Ett par intressanta avsnitt ur den pågående debatten kring våra arbeten. Facken vill ha bidragsjobb:
Bidragsjobb fackets nya linje
Medan TCO anser att det krävs andra åtgärder:
"Lägre löner och ersättningar ger inte fler arbetstillfällen"
Nima Sanandaji tar upp Sveriges ekonomiska problem genom att belysa artikeln "Sweden, capitalism and the welfare state", som är en kärnfull kritik mot den svenska socialistiska politiken. TCO ligger Sveriges situation och realitet närmast och har de mest sunda förslagen till vad som krävs för att få fart på Sverige igen. Vi har förutsättningarna, men vi saknar rätt politik. I LO-toppen och inom socialdemokratin sitter ett flertal personer som saknar högre utbildning och arbetslivserfarenhet, utan har gått direkt in i politiken efter gymnasiet (Bosse Ringholm undantagen, han saknar gymnasieutbildning). Att dessa personer skall sitta och bestämma över Sverige och få bukt med arbetsbristen är skrämmande. Det är förmodligen därför man kommer med "kraftfulla" förslag som att stänga kärnkraftverk, höja skatterna och bota Sverige med flera bidrag. Och företagen? De flyr.
Det TCO vill göra är;
1. Skapa ett jobbkontrakt mellan stat och kommun. Kommunerna står inför ett gigantiskt generationsskifte. Underlätta det genom att skapa ekonomiska förutsättningar för att tidigarelägga väntande ersättningsrekryteringar. Det kan ske genom förmånliga lån eller genom att öronmärkta bidrag villkoras till nyanställningar.
2. Fler jobb i staten. Satsa resurser på kraftiga personalförstärkningar till försäkringskassan och arbetsförmedlingen för att få fler sjuka och arbetslösa tillbaka i arbete. Det behövs fler personer inom många områden; rättsväsendet; polis och kriminalvård; samt kultursektorn är några andra exempel.
3. En ny sysselsättningspolitisk anställningsform. Tillåt en friare användning av a-kassa, sjukpenning och lönebidrag så att det ger möjlighet för kommuner, småföretag eller den ideella sektorn att skapa riktiga jobb för långtidsarbetslösa och sjukskrivna.
4. Återinför utbildningsvikariaten. Låt personer mellan 40 och 55 år studera ett år med a-kassa under förutsättning att en arbetslös vikarierar under studierna.
5. Skapa möjligheter till akademikerpraktik. Ge företag och förvaltningar tidsbegränsad finansiering för att erbjuda praktikplatser åt unga arbetslösa akademiker. Skapa dessutom en ny småföretagarpraktik för till exempel nyexaminerade ekonomer och ingenjörer. Detta skulle göra det möjligt för småföretagen att höja sin utbildningsnivå, samtidigt som arbetslösa akademiker fick en plattform på arbetsmarknaden.
6. Skapa ett nationellt företagarprogram för nyutexaminerade akademiker som vill testa en ny affärsidé kopplad till sin forskning eller utbildning. Detta skulle kunna läggas på högskolorna som en påbyggnad efter avslutad utbildning eller forskning.
7. Underlätta för nya företagare. Låt personer som går från anställning till företagande behålla sina förmåner i socialförsäkringarna under en längre period. I dag är det många som inte vågar släppa taget om sin anställning vilket leder till att många företagsidéer förblir bisysslor.
8. Minska inlåsningen på arbetsmarknaden. Inför en rätt till tjänstledighet för att prova nytt arbete. Slopa eller korta karenstiden i a-kassan vid egen uppsägning. Nuvarande regler leder till att många stannar för länge i arbetslivets återvändsgränder i stället för att våga säga upp sig och förutsättningslöst söka nytt jobb. Öka Ams stöd till ombytessökande. Personer som riskerar att förlora sitt arbete måste ges möjlighet till ny utbildning inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.
9. Arbetsmarknadens parter bör försöka förhandla fram en ny typ av omställningsavtal. Detta bör inte bara rikta sig mot dem som blir arbetslösa utan ge stöd till nytt arbete även för långtidssjukskrivna, personer som riskerar att bli arbetslösa eller känner sig inlåsta i jobbet. Detta bör understödjas av regeringen genom att företag som omfattas av sådant avtal ges en skattelättnad.
10. Starta en nationell globaliseringskommission; ett nationellt tillväxtråd med arbetsmarknadens parter, företagare och forskare med inriktning på att skapa en gemensam bild av hur Sveriges konkurrenskraft ska stärkas ytterligare och hur forskning och utveckling ska kunna bidra till fler och bättre jobb i Sverige
Min förhoppning är att LO börjar företräda sina medlemmar någon gång genom att lyssna på dem som kan arbetsmarknaden, som TCO, och inte på karriärslystna socialdemokratiska pampar.
torsdag, augusti 04, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar