. Och nej, det har inte alltid funnits homosexuella familjer. Innan politiker tyckte det skulle vara roligt att mixtra lite med naturlagar på barnens bekostnad, var det lika omöjligt som det är i dag för två människor av samma kön att skaffa barn.
Det är sant att äktenskapet fyller en religiös funktion, men dess juridiska särart är av högsta betydelse. Hade det enbart haft att göra med religion, hade jag varit för en ändrad lagstiftning, men nu handlar det om barnen och deras rätt till sina föräldrar.
1. När en kvinna har uppnått en viss ålder kan hon inte lägre bli gravid. Detta är ett biologiskt faktum. En kvinna i sjuttioårsåldern kan definitivt inte bli gravid. Så jag spörjer ånyo: Skall hon få gifta sig? Och skall de som väljer att INTE skaffa barn få gifta sig? Måste vi inte bestämma oss om äktenskapet handlar om barn, eller om det är en relationsreglerande instans? Om det handlar om barn, borde ovanstående två kategorier inte få ingå äktenskap.
2. Jag menar att PERSONER som är homosexuella kan få barn på naturlig väg, till exempel i det av dig nämnda exemplet med personer som tvingas in i konventionsäktenskap i unga år. Att det inte går med två män eller två kvinnor kände jag faktiskt till... Och det finns barn som har en homosexuell förälder. Och har alltid funnits. Det var så jag menade. Det har alltid funnits homosexuella föräldrar. Antagligen fler förr, eftersom kraven på att följa konvenansen var större då.
3. Apropos assisterad befruktning av lesbiska: Är det bättre för ett sådant barn att inte bli till, som ju fallet blir om det inte sker någon insemination. Är det bättre att inte finnas till, än att ha lesbiska föräldrar?
Det där stämmer inte riktigt. Det finns 70-åriga kvinnor som har blivit föräldrar, men är egentligen oväsentligt. Det väsentliga är att barn kommer till i heterosexuella förhållanden, och där krävs det en annan lagstiftning. Vill heterosexuella pensionärer gifta sig så på ålderns höst, så tänker jag inte lägga mig i.
Om ett par väljer att inte skaffa barn så skall de väl kunna få gifta sig också. Det finns vänner som gifter sig för att vinna juridiska fördelar, även om de är s.k. asexuella, dvs. de har inget sexliv alls, liksom manliga vänner nu gifter sig i Kanada för att få högre juridisk status. Sådant förekommer. Det kan man inte utesluta. Men jag tänker inte ändra på någon lagstiftning för den sakens skull, och det skulle kosta en fasligt massa pengar om man skulle utröna människors avsikter med allt de tar för sig. Lagstiftningen träder i kraft OM det blir barn. Det är ingen förutsättning för ATT det skall bli barn. Det är ingen tvångslagstiftning.
Ingen tvingas in i något. Min granne blev homosexuell efter det att hans fru dog efter en längre tids sjukdom. Hans barn har accepterat det, även om de inte trivs med situationen och kallar inte hans pojkvän för pappa, utan enbart vid namn.
Då förstår jag dig bättre. I dag finns det inget som säger att homosexualitet är fel eller att det är en sjukdom, varför man inte kan prata om att homosexuella väljer att leva ett annat liv av tvång. Homosexualitet som sådant vet vi att det har alltid funnits. I det antika Grekland finns det epos, där äldre män längtansfullt beskriver yngre mäns kroppar. Det är således inget "onaturligt". Att homosexuella skulle vara föräldrar däremot är det. Skulle däremot en person som redan har barn upptäcka att han är homosexuell, så vore det ju fruktansvärt omänskligt att ta barnen i från honom, vilket grundar sig i min syn på att ett barn skall ha rätten till sin mor och far. Två homosexuella skall dock inte kunna kräva nmågon särskild rätt att få ha barn, när de inte på något sätt kan få det, inte ens adopterade, då det är oerhört traumatiskt att slitas från sina förlädrar och komma till ett annat land. Ett sådant barn behöver en liknande uppväxtmiljö. Behovet för ett barn att få veta vem man är och varifrån man kommer visar också det fakutm att merparten av barn som blivit till genom provrör eller har blivit adopterade också söker upp sina biologiska föräldrar. Människan är komplex och det går inte, och man bör ej heller, försöka passa in henne i en natur som inte är hennes egen.
Givetvis finns det många homosexuella som tvingas leva ett liv i lögn och förnekelse på grund av socialt tryck och konventioner - och inte minst religiös omgivning. Det är inte förrän på de allra senaste åren det har blivit någorlunda accepterat för homosexuella att leva i par. På många mindre orter är det fortfarande omöjligt.
För visso, det är sant. Jag vill dock inte med politiska medel tvinga människor att tycka eller tänka annorlunda, utan kan jag inte leva ut mig själv på en ort eller inom en viss miljö, får jag helt enkelt överväga möjligheten att söka mig till en ort/miljö där jag kan det. Det är tragiskt, men en realitet vi får leva med, åtminsone i några år till.
Nej, det är bättre med information och att bringa amsagor och fördomar till ytan.
Nej det är sant. Det är bättre med information och att bringa amsagor och fördomar till ytan.
Skicka en kommentar