Alykhan Velshi skriver i dagens National Review att muslimer måste ta ställning. "You're either with us or against us", sade George W Bush i sitt berömda tal efter den 11/9. Sedan dess har USA och hennes allierade försvarat västvärlden gentemot den terrorism som hotar våran kulturs existens. Det har gått upp för västvärlden att det inte är USA som är de onda. För de muslimer som lever i väst kan man inte säga det samma. Det är nu dags att ta ställning.
Det utmaning man har framför sig, att antingen stå upp bakom demokratin, eller terror och våld, borde inte vara alltför svår. I koranen står det ingenting i favör för terrorbombningar eller självmord, tvärtom. Det är dödssynd enligt islam. Al-Qaida viftar med koranen för att rättfärdiga deras nihilistiska och våldsdyrkande ideologi, trots att de inte har något stöd för sina påståenden. Problemet är tystnaden. Liksom främlingsfientliga extremister i Sverige kapat svenska fanan och andra nationella symboler för att rättfärdiga sina egna syften, har svenska folket tyst tittat på, medan vänstern istället riktat attackerna mot de nationella symbolerna istället för att återerövra Sverige. På samma vis har man attackerat religionen när det kommer till religiös fanatism, istället för att attackera de bakomliggande syften som man försöker rättfärdiga, med religionen som sköld.
Muslimer i väst bör inte stillasittande titta på medan islamister vanhedrar koranen och islam.
Två av attackerna i London riktades mot vanliga Londonbor, men den tredje attacken, vid Edgware Road Station, var riktad mot moderata, arabiska muslimer. Det islamistiska kriget förs inte mot kristna. Det förs inte mot vita. Det förs mot enligt islamisterna lägre stående människor. I islamisternas värld, är därför det toleranta islam, som kan anpassas till västvärlden och som predikar respekt och fred, också en fiende.
Väst och USA är inte en fiende till islam, lika lite som sanna muslimer är fiender till väst. Islamister och vänsteranhängare som kramar diktaturer är vår riktiga samhällsfiende.
torsdag, juli 14, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar