torsdag, augusti 04, 2005

Regeringen skall lyfta fram HBT-frågorna

Nu skall HBT-frågorna lyftas fram i skolan. Detta lovade skolministern Ibrahim Baylan i dag. Tydligen så är det 14 av 269 kommuner som lyfter HBT-frågor i skolan. Nu skall HBT-frågor in i kursplanen liksom sexualundervisningen reformeras. Vilka är då HBT-frågorna?

Könsneutralt äktenskap: Äktenskapet är till för att skydda de svagaste i vårat samhälle, våra barn.
Genom äktenskapslagstiftningen lagstadgas den trygghet som familjen utgör, där man och kvinna är författare och arkitekter till barnets själva existens. Ett barn accepterar inte sina föräldrar ut efter vilka de är som personer, utan för att föräldrarna ÄR barnets föräldrar. Likaså skall ej heller religiösa samfund, oavsett om de är muslimska eller kristna, tvingas att gå emot sin tro i att viga homosexuella, enbart för att det är "politiskt korrekt". Med andra ord, här skall staten inte göra några ingrepp. Partnerskapet som finns för homosexuella är god eftersom det inom homosexuella relationer ej blir några barn.

Adoption: Ett barn blir till genom man och kvinna, och det är detta som utgör en familj. Homosexuella tenderar mest att sträva efter att leva som heterosexuella, men det är per definition en omöjlighet, så tillvida politiker inte väljer att bortse från vad som är bäst för barnen och rättar in sig efter vad RFSL tycker, då det är "ideologiskt" rätt.

Hetslagstiftning: Är homosexuella en egen folkgrupp? Behövs det en säregen lag för just homosexuella, när det redan finns lagar mot ärekränkning, stämpling till vålsdbrott och uppvigling. Varför skall det finnas lagar som riktar in sig just på homosexuella, som inte gör någon större nytta gentemot de lagar och förordningar som redan existerar?

Hatbrott: Det existerar förbud mot misshandel, mord och förföljelse redan, oavsett kön, hudfärg, politisk övertygelse eller religiös tro etc.

Homosexuella tenderar att sträva efter att leva ett liv som heterosexuella, men ändå utmåla sig som något annat; en egen folkgrupp, en egen kultur. Vi har med all förmodan allid haft homosexuella i Sverige. Skulle homosexuella ha levt ett annorlunda liv, förutom det i sängkammaren, än andra? Våra förfäder har kämpat på samma slagfält, varit del i att bygga samma nation etc. Vad är det som skall göra homosexuella till något annat? Som inte skall ha samma lagliga skydd som andra? Man kan ju inte som homosexuell leva ett heterosexuellt liv, lika lite som jag som heterosexuell kan leva ett homosexuellt liv. Som människor är vi lika. Vi skiljer oss åt enbart i sängkammaren. Så varför skall då homosexuella ha lika samlevnadsformer som heterosexuella, när de inte har det, samtidigt som de skall ha andra rättigheter än heterosexuella trots att de inte behöver det?

Socialisterna tycks i alla fall förtjusta.

12 kommentarer:

Joachim Holmqwist - Din konservativa röst! sa...

Som vanligt ett sant nöje att läsa Dina alster Christian. Instämmer självfallet till fullo.

Jag väntar nu också med spänning på en hel pridevecka ägnad låt oss säga handikappade eller entusiaster av gamla mopeder. Eller varför inte en hel vecka för vita heterosexuella män runt 30 år?

Anonym sa...

Om en man och kvinna i ett till två års tid försökt att få barn utan att lyckats kan det bero på att fruktsamheten är nedsatt eller ur funktion och sjukvården kan erbjuda en utredning.
En utredning som kan göras på sjukhusens kvinnokliniker eller på privata kliniker med specialistläkare. Ett flertal sätt att hjälpa finns om det visar sig att mannen eller kvinnan sett ur livskraftsynpunkt, inte kan få barn. Flertalet människor är benägna att kalla detta en sjukdom och en finansiering via skattesedeln är lätt att motivera.
Exempel på hjälp är Stimulering av äggstockarna, insemination av makes eller annan mans spermier, provrörsbefruktning eller äggdonation.

Om en ett lesbiskt troget par i ett till två års tid försökt att få barn utan att lyckats kan detta bara bero på okunnighet. Om detta lesbiska beteende skall betraktas som sjukdom i stället för att betraktas som en total dumhet och brist på kunskap om vad livskraft är så bör det lesbiska paret som minsta insats för att få skattehjälp erkänna att båda är behäftade med en mental sjukdom. Utredning bör då i första hand skötas av ett team inom sjukvården som är kunniga på mental sjukdom.

Ett lesbiskt par som längtar efter barn kan enkelt lösa detta genom att vara otrogna, den ena eller båda, det är nog väldigt lätt att ordna då det finns väldigt många polska lastbilsförare efter vägarna som med stor sannolikhet ställer upp frivilligt.
Om båda två efter flera års försök på parkeringar, eller andra platser där man kan hitta män som ställer upp, inte skulle lyckas att bli befruktade, så kan man misstänka att fruktsamheten är nedsatt eller ur funktion och hjälp borde kunna erbjudas på samma sätt som hjälp erbjuds den man och kvinna som inte kan få barn.
Om två män i flera år försökt få barn kan detta aldrig lösas vare sig med otrohet eller skattesedel och felet kan bara vara okunnighet.

Christian Swedberg sa...

Det känns märkligt att människor skall få en särställning pga. sin sexualitet. Jag håller med dig till fullo Joachim, att man kan måla ut vilken grupp som helst i samhället som "minoritet" och sedan gå till val på att man skall företräda just den gruppen och ge dom ökat skydd. Inte för att det i praktiken ökar någon säkerhet, men det ger åtminstone ett väljarunderlag. Det är den politiskt cyniska realiteten.

kas, jag håller med dig om att mixtrande med familjerelationer ej bör beprövas. Ideologi och medicinska fakta går emot varandra på detta stadium.

Tor Billgren sa...

Swedberg. Varför är du så besatt av vad som händer i sängkammaren? Varför ska dina privata fantasier om vad människor har för sig där vara avgörande för deras juridiska villkor?

Tor Billgren sa...

Kas.

"Ett lesbiskt par som längtar efter barn kan enkelt lösa detta genom att vara otrogna".

Det är inte lätt att veta om du är allvarlig eller om du skämtar...

Christian Swedberg sa...

Billgren, det jag syftar på är att det är enbart sexuell läggningen som skiljer heterosexuella åt från homosexuella, varför jag inte förstår varför homosexuella skall ha speciella rättigheter och betraktas som "folkgrupp". Jag har t.o.m. stött på människor som menar på att de homosexuella har en egen kultur och ett eget språk, varför de också bör ha en egen nationalstat.

I min privata samvaro har jag aldrig sett någon skillnad på mig själv eller homosexuella, ej heller sett ner på någon annan människa för deras sexuella läggnings skull. Vi är alla olika, men skall för den sakens skull inte behandlas i enighet med "speciellagar". Det skapar inte enighet. Det splittrar.

När det kommer till äktenskap och barn är det däremot en annan fråga. Heterosexuella föräldrar kan på naturlig väg få hjälp med att bli föräldrar, vilket innebär att det också är deras barn, vilket gör dem till föräldrar. Det kan inte homosexuella göra. Här lyssnar jag också hellre till expertisen, än till RFSL och politiker, med tanke på att BRIS, Rädda barnen, Svenska läkaresällskapet, psykologernas riksförbund samt de adopterades egen intresseorganisation motsätter sig en utveckling där homosexuella skall vara "föräldrar". Att acceptera människors egenheter, innebär också att man får acceptera människors olikheter och olika förmågor.

Tor Billgren sa...

I den här frågan är vi så när som på överens.

1. Jag är ingen anhängare av hetslagstiftningar - det är sorgligt att de behövs. I ett väl fungerande samhälle med respekt som ledstjärna, skulle sådant vara mycket överflödigt. Nu är det inte bara homosexuella som omfattas av hetslagar, som du kanske vet. Motsätter du dig att det finns hetslagar överhuvud taget (för till exempel judar, kristna, romer m.fl.), eller att homosexuella omfattas av paragrafen?

