Därför rasar facken

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (m) är oförstående till den fackliga kritiken till a-kassan, men visar samtidigt att man inte tänker vika sig för pamparna utan att stå fast vid politiken man gick till val på. Något annat vore otänkbart.

Varför rasar facken? Argumenten är att de som arbetar halvtid ramlar ur a-kassan, och att det kommar att bli dyrare för en arbetstagare att vara med i a-kassan. Ingenting kunde vara mera falskt.

Att a-kassan blir obligatorisk innebär att de fackliga organisationerna mister administrationen av a-kassan. Redan innan har den som velat kunna teckna a-kassa utan att gå med i facket. Eftersom avgiften till a-kassan höjs, innebär detta att fackavgiften blir dyrare då facken tar ut både medlemsavgift och ombesörjer a-kassa. När det nu blir uppenbart att man inte behöver vara med i fackliga organisationer för att få tillgång till a-kassa så blir risken överhängande för fackliga organisationer att man tappar medlemmar. Under 1970-talet var 90 procent av den svenska befolkningen fackligt aktiva. I dag är strax över 40 procent detta, och LO är det fackförbund som tappar mest, medan fackförbund av typ Jusek ökar pga. dess icke-politiska natur. Där medlemmarna uppskattas före politiken finner man ökningarna. Att mista potentiella väljare och förlora sin maktposition i den socialistiska fåran är det som förskräcker.

Jusek valde att göra annorlunda. I stället för att göra politik, såg man till medlemmarnas bästa. Man inte bara täcker den s.k. "försämringen", man sänker också avgiften, tvärtemot de stora fackens argumentation (här). Att facken mister en del av sin makt tycker de inte är roligt, men fackliga organisationer skall heller inte föra politik. Om mitt förbund, Jusek, klarar av att göra egna förbättringar, menar de större fackförbunden på fullt allvar att man inte kan göra samma sak?

Och den obligatoriska a-kassan gäller enligt ett timkrav på 80 arbetade timmar, vilket också inräknar halvtidstjänst. Fackens häftiga bemötande är ur medlemssynpunkt således obefogad, men ur politisk sådan är givetvis läget annorlunda. För att få en socialdemokratisk regering 2010 gäller det att hålla medlemmarna missnöjda.