onsdag, augusti 24, 2005

Cindy Sheehan och fredsrörelsen

Den stora nyheten i samband med kriget i Irak har varit Cindy Sheehan och den s.k. "fredsrörelsens" protester utanför Bush ranch i sommar, sedan Sheehan förlorat sin son, en amerikansk marinsoldat stationerad i Irak. Hon krävde att få veta sanningen till varför hennes son dödats och att Bush skulle samtala med henne.

I ett e-post meddelande till ABC News tv-program "Nightline", skrev hon bl.a. att;

"Am I emotional? Yes, my first born was murdered. Am I angry? Yes, he was killed for lies and for a PNAC Neo-Con agenda to benefit Israel. My son joined to protect America, not Israel. Am I stupid? No, I know full well that my son, my family, this nation and this world were betrayed by George Bush who was influenced by the neo-con PNAC agendas after 9/11. We were told that we were attacked on 9/11 because the terrorists hate our freedoms and democracy [...] not for the real reason, because the Arab Muslims who attacked us hate our middle-eastern foreign policy."
PNAC är förkortningen för "Project for the New American Century", en av den amerikanska vänstern påstådd neokonservativ tankesmedja. Den är bestående av tre personer, som enligt vänstern skall styra USA och Bush administration. Detta tyder på att den socialistiska rörelsen i västvärlden kan se lömska judiska konspirationer bakom varje gatuhörn. Det är dags att höja ett varningens finger. Man är farligt nära att glida över i ren antisemitism.

Att Sheehan cyniskt använder sig av sin döde son har fått Amerika att reagera. Fadern har begärt skilsmässa och släkten har tagit avstånd från Sheehan, samtidigt som kritiken mot "fredsrörelsen" växer. Cindy försökte dra tillbaka e-post meddelandet, argumenterandes utifrån att det skulle vara en anhängare som hade skrivit dit just de citerade meningarna, vilket journalisten Christopher Hitchens exponerat och avslöjat vara falskt.

"Fredsrörelsen" är en nostalgisk restprodukt från 1960-talets Vietnamrörelse. De minns marcherna, upploppen, protesterna och det promiskuösa sexlivet. De bekämpar inte Irakkriget för att kriget äger rum i just Irak, utan för att vänstern konsekvent alltid motsatt sig alla amerikanska krig, oavsett vilken fiende det än varit. Nu laddar vänstern i USA med att lyfta fram anti-krigs hetsare i bl.a. Ohio och Wisconsin, men ledarna för demokraterna, Hillary och Bill Clinton är mera reserverade. Det var just 60-talets våldsamma år, som är orsaken till att republikanerna har haft makten under 20 av 24 år från 1968 till 1992.

Även om stödet för kriget i Irak minskar, främst pga. amerikanernas rädsla för att de kan förlora, så håller demokraternas företrädare och "fredsrörelsen" på att lägga fundamentet för nästa republikanska seger.

2 kommentarer:

Thomas sa...

Det är helt osannolikt hur ni i högern ägnar er åt lögner och smutskastning! Är det verkligen nödvändigt att dra ner 'det offentliga samtalet' i rännstenen, gång på gång? Det du skriver om PNAC är inget annat än i bästa fall en fri fantasi, d.v.s. om du är så okunnig. Men om man insisterar på uttalanden som helt saknar täckning så blir detta ändå En Lögn.

Jag har skrivit ett inlägg om detta på min blogg så jag hänvisar dit för alla detaljer:

krigskronikan.com/blog/: *KAN* högern tala sanning?
http://krigskronikan.com/blog/archives/2005/08/kan_hgern_tala.html

Thomas Lindström - krigskrönikan

Christian Swedberg sa...

Som du märker har jag hänvisat till David Frumm och American Enterprise Institute. Frumm är en av USA:s främsta debattörer och AEI är en organisation vars rapporter och skrifter högaktas runtom i världen. Om du betraktar vilka amerikansk media hänvisar till i sina källor av höger och vänsterorganisationer;

http://www.polisci.ucla.edu/faculty/groseclose/MediaBias.pdf

så kan du se att PNAC inte nämns någonstans. När det gäller neokonservatism, så är "neo" inte en förkortning av "jude". Det är ingen judisk konservatism. Neoconservatism är från början ett av vänstern använt skällsord om den falang från demokraterna, som övergav partiet och gick över till republikanerna under oroligheterna på 60-talet. Liberaler som befann sig nära mitten och som blev konservativa då demokraterna radikaliserades

PNAC har en hemsida, och organisationen har haft flera framträdande personer inom amerikansk politik som skribenter, men den är totalt ointressant för den amerikanska allmänheten och den amerikanska politiken i realitet. Läs gärna Irving Kristols "Neoconservatism - The autobiography of an idea", samt Mark Gersons "The Neoconservative Vision : From the Cold War to the Culture Wars". PNAC är ointressant t.o.m. för de neokonservativa (Mark Gerson arbetar t.o.m. själv för PNAC.

Myten vänstern skapat består inte i att PNAC existerar, utan att det är en kraftfull och inflytelserik organisation, där ett fåtal personer dominerar den amerikanska politiken. Den har existerat sedan 1997 och publicerar rapporter, artiklar och betänkanden i utrikesangelägenheter. Flertalet av dem som undertecknar sina namn på artiklar, publicerade på PNAC, är inte heller judar. Utrikespolitiken som USA idag har utformades redan i slutskedet av andra värlskriget, långt innan det ens fanns en neokonservativ rörelse. Konspirationshysterin, riktad mot USA, innebär att 'den offentliga debatten' aldrig hinner lämna rännstenen, innan den trycks ned på nytt.