Jag ser "speciallagarna" som ett sätt att anpassa villkoren för vissa grupper till en nivå som de allra flesta tar för given.

2. Du säger att du lyssnar till expertisen, och det är problemet. Du borde lyssna på forskningen istället (och då menar jag inte kvasivetenskap från Familu Research Institute - utan riktig forskning).

Hur ställer du dig till barn som redan lever med en eller två homosexuella föräldrar? Skall de kunna närståendeadopteras av den biologiska förälderns partner om den andra biologiska föräldern inte längre finns med i bilden, eller skall det förnekas den grundläggande rättigheten och tryggheten i att ha två föräldrar?

Christian Swedberg sa...

Jag motsätter mig hetslagen överhuvudtaget. Jag ser ingen skillnad på människor pga. hudfärg eller sexuell läggning. Är man svensk medborgare, så är man det och då skall rådande lagstiftning gälla alla. Hatbrott, misshandelsbrott etc. finns det redan åtgärder mot i svensk lagstiftning. Därför finns det ingen mening i att måla ut människor som minoriteter till ditt och datt och skapa överflödiga lagar. Är jag utsatt för brott eller är förövare, så skall jag dömas för min handling. Inte behandlas olikt andra pga. härkomst, tro, politisk övertygelse eller sexuell läggning.

Jag tror att svensk läkarkår och psykologisk expertis vet vad de talar om. Om intresseorganisationer hänvisar till rapporter utförda av universitet, finer jag inget behov av att ej hänvisa till dem.

Den sista frågeställningen är lika intressant som självklar. Skulle den ena av två föräldrar till barnet gå hädan, är det av största betydelse att barnet får växa upp i en bekant miljö. Det visar den forskning som finns, att barnet mår allra bäst och är som tryggast med sina biologiska föräldrar, men skulle föräldrarna/förälder av någon anledning gå bort, mår barnet betydligt bättre i en bekant miljö än att skuffas i händerna på okända människor. I en sådan situation är det av största vikt att barnet får växa upp med kvarvarande förälder/släkting.

Tor Billgren sa...

...betyder det att barnet skall kunna närståendeadopteras av den kvarvarande biologiska förälderns partner, så det får två vårdnadshavare?

Christian Swedberg sa...

Eftersom ett barn mår bäst i relationen biologiska föräldrar är detta det ideala, det grundläggande trygga.

Har nu det tragiska inträffat att den ena partnern gått bort bör barnet som sagt adopteras av närmast anhörig. Är paret homosexuellt och pappans/mammans partner väljer att adoptera ser jag inget fel i det, eftersom pappans/mammans partner också ingår i den nära miljön runt barnet. Risken finns ju att barnet kan bli helt ensamt utan biologiska föräldrar, och det är som sagt viktigt att barnet är tryggt och det blir det i sin närmiljö.

Tor Billgren sa...

Jag har bara en kommentar: Ett barn mår bäst i relationen till sina biologiska föräldrar under förutsättning att det är en fungerande och kärleksfull relation. Just begreppet "barnens bästa" har vulgariserats till en biologistisk klyscha i den senasate debatten, med mycket liten förankring i hur verkligheten ser ut för många barn.

Missförstå mig inte: Jag tror givetvis att de biologiska banden är viktiga, och i de flesta fall avgörande. Men om för stora hänsyn tas till dessa, kan det gå ut över barnen. Många föräldrar är högst olämpliga. Även om de är heterosexuella.

Christian Swedberg sa...

Det är sant, heterosexualitet innebär inte per automatik att just alla heterosexuella är bra föräldrar. Rutgers University har dock visat på forskning som tyder på att ett barn löper mindre risk att råka illa ut i familjer med bilogiska föräldrar, än i relationer med splittrade familjeförhållanden där en partner inte kämnner några band till barnet. Det är ofta förekommande att psykiskt och fysiskt våld riktas mot barn som befinner sig i splittrade relationer. Dock kan man inte springa omkring och klistra "godkänd" i pannan på de som anses kunna bli bra föräldrar. Händer det så händer det, och håller föräldrarna ihop så har barnet störst chans att få en trygg och stabil uppväxt.