Göran Persson får kritik

De experter som Göran Persson ansåg att han inte behöver lyssna på, kritiserar Görans planer skarpt i en debattartikel i dagens DN.

Fram till 1970 hade Sverige haft en god tillväxt under 100 år. Socialdemokratin och dess välfärdsmodell stod i fokus för omvärldens beundran och socialdemokraterna regerade också oavbrutet denna. I dag vet vi att det var andra mekanismer som låg till grund, bl.a. ett sönderbombat Europa som skrek efter svenska råvaror. På 70-talet hade Europa hämtat sig. Minskad efterfrågan på svenska produkter, liksom de ekonomiska kriser som var, frätte hårt på socialdemokratin och välfärdsmodellen.

Från 1970 till 1990 låg inflationen årligen på 8-10 procent. Försök till att devalvera, dvs. skriva ner kronans värde och på så vis öka lusten till att investera i svensk industri, misslyckades och spädde bara på inflationen. Underskotten i utlandsaffärerna var stora, samtidigt som de offentliga utgifterna var rekordhöga och tog 60 procent av landets totala BNP under denna period. Det hål som uppstod i budgeten, täckte man med stora lån från utlandet. Dock lyckades vi uppehålla en god sysselsättning under denna period, men 1990 gick luften ur Sverige och 500 000 människor blev arbetslösa. Den största arbetslösheten sedan depressionen på 1930-talet.

Att inflationen var hög innebar att kronans värde var mycket dålig. Lönen för en kommunalanställd höjdes från 1975 till 2000 med 165 000 kronor. Reallönen, dvs. de pengar som arbetaren fick i handen, blev en löneförhöjning på bara 100 kronor. Samtidigt ökade skatteintaget, som låg på 50 procent av lönen 1987 till 1991. 1991-1994 minskade skatteintaget med 3 procent, men då hade man också 10 procents underskott i budgeten av BNP.

1994-98 sanerades ekonomin. Skatten höjdes samtidigt från 47 till 52 procent och var år 2000 uppe i 54 procent. Skattehöjningen dessa år innebar att 85 procent av BNP gick till staten. Människor och företag hade resterande 15 procent att dela på.

I dag ligger arbetslösheten 10 procentenheter lägre än vad den gjorde 1990. Regeringen skall få upp statistiken, på 75 procent som är i arbete, till 80 procent. Regeringens taktik är att öka utbudet av arbetskraft. Med detta menas faktiskt att göra fler personer arbetslösa. Sveriga har aldrig haft ett större utbud av arbetskraft än i dag.
Då beskattningen på arbetskraft i dag är hög, rationaliserar företag hellre, dvs. bytare ut arbetskraft mot kapital, för att kunna få sin budget att gå ihop, vilket resulterar i flera arbetslösa. För att socialdemokratins "ökande utbud av arbetskraft" skall gå igenom, behöver man inte göra något alls. Göran Perssons valfläsk resulterar alltså inte i fler anställda, tvärtom. Denna realitet vill inte Persson se, och väljer att titta bort, att "inte lyssa på ekonomerna".

Skall man nu låta arbeten växa fram i offentlig sektor, måste regeringen höja skatterna. Höjs skatterna blir arbetskraften i Sverige än dyrare. Detta resulterar i att privata företag avskedar och flyttar ut. Det enda som händer då är att arbetskraft byter arbetsgivare, får mindre pengar i plånboken samtidigt som ekonomin går allt sämre, mendan lika många människor är i arbetslöshet.

Det som svenska medborgare har i dag att dela på är de 15 procent som blir över efter att regeringen tagit sin kaka av ekonomin. Vi hör inte i dag om solskenshistorier, om fattiga barn som skolat sig, fått toppjobb och byggt sig själv en herrgård. Det är snarare de som gått direkt in i politiken efter gymnasiet, som sugit ut Sveriges arbetare på deras välförtjänta löner, som har råd att bygga herrgårdar och skaffa sig gods. Är detta en arbetarrörelse? Samtidigt så har Sverige fler miljonärer än någonsin. Saken är bara den, att du har större chans att stöta på en svensk miljonär på Manhattan, än på Stureplan.

Med detta facit, står socialdemokratin och säger att "Sveriges ekonomi är god", vilket klingar lika falskt som när Per Albin Hansson sade; "Sveriges beredskap är god", under andra världskriget. Skall Sverige 2006 behöva dras med fyra år till av amatörernas framfart?

"Det här med ekonomi är inte särskilt svårt."
- Göran Persson