Tyska Vänsterlistan

Tyskland går i väntan på att förbundspresident Horst Köhler skall besluta om ett nyval, vilket kommer ske senast 22 juli. Under tiden håller vänsterlistan, som består av WASG (Valalternativet Arbete och Social Rättvisa) och PDS (Partiet för Demokratisk Socialism), på att sälla sig till det politiska startfältet.

Att en vänsterlista bildas, är inte helt oväntat utifrån ett svenskt perspektiv där både ett feministiskt parti, liksom junilistan väntas ställa upp i riksdagsvalet 2006. Det som gör vänsterlistan märklig är deras företrädare. Oskar Lafontaine, PDS, härstammar från Lothringen vid franska gränsen. Han motarbetade aktivt ett tyskt enande efter murens fall. Gregor Gysi, WASG, från Berlin var fd SED-partimedlem och frilansande Stasi-medarbetare. Det är alltså inga duvungar som har gett sig in i politiken.

Lafontaine är redan ute i hårt blåsväder. På ett möte sade han att statens uppgifter var att skydda sina medborgare, plikten att förhindra att familjefäder och kvinnor blir arbetslösa för att främmande arbetskraft tar jobben till lägre löner. Han formulerade det "Fremdarbeiter", ett ord som härstammar från den nazistiska rörelsen. Även om PDS-politiker distansierat sig från uttalandet, var det en tydlig flirt med extrema krafter. Petra Pau från PDS uttryckte också att "det är en mänsklig rättighet att uttrycka dumheter", enligt Expressen.
Färdvägen är alltså utstakad.

Vänsterlistan vänder sig mot regeringens arbetsmarknadsreformer och mot globaliseringen, vilket kan locka många röster där arbetslösheten är hög, och det inte bara i öst utan även i västra Tyskland.
Lafontaines uttalanden har dock redan isolerat partiet politiskt, då varken CDU eller SPD vill ha något med partiet att göra. Det verkar därför redan vara dött lopp.

Även om SPD tappar och missnöjet med socialdemokratin är stort i Tyskland, är det inte främlingsfientliga krafter på vänstersidan som får rösterna, utan det är det konservativa CDU med Angela Merkel i spetsen som tar röster. CDU:s politik påminner mycket om den svenska Alliansen. Fler i jobb är det enda som kan rädda välfärden på sikt och sänkt skatt skapar jobb. Förslaget omfattar även en översyn av arbetsrätten, minskat fackligt inflytande och höjd moms för att finansiera sänkta arbetskraftskostnader.
Staten skall vara trädgårsmästare och inte stängsel.

Mot detta står ett försvagat SPD och extrema ytterligheter. Vad vänsterlistan kan tillföra den politiska debatten i Tyskland skall bli intressant att se. Orosmolnen varnar dock för att det kan bli en rå debatt, med anor från 1930.

Göran Johansson lämnar partistyrelsen

Göteborgsprofilen och kommunfullmäktiges ordförande Göran Johansson funderar på att lämna partistyrelsen. Anledningarna är många. Sedan kritiken av försvarsminister Leni Björklund och de militära nedläggningarna av bl.a. Göteborgsregementet Amf-4, har Johansson fått kritik och blivit impopulär inom socialdemokratin. Men Johansson är även trött på den rådande mentaliteten, där det inte längre är politiken som är i fokus för den yngre generationen, utan karriärsmöjligheterna inom den socialdemokratiska partistrukturen.


Göran Johansson (S)

Dagens socialdemokrati är en helt annan, än den som växte fram i seklets början.
Skall nu även socialdemokraterna förlora tunga namn inför valet 2006, är det utan tvekan som så att vänsterrörelsen är i kris. Paraleller kan dras till USA, där det konservativa Republican party hade svårt att vinna över vänstern på egen politik, utan kom enbart till makten då demokraterna kört ekonomin och landet i botten, vilket vänsterregeringar förr eller senare gör. På samma vis har det varit i Sverige. Det som äger rum i dag, då de borgerliga leder trots att svensk ekonomi går hyffsat bra och landets ekonomi inte står inför någon kris, tyder på ett paradigmskifte. I dag är det vänstern i USA som har problem att komma med en tydlig och genomtänkt politik, precis som vänsterkartellen i Sverige inte har några lösningar på problemen längre. En idéfattig rörelse som enbart ägnar sig åt att skydda "de egna" och "det egna systemet".

En idealist som Johansson gör rätt i att överge det sjunkande skeppet.

Politik när det är som roligast

Att besöka SSU:s hemsida kan vara riktigt underhållande emellanåt. Här är några av kommentarerna;

"SSU är i Almedalen för att visa högerledaren och hans pakt att valrörelsen har börjat på allvar.
Därför fick moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt idag möta mängder av unga socialdemokrater som manifesterade utanför ett seminarium där högerledaren skulle delta."

Här nedan är en bild från denna storslagna kampanj som samlade "mängder" av SSU:are. De övriga som var på platsen kanske "råkade" bli medlemmar?


Mängder av SSU:are?

Här nedan följer en kommentar angående moderaterna som är riktigt festlig;

"Ny styling gör inte moderaterna till ett arbetarparti. Med moderaternas förslag om sänkt a-kassa ned mot 60 procent så tvingas en arbetslös som tidigare hade en lön på 16 000 kronor i månaden att acceptera jobberbjudanden på lönenivåer under 10 000 kronor annars dras a-kassan in."

Det som är den moderata politiken är alltså den, att om man förlorar ett arbete och inte söker nytt arbete, så förlorar man a-kassan. Detta tycker SSU är fel. Det SSU vill ha är alltså detta, att om jag arbetar och tjänar 20 000 :- i månaden och blir arbetslös, skall jag förvänta mig att få lika hög ersättning i arbetslöshet som innan, utan att motiveras att söka nytt arbete. SSU visar själva upp att socialdemokratin i dag är partiet som vill ha människor i utanförskap, beroende av bidrag, medan moderaterna är det parti som vill ha människor i arbete. Det är bara till att tacka och ta emot, och det blir bara bättre;

"Vi vill att moderatledaren ska prata om var de 250 miljarder i skattesänkningar ska tas ifrån. För det är så mycket skatterna ska sänkas om vi ska nå EU-genomsnittet som moderaterna sagt att de vill. Vi vill att han tydligt ska deklarera att hur han tror att låglöneyrken som bärplockning ska skapa ett bättre och tryggare samhälle. Vi vill att han ska prata om hur sänkta ersättningar för sjuka och arbetslösa är en väg framåt för Sverige."

SSU bör nog lämna sandlådan för ett ögonblick. Alla har säkert hört talas om det moderata valfläsket att skapa 300 000 nya arbeten inom bärplockarsektorn.. eller? Är detta verkligen regeringspartiets ungdomsförbund? Barnsligare kommentar får man leta efter. Skattesänkningsnivåerna når man lätt. Socialdemokraterna skär ned på arbeten inom offentlig sektor när de skall spara. Det är sjukvård, skola, polis och försvar som får ta stryk när svångremmen skall dras. När moderaterna sparar, så ryker politiker, deras ersättare, ersättarnas ersättare och politiskt tillsatta byråkrater. Socialdemokratin, egoismens högborg, minskar aldrig på de sina. Det är du och jag som får gå när sossarna styr. Landstingen är Europas största arbetsgivare. Varje landstingspolitiker tjänar ca 49 000 :- i månaden. Gör vi oss av med dem och låter läkarna ta över sjukvården, gör vi inte bara en stor besparing. Vi får också en vård som fungerar, då inte karriärister inom partierna styr vården, utan läkarna själva tar över.
Kanske är det som så, att socialdemokratin kräver lika höga nivåer utanför arbete som man hade i arbete, för att de är rädda om sina egna höga löner? Den nya aristokratin upphör aldrig att förvåna.

Skulle vara intressant att höra SSU:s kommentarer kring det som ägde rum i Jönköping, och det som SSU kallar "låglöneyrken". Svensk arbetskraft var anställd hos NCC för 59 000 :- i månaden. Det ansåg byggnads vara för lite. De krävde istället 62 000 :- i månadslön. Skulle inte detta gå igenom, hotade de med att ta ut de anställda i strejk. Då fick den svenska arbetsstyrkan gå och in kom arbetsglada polacker. 59 000 :- är "låglöneyrke" det.
Sänkta ersättningar motiverar människor att söka arbete. Det skall löna sig att arbeta, inte att leva i utanförskap. Vem skall betala ett bidragsberoende samhälle? USA? Vi har redan höga utlandsskulder som det är.

"Om högerpakten som domineras av moderaterna skulle ta över regeringsmakten så skulle det vara den moderata politiken som kommer att dominera paktens regeringspolitik. Fredrik Reinfeldt har tydligt deklarerat att han vill se mer av pigjobb och bärplockare på arbetsmarknaden. Lägg till detta att detta säger han efter att ha varit på resa i Sverige för att uppleva och hämta intryck. Den relevanta frågan att ställa sig är naturligtvis: I vilken värld lever du Fredrik Reinfeldt och vilka människor har du träffat som vill leva på svältlöner?"

Det som "de hemska" Moderaterna vill införa, är avdrag för städhjälp. Det skulle gagna ensamstående föräldrar, som både skall arbeta och ha tid till barnen. Att få avdrag för att man tar in städhjälp leder till nya arbeten liksom till mindre belastning för ensamstående. I den värld vi som inte lever på skattepengar och fifflar med medlemssiffror lever i, så finns det redan städbolag som arbetar svart. Gör vi dessa arbeten vita får också staten in större skatteintäkter. Sådant vill naturligtvis inte SSU ha.
Det är roligare att sitta kvar kring sandlådan och tro att skattepengar växer på träd, istället för att uppmuntra människor som är i arbete.

Islamism

Åke Wredén, f.d politisk redaktör för Nerikes Allehanda, skriver på ledarsidan i dagens Borås Tidning att islamism är inspirerad av "högerextremism" och är "fascistisk". Facism är ett utslitet uttryck som används friskt av vänsterrörelsen så till den milda grad att själva innebörden av fascismen har gått förlorad.

Fascismen är en i huvudsak italiensk rörelse. Man har försökt att jämställa nazism med fascism, vilket är missvisande. Fascismen saknar den karakteristiska raspolitiken. Den motsätter sig dock parlamentarism. Styret är diktatoriskt och inspirerat av syndakalismen, då kooperativa branschsammanslutningar utser ledamöter i parlamentet.

Hyllandet av våldet och den romerska civilisationen står i fokus, vilket har inneburit att fascistiska stater (Italien) ofta har haft äventyrliga utrikespolitiker. Dock är drömmen att återupprätta Romerska riket, varför enbart medelhavsländer kan ha något egentligt intresse av ideoligin.

Fascismen är också mera "frihetlig" jämfört med nazism. Den är inte lika totalitär som nazism och kommunism då kyrka, byråkrati, monarki och militär förblir egna maktcentra.

Att således denna nya rörelse, islamismen, skulle vara "fascistisk" är fel. Bin Laden och al-Qaida sitter inte och drömmer om att återupprätta Romarriket. Det är inte därför som de bombar västvärlden. Den islamistiska ideologin är inspirerad av nationalsocialism. En företeelse som inte heller är en "högerextrem" rörelse, då den växte fram inom den tyska "arbetarrörelsen", ur det tyska arbetarpartiet. Om nazismens ursprung kan det vara intressant att återkomma till, men för att återgå till islamismen och varför det finns tydliga kopplingar till nationalsocialismen får man lyfta fram vad islamisterna vill åstadkomma.

Islamisterna strävar efter en "ren värld". De anser att det finns överlägsna, liksom underlägsna människor och klassar in människan därefter. Det finns också bara en enda sann väg att gå för att upprätta deras "utopi" och de som står i vägen måste elimineras.
Demokrati och parlamentarism är inte eftersträvansvärt. Istället skall världen styras av en ledare, en "ren ledare", vars ord är lag. Detta är grunderna.

De muslimer som inte följer "rätt lära", liksom kristna och andra "otrogna" och "lägre stående människor", förtjänar inte livet. Islamisternas tolkning av islam är den enda rätta. Ledaren som skall styra världen står Gud närmast och det han säger, är Guds ord, vilket är det samma som lag. Islamisterna vill tvinga på resten av världen sin ideologi med våld, och förhärligar samtidigt våldet, liksom de förhärligar våldsverkarna. Nazisterna förhärligade de som dog för den "rättfärdiga kampen". De blev martyrer. På samma vis agerar terroristerna.

Bin Laden och al-Qaida är därför en rörelse med kopplingar till nationalsocialism och inget annat.

Feminism

Roland P. Martinsson skriver återigen träffande kommentarer i dagens ledare i SvD. Kritiken riktar sig mot den strukturalism som påstås existera i Sverige, den s.k. "könsmaktsordningen".

"Strukturalismen är en notoriskt luddig och svårbegriplig tankeriktning med rötterna i hundra år gammal lingvistik. För ett knappt halvsekel sedan fick en fransk tänkare vid namn Claude Lévi-Strauss för sig att tänkandet också kunde tillämpas på kulturer.

Lévi-Strauss idé var att människor med nödvändighet tänker i motsatspar, exempelvis "rått och tillagat", "manligt och kvinnligt", "kultur och natur", och så vidare. Denna och andra egenskaper i vårt sätt att tänka ger upphov till mentala strukturer. Vi är inte medvetna om dessa strukturer, men de ligger inte desto mindre till grund för hur vi organiserar vårt samhälle.

Man skulle kunna säga att händelser i samhället därmed uttrycker en underliggande grammatik, på samma sätt som enskilda språkliga manifestationer uttrycker en språkets grammatik.
Förtvivla inte om det verkar ogenomträngligt: inom den seriösa filosofin är strukturalismen sedan länge avfärdad som en osammanhängande modenyck.

Dock, inom feminismen har Lévi-Strauss världsbild blivit mycket populär. Anledningen är givetvis att den tjänar ett syfte, nämligen att skapa ett oantastligt argument för att män generellt förtrycker kvinnor i ett samhälle där vi faktiskt inte ser särskilt många tecken på att så skulle vara fallet."

Roland är på god väg att bli min personliga favoit i den filosofiska och politiska debatten. Feminismens ideologi bygger på att det finns "strukturer" i samhället som "förtrycker", där manligt främjas och kvinnligt hålls tillbaka. Dessa strukturer anser feminister vara så pass slugt uppbyggda, att vi inte kan se dem med blotta ögat, MEN de finns ÄNDÅ.

När jag var yngre brukade "mystiska" och "osynliga" ting uppta det mesta av min fantasi, som femåring. Då kändes de till och med reella.
F! kanske borde rekrytera en ny "chefsideolog" från dagis?


Läs även tidigare inlägg;

Scyman attackerar Persson
Winberg - stanna kvar i Brasilien!
Feminism inspirerad av Nazism

Luxemburg röstade för konstitutionen

Luxemburg blir det trettonde landet i ordningen att ratificera fördraget om en konstitution för Europa. Tidigare har bl.a. Spanien, Österrike, Italien och Tyskland ratificerat fördraget. Spanien och Luxemburg är de enda av dessa länder som har haft folkomröstningar. Frankrike och Nederländerna hade sällat sig till skaran länder som ratificerat fördraget, om inte folket hade röstat nej.

I en sådan här fråga borde parlamenten föra över frågan till medborgarna och låta dem besluta. Hade regeringarna som ratificerat fördraget stöttat sina beslut på folkets egen önskan hade fördraget vunnit större legitimitet. Nu är det inte så. Bara Spanien och Luxemburg kan i det här avseendet sägas vara "berättigade" att faktiskt fullfölja sin ratificeringsprocess.
Av Luxemburgs 459 000 invånare valde 56,52 procent att rösta ja. Det borde vara glädjande för Jean-Claude Juncker, Furstendömet Luxemburgs premiärminister, som hotade med att avgå vid ett eventuellt nej.

Med Luxemburgs ratificering ställs frågan om fördraget på sin spets. Är det dött eller ej? Det går inte att ha en kompromiss på detta område, dvs. de som vill ha konstitutionen får den och de som röstar nej står utanför, då hela EU:s beslutsordning och ramsättning för verksamheten beskrivs i konstitutionen. Det blir två EU. Det fungerar inte. Det måste till en diskussion och ett beslut från EU hur man skall gå vidare.
Gör man inte detta måste fördraget betraktas som dött och det går inte att, som Göran Persson vill, ta hänsyn till de som röstade ja i Frankrike och Nederländerna.

Kommer inget klart besked från EU, när Storbritannien, Sverige, Polen, Portugal, Danmark och Irland lagt ratificeringen på is, måste den rationella utgången bli att börja om från början och dödförklara fördraget.

Nordkorea återupptar förhandlingar

Sedan ett år tillbaka har Nordkorea bojkottat förhandlingarna. Anledningen är att Nordkorea inte kunde ställa sig bakom ett avtal som enbart innebär att Nordkorea skall nedrusta sin kärnvapenarsenal och avbryta sin upprustning, liksom oron över Condoleezza Rice's uttalande om att Nordkorea var en tyranniets utpost i kriget mot terrorismen.

I dagarna är Condoleezza Rice på genomresa i Asien. Efter en öppen förklaring gentemot den nordkoreanska ledningen att USA ej ämnar attackera Nordkorea, liksom påtryckningar från Kinas utrikesminister Li Zhaoxing, återupptar Nordkorea sexpartssamtalen. Förutom Kina, USA och de båda koreanska staterna deltar även Japan och Ryssland i samtalen.


Condoleezza Rice

Förhandlingarna riskerar dock att haverera igen trots att Nordkoreas kärnvapenprogram i dag är det största hotet mot stabiliteten i Asien. Anledningen till detta är att både Kina och Sydkorea är rädda för att ställa krav på Nordkorea. Kina vill gärna se ett kärnvapenfritt Nordkorea och det bästa sättet att göra detta hade varit att hota avbryta transporterna av bränsle och livsförnödenheter, men det hotar Nordkoreas själva existens vilket kan leda till oroligheter utmed Kinas gränstrakter. Detta vill Kina undvika.

Sydkorea har också i och med sin nya politik gentemot Pyongyang, som inleddes 1991, strävat efter att blidka diktatorn Kim Jong Il i hopp om att återförena Korea.

Vad kan då USA och Rice göra? Att militärt attackera Nordkorea är omöjligt. Nordkorea har 70 procent av sin 1 003 000 man starka armé utmed gränsen gentemot Sydkorea liksom merparten av sitt stridsmateriell. Nordkorea besitter också 100 No-Dong missiler som kan attackera civila mål i Japan. Det enda som USA i det här läget kan göra, är att bittert inse att Nordkorea fortsätter vara en nation med kärnvapen, men man kan se till att de inte får användning för dem. I slutet av andra världskriget var inte Sovjet eller USA jämstarka parter. Hade USA attackerat Sovjet hade socialismen dukat under. Sovjets införskaffande av kärnvapen förändrade läget.

USA visste då var någonstans Sovjet hade sina kärnvapen. Sedan Israel attackerade Osirak reaktorn 1981 i Irak, har Nordkorea lyckats gömma sina anläggningar från amerikanska satteliter. Det USA lovat göra om Nordkorea nedrustar, är att bistå med förnödenheter samt bistå Nordkorea ekonomiskt. Kan man dessutom få regimen att öppna landet gentemot omvärlden, kan en fruktansvärd och grym tid åtminstone mildras för miljoner nordkoreaner. Det vore ett steg i rätt riktning. Förhoppningsvis kan det också innebära slutet på världens i dag grymmaste diktatur, men det kan bara uppnås om förhandlingarna utfaller väl och om Kim Jong Il för en gångs skull visar en gnutta medmänsklighet. Man kan ju alltid hoppas.


Länkar:

American Enterprise Institue
Washington Times
Dagens Nyheter
Göteborgs Posten

Islamism i Europa

Detta är ett ämne som säkerligen kommer att diskuteras framöver. John F. Cullinan, på National Review belyser problemet i London och Europa efter terrorattacken.

"A less openly acknowledged cause for concern is deep disaffection among portions of Britain's Muslim population (about 2 million of 60 million Britons). A 2002 Daily Telegraph poll found that "one in five British Muslims feels little loyalty towards Britain." As for Osama bin Laden, the same poll found that 13 percent regarded his attacks against Western targets as justified, 11 percent had no opinion one way or the other, and 26 percent denied bin Laden's responsibility. It is from this particular subgroup that nearly all of Britain's homegrown terrorist suspects have emerged, including the group arrested last August and charged with plotting attacks in London as well as in New York, Newark, and Washington."

Universitet, förorter och moskéer i europeiska storstäder är rekryteringsbaser för islamistiska nätverk. Det rör sig om unga, redan övertygade islamister eller unga fattiga muslimer utan arbete och med krossade drömmar som utgör underlaget för rekryteringen. Ideologin är enkel, lika mycket som den är skrämmande. Amir Taheri skriver i The Times att;

"The ideological soil in which alQaeda, and the many groups using its brand name, grow was described by one of its original masterminds, the Pakistani Abul-Ala al-Maudoodi more than 40 years ago. It goes something like this: when God created mankind He made all their bodily needs and movements subject to inescapable biological rules but decided to leave their spiritual, social and political needs and movements largely subject to their will. Soon, however, it became clear that Man cannot run his affairs the way God wants. So God started sending prophets to warn man and try to goad him on to the right path. A total of 128,000 prophets were sent, including Moses and Jesus. They all failed. Finally, God sent Muhammad as the last of His prophets and the bearer of His ultimate message, Islam. With the advent of Islam all previous religions were “abrogated” (mansukh), and their followers regarded as “infidel” (kuffar). The aim of all good Muslims, therefore, is to convert humanity to Islam, which regulates Man’s spiritual, economic, political and social moves to the last detail.

But what if non-Muslims refuse to take the right path? Here answers diverge. Some believe that the answer is dialogue and argument until followers of the “abrogated faiths” recognise their error and agree to be saved by converting to Islam. This is the view of most of the imams preaching in the mosques in the West. But others, including Osama bin Laden, a disciple of al-Maudoodi, believe that the Western-dominated world is too mired in corruption to hear any argument, and must be shocked into conversion through spectacular ghazavat (raids) of the kind we saw in New York and Washington in 2001, in Madrid last year, and now in London.

That yesterday’s attack was intended as a ghazava was confirmed in a statement by the Secret Organisation Group of al-Qaeda of Jihad Organisation in Europe, an Islamist group that claimed responsibility for yesterday’s atrocity. It said “We have fulfilled our promise and carried out our blessed military raid (ghazava) in Britain after our mujahideen exerted strenuous efforts over a long period of time to ensure the success of the raid.” Those who carry out these missions are the ghazis, the highest of all Islamic distinctions just below that of the shahid or martyr. A ghazi who also becomes a shahid will be doubly meritorious."

Anledningen till att man attackerar Europa är alltså att Islam skall bli världsreligionen. Vårat sätt att leva, tänka och uppföra oss är "korrumperat" och "ogudaaktigt". Vi är de "otrogna" som måste utrotas om vi inte självmant går över till "den sanna läran". Anledningen till att Bin Ladens krig kommer till Europa nu, är att al-Qaida anser oss svaga. Vi är splittrade, sekulariserade och våran media hyllar terrorister och anklagar våra levnadsförhållanden och regeringar som grogrunden för terrorism runt om i världen. Med andra ord, Europas massmedia uppmuntrar terrorism. För att göra det ännu klarare, Europas vänsterpolitiker bjuder till terrorhandlingar. När Spanien drog sig ur Irak, visade man tecken på svaghet. I dag tror Bin Laden och al-Qaida därför att det enda som behövs är en knuff i "rätt riktning", genom en "chock" för att få Europa att be till Mecka. Nu är terrorn här.

Är det inte dags att Europa agerar? Att vi visar terroristerna att de inte kan segra här, att de valt fel slagfält? Eller skall vi agera lika undfallande som förr och låta den nya neo-nazistiska fundamentalismen med Bin Laden och al-Qaida i spetsen marschera nedför Champs-Elyssés? Glöm inte bort vem de vill utrota. Den här gången gäller det dig och mig...

G8 - mötet

Vad kom man egentligen fram till? Man skall öka biståndet med 50 miljarder dollar, liksom skänka tre miljarder dollar till Palestina för att främja freden i Mellanöstern. Exportstödet för jordbruksprodukter skall också avskaffas "vid ett trovärdigt slutdatum", samtidigt som teknisk utveckling för att minska bruket av fossila bränslen skall främjas.

Vad innebär detta för Afrika och fattigdomen? Inte mycket. Att skänka pengar hjälper bara för stunden. Biståndet borde istället vara i form av utbildning och att bygga upp infrastruktur. Det spelar ingen roll om man anlägger skolor och reningskraftverk, om det inte finns personal som kan underhålla verksamheten. Afrika behöver "know how", egen ekonomi och infrastruktur för att kunna fungera.

Det beslut som kommer få betydelse är avskaffandet av exportstödet. Det innebär att afrikanska jordbruksproducenter kan sälja sina råvaror utan att behöva dumpa sina priser och riskera sin egen överlevnad, pga. Europeiska prisdumpningar. Detta är ett steg i rätt riktning. Dock kvarstår betydande svårigheter och problem. Den europeiska marknaden är fortfarande stängd för afrikanska råvaror. Det skulle behövas handelslättnader även på detta område för att stimulera afrikansk ekonomi. Att det heller inte är fastställt något absolut slutdatum när exportstödet skall avskaffas underlättar inte heller.

Att satsa på annan teknologi för att minska användningen av fossila bränslen är positivt. Det hoppas jag Sverige tar till sig, som förbjudit forskning kring kärnkraft, trots att den i dag är den mest högeffektiva och mest miljövänliga energikälla vi har.

G8-mötet blev helt enkelt inte det som Afrika hoppats på. Ökat bistånd glädjer sig många åt, men det är bara pengar. När pengarna är slut, kan vi alltid ge mera pengar, men kan inte Afrika stå på egna ben, så blir det Europa som får hålla Afrika i gång. Det är ingen sund utveckling. Afrika måste få stå självt, lösa sina egna problem och klara sig själva. Det är dags att Europa lämnar Afrika och låta kontinenten välja sin egen väg att gå.

Länkar:

Göteborgs Posten
Expressen

Det finns sund media

Borås Tidnings, Expressens och SvD:s ledare visar på att det finns medmänsklighet i Sverige och att det är terroristernas ideologi och kamp gentemot den fria världen som måste bekämpas, och inte den fria världen som skall ge efter för terroristerna, den linje DN för. Expressen skriver bl.a. att;

"I London attackerade al-Qaida själva storstadens livsnerv, kollektivtrafiken i rusningstid. Fullständigt oskyldiga personer mördades och skadades i syfte att orsaka maximal skada på det brittiska samhället och straffa det för Irak och för kriget mot terrorismen.

Al-Qaida är en närmast neonazistisk organisation. Den har långt mycket mer gemensamt med Hitler än med Muhammed. Dess hat mot den liberala demokratin, mot judar, amerikaner och andra allierade har tydliga ekon i europeisk 1900-talshistoria. På samma sätt som Tredje rikets ideologer drömmer de om en ny och renare värld fri från den verkliga världens larm och smuts och de skyr inga medel för att nå dit. Och de inskränker på intet sätt sina ambitioner till Mellanöstern; även Europa är ett självklart missionsområde.

Al-Qaida rekryterar gärna soldater från studentkretsar i europeiska storstäder. De som utförde den 11/9 var teknologstuderanden från Hamburg. De som attackerade London i dag var rimligen bosatta i staden. Dådens omfattning och precision kräver lokalkännedom och lång planering. De utnyttjade det öppna samhällets alla friheter för slå till mot detsamma.

Det hot som al-Qaida står för måste bekämpas på många plan. Inget försvar utesluter något annat. De hot som totalitära stater riktar mot omgivningen kan hanteras med styrkebalans, isolering och ibland krig mellan arméer. Kriget mot terrorismen är mycket svårare. Det finns ingen stat att avskräcka, ingen regim att bojkotta, inga arméer att oskadliggöra, ingen part att förhandla med.

Men det är en helt nödvändig kamp."

Moderaten Johan Wennström har skrivit en debattartikel i dagens Expressen som mycket väl beskriver den rådande situationen och varför Sverige bör finnas på Englands sida, och inte längre stå frånvända och låtsas om att det regnar.


Utländska röster

National Reviews James S. Robbins, skriver bl.a. att;

"It is doubtful that these attacks will influence British policy, at least in any way favorable to al Qaeda or its ideological allies. Londoners are no strangers to terror attacks. According to the MIPT Terrorism Knowledge Base, there have been 126 terrorist incidents in London since the late Sixties, making it among the most targeted European capitals. (Note: There have been 309 attacks in Paris over the same period.) London has been attacked not only by the IRA, but also the Popular Front for the Liberation, Hamas, the Palestinian Islamic Jihad, the Abu Nidal Group, and now al Qaeda. Not to mention the Blitz during World War II. If Hitler's Luftwaffe could not break Britain's will, what chance do the terrorists have?"

Nile Gardiner, John Hulsman, Sarah Allison och Kathryn Cullom skriver på The Heritage Foundation att;

"By striking London, al Qaeda hoped to achieve a three-pronged propaganda success. First, it planned to disrupt the Group of 8 (G-8) meeting, a symbol of the most powerful Western leaders in the world. As is already clear, that aim has failed. Second, it hopes for the ‘Spanish effect,’ to alienate the British public from its government, as was so successful in Madrid. Here, too, the terrorists are bound to fail, for they have underestimated the strength and resolve of the British people."

Roger Bate på American Enterprise Institute skriver vidare;

"Londoners have been very tolerant of Muslim organizations and one hopes that this can be maintained amid the search for the evil-doers. Perhaps this tragedy will spur the leaders in Gleneagles to some good agreements and a new commitment to fight terrorism. But I am not entirely hopeful. We have had suitable commiserations, but where are the really strong statements on fighting terrorism from either Chancellor Schröder or President Chirac? They have an opportunity to show solidarity and they shouldn't blow it."

Nu är hög tid att visa beslutsamhet och enighet gentemot terrorism. Vill vänsteranhängare låta terrorister och terrorist-kolaboratörer verka fritt i Europa, så får det stå för dem. Vi andra som värnar demokrati och frihet bör sluta upp bakom England och USA och hjälpa till i kampen mot terrorism innan flera oskyldiga människor sprängs i luften.

Terror i Europa - dags att agera

Folkpartiets politik har jag aldrig känt mig speciellt lockad av, men Lars Leijonborg är dock den bästa partiledare Fp haft. I går visade Fp stake under sitt Almedalsanförande. De presenterade konkreta förslag och åtgärder för att höja beredskapen för terrordåd. Detta skall göras genom ett ökat samarbete mellan polis och militär vid terrorhot samt ett inrättande av ett nationellt underrättelsecentrum, men också att polisen skall få större möjligheter till avlyssning och infiltration av terrorceller. Att vi i Sverige har terrorceller vet vi sedan lång tid tillbaka. Vänsterkartellen har alltid argumenterat emot något sådant och det gjorde man likdant i går. Argumenten var att "om vi skulle genomföra Leijonborgs förslag så skulle det öppna samhället slutas och då har terroristerna vunnit." Är det då bättre att vi låter det ske, även i Sverige, och först då agera? Nej, vi skall vara förberedda. Vi måste sluta upp med att vara naiva och tro att vi inte kan råka ut för något liknande. Ingen kan förutse något sådant.



Vi behöver helt enkelt en ny utrikespolitik. Vi kan inte hålla oss utanför och titta på medan det smäller runt om i världen. Inte undra på att terrorister som Bin Laden och förtryckare som Saddam Hussein tycker Sverige är ett "bra" land.
Här kämpar politiker aktivt mot våran egen kultur, unga vänsteraktivister hyllar terrorister och massmördare liksom protesterna riktas mot det svenska folkets egna sätt att leva. Vi bör sluta upp med den fria världen och visa att vi inte tolererar terror. Att vi inte tolererar att civilia oskyldiga människor slaktas ursinningslöst av bomber för en ren idiotis skull. Men tyvärr, detta är Sverige. Så här skriver exempelvis Wilhelm Agrell i DN-debatt;

"Kriget mot terrorismen, den krigsförklaring som 2001 markerade början på ett frontlöst och ändlöst världskrig, har inte varit en framgångsrik strategi. Tvärtom har den på ett förödande sätt spelat hänsynslösa motståndare i händerna. Det världssamfund som efter den 11 september 2001 slöt upp bakom USA står i dag splittrat efter den amerikanska invasionen av Irak 2003, en invasion och ockupation som förmodligen mer än någon annan enskild händelse underlättat rekrytering till islamistiska terrorgrupper och öppnat nya arenor för terrorattacker.

Ockupationen av Irak är knappast orsaken till dåden i London, möjligen en förevändning och en del av ett ideologiskt utanverk. Men kriget mot terrorismen, och speciellt den illa planerade Irakoperationen med dess drag av klassiskt kolonialkrig och vietnamisering, har på ett fatalt sätt kommit att spela motståndarna i händerna."

Med andra ord, när två jumbojet flög in i WTC och dödade närmare 3 000 amerikaner borde USA agerat genom att... inget göra alls...
Det är alltså kriget mot terrorismen som agerat som katalysator. Att terror gentemot USA, Israel och Storbritannien även förekom innan dess, det tycks gå opasserat förbi. Dessutom, Wilhelm, var det verkligen USA som förklarade krig mot terrorismen? Var det inte som så att USA befann sig i krig i samma stund som 3 000 amerikaner dödades? Jag hoppas vid Gud att Wilhelm Agrell inte står i närheten vid makten om något liknande händer i Sverige, därför att Wilhelms lösning på terrorproblemet är denna;

"IRA:s terror kunde till sist bekämpas effektivast vid förhandlingsbordet."

Vi skall FÖRHANDLA med mördarna! Är vi verkligen så naiva i Sverige? Om det skulle ha varit 3 000 svenskar som hade dött, skulle vi då sätta oss ner och förhandla med med terroristerna, kompromissa med dem och gå med på deras förslag?!

En liknande stil håller DN:s ledare. Det är inte terroristernas fel. Det är västvärldens sätt att leva och förhålla sig som är felet. Vi får helt enkelt "skylla oss själva". DN:s meddelande till britterna är kort; "Sorry guys, but you had it coming".

Nej, tacka vet jag Leijonborg. En dag som denna är han den enda som kan bevara en gnutta stolthet över man är född svensk.

Ulvskog ryter till

Marita Ulvskog attackerade idag Moderaterna i Almedalen på klassiskt socialdemokratiskt manér. Hon ville prata om "arbetarklass" och menade på att Moderaterna ville skapa en ny "underklass".

"Om den nya arbetarklassen är läkare och direktörer, vad är då direktörens subventionerade hushållshjälp?"

Att socialdemokraterna ser ner på vissa typer av arbete är ingen nyhet. Att socialdemokraterna fortfarande vill framstå som ett arbetarparti är heller inget nytt. Socialdemokraterna har aldrig sett städarbete eller s.k. "MacDonalds jobb" som "riktiga jobb". Dessutom måste Moderaterna föra "dolda syften" med sin politik. Moderaterna måste helt enkelt på ett eller annat sätt försvara "de rika".
Tyvärr Marit, men så är inte fallet. Att människor är i arbete, oavsett om det är på MacDonalds eller som VD på Ercisson, innebär en insats för rikets ekonomi liksom för sig egen skull. Sådant är hedervärt och skall uppmuntras. Skattesänkningar och reformer riktas också till de som tjänar minst och till de som är mest utsatta i dagens samhälle, i moderaternas politik. Detta är grupper som varit lågprioriterade inom socialdemokratin. Människor i arbete, människor som har det svårt, har fått det än värre. Lönen räcker inte till, samtidigt som det blir allt svårare för företag att stanna kvar i landet och jobben minskar.
Ulvskog gick därför ut och lovade "tusentals nya jobb" i offentlig sektor, men hon sade inte hur dessa jobb skall komma till.

Socialdemokraterna är i problem. Detta artilleri brukar komma först i slutet av valrörelsen för att skjuta hål på borgerligheten. Då brukar Moderaterna få ta smällen ensamt. Situationen i dag är annorlunda. Det är fyra enade borgerliga partier som tidigt gått ut och satt press på vänsterkartellen, en kartell som dras med svikande oppinionssiffror. Att dra till med stora trumman redan i dag då valrörelsen inte på långt när befinner sig i något slutskede visar på hur pass svårt trängda socialdemokratin är. Att borgerligheten inte heller tagit åt sig något nämnvärt, visar att det finns en enighet och en tydlighet i vad man vill, nämligen att förbättra Sverige och bilda gemensam regering.

Kommer borgerligheten att hålla ut med en enad front? Inget som visats hittills tyder på svaghetstecken. Håller borgerligheten ut hela vägen och är eniga, kommer man lyckas rida hela vägen och nå regeringspositionen för att föra den politik som Sverige är i behov av.

Ohly bemöter kritiken

De som väntade sig överraskningar blev dock besvikna. I en debattartikel i GP idag, klargjorde han för sina synpunkter. Det som vänsterkartellen brukligt gör när oppinionen sviktar är att skylla ifrån sig. Socialdemokraterna skyller på media så fort det inte går vägen. Vänsterpartiets Lars Ohly beskriver sitt parti som ett rebelliskt parti, och då kan det vara som så att kritik kan komma ifrån "storkapitalismen". Problemet är bara att Ohly inte utmanar regeringsmakten för att få till stånd en förändring. Han ämnar samarbeta med socialdemokraterna. Så rebelliskt...

Det Ohly presenterade var klassiska mantran och inte någonting nytt, att Vänsterpartiet fortfarande är samma typ av parti. Problemet för Ohly är bara detta att ledande feminister och gröna företrädare lämnat partiet. Vänsterpartiet har således blivit alltmer avskalat. I dag finns bara klasskampen kvar för Ohly. Kritiken som avhoppade medlemmar lämnat om toppstyrning och "nykommunism" tycker Ohly således är obefogad.

Frågan är bara varför medlemmar fortsätter att lämna Ohlys parti och upplever samma sak, nämligen ökat centralstyre, utrensningar och sluten debatt. Att Ohly själv kallar sig för kommunist gör inte saken bättre. Det vi ser idag är ett Vänsterparti som är på väg att tappa sin roll i Sverige. Feminismen har varit hårt utsatt sedan fundamentalism och bokstavstrogenhet avslöjats, samtidigt som klassklyftorna har ökat i Sverige under Vänsterkartellens styre. Kommunismen har varit död i svensk debatt sedan 1989.
Vilken roll kan då Vänsterpartiet fylla? Jag kan inte se någon plats för Vp. Den gröna linjen går fortfarande att debattera, även om den är svag. Här finns dock redan Mp etablerat. Att medlemmar som kallar sig "förnyare" därför lämnar Vp för Mp är inte märkvärdigt. Ohly får helt enkelt finna sig i att flera avhopp med all förmodan är att förvänta och att socialismen inte har några lösningar på Sveriges problem.
Vänsterpartiet är på utdöende.

Bush tackar Danmark för stödet

Under George W Bush besök i Danmark tackade Bush Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen för den danska militära insatsen i Afghanistan och Irak, erfar Fox News.

Att ett nordiskt land stöder USA i kriget mot terrorism och fundemantalistisk islamism får kritik både av människor i Danmark, som i andra nordiska länder. Detta finner jag märkligt. Mellanöstern och Afrika närmar sig alltmera en öppnare attityd. I Libanon har druser, muslimer och kristna enats och Syriens grepp över landet förminskats sedan de Syrienvänliga förlorat i parlamentsvalet. Libanon har lovat avveckla kärnvapen, USA:s påtryckningar på Sudan har inneburit att folkmordet på icke-arabiska folkgrupper upphört och regeringen har börjat medla med rebellgrupper, liksom NATO har en militär styrka på plats för att upprätthålla fred och förhindra fortsatta övergrepp. Israel och Palestina har aldrig varit närmare en fredlig lösning som nu och Yemen har tagit sina första stapplande steg mot demokratisk reformering. Att inte fler länder ställer sig bakom en sådan utveckling är märklig. Den danske statsministern Rasmussen säger i en kommentar angående protesterna kring Bush, att;

"President Reagan som var väldigt impopulär i Europa anses numera ha haft en stor betydelse fär utvecklingen i Östeuropa. Under Bush har utvecklingen i Mellersta Östern gått i demokratisk riktning", enligt DN.

Kommer Bush omvärderas i historieböckerna? Det är inte omöjligt. På samma vis som Reagan lyckades befria östra Europa från kommunistiskt förtryck, kan delar av den muslimska världen komma att befrias från fundamentalistisk islamism, ett hot som är överhängande för den fria världen om den får fortsätta att växa ohämmat. USA har försvarat Europa och vårat levnadssätt tidigare och gör så nu igen. Att Danmark stöder USA i kampen är bra, men jag tycker det är beklämmande att inte flera länder i Skandinavien såväl som i Europa ställer sig bakom en process som innebär ökad frihet för miljontals muslimer.

Italienare kräver liren åter

Lega Nord har samlat på sig 100 000 namnunderskrifter med krav på att Italien återinför liren som valuta. Välfärdsministern Roberto Maroni, räknar att ha nått de 500 000 underskrifter som behövs för att få till stånd en folkomröstning i frågan innan årskiftet, enligt SvD.


Roberto Maroni

Skulle det bli en folkomröstning och Italien lämnar euro-samarbetet, är EU:s kris långt från över. Att Sverige valde rösta nej till euron framstår alltmera som det mest fönuftiga val man kunde gjort.

Schyman attackerar Persson

I Almedalen attackerade F!:s representant, Gudrun Schyman, statsminister Göran Persson för att inte regeringen försvarar feminismen.

Sedan Ireen von Wachenfeldt, ordförande i ROKS, fällde uttalandet att "män är djur" har feminismen attackerats och debatterats. Att en debatt kring feminism och avslöjanden kring den gjorts, faller inte Schyman i smaken. Feminismen får uppenbarligen inte kritiseras. Schyman vill att regeringen skall försvara analysen kring könsmaktsordningen, dvs. att män misshandlar kvinnor för att visa makt. Att det rör sig om störda individer, och inte om något kollektivt massivt våld, tycks inte vara Schymans melodi, vilket redan visar på vilken inhuman hållning F! kommer ha.

Avhoppen från ROKS anser hon vara en följd av att kommuner skall ha hotat organisationen med indragna bidrag, och inte jämförelsen mellan män och djur.

Att Göran Persson inte går ut och försvarar feminismen och könsmaktsordnings-analysen, när det visats att den inte bara har brister, utan är direkt felaktig, visar bara på sunt förnuft från regeringen i den här frågan, men också den radikala hållning som Schyman har.

Med en sådan start, skall det bli intressant att se vilka förslag och idéer F! presenterar i höst.

Säga vad man vill om Sharon men...

Ingen israelisk ledare har gjort större insatser för att få till fred och stabilitet mellan Israel och Palestina. De palestinska och israeliska ledarna har mycket blod på sina händer, samtidigt som folket i de båda länderna börjar tröttna på våldet. Därför måste fred komma till stånd.

Den planerade utrymningen av israeliska bosättningar från Gaza är således välkomna, trots problemen som uppstod i bosättningen Gush Katif då palestinier, israeliska bosättare och israelisk militär drabbade samman.

Det krävs dock ett närmande från båda håll. Korruptionen och stödet av terrorism måste upphöra i Palestina. De palestinska myndigheterna måste bli mera restrektiva och beslutsamma i sina strävanden till att utrota terrorismen. Samtidigt måste FN upplösa UNRWA och resolution 194.

Resolution 194 innebär att alla palestinier skall ha rätten att återvända hem till Israel. Frågan är bara, vilka skall då bo i Palestina?
UNRWA bildades också för att enbart hantera palestinska flyktingar. Problemet är att UNRWA har gjort så att flyktingskapet ärvs från föräldrar till barn. Oavsett om man är bosatt utomlands, t.ex. i Sverige, är de fortfarande flyktingar liksom dess ättlingar kommer bli flyktingar för all tid och evighet. Således fortsätter antalet palestinska flyktingar att öka. UNHCR har tvärtemot UNRWA under lång tid sett andra lösningar för palestinierna. 1959 presenterade Dag Hammarskjöld en plan för hur det palestinska flyktingproblemet skulle kunna lösas på tio år, från 1960 till 1970. Hans lösning var att de oljeproducerande arabländerna som hade ett överskott på pengar och starkt behov av arbetskraft skulle kunna ge de palestinska flyktingarna medborgarskap och en ny start i livet. UNRWA sade nej. UNRWA:s enda tänkbara lösning är att palestinierna skall återvända hem. Problemet är bara det att då behöver Palestina inte finnas till, samtidigt som Israel och statens judiska karaktär upphör. FN har satt käppar i hjulet för fredsprocessen, som måste avvecklas snarast.

Närmar man sig dessa lösningar, genom att avskaffa resolution 194, UNRWA, bosättningarna och bekämpa terrorismen så kommer man kunna nå en fredlig uppgörelse om en tvåstatslösning. De första stapplande stegen har tagits. Nu gäller det att hänga på.

G8 mötet och Afrika

G8 mötet ställs inför en rad svårigheter att reda ut. Ett av de stora problemen är Mugabe och hans marxistiska diktatur i Zimbabwe. Australien och Nya Zeeland vill sätta press på Mugabe och Zimbabwe. I ett gemensamt uttalande sade den australienske utrikesministern Alexander Downer, och hans nyazeeländska kollega Phil Geoff att;

"Den zimbabwiska regeringens fortsatta ovilja att respektera demokratin och de mänskliga rättigheterna måste bli föremål för ett kraftfullt agerande från det internationella samfundets sida", enligt DN.

Enligt FN har över 200 000 människor förlorat sina hem i "Operation bort med skräpet", som inleddes för sex veckor sedan. Tusentals enkla bostadshus och gatustånd har rivits. Operationen har dock inget att göra med att man vill riva någon "slum", utan att helt enkelt straffa de som röstade på oppositionspartiet MDC, som hade sitt starkaste stöd bland just stadsbefolkningen. Det som Australien och Nya Zeeland vill få till stånd är en bojkott av Zimbabwe i alla idrottsliga sammanhang, få dem uteslutna från Internationella Valutafonden (IMF) samt uppmana Zimbabwes grannländer (framför allt Sydafrika) att sätta press på Mugabe och få honom att respektera mänskliga rättigheter.

Sydafrika måste ta ansvar för södra Afrikas utveckling. USA och Europa måste släppa Afrika. Nu är det hög tid att Afrika får börja klara sig självt, och sluta vara biståndsberoende. Thabo Mbeki målade upp en vision för Afrika redan 1996, då Sydafrika fastslog sin nya grundlag, att Afrika skulle vara en välmående och fredlig kontinent, fri från konflikter och ekonomiskt starkt till att kunna klara sig självt i den globala konkurrensen. Hans förslag inför G8 mötet har enbart en ljuspunkt för Afrika, nämligen kravet på handelslättnader. Skuldlättnader och ökat bistånd kommer enbart innebära att afrikanska länder plötsligt får kredit att kunna börja låna igen, liksom bistånden inte löser de egentliga problemen, nämligen AIDS, fattigdom och svält. Afrika behöver bygga upp en egen infrastruktur och ekonomi. Bistånd och skuldlättnader riskerar enbart spä på fattigdomen i Afrika.

Mbeki har dessutom varit förnånasvärt tyst i frågorna kring Zimbabwe och AIDS, vilket är Afrikas idag största problem. 25 miljoner människor är HIV-smittade och 11 miljoner barn har förlorat sina föräldrar. Mbeki måste lyfta dessa frågor inför G8 mötet och komma till stånd med något reellt för att få fart på Afrika. Gör han inte detta, riskerar Afrika fortsätta leva i fattigdom, med korruption, ofria val och inbördes konflikter.


Se även;

Africa's Great Leap Forward

Politisk strid blossar upp i USA

Sandra Day O'Connor har sagt att hon är villig att träda tillbaka från sin post i USA:s Högsta domstol för att spendera mera tid med sin make. Hon blev utnämnd av Reagan 1981. Då var hon en moderat konservativ, men med åren blev hon alltmindre sina ideal trogen.


Supreme Court Justice Sandra Day O'Connor.

Hennes avgång öppnar för politisk strid i USA. Det är Högsta domstolen som avgör i konstitutionella frågor, och just nu är abort- och homoäktenskaps frågorna heta i USA. Demokraterna och abortföreträdarna är rädda för att Bush skall utse en domare med en mera konservativ syn, medan de konservativa hoppas på att just detta blir fallet.
Vita husets talesman Scott McClellan sade till Fox News att han "hoppas att demokraterna inte gör en utnämning till Högsta domstolen till en kontroversiell politisk affär." Det är dock högst troligt att det blir en bitter strid mellan Republicans och Democrats.

Ett fast beslut väntas inte komma från Vita Huset förrän president Bush kommer tillbaka från G8 mötet i Europa, men min fromma förhoppning är att Bush får igenom ett förslag till en mera konservativ domare för att förankra att traditionella västliga värderingar fortsätter försvaras i USA.


Länkar:

Fox News
Washington Times

"Det är inne att vara konservativ"

Det skriver Roland Poirier Martinsson i dagens ledare i Svd.


Roland P. Martinsson

"Tre tecken syns på att det har skapats utrymme för ett svenskt konservativt parti.
Känslan av en ödesbestämd utveckling i många sakpolitiska frågor är borta. För några år sedan trodde nog de flesta att vägen mot delad föräldrarförsäkring var utstakad. Formerna var osäkra, men var det skulle sluta stod klart. Så är det inte längre. Etablissemanget kommer att stöta på ett kraftigt motstånd när saken väl ställs på sin spets - och utgången är inte alls given.

Samma förskjutning märks på område efter område. Integrationspolitiken framstår som ett ingenjörsmässigt misslyckande. Utbildningspolitiken, byggd på ideal om kritiskt tänkande och kreativitet, ifrågasätts till förmån för en skola som sätter normer och inlärning i centrum. Bidragssamhället och skattesystemet granskas, inte av tekniska skäl, utan på moraliska grunder. Avpersonifieringen av barn- och äldrevården möter växande kritik. Äktenskapet har åter hamnat i debatten. Bioteknikens framsteg visar farorna med en teknifiering av människolivet. Sjukvårdens struktur framstår som förlegad.
Gemensamt för diskussionerna är att de mindre gäller detaljer och problemlösningar och mer handlar om själva förutsättningarna för politiken.

Det andra tecknet finns på ekonomins område. Socialismen har dött och den renodlade liberalismen har allt färre anhängare i vetenskapliga kretsar. I stället fokuserar nationalekonomerna på vilken betydelse institutioner, kulturer, psykosociala mekanismer och värderingar har för ekonomin och samhällets sociala strukturer. En sådan teoretisk förskjutning erbjuder ett viktigt kitt för en konservativ politik.

Slutligen har det hänt något inom den svenska kulturen. När Linda Skugge faller ut mot äktenskapsbrytare, när Natalia Kazmierska utnämner Vatikanen till vår tids Woodstock och hyllar
småborgerliga Annika på bekostnad av Pippi - då borde det gå kalla kårar längs ryggraden på vänsterliberaler inom alla partier.
Det är i dag möjligt att vara konservativ, 28 år och cool i Stockholms innerstad. Att vara wild and crazy på After Darks premiärfester uppfattas som lika rock ´n roll som Gudrun Schyman på rejvparty. Kravlöshet är ute. Det är den yngre generationen som säger till sina föräldrar att klippa håret och skaffa ett riktigt jobb."

Personligen är jag beredd att ge Roland rätt. Det blir alltmera tydligt hur dagens förda politik misslyckats. Socialism och liberalism är inte svaret på de problem vi står inför. Att vara konservativ har helt plötsligt fått betydelsen av att vara rebell och "inne". Tendenserna går åt samma håll även utrikes. Det visas på såväl motståndet gentemot politiskt skapade system, likt den folkliga kritiken gentemot EU, de socialistiska regeringarna och de enorma välfärdssystemen. Förhoppningsvis kan vi se ett Europa som vänder båten, bort från en socialistisk inhuman politik, och styra skeppet mot traditionalism och återknyta till det europeiska hjärtat, nämligen den europeiska traditionella kulturen med marknadsekonomi, kristenhet och ett försvar till människans naturliga institutioner.