"Det är inne att vara konservativ"

Det skriver Roland Poirier Martinsson i dagens ledare i Svd.


Roland P. Martinsson

"Tre tecken syns på att det har skapats utrymme för ett svenskt konservativt parti.
Känslan av en ödesbestämd utveckling i många sakpolitiska frågor är borta. För några år sedan trodde nog de flesta att vägen mot delad föräldrarförsäkring var utstakad. Formerna var osäkra, men var det skulle sluta stod klart. Så är det inte längre. Etablissemanget kommer att stöta på ett kraftigt motstånd när saken väl ställs på sin spets - och utgången är inte alls given.

Samma förskjutning märks på område efter område. Integrationspolitiken framstår som ett ingenjörsmässigt misslyckande. Utbildningspolitiken, byggd på ideal om kritiskt tänkande och kreativitet, ifrågasätts till förmån för en skola som sätter normer och inlärning i centrum. Bidragssamhället och skattesystemet granskas, inte av tekniska skäl, utan på moraliska grunder. Avpersonifieringen av barn- och äldrevården möter växande kritik. Äktenskapet har åter hamnat i debatten. Bioteknikens framsteg visar farorna med en teknifiering av människolivet. Sjukvårdens struktur framstår som förlegad.
Gemensamt för diskussionerna är att de mindre gäller detaljer och problemlösningar och mer handlar om själva förutsättningarna för politiken.

Det andra tecknet finns på ekonomins område. Socialismen har dött och den renodlade liberalismen har allt färre anhängare i vetenskapliga kretsar. I stället fokuserar nationalekonomerna på vilken betydelse institutioner, kulturer, psykosociala mekanismer och värderingar har för ekonomin och samhällets sociala strukturer. En sådan teoretisk förskjutning erbjuder ett viktigt kitt för en konservativ politik.

Slutligen har det hänt något inom den svenska kulturen. När Linda Skugge faller ut mot äktenskapsbrytare, när Natalia Kazmierska utnämner Vatikanen till vår tids Woodstock och hyllar
småborgerliga Annika på bekostnad av Pippi - då borde det gå kalla kårar längs ryggraden på vänsterliberaler inom alla partier.
Det är i dag möjligt att vara konservativ, 28 år och cool i Stockholms innerstad. Att vara wild and crazy på After Darks premiärfester uppfattas som lika rock ´n roll som Gudrun Schyman på rejvparty. Kravlöshet är ute. Det är den yngre generationen som säger till sina föräldrar att klippa håret och skaffa ett riktigt jobb."

Personligen är jag beredd att ge Roland rätt. Det blir alltmera tydligt hur dagens förda politik misslyckats. Socialism och liberalism är inte svaret på de problem vi står inför. Att vara konservativ har helt plötsligt fått betydelsen av att vara rebell och "inne". Tendenserna går åt samma håll även utrikes. Det visas på såväl motståndet gentemot politiskt skapade system, likt den folkliga kritiken gentemot EU, de socialistiska regeringarna och de enorma välfärdssystemen. Förhoppningsvis kan vi se ett Europa som vänder båten, bort från en socialistisk inhuman politik, och styra skeppet mot traditionalism och återknyta till det europeiska hjärtat, nämligen den europeiska traditionella kulturen med marknadsekonomi, kristenhet och ett försvar till människans naturliga institutioner.