Socialdemokratin i kris

Göran Johansson lämnar partiets verkställande utskott i stark kritik. Johansson är Västergötlands starkaste socialdemokrat och har haft en ledande position inom LO och socialdemokratin. Nu bekräftas alltså tidigare rykten med att han hoppar av.



Anledningarna är många, men det som fick bägaren att rinna över var försvarsminister Leni Björklunds beslut att lägga ned Amf4 liksom Göran Perssons diktatoriska ledning över partiet.

"Jag har känt mig maktlös. Det här är en enmansshow," säger Johansson till Expressen.

Socialdemokratin av idag är centrerad till Stockholm och lyssnar dåligt till övriga landets intressen. Johansson krävde att få tala med Björklund och Persson i samband med försvarsöverläggningarna, men ingen ville tala med honom. Ett parti som inte visar en man av Johanssons dignitet större respekt förtjänar inte en regeringsposition. Tack vare Göran Johansson har socialdemokratin kammat hem flera val i Göteborg, där Johansson t.o.m. har stor respekt inom borgerligheten.

Vid verkställande utskottets sammanträde, lämnade Johansson sitt bittra avskedstal, där han riktade kritik mot ledningens oförmåga att lyssna till företrädare utanför Stockholm, liksom Göran Pressons ledarstil. När Johanssons ärende var färdigt, svarade Persson kallt med ett; "jaha, då tar vi lunch".

Jag har påpekat det tidigare och säger det igen. Göran Johanssons beslut är riktigt. En idealist och sann politiker, som företräder sina väljare och inte strävar efter att glänsa i maktens strålkastarljus, gör sig inte socialdemokratin förtjänt av. Min egen respekt för Johansson förblir således stor.

Hollands Salman Rushdie

Ayaan Hirsi Ali är i dagarna i Sverige för att lansera sin bok "Kräv er rätt!" Hon lever idag under ständigt dödshot sedan hon gjorde den islamkritiska filmen "underkastelse" (submission) tillsammans med den holländske regissören Theo van Gogh, som mördades i november förra året. På hans kropp fanns ett dödshot som riktades direkt mot parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali.

Ayaan Hirsi Ali

Mordet blev startskottet på en ny integrationspolitik i Holland, där Ayaan Hirsi Alis liberala parti VVD, varit ledande i förändringsprocessen. VVD:s integrationsplan har nu accepterats av regeringen. Planen innebär ett stärkt stöd för kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld, att det skall bli svårare för muslimska friskolor att starta om man inte har en bredare etnisk mix bland eleverna och att invandrade kvinnor skall hjälpas in i utbildning och arbete.

Hennes kritik av islam är hård (se här och här). Hon menar att muslimska samhällen är mentalt och materiellt efterblivna och att samhällen i väst visar alltför stor respekt gentemot muslimsk kultur. Anledningen till att den muslimska världen är efterbliven anser hon vara behandlingen av kvinnan. Att man låser in och misshandlar henne, liksom håller henne okunnig om omvärlden, innebär att en begränsad världsbild, bitterhet och ilska överförs till barnen. Islam är också en religion som kräver total lydnad, som talar om vad man skall göra under dygnets alla timmar, och västerländskt tänkande är föbjudet.

"När jag var 15 år drömde jag om att bli martyr och dö för min tro. Det var det snabbaste sättet att komma till himlen. På den muslimska skolan i Kenya såg vi fruktansvärda bilder av hur muslimer behandlades i Iran och Israel och vi ville göra något åt det. I dag är jag omgärdad av livvakter med det finns inget martyrskap i det. Det är ett nödvändigt ont för att jag står för det jag gör.

Självklart skall vi visa respekt för olika kulturer. Men respekten för kulturen får aldrig bli en ursäkt för fruktansvärda brott. Om en kvinna i Holland utsätts för incest, misshandel eller mord så ska förövaren få samma straff oavsett om han är muslim eller något annat. Religionen och kulturen får aldrig bli en förmildrande omständighet som den ibland kan uppfattas. Att begå hedersbrott är ingen kulturell rättighet.

Det finns en tendens i dag att bara kritisera USA:s och Israels brott mot de mänskliga rättigheterna och inte de muslimska ländernas övergrepp. Det tycker jag är oerhört rasistiskt. När man vill diskutera till exempel korruptionen i den palestinska myndigheten så behandlar man palestinierna som små barn. Då ser man dem som något slags lägre stående civilisation som inte förstår bättre."

I dag skall Ayaan Hirsi Ali mottaga folkpartiets demokratipris av Lars Leijonborg vid en ceremoni i riksdagen, och hon förtjänar det verkligen. Med sådana eldsjälar för mänskliga och demokratiska rättigheter borde muslimska kvinnor som i dag lever i västvärlden kunna få en chans till upprättelse, till ett liv i frihet.

Avskaffa landstingen

Idag publicerades en debattartikel i DN som beskriver dagens situation inom vården. Den visar sig vara långt ifrån de fagra ord som vänsterkartellen använder sig av. Det är din hemvist och ditt landstings ekonomi som avgör vilken typ av vård du får.

Vinstintresse inom vården är dåligt. Den vårdform vi har idag är bra. Det är vad vänstern säger. Det är lögn. Är du förömögen kan du välja andra vårdalternativ än den vård som staten producerar. Är du inte förmögen får du hoppas att du bor inom rätt landstingsregion, så att du får bästa möjliga vård. Landstingens ekonomi avgör vilken typ av vård man får, och inte ett intresse för patientens välbefinnande. Det "högerspöke" socialisterna vill bekämpa, har de själva skapat. Vården har blivit till ett ringlande första-majtåg, där socialisterna klagar på sin egen politik, och lovar sig själva bättring på samma gång. Hyckleri?

