Bodström snurrar i svängdörren

Svikande opinionssiffror och ett borgerligt övertag i debatten har manat socialdemokraternas Pär Nuder till att lova stort i årets budget, från att tvinga arbetslösa hänga gardiner till att öka statens utgifter till dem som går hemma och inte arbetar. Nu börjar även Thomas Bodström att svaja. Förslaget från Bodström är att preskriptionstiden skall avskaffas. Detta innebär att Olof Palmes mördare kan gripas även efter 2011, om mördaren då fortfarande är vid liv, vill säga.

Det är ett välkommet beslut. DNA-teknik och andra moderna metoder gör att man kan binda kriminella vid deras brottsliga gärningar även om lång tid har gått. Helénmordets uppklarande är ett exempel, och den kriminaltekniska forskningen får bara bättre och skarpare redskap och metoder.

Socialdemokraterna överger därmed sin inställning till kriminella och närmar sig den borgerliga synen; att kriminella skall sitta inne och laglydiga, skötsamma medborgare som gör rätt för sig skall kunna gå utanför dörren, utan att riskera bli utsatt för brott.

Det är dock inte av ömkan med oss vanliga medborgare som socialdemokraterna nu vänder riktning. Romstadgan och den internationella domstolen i Haag säger att folkmord, brott mot mänskliga rättigheter och grova krigsförbrytelser inte skall kunna preskriberas, vilket är nästa punkt som Bodström kommer att föreslå att Sverige bör anpassa sig till inom kort. Därför faller det sig naturligt att om krigsförbrytare inte skall kunna gömma sig i Sverige för att man mördat och våldtagit utomlands, ska ingen heller kunna utföra motsvarande handlingar i Sverige och 25 år senare vara fri då brottet preskriberats.


Socialdemokraterna har tidigare starkt försvarat preskriptionstiden och även hävdat att man i Sverige inte skall kunna dömas retroaktivt. Nu skall denna orättvisa inställning äntligen överges. Preskriberade brott skall kunna öppnas och domar utfärdas. Nazijägarna från Wien har krävt att få svenska krigsförbrytare från andra världskriget utlämnade, men socialdemokraterna har alltid hävdat icke-retroaktivitet. Om Simon Wiesenthal bara fått leva lite till hade han fått se sin önskan gå i uppfyllelse.

Även Bosse Ringholm borde bli glad åt Bodströms förslag. Eftersom poliserna är ”så jävla slöa” och ”inte gör någonting”, enligt hans mening i TV4, så borde det glädja Ringholm att polisen nu får mera tid på sig att kunna klara upp brotten. Frågan är dock vilken reaktion han kan förvänta sig av sin kollega Thomas Bodström. Ringholms uttalanden rörande polismyndighetens arbete står i strid med konstitutionen, där det tydligt slås fast att ministrar ej får styra myndigheter. Hur lång är preskriptionstiden på ett sådant brott? Eller tänker Bodström döma Ringholm retroaktivt?

Det är inte bara en kritik mot den polisiära myndigheten som Ringholm avfyrar. Han ger även den socialdemokratiska politiken underkänt då man inte klarat av att ge polisen behövliga resurser för att kunna nå upp till idrottsminister Ringholms krav. Kanske är det rentav Ringholm vi har att tacka för att Bodström avskaffar preskriptionstiden och inför regressionsrätt i landets domstolar och polisiära myndigheter?

Klart är i alla fall att beslutet från Bodström är ett stycke svensk rättspolitisk historia. Varje medborgare som har blivit kränkt skall ha rätt att se rättvisa skipas. Det är ett välkommet steg åt höger Bodström nu tar i socialdemokratisk rättspolitik.