Att tala med en vägg

I dag råkade jag i diskussion med en rabiat vänsterkvinna i T-korridoren, Coloseum, Linköpings Universitet. För att sumera miljödebatten, var min ståndpunkt den, att alternativa bränslekällor skulle utvecklas, samtidigt som vi behöll kärnkraften. Detta eftersom det inte finns någon effektiv ersättare i dag. Vi har ju sett vad för konsekvenser nedstängningarna av våra reaktorer har fått. Vattenfall handlar upp el från tyska kolkraftverk, som sedan DDR:s fornstora dagar har försurat över 60 procent av de tyska skogarna, liksom vi handlar kärnkraft från Finland. Kontentan av mina värderingar, och det bemötande jag fick, var att jag var fascist och barnamördare.

Det mest intressanta var dock mellanösterndebatten, som återges här nedan:

- Du stöder väl fascist-Israel också va?

- Om du menar den demokratiska staten Israels rätt att försvara sin befolkning mot kallblodiga islamistiska massmördare så [avbruten]

- Islamofob! Varför hatar du muslimer?

- Men snälla någon [avbruten]

- Du är fascist!

- ...

- Du vill bara ha krig, för att ni tjänar på det, ni och eran jävla olja!

- Om du kunde lugna ner dig litet så att vi kan få en diskussion. Hur skall man lösa konflikten då?

- Det är bara att någon tar tag i det, och säger nej, stopp, nu är det nog, sluta!

- Är du inte lite väl naiv nu?

- Nej, och sluta upp och vara så förbannat jävla trevlig!

- Det går inte att lösa konflikten med att bara säga stopp

- Jo!

- Nej

- Är du för muren?

- Barriären, ja

- Fascist!

- Nej

- Jo

- Nej

- Jo!

- Du, jag betalar enkel flygbiljett för dig till Mellanöstern, lycka till

- Borgarbracka!

- Och en trevlig dag till dig också...


Hur vinner man en diskussion mot en sådan person? Blir de fullständigt indoktrinerade inom vänstern, eller vad är deras problem? Den solidaritet och medmänsklighet vänstern talar sig varm för, tycks inte vara annat än ett iskallt hat.