De läkare som skrivit artikeln ställer sig ytterst tveksamma till att dagens vård skall klara framtidens krav. Vill socialdemokraterna behålla landstingen, tvingas de alltså köra över själva läkarkåren.

Idag fungerar landstingen utifrån planekonomisk modell. Vinstintresset finns inte, vilket i praktiken innebär att intresset för medborgarnas välbefinnande är obefintligt. Pengarna kommer från staten. Först skall dessa pengar bekosta politiker, deras ersättare och ersättarnas ersättare samt byråkrater inom landstinget. Därefter skall pengar gå till kutlur och länstrafik. Bara Västra Götalands landsting har 17 regionråd som tjänar 43 000 kronor var i månaden, liksom enbart Göteborgs Teatern kostar vården 120 miljoner varje år. Pengar som annars skulle ha varit vårdpengar.

Dessa politiker och byråkrater sitter sedan och bestämmer hur mycket vård vi kommer att behöva. Sedan får vården pengar till att bekosta denna vård. Har du tur hamnar du inom budgetens ramar. Råkar du hamna bland dem som politikerna inte räknat med, hamnar du i kö. Vården har redan fått betalt för sina operationer, vilket innebär att om de utför billiga, icke kostsamma operationer, så sparar man pengar. Kan man ha människor i kö, sparar man också pengar. Vården är redan betald. Så ser vårdpolitiken ut i Sverige. Det är den socialdemokratiska "trygga välfärdsmodellen".

Det som är ett människoförakt, är att man med näbbar och klor försvarar sin misslyckade politik genom att man vill införa stopplagar mot vårdinrättningar som drivs i vinstintresse. Med detta menas att vårdinrättningar, som drivs av läkare själva, skall bort. Ett vinstintresse innebär att vården har ett eget intresse till att ta hand om oss medborgare.

Det som borde ske är att man har en vårdpeng som följer med patienten när man söker vård. Vården får inga pengar förrän pateintens vårbehov bemöts. På så vis skapas ett incitament för vården att tillgodose behovet av vård. Man tjänar i ett sådant system ingenting på att ha människor i kö, eftersom man då förlorar pengar istället. Att läkare själva tar över vården, innebär att inkompetenta politiker som kommer direkt ifrån gymnasiet heller ej sitter och styr över skjukhusen. Ett avsevärt mycket tryggare system. Det är en cynisk socialistisk politik att hellre tillgodose det egna partiets medlemmar, än att låta makten utgå ifrån medborgarna, patienterna.

Tar man ifrån landstinget och politikerna pengarna och ger dem direkt till folket, så vänds turordningen inom vården upp och ner. Medborgarna först, och politikerna sist.

Cindy Sheehan och fredsrörelsen

Den stora nyheten i samband med kriget i Irak har varit Cindy Sheehan och den s.k. "fredsrörelsens" protester utanför Bush ranch i sommar, sedan Sheehan förlorat sin son, en amerikansk marinsoldat stationerad i Irak. Hon krävde att få veta sanningen till varför hennes son dödats och att Bush skulle samtala med henne.

I ett e-post meddelande till ABC News tv-program "Nightline", skrev hon bl.a. att;

"Am I emotional? Yes, my first born was murdered. Am I angry? Yes, he was killed for lies and for a PNAC Neo-Con agenda to benefit Israel. My son joined to protect America, not Israel. Am I stupid? No, I know full well that my son, my family, this nation and this world were betrayed by George Bush who was influenced by the neo-con PNAC agendas after 9/11. We were told that we were attacked on 9/11 because the terrorists hate our freedoms and democracy [...] not for the real reason, because the Arab Muslims who attacked us hate our middle-eastern foreign policy."

PNAC är förkortningen för "Project for the New American Century", en av den amerikanska vänstern påstådd neokonservativ tankesmedja. Den är bestående av tre personer, som enligt vänstern skall styra USA och Bush administration. Detta tyder på att den socialistiska rörelsen i västvärlden kan se lömska judiska konspirationer bakom varje gatuhörn. Det är dags att höja ett varningens finger. Man är farligt nära att glida över i ren antisemitism.

Att Sheehan cyniskt använder sig av sin döde son har fått Amerika att reagera. Fadern har begärt skilsmässa och släkten har tagit avstånd från Sheehan, samtidigt som kritiken mot "fredsrörelsen" växer. Cindy försökte dra tillbaka e-post meddelandet, argumenterandes utifrån att det skulle vara en anhängare som hade skrivit dit just de citerade meningarna, vilket journalisten Christopher Hitchens exponerat och avslöjat vara falskt.

"Fredsrörelsen" är en nostalgisk restprodukt från 1960-talets Vietnamrörelse. De minns marcherna, upploppen, protesterna och det promiskuösa sexlivet. De bekämpar inte Irakkriget för att kriget äger rum i just Irak, utan för att vänstern konsekvent alltid motsatt sig alla amerikanska krig, oavsett vilken fiende det än varit. Nu laddar vänstern i USA med att lyfta fram anti-krigs hetsare i bl.a. Ohio och Wisconsin, men ledarna för demokraterna, Hillary och Bill Clinton är mera reserverade. Det var just 60-talets våldsamma år, som är orsaken till att republikanerna har haft makten under 20 av 24 år från 1968 till 1992.

Även om stödet för kriget i Irak minskar, främst pga. amerikanernas rädsla för att de kan förlora, så håller demokraternas företrädare och "fredsrörelsen" på att lägga fundamentet för nästa republikanska seger.

Fi förlorar toppnamn

Så var det dags igen för ett annat vänsterparti att tappa namn. Feministiskt initiativ förlorar Ebba Witt-Brattström efter att hon har känt sig som gisslan i styrelsen. Avskalningar tycks vara på modet inom vänstern. Medan Lars Ohlys återvändande till Vänsterpartiets kommunistiska rötter har fått mera "liberala" krafter att lämna partiet, har Fi nu förlorat sin starkaste företrädare och idealist som i hjärtat känner sig vara åt mitten på den borgerliga skalan. Därmed har de förlorat den bredd som partiet sade sig ha, då bl.a. Ebba förordat en manlig kandidat som företrädare till partiet.

Inom Fi hörs redan protester mot ett demokratiskt underskott, Gudrun Schyman och en utefrysning mot människor som inte delar vänsterfeministernas syn på tillvaron bland medlemmar, vilket bekräftas av Ebba. Att det fungerar så inom ett vänsterparti tillhör dock vanligheten. Det finns ett talessätt som lyder; "om två socialister sitter i ett rum och diskuterar politik, kommer tre partier vandra ut". Vänsterpartiet anser exempelvis att socialdemokraterna är ett borgerligt högerparti, liksom KPML(r) anser att Vp är ett borgerligt parti. Den som inte delar "rätt" tolkning är borgerlig. Att därför vänsterfeministerna, den "rätta" feministiska synen, systematiskt fryser ut s.k. "borgarkärringar" är inte förvånande. Det tillhör normaliteten. Att Ebba väljer att lämna partiet är därför heller inte förvånande. Ebba är idealist och ingen "yrkespolitiker" från vänsterkanten, varför interna stridigheter och maktkamper var en överraskning.

Att Fi drabbas av denna synnerligen negativa uppmärksamhet två veckor innan deras partimöte 9 september, ökar dock nyfikenheten kring vad som komma skall. Att det kommer bli ett vänsterradikalt parti, råder det dock ingen tvekan om.

Läs även: Fi - just nu den svenska kvinnans värsta fiende!

RFSL ljög

RFSL for med osanning när de påstod att två iranska män avrättades genom hängning för att de var homosexuella. Det egentliga skälet var att de båda männen under alkoholpåverkan våldtagit en 13-årig pojke.

RFSL:s rapport om "det inträffade" orsakade ramaskri bland politiker och svensk media.

Migrationsverket beslutade sig för att ställa in samtliga utvisningar av "HBT-personer" till Iran, och skulle utreda saken närmare. Är det inte fantastiskt att en organisation som företräder 2 procent av svenska folket omedelbart får hela det svenska etablissemanget att ryta till? Att en rörelse som RFSL far med osanning är mycket illa.

Dock har RFSL rätt i sin sak. I dag har inte sexuell läggning flyktingstatus, vilket RFSL nu kräver att det skall bli. Det är inte förvånande att det statligt finansierade RFSL okritiskt (med avsiktligt uppsåt?) sprider en bild som gynnar deras sak, men det är förvånande att det måste till en särskild klausul för att homosexuella skall få flyktingstatus. Är man förföljd av en förtryckande regim, pga. den individ som man är, så skall man väl inte behöva ha särskilda skäl, att sätta en stämpel på VARFÖR man blir förtryckt, för att få flyktingstatus? Skärpning!

Abortdebatt på intåg?

Den senaste tiden har abortdebatten börjat florera runt om i riket. I Jönköping har man olagligt utfört aborter på kvinnor som gästat landet. Är detta rätt eller fel?

Svenskt abortmotstånd

Enligt min katolska trosuppfattning har jag svårt för aborter. Eftersom alla människor är Guds avbilder, finns det något gudomligt inom oss alla. Att skada en annan människa eller avsluta någon annan människas liv är därför en oförlåtlig handling, ett angrepp på Gud. Man får dock skilja på religion och politik. Jag vill inte tvinga andra människor att inta samma moralsuppfattning som min egen varför man måste tvinga sig själv till att se saken ur ett annat perspektiv. Det man gör för att underlätta abortdebatten, till att det handlar om kvinnliga rättigheter, är att man delar in barn i olika stadium i sitt tidiga liv. Foster kan man ta kol på, men så fort den politiskt satta gränsen passerats, dvs. då fostret övergår till att "bli barn", går det inte att göra abort längre enligt lagens mening. För mig är det ett barn och en människa från det att celldelningen påbörjas. För mig är det ett liv från första stund.

Är jag abortmotståndare? Moraliskt är jag det. Politiskt är jag det inte. I min konservativa grundsyn önskar jag se ett samhälle som består av trygga familjer och uppväxtmiljöer för våran framtid, våra barn. Om ett par befinner sig i en svår situation, socialt eller ekonomiskt, som kan påfresta relationen och kanske t.o.m. splittra föräldrarnas relation, och föräldrarna känner att man inte kan klara av ett barn i detta skede, finns det ingen mening i att tvinga in ett barn i en sådan situation. Det samma gäller om en kvinna blir gravid i samband med att hon utsätts för den mest grövsta handling man kan utsätta en person för, våldtäkt, och kvinnan väljer att avsluta graviditeten.

Aborträtt är ingen lätt diskussion, men den måste tas och den måste föras. Abort får inte börja användas som preventivmedel. Det är trots allt människor vi pratar om. Det måste till ett ansvarstagande för sina egna handlingar, såväl som för att stå för konsekvenserna och kunna ta mogna beslut av dessa. Det jag önskar se i samband med aborter, såtillvida det inte är en kriminell handling som ligger till grund för en graviditet, är att förlädrarna blir upplysta om vad man eventuellt säger nej till samt att ekonomiskt stöd skall erbjudas föräldrar med knapp inkomst, antingen från samhällets eller statens håll. Att bli förälder är inte en rättighet, men om det händer och man önskar sätta ett liv till världen så skall inte ekonomi få vara ett hinder.

Att man utför aborter i Jönköping är i dag fel pga. att vi har en lag som säger det, men politiskt borde man se över denna lag. Om aborter utförs av rätt skäl i Sverige, och om människor inte får göra abort i sina hemländer ser jag inget fel i att man kan få komma till Sverige och göra abort. Det är bättre att kvinnor i en sådan sits erbjuds professionell läkarvård än att man tvingas uppsöka någon "klok tant" utan medicinska kunskaper att utföra en sådan behandling, vilket kan vara oerhört plågsamt och t.o.m. få dödlig utgång. Debatten kring eget ansvar och människans rättighet till liv är viktig och måste tas. Därför är det bra om den nu kommer till Sverige.

"Sveriges ekonomi är god"

Åtminstone om man får tro Per Nuder. Regeringen basunerade ut från Harpsund att Sveriges ekonomi är fantastisk, och att det kommer att skapas jobb. Närmare bestämt 50 000 nya jobb.

Perssons utlovade gardinjobb sade Nuder var "raljanta". Nuder pratade hellre om privat företagande, skattestopp, tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för företagare som anställer och satsningar på det offentliga. I dessa 50 000 arbeten räknar Nuder in de 15 000 nya platser på högskola och universitet samt praktikplatser, vilket innebär att den egentliga arbetssatsningen hamnar någonstans kring 25-30 000 nya arbeten. Samtliga med all förmodan inom offentlig sektor. Hur man skall klara en sådan utökning av stat och byråkrati, samtidigt som man inför skattestopp är för mig obegripligt. Man har också gått ut och sagt att man är beredd till att spräcka utgifstaket, vilket innebär att statens ekonomi går med underskott och då tvingas vi till att låna pengar, från utlandet. Fantastisk ekonomi?

Socialdemokratin har i flera års tid utlovat jobb, tillväxt och ekonomisk framgång utan resultat. Den "jobbsatsning" som nu görs, är också bara tillfällig och ger inga heltidsarbeten, men man lyckas bättra på statistiken inför valet. Landsting och kommun satsar heller inte de tillökningar i budgeten de får till nya arbeten. Både kommuner och landsting dras med underskott och har svårt att hålla ihop verksamheten som den är, utan att behöva skära ned ytterligare på sina verksamheter.

Nuder och socialdemokratin behöver paus och vila från regeringskansliet och Harpsund. Någon gång är det dags för dem att komma ut på arbetsmarknaden och försöka klara sig i det samhälle de själva byggt upp efter de förutsättningar en vanlig lönetagare har. Då först kanske det blir förändringar i den socialdemokratiska politiken.

Israel

Nu skall Israel slå till reträtt från Gaza och norra Västbanken, ett beslut som tagits av Ariel Sharon. Ett beslut som både skänker israeler sorg, liksom gläder svenska socialdemokrater.

Var det rätt beslut att ta? Som jag vidhållit tidigare, anser jag beslutet vara gott. En utrymning av bosättningarna på Gaza och Västbanken kan leda till fred med den palestinska staten. Däremot skall man inte räkna med att våldet därmed kommer att upphöra. Hamaz och Hizbollah kämpar inte för att få ett fritt Palestina, utan för att bekämpa staten Israel. Sharon tar nu ett första steg. Hänger inte palestinska staten på nu och får ett stopp på terrorismen, så skall palestinierna inte tro att Israel kommer att ge efter framledes.

Det är en märklig syn vi har på Mellanösternkonflikten i stort här hemma i Sverige. TT och media har själva medgivit sig skyldiga till att inte hålla sig till sanningen i sin rapportering från Israel. Faktum är att Gaza och Västbanken är ockuperat område av araberna. Under det första anfallskriget mot Israel, ockuperade de omkringliggande arabiska staterna gemensamt Gaza och Västbanken. Dessa områden tog sedan Israel tillbaka, men det fördömde FN och Europa. Sedan dess har det varit oroligheter i Mellanöstern. När de arabiska makthavarna över Jerusalem gjorde klagomuren till latrin, flydde måna palestinier i rädsla för repressalier. Det var inte fråga om någon medveten fördrivning av palestinier från Israel, som vänstern påstår. Israel är inte någon rasistisk stat. De palestinier som stannade kvar i Israel har egen representation i det israeliska parlamentet, Knesset.

Sedan stridigheterna trappats upp har våldet urartat och krigsförbrytelser begåtts på båda sidor. Den israeliska skyddsbarriären som Isarel har byggt, är inte någon ny gränsdragning, utan är till för att skydda Israel från terrorister vilket den också har gjort. Det var nu längesedan vi hörde talas om terrorbombningar av israeliska bussar och civila. Lyckas palestinska myndigheter bekämpa terrorismen, kommer Israel också att nedmontera skyddsbarriären och fred kan uppstå mellan de båda staterna.

Vi er røde, vi er hvide

De danska socialisterna ändrar politik. Den socialistiska politiken överges till förmån för en satsning på människorna. Genom att satsa på integration skall de danska socialdemokraterna vinna valet, med Helle Thorning-Schmidt i spetsen. Klasskamp och skattehöjningar anses vara förlegat. Något för Persson att ta efter?

De danska borgerliga partierna har på så vis lyckats med något enastående. Genom att angripa socialdemokraterna, göra om välfärden och göra Danmark ekonomiskt starkt och på så vis skapa ett tryggare samhälle, har det medfört att socialismens högborg nu måste röra sig åt höger för att kunna vinna val.

Med bara ett år kvar till valet i Sverige, dras Persson fortfarande med svikande opinionssiffror. Kommer även Göran att lägga om kursen? Nej. Att göra det skulle vara ett erkännande för socialdemokraterna att deras politik inte fungerar. Med all förmodan förlorar de hellre ett val än att de gör upp med sin egen, misslyckade politik.

Sedan Bildt och den borgerliga regeringen fick Sveriges ekonomi på fötter, har socialdemokraterna levt på uppsvinget och i vanlig ordning fört den politik som tycks tro att pengar växer på träd (inte att det är medborgarnas löner man tar av), och försämrat Sveriges utsikter till att må bättre. Görans socialdemokratiska politik är i dag världens äldsta socialism och är det enda kvarvarande socialistiska parti som har en agenda, som härstammar från Marx 1800-tals tankar. Alla andra socialistiska partier (t.o.m. det ryska kommunistpartiet) har tänkt om och funnit nya vägar att försöka påtvinga fria samhällen Marx tankar. Ingen har lyckats, och det enda socialdemokraterna lyckats åstadkomma under sina år vid makten i Sverige är att göra livet svårare och hårdare för allmänheten. Förpassas socialdemokratin ut ur Sveriges riksdag i nästa val, är de välkomna att försöka vinna makten åter genom att överge klasskamp och skattehöjningar, till förmån för frihet, välstånd och trygghet.

Svenskar litar inte längre på staten

Förtroendet för staten sjunker. Alltfler svenskar vill nu själva ta hand om sina pensioner, istället för att staten gör det. Strålande! Staten skall inte ha hand om medborgarnas pensioner. Det som staten bör göra, är att tillhandahålla pensionsfonder som människor själva får sätta in pengar i. Därigenom slipper människor att avlöna byråkrater med sina egna löner, utan satsa de pengarna på sin egen framtid i stället. Vi håller bäst reda på våra egna pensioner, inte politiker!

Även privata alternativ kan vara med och konkurrera om att ge bästa möjliga alternativ till människor. När det gäller människors pensioner, så skall det vara medborgarna, vi själva, som skall kunna välja det alternativ som VI tycker är bäst för oss. Inte vad Göran anser vara bäst. Det har vi redan sett vad som kan händer när politikernas klåfingriga händer griper efter våra plånböcker. Många människor har förlorat sina pensioner i dag, i statliga "välfärdssystem". Välfärd? Den enda välfärd vi har kunnat se skapas, är för de socialdemokratiska politikerna, myndigheterna, politiskt tilsatta och byråkraterna själva. Vilka har förlorat?

Vi, folket, de som socialdemokraterna påstått sig företräda, är förlorarna. Det är inte Gösta, som arbetat i hela sitt liv, betalat sin skatt och gjort rätt för sig, som har ett glatt liv att se fram emot som pensionerad. Det är Göran Persson och hans lakejer som bygger herrgårdar och badar i skattepengar, våra pengar!

Är det inte dags att vi kräver tillbaka makten över våra egna plånböcker och rullar tillbaka politikernas makt?

Vad är detta?

Den dagen trodde jag aldrig skulle komma! Mp och V kräver sänkt boendeskatt i de kommande budgetförhandlingarna, dvs. sänkt förmögenhets- och fastighetsskatt. En sänkning av förmögenhetsskatten kan locka svenskar till att plocka hem sina pengar från utländska bankkonton till sverige, och på så vis vara till nytta för den svenska ekonomin i stället.

En sänkning av fastighetsskatten gör i dag inte den nytta som den skulle ha gjort förr. De pensionärer som köpte hus vid i dag exklusiva tomter under 50- och 60-talen, har tvingats flytta pga. det ökade taxeringsvärdet. Det som en sänkning av fastighetsskatten skulle göra i dag, är att underlätta för småbarnsfamiljer att utöka sitt boende liksom för det fåtal pensionärer och äldre som fortfarande kämpar för att behålla sina ägor, kan behålla dem. Så långt är allt gott, bortsett från att socialdemokraterna säger nej. Min förundran över socialdemokratins inställning till Sverige och dess befolkning blir allt mera förundrad. I krig kan en ockupationsmakt tvinga folk från sina hemman, plundra befolkningen och bygga gods åt sina egna företrädare, lägga ned elproduktion för att slå mot fiendens industri etc. För mig är socialdemokratin en fiende, men nu tycks regeringen bli allt mera hårdfast i sin strävan att göra Sverige fattigt. Tack Göran!

Nästa år räknas taxeringsvärdet stiga med 23 procent (!) för landets småhusägare. Villaägarnas riksförbund vill avskaffa fastighetssäkningen helt, men välkomnar alla minskningar på vägen. I dag ligger fastighetsskatten på 1 procent av värdet på fastigheten, men det finns en gräns som säger att man inte skall behöva betala mer än 5 procent av sin inkomst. V och Mp vill sänka gränsen till 4 procent. Det är välkommet, även om inte mer än 100 000 familjer berörs av en sådan minskning.

Kan fritt samhälle förbjuda burka?

Den frågan ställer sig David Frum. Svaret blir, och måste bli, ja. Flera länder i västvärlden har förbjudit människor att täcka sig. Ingrepp i människor frihet? Ingrepp på integriteten? Verkligen inte.

Efter Göteborskravallerna fördes debatten livligt i Sverige, huruvida det skulle vara rätt eller ej att förbjuda använding av maskering, dvs. att täcka ansiktet under demonstrationer. Anledningen till att dessa människor vägrar visa vem de är, beror inte på att man enligt demokratiska preferenser vill visa vilka åsikter man har, tvärtom. Man vill undvika åka fast för de brott man begår. I USA förbjöds det civila användandet av maskering eftersom man ville komma åt Ku Klux Klan. Medlemmerna i denna organisation ville bevara sina identiteter hemliga eftersom man begick brottsliga övergrepp mot människor, likt de övergrepp som den extrema vänstern begick mot företagare och civila i Göteborg, genom att medborgare fick fönsterrutor, skyltfönster och egendom förstörd.

Att polis och militär använder maskering är en annan sak. Militär skall inte synas och det underlättar genomförandet av deras uppgifter. Polisen finns till för att skydda medborgare mot kriminalitet. Polisen och deras anhöriga skall inte behöva leva under hot, för att de gör sitt arbete.
För att bevara demonstrationsfriheten och det fria ordet, krävs åtgärder för att få bort kriminella element, varför ett förbud mot maskering enbart är bra. Det skall inte ligga någon frihet i, att slippa undgå bestraffning för att man begått brott.

Att kvinnor bär burka ligger det heller ingen frihet i. Det är inte av eget tyckande som kvinnor bär burkor, utan har blivit tvingande därtill utav hårdföra muslimska regeringar, myndigheter och män. I västvärlden skall sådant tvång ej förekomma, och detta hot riktas inte bara mot muslimska kvinnor. Radikala muslimer som lever i väst riktar allt oftare kritik mot hur kvinnor i väst lever och för sig, och att vi kunde ta lärdom från islam över hur denna "sexuella objektifiering" kan "undertryckas".
Att förbjuda burka handlar inte om att göra ingrepp på religionsfriheten. Hälften av de muslimska utvandrarna till väst är kvinnor och skall skyddas ifrån det förtryck somliga försöker exportera från Mellanöstern.
Det skall inte vara fritt att förtrycka kvinnor, att bruka våld mot kvinnor, och sedan dölja sina brott under burkan.

Ett förbud mot burkor och civil maskering stärker våran frihet.

Vänsterpartiet förlorar toppnamn

Pernilla Zethraeus avgår som partisekreterare och ställer inte heller upp för omval. Hon anser att jobbet har tagit mycket kraft och merarbetet som skandaler och slitningar inom partiet orsakat har varit slitsamt.

Snart ett minne blott?

Men förnyare och avhoppare ger henne stor kritik för att hon inte har gjort sitt jobb. Någon diskussion med Ung Vänster har inte förts, och inga försök till att hålla ihop partiet, eller stå kvar vid den väg som Schyman tog för partiet, har gjorts.

Förlorar Vänsterpartiet fler toppnamn och aktiva medlemmar, kanske man vågar hoppas på att riksdagens mest frihetsfientliga parti äntligen kastar in handuken.

Satsa på familjerna!

Medan det är på tapeten att förespråka genusforskning och genuskunskap i Sverige, samtidigt som regeringens företrädare tävlar i vem som kan slösa mest skattepengar på minsta möjliga samhällsinsats, gör man tvärtom i landet i väst. Från Rutgers University i USA presenterades en ny rapport som indikirerar vikten av stabila äktenskap och familjerelationer för att skapa trygghet och välmående bland barn, samtidigt som man riktar skattepengar på att skapa trygga relationer samt utbilda familjer i konflikthantering, utan att kräva skattehöjningar av medborgarna. Man tar helt enkelt pengar från statliga projekt som inte fungerat. I USA är man rädd om medborgarnas inkomster och det civila samhället. I Sverige kan det slösas och familjer förstöras, bara man "röstar rätt".

Forskningen visar att instabila parrelationer där det finns barn involverade, ökar risken för problem för barnet, en ökad osäkerhet, vilket till följd påverkar andra sociala institutioner och sätter krav på större, och dyrare statliga inblandingar.

Hälsosamma och stabila äktenskap ger barn trygghet och minimerar behovet av statliga program. Oavsett om det finns problem med övergrepp, åsidosättande, eller fattigdom, visar studierna att den största chansen som ett barn har att undgå dessa problem, är att ha en far och en mor i ett stabilt, hälsosamt äktenskap, och ingenting annat.

Därför har den amerikanska regeringen tagit till åtgärder för att stärka familjerna genom utbildning och stöd. Sedan 1960-talet har USA kunnat minska sitt bidragsnyttjande med 60 procent. Barn som växer upp i stabila hem löper mindre risk att råka illa ut i livet och vågar ta ett större ansvar för sig själva. Något att ta efter?

Sverige satsar inte på barn eller stabila familjerelationer. Det finns inget program för föräldrar att söka sig till när man behöver stöd i sin relation. Av de 522 myndigheter vi har, skulle vi kunna skära rejält, sänka skatterna och rikta pengar till dem som verkligen behöver det, och inte till LO, SSU, socialdemokratin och statliga företag.

Utländsk forskning visar på vikten av att bibehålla familjerna, för barnens skull. Är det inte dags att vi börjar lyssna?

Filosofisk diskussion

Efter att ha fått flera mejl rörandes min syn på islamism och jämförelserna med nazism/fascism, tänkte jag reda ut begreppen. Jag ansåg det felaktigt att kalla islamismen för att vara en fascistisk rörelse, vilket jag får omdefiniera.

Fascism
Fascismen växte fram ur syndikalismen. Ekonomin skulle bestå av kooperativ och "ägas gemensamt", dvs. politiker bestämmer vad som skall produceras tillsammans med "partianslutna kamrater". Själva kärnan i fascismen är den romerska nostalgin. Man vill återuppbygga Rom. Eftersom man då ansåg att Rom var ett våldsdyrkande samhälle, hamnade våldet i fokus hos fascismen. I dag vet vi att det romerska samhället inte alls var våldsamt. På arenor och i gladiatorspel tillhörde dödsfall ovanligheten.

Eftersom fascismen är en i huvudsak italiensk rörelse, ville man heller inte röra kyrkan, monarkin eller militären, som förblev egna maktcentra, fria från statens inverkan, varför fascismen är friare än socialism och nationalsocislism.

Nazism
Nationalsocialismen växte fram ur den tyska arbetarrörelsen i gränstrakterna kring Böhmen. Tysk-nationella krafter, som ville ha ett "stor-tyskland", förenades med socialistiska krafter i Deutsche Arbeiterpartei. I maj 1918 bytte partiet namn till Deutsche Nationalsozialistische Arbeiterpartei. Med namnändringen ville man markera gentemot Sovjet att man var en tysk socialistisk strömning och inget annat. Nationalsocialismen är betydligt intressantare än vad den nostalgiska, romersk-våldsinsipirerade fascismen är som filosofi. Nazismens tankegods härstammar från Nietzsche, Gobineau, H.S. Chamberlain, Bergson och Spengler, som senare sammansmälte med Hitlers Mein Kampf och Alfred Rosenbergs Der Mythus des 20. Jahrhunderts, 1930, till en sammanhängande världsåskådning. Nationalsocialismen tog intryck ifrån rasbiologin, som under 30-talet var en lika allmänt accepterad kunskap som fysik eller historia. Till skillnad ifrån Sovjets socialism, som byggde på klasskamp, där den underkuvade arbetarklassen skulle resa sig och ta herraväldet, inriktade sig nazismen på raskamp. Marx såg historien som en kamp mellan klasser, medan Hitler såg den som en kamp mellan raser, varför man delade in folk efter ras och tog till sig en socialdarwinistisk syn, där den starkes rätt till att överleva slogs fast, genom att resa sig och underkuva de svagare raserna, som "orättfärdigt" hade gripit makten.

Den nationella drömmen var att förena tysktalande folk i ett enda rike. Detta folk skulle sedan resa sig och härska över de andra folken. Sovjets internationalism och bolsjevism sågs som fiende till den tyska nationella socialismen. Tyskland och den "ariska rasen" skulle styra världen, inte Sovjet.

Partiprogrammet, de 25 punkterna, växte fram kring socialisterna och bröderna Otto och Gregor Strasser. Efter Hitlers uppgörelse med den tyska vänstern 1926 blev den antikapitalistiska föreställningen underordnad partiets taktiska linje och förespråkade nationaliseringar av samtliga tyska företag (planekonomi). Detta skulle ske genom att; ränteslaveriet skulle brytas (punkt 11), truster nationaliseras (punkt 12), storvaruhus kommunaliseras (punkt 16) och en jordreform genomföras (punkt 17). Nationalsocialismen tog även intryck av Marx angående judefrågan. Efter förlusten i första världskriget och den ekonomiska kollapsen under depressionen, hade judarna klarat sig relativt bra i Tyskland. Marx ansåg att judendomen borde avskaffas. Med detta menade han att det judiska folket är fast i kapitalism och materialism pga. sin religion. Judarna skulle därför göra sig fria från sin tro. Nazismen gick ett steg längre. I sin världsbild var det en världskonspiration gentemot Tyskland. Den leddes av de välmående judarna, som av naturen ansågs vara kapitalister och profitörer och utgjorde ett strukturellt förtryck av tyskar. All form av kapitalism skulle utrotas.

Tysklands planekonomi växte sig stark pga. att man plundrade de länder som man sedan erövrade, liksom utnyttjade dess befolkningar som arbetskraft. Bl.a. hundratusentals fransmän deporterades till Tyskland för att utgöra arbetskraft till tysk industri. På så vis kan man påskina ett visst samband mellan fascism och nazism. Vurmandet för den antika världen. Tyskarna skulle helst slippa arbeta, och skulle livnära sig på slavarbetskraft. Vurmandet för våldet fanns också inom nazismen, som förhärligade den raskamp, det krig, som komma skulle.

Islamism
Vad hos fascism och nazism förenas i islamismen? Först och främst är det vurmandet för våldet, "martyrdöden", som återfinns hos både fascism och nazism. Islamister delar heller inte in människor i klasser, utan efter "över-" och "undermänniskor", dvs. efter rättroende och otrogna. Islamisterna strävar efter världsherravälde, vilket återfinns både inom det sovjetiska och tyska tänkandet. Vidare vurmar islamister för anti-semitism, men är inte några anhängare av demokrati eller kapitalism.
Islamismen har spår av fascism och nazism, vilket gör att man kan använda båda begreppen, men fascism stämmer bäst in, då islamismen saknar "führerprinzip", planekonomi och socialdarwinism.

Göran Persson får kritik

De experter som Göran Persson ansåg att han inte behöver lyssna på, kritiserar Görans planer skarpt i en debattartikel i dagens DN.

Fram till 1970 hade Sverige haft en god tillväxt under 100 år. Socialdemokratin och dess välfärdsmodell stod i fokus för omvärldens beundran och socialdemokraterna regerade också oavbrutet denna. I dag vet vi att det var andra mekanismer som låg till grund, bl.a. ett sönderbombat Europa som skrek efter svenska råvaror. På 70-talet hade Europa hämtat sig. Minskad efterfrågan på svenska produkter, liksom de ekonomiska kriser som var, frätte hårt på socialdemokratin och välfärdsmodellen.

Från 1970 till 1990 låg inflationen årligen på 8-10 procent. Försök till att devalvera, dvs. skriva ner kronans värde och på så vis öka lusten till att investera i svensk industri, misslyckades och spädde bara på inflationen. Underskotten i utlandsaffärerna var stora, samtidigt som de offentliga utgifterna var rekordhöga och tog 60 procent av landets totala BNP under denna period. Det hål som uppstod i budgeten, täckte man med stora lån från utlandet. Dock lyckades vi uppehålla en god sysselsättning under denna period, men 1990 gick luften ur Sverige och 500 000 människor blev arbetslösa. Den största arbetslösheten sedan depressionen på 1930-talet.

Att inflationen var hög innebar att kronans värde var mycket dålig. Lönen för en kommunalanställd höjdes från 1975 till 2000 med 165 000 kronor. Reallönen, dvs. de pengar som arbetaren fick i handen, blev en löneförhöjning på bara 100 kronor. Samtidigt ökade skatteintaget, som låg på 50 procent av lönen 1987 till 1991. 1991-1994 minskade skatteintaget med 3 procent, men då hade man också 10 procents underskott i budgeten av BNP.

1994-98 sanerades ekonomin. Skatten höjdes samtidigt från 47 till 52 procent och var år 2000 uppe i 54 procent. Skattehöjningen dessa år innebar att 85 procent av BNP gick till staten. Människor och företag hade resterande 15 procent att dela på.

I dag ligger arbetslösheten 10 procentenheter lägre än vad den gjorde 1990. Regeringen skall få upp statistiken, på 75 procent som är i arbete, till 80 procent. Regeringens taktik är att öka utbudet av arbetskraft. Med detta menas faktiskt att göra fler personer arbetslösa. Sveriga har aldrig haft ett större utbud av arbetskraft än i dag.
Då beskattningen på arbetskraft i dag är hög, rationaliserar företag hellre, dvs. bytare ut arbetskraft mot kapital, för att kunna få sin budget att gå ihop, vilket resulterar i flera arbetslösa. För att socialdemokratins "ökande utbud av arbetskraft" skall gå igenom, behöver man inte göra något alls. Göran Perssons valfläsk resulterar alltså inte i fler anställda, tvärtom. Denna realitet vill inte Persson se, och väljer att titta bort, att "inte lyssa på ekonomerna".

Skall man nu låta arbeten växa fram i offentlig sektor, måste regeringen höja skatterna. Höjs skatterna blir arbetskraften i Sverige än dyrare. Detta resulterar i att privata företag avskedar och flyttar ut. Det enda som händer då är att arbetskraft byter arbetsgivare, får mindre pengar i plånboken samtidigt som ekonomin går allt sämre, mendan lika många människor är i arbetslöshet.

Det som svenska medborgare har i dag att dela på är de 15 procent som blir över efter att regeringen tagit sin kaka av ekonomin. Vi hör inte i dag om solskenshistorier, om fattiga barn som skolat sig, fått toppjobb och byggt sig själv en herrgård. Det är snarare de som gått direkt in i politiken efter gymnasiet, som sugit ut Sveriges arbetare på deras välförtjänta löner, som har råd att bygga herrgårdar och skaffa sig gods. Är detta en arbetarrörelse? Samtidigt så har Sverige fler miljonärer än någonsin. Saken är bara den, att du har större chans att stöta på en svensk miljonär på Manhattan, än på Stureplan.

Med detta facit, står socialdemokratin och säger att "Sveriges ekonomi är god", vilket klingar lika falskt som när Per Albin Hansson sade; "Sveriges beredskap är god", under andra världskriget. Skall Sverige 2006 behöva dras med fyra år till av amatörernas framfart?

"Det här med ekonomi är inte särskilt svårt."
- Göran Persson

Hillary Clinton i mitten?

Hillary Clinton påstås alltmera ha närmat sig mitten i den amerikanska politiken. Hennes socialistiska uttalanden har böjat få en mera försiktigt moderat ton. Deroy Murdock varnar dock för demokraternas ansiktslyftning.


Hillary Clinton

I Murdocks artikel framgår det att medborgare som motsätter sig skattehöjningar och att staten skall slösa med deras pengar, gav Hillary som högst 8 procent i en ranking från 0 till 100, där mitten ligger någonstans mellan 33 och 66. I snitt fick demokraternas senatorer 40 procent. Efter amerikanska mått mätt är Hillary Clinton en Lars Ohly.

Hon vill ha skattehöjningar i USA, från 35 till 36 procent. Hon har röstat för 211 skattehöjningar och enbart röstat mot tre stycken, vilket skulle ha inneburit att, om Hillary hade fått som hon velat, ökat statens omkostnader med 378,2 miljarder per år.

Vart har Hillary sitt stöd? Föga överraskande har hon sitt största stöd hos fackrörelsen för myndighetsanställda, dvs. byråkrater. Hos dem har hon 100 procents stöd. Och varför inte? Med Hillary som ny president skulle det bli ett fasligt nyanställande av byråkrater till myndigheter, då Hillary tömmer det amerikanska folkets plånböcker i t.o.m. värre takt än Göran Persson gör i Sverige.

I Ralph Naders egen organisation, som aldrig lyckats i amerikansk politik, då den är kommunistisk, har Hillary 95 procents stöd.

Ligger Hillary i mitten? Är hon en "all-american"? Om man får tro hennes kampanjorganisation, så är hon det. Läser man vilka som stöder henne, och ser till vad hon röstat i senaten, är hon en mardröm för den amerikanska ekonomin och det amerikanska samhället.

Man sökes som partiledare

Fi skall ha delat ledarskap. Två eller tre personer skall bli frontfigurer, för att "undvika personkult", en "anti-patriarkal partiorganisation". Gudrun Schyman är favorit och ställer naturligtvis upp. Vid sin sida kan hon få en man. Ebba Witt-Brattström vill att partiet skall ledas av en "manlig feminist". Den som föreslås är Claes Borgström. Samma person som önskar ta ifrån de religiösa samfunden sin vigselrätt.

Partiet är dock splittrat i frågan. Sofia Karlsson har ingenting emot män i styrelsen, men de skall inte vara talesmän för partiet.

Om en månad, 9 september, samlas medlemmarna i Fi till årsmöte. Två av huvudkraven blir sex timmars arbetsdag och individuell föräldraförsäkring. Krav som har glatt vänsterpartiet och som visat för borgerligheten och samhället att det inte är fråga om ett parti med "bred plattform", utan ett parti som ämnar locka besvikna socialister. Det kommer bli trångt på vänsterkanten.
9 september blir