Som inledning måste jag uttrycka min förvåning över den diskussion som uppkommit kring den nya a-kassan. Vi har genomfört den politik vi har föreslagit, och pratat om i ett år under valdebatter mot vänsterkartellen. Att a-kassan skulle förändras har man inte hymlat med en sekund. Dock blir förvåningen mindre när man ser till vilka det är som demonstrerar. En släkting som röstat på moderaterna hörde av sig i helgen. Hon menade på att det var en "jävla regering". Varför? Facket hade gått ut med "information" med hur mycket regeringen tänker "försämra" a-kassan. Om att arbetslösa får det sämre och att de som redan har det bra gynnas.
Bitterheten över att ha förlorat valet ligger tung. Det är föga förvånande att bidrag och inte skattesänkningar ses som lösningen. Jusek, mitt eget fackförbund, ser med stort intresse på Alliansens politik. Anledningen är enkel. Jusek är politiskt obundet. Förslaget innebär att man får mindre i bidrag när man inte har arbete, och mera pengar i näven när man är i arbete. Detta eftersom det finns personer som ideligen vägrar ta arbete för att i stället livnära sig på bidrag, för att man tjänar mera på bidrag än arbete. Detta är en osund ekonomi.
På så vis har facken räknat ut att just ensamstående högutbildade, och lågavlönade kvinnor drabbas. Dessa får mindre bidrag i arbetslöshet, men i arbete tjänar man uppemot en tusenlapp extra i månaden. Därtill införs obligatorium där den med förvärsinkomst betalar till sin egen a-kassa, med en maxhöjning av 300 kr (se här). Det är också rimligt att man själv ser till att man kan klara sig i händelse av arbetslöshet, såväl som det är rimligt att staten erbjuder en grundtrygghet. Bidrag skall ju inte vara i stället för lön, utan en hjälp att leva av tills dess man kommit i ny anställning. Med sänkt skatt och genom att själv bidra till sin egen kassa i händelse av arbetslöshet, blir fackens diskussion en rent politisk smörja.
tisdag, oktober 24, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar