Borgerligheten enig

Hemma hos kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund i Bankeryd har man enats om den ekonomiska politiken. Så här eniga har borgerligheten aldrig varit.

En tusenlapp extra i månaden får svenska medborgare direkt i plånboken. För att gynna en tillväxt och framväxt av nya arbeten så blir det permanent sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag och rätt att dra av 50 procent av kostnaderna för hushållsnära tjänster upp till 100 000 kronor. Dessutom ska förmögenhetsskatten avskaffas under mandatperioden, vilket kan locka tillbaka svenska miljarder från utländska banker till Sverige, samtidigt som företag vågar sig på att nyinvestera och växa i Sverige.

Samtidigt slår man hårt mot bidragsfusket. Efter 300 dagar får långtidsarbetslösa försäkringens grundbelopp (gamla KAS). Det ger den som är arbetslös 320 kronor om dagen under 22 dagar i månaden. Före skatt blir det 7 040 kronor, efter skatt cirka 5 000 kronor i månaden. Den med försörjningsansvar för barn under 18 år får full ersättning i 450 dagar.

Socialdemokratin går ut med att det skulle röra sig om "samma gamla högerpolitik", att det är en "attack" riktad mot arbetslösa. I själva verket handlar det om att arbeta för att skapa en trygg arbetsmarknad, och inte, likt Göran Persson, försvara ett statligfinansierat utanförskap. Det skall löna sig att arbeta, och man får bidrag under den tiden man söker nytt arbete. Att man ligger hemma på sofflocket skall inte människor som gör rätt för sig behöva betala för. Det är bättre att arbetande människor får mera pengar över till barn och familj, än att tvingas betala för fusk. Ett mål för en arbetsmarknadspolitik bör vara att skapa arbeten och kunna uppehålla en god arbetsmarknad. Inte att hålla människor utanför den samma genom höjda bidrag.

Socialdemokraternas politik förblir på så vis den samma. Ingen satsning på företag, men däremot höjda skatter, mindre pengar över till människor som arbetar, och fetare plånböcker till dem som inte arbetar. Hur skall denna mattematiken kunna gå ihop?