Terror i Europa - dags att agera

Folkpartiets politik har jag aldrig känt mig speciellt lockad av, men Lars Leijonborg är dock den bästa partiledare Fp haft. I går visade Fp stake under sitt Almedalsanförande. De presenterade konkreta förslag och åtgärder för att höja beredskapen för terrordåd. Detta skall göras genom ett ökat samarbete mellan polis och militär vid terrorhot samt ett inrättande av ett nationellt underrättelsecentrum, men också att polisen skall få större möjligheter till avlyssning och infiltration av terrorceller. Att vi i Sverige har terrorceller vet vi sedan lång tid tillbaka. Vänsterkartellen har alltid argumenterat emot något sådant och det gjorde man likdant i går. Argumenten var att "om vi skulle genomföra Leijonborgs förslag så skulle det öppna samhället slutas och då har terroristerna vunnit." Är det då bättre att vi låter det ske, även i Sverige, och först då agera? Nej, vi skall vara förberedda. Vi måste sluta upp med att vara naiva och tro att vi inte kan råka ut för något liknande. Ingen kan förutse något sådant.



Vi behöver helt enkelt en ny utrikespolitik. Vi kan inte hålla oss utanför och titta på medan det smäller runt om i världen. Inte undra på att terrorister som Bin Laden och förtryckare som Saddam Hussein tycker Sverige är ett "bra" land.
Här kämpar politiker aktivt mot våran egen kultur, unga vänsteraktivister hyllar terrorister och massmördare liksom protesterna riktas mot det svenska folkets egna sätt att leva. Vi bör sluta upp med den fria världen och visa att vi inte tolererar terror. Att vi inte tolererar att civilia oskyldiga människor slaktas ursinningslöst av bomber för en ren idiotis skull. Men tyvärr, detta är Sverige. Så här skriver exempelvis Wilhelm Agrell i DN-debatt;

"Kriget mot terrorismen, den krigsförklaring som 2001 markerade början på ett frontlöst och ändlöst världskrig, har inte varit en framgångsrik strategi. Tvärtom har den på ett förödande sätt spelat hänsynslösa motståndare i händerna. Det världssamfund som efter den 11 september 2001 slöt upp bakom USA står i dag splittrat efter den amerikanska invasionen av Irak 2003, en invasion och ockupation som förmodligen mer än någon annan enskild händelse underlättat rekrytering till islamistiska terrorgrupper och öppnat nya arenor för terrorattacker.

Ockupationen av Irak är knappast orsaken till dåden i London, möjligen en förevändning och en del av ett ideologiskt utanverk. Men kriget mot terrorismen, och speciellt den illa planerade Irakoperationen med dess drag av klassiskt kolonialkrig och vietnamisering, har på ett fatalt sätt kommit att spela motståndarna i händerna."

Med andra ord, när två jumbojet flög in i WTC och dödade närmare 3 000 amerikaner borde USA agerat genom att... inget göra alls...
Det är alltså kriget mot terrorismen som agerat som katalysator. Att terror gentemot USA, Israel och Storbritannien även förekom innan dess, det tycks gå opasserat förbi. Dessutom, Wilhelm, var det verkligen USA som förklarade krig mot terrorismen? Var det inte som så att USA befann sig i krig i samma stund som 3 000 amerikaner dödades? Jag hoppas vid Gud att Wilhelm Agrell inte står i närheten vid makten om något liknande händer i Sverige, därför att Wilhelms lösning på terrorproblemet är denna;

"IRA:s terror kunde till sist bekämpas effektivast vid förhandlingsbordet."

Vi skall FÖRHANDLA med mördarna! Är vi verkligen så naiva i Sverige? Om det skulle ha varit 3 000 svenskar som hade dött, skulle vi då sätta oss ner och förhandla med med terroristerna, kompromissa med dem och gå med på deras förslag?!

En liknande stil håller DN:s ledare. Det är inte terroristernas fel. Det är västvärldens sätt att leva och förhålla sig som är felet. Vi får helt enkelt "skylla oss själva". DN:s meddelande till britterna är kort; "Sorry guys, but you had it coming".

Nej, tacka vet jag Leijonborg. En dag som denna är han den enda som kan bevara en gnutta stolthet över man är född svensk.