Den allmänna uppfattningen är att sunniter och shiiter bekämpar varandra, att alla shiiter är islamister, som bekämpar sunniter. Michael Ledeen klär av den myten i National Review. Iran sponsrar terroristaktioner gentemot shiiter lika mycket som sunniter i Irak. Var det inte Iran som ville att shiiterna skulle bygga upp en islamistisk republik? I Iran har även tusentals shiiter blivit mördade av sin egen islamistiska regim. Varför?
Förra veckan blev studenter misshandlade, och två av dem dödade i Basra av milismän ur de beväpnade arméfraktionerna al-Sadriyuun och al-Mahdi. Deras brott? De hade haft en picknick för både män och kvinnor. Ungdomarna var shiiter liksom deras förövare. I Irak attackerar sunnitiska terrorister gladeligen sina sunnitiska brödrar och systrar. Al-Qaida i Irak, som styrs av sunniten Abu Musab al-Zarqawi, mördade två sunnitiska, algeriska diplomater. Zarqawi ansåg att de var allierade till judar och kristna (USA nämndes ej).
Den politiska fången och tillika shiiten Akbar Ganji har hungerstrejkat i 50 dagar. Förra veckan slängde mullan Sayeed Mortazavi ut läkare och vårdpersonal från det sjukhus som Ganji ligger på och tog in sina egna läkare, och isolerade sjukhuset från omvärlden. I shiiternas tolkning av islam är en man större i döden än i livet, varför många shiiter kan tänka sig att spränga sig i luften för att bli martyr. Därför är den islamistiska regimen livrädd för att Ganji skall dö och bli martyr då det kan få förödande konsekvenser och skapa en revolution i Iran, riktad mot regimen. Därför är regimen fast besluten att hålla honom vid liv.
Shiiterna i Iran arbetar tillsammans med sunniter i Syrien och Saudiarabien för att finasiera och få fram terrorister. Det är därför inte en uppsplittrande religionsfråga mellan sunniter och shiiter. Det är en överlappande ideologisk fråga. Ett "heligt krig" mot de "otrogna". De som är otrogna är alla som är motståndare till islamismen. Det gäller alltså alla muslimer, oavsett om man tillhör sunna eller shia. Hitler, Stalin, Mao etc. attackerade sina egna led om de i frågasatte den gällande ideologin. På samma sätt agerar islamister, och allra hårdförast i Iran, både inom den teokratiska eliten såväl som den egna befolkningen.
Efter det iranska "valet" har spänningar kunnat skönjas. Ahmadis Nejads "seger" innebar att sprickor uppstod inom de egna leden. Nu skall det rensas ut och inom armén håller alla politiska, strategiska och ledande poster på att tillsättas av "rättrogna". Samtidigt ökar den anti-amerikanska och anti-europeiska stämningen i landet. Pasdaran, det revolutiära gardet i den iranska armén, har fått i uppgift att agera inom och utanför Iran, och de skall vara redo att strida "globalt". En offentlig nyrekrytering av terrorister har också påbörjats, liksom förstärkningar på uppskattningsvis 5 miljoner män och kvinnor skall tillföras Basij. Basij växer då från 10 miljoner till ett manskap på 15 miljoner (nio miljoner män och sex miljoner kvinnor). Basij är en styrka bestående av frivilliga, fanatiskt troende islamister som slår ned på demokratiskt sinnade och oppositionella till regimen, liksom kvinnor som inte lyckats dölja sitt hår. En av landets mest radikala imamer - Muhammed Yazdi har manat till en "stormvåg" av terroism, riktad mot USA och Israel, men även gentemot iranska demonstranter.
Massiva protester möts med massivt våld. 50 000 arbetare deltog i en arbetsbojkott som sträckte sig över hela landet, pga. att många av dem inte fått lön på över ett år, liksom kurder i norr och araber i söder har satt banker, statliga kontor och myndighetsbyggnader i brand. I Mahabad, en kurdisk stad i norra Iran, skändades en aktivist genom att först misshandlas till döds och sedan släpas runt på gatorna i staden. De protester som följde slogs ner med lätt pansar. Och nu planerar Iran för att skaffa sig kärnvapen...
Att Iran agerar som den gör genom att skaffa kärnvapen samt utöka terrorn mot civila och omvärlden, är för att man vill behålla makten. Omvärlden står tyst och ser på. Inte ens journalistkåren rapporterar från Iran. Samtidigt fortsätter regimen terrorisera sin civilbefolkning och med införskaffandet av kärnvapen hoppas man kunna bli en nagel i ögat på västvärlden liksom en gång för alla kväsa motståndet inom det egna landet. Så länge inte omvärlden på allvar reagerar mot det som sker i Iran, kommer heller aldrig något att hända.
Är det inte dags att sätta ner foten nu?
tisdag, augusti 02, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar