Demokraterna tar över

Valrysaren i USA ledde fram till en seger för demokraterna (här). Efter tolv år i minoritet, har nu demokraterna majoritet i både representanthuset och senaten. Svensk vänstermedia gör dock som vanligt fel i sina valanalyser.

Ser man till USA:s historia brukar sittande regering förlora i mellanperiodsval. Man har inga parlamentariska val, utan man har delad makt utifrån Machiavellis princip, vilket svensk media misstar sig på. Dvs. att man har institutioner för att minska och hålla tillbaka regeringens makt över folket. Detta är förklaringen till den ovan nämnda misstron till politiska makthavare och som Tocqueville hyllar i "Om demokratin i Amerika". Någon borde göra sin hemläxa.

Det var heller inget val enkom riktat mot Bush. Populära presidenter som Bill Clinton och Ronald Reagan förlorade också i valen till representanthuset och senaten, utan att man dömde ut endera kandidaten. Båda återvaldes. Att republikanerna förlorade beror heller inte enbart på kriget i Irak, utan på att Bush inte kunnat reda ut ekonomin. Visserligen är arbetslösheten numera låg, runt fem procent, men statens utgifter är fortfarande för höga. Här spelar kriget en indirekt roll.

National Review har en lysande analys här. Republikanernas fall ligger mycket i de skandaler som omsusat några av partiets kandidater, och kriget i Irak har påverkat förtroendet för Bush och partiet, men det beror inte på kriget i sig, utan på att det varit illa genomfört vilket förklarar varför Donald Rumsfeld fick sparken. Men NRO gör också en viktig poäng, väl värd för vänstermedia att lägga på minnet. När nu vänstern gjort framsteg, och har majoritet i båda husen, innebär detta att vänstern kommer tvingas att ta beslut angående Irakkriget. Med andra ord kommer man att förlora den hållhake man haft på Bush. Kan inte demokraterna presentera en ny agenda för hur man skall vinna kriget, eller hur man bör finansiera det, är risken stor att de förlorar sitt nyvunna anseende åter. Att Ryssland hör till grattulanterna är illavarslande nog (här).

Det är i presidentval det avgörs vilka som skall styra landet, och det är först då vi med säkerhet kan veta vart vindarna vänder. Det kan lika gärna bli en republikansk president, trots att vänstern sitter i majoritet. Med andra ord bör massmedia vänta med hyllningarna till den amerikanska vänstern. Än är det inte över, och för att vara rättfram, hellre ett parti som tar tag i problemen än ett parti som hyllas av Ryssland och Frankrike. Det senare alternativet innebär "run for cover".