Ulvskog ryter till

Marita Ulvskog attackerade idag Moderaterna i Almedalen på klassiskt socialdemokratiskt manér. Hon ville prata om "arbetarklass" och menade på att Moderaterna ville skapa en ny "underklass".

"Om den nya arbetarklassen är läkare och direktörer, vad är då direktörens subventionerade hushållshjälp?"

Att socialdemokraterna ser ner på vissa typer av arbete är ingen nyhet. Att socialdemokraterna fortfarande vill framstå som ett arbetarparti är heller inget nytt. Socialdemokraterna har aldrig sett städarbete eller s.k. "MacDonalds jobb" som "riktiga jobb". Dessutom måste Moderaterna föra "dolda syften" med sin politik. Moderaterna måste helt enkelt på ett eller annat sätt försvara "de rika".
Tyvärr Marit, men så är inte fallet. Att människor är i arbete, oavsett om det är på MacDonalds eller som VD på Ercisson, innebär en insats för rikets ekonomi liksom för sig egen skull. Sådant är hedervärt och skall uppmuntras. Skattesänkningar och reformer riktas också till de som tjänar minst och till de som är mest utsatta i dagens samhälle, i moderaternas politik. Detta är grupper som varit lågprioriterade inom socialdemokratin. Människor i arbete, människor som har det svårt, har fått det än värre. Lönen räcker inte till, samtidigt som det blir allt svårare för företag att stanna kvar i landet och jobben minskar.
Ulvskog gick därför ut och lovade "tusentals nya jobb" i offentlig sektor, men hon sade inte hur dessa jobb skall komma till.

Socialdemokraterna är i problem. Detta artilleri brukar komma först i slutet av valrörelsen för att skjuta hål på borgerligheten. Då brukar Moderaterna få ta smällen ensamt. Situationen i dag är annorlunda. Det är fyra enade borgerliga partier som tidigt gått ut och satt press på vänsterkartellen, en kartell som dras med svikande oppinionssiffror. Att dra till med stora trumman redan i dag då valrörelsen inte på långt när befinner sig i något slutskede visar på hur pass svårt trängda socialdemokratin är. Att borgerligheten inte heller tagit åt sig något nämnvärt, visar att det finns en enighet och en tydlighet i vad man vill, nämligen att förbättra Sverige och bilda gemensam regering.

Kommer borgerligheten att hålla ut med en enad front? Inget som visats hittills tyder på svaghetstecken. Håller borgerligheten ut hela vägen och är eniga, kommer man lyckas rida hela vägen och nå regeringspositionen för att föra den politik som Sverige är i behov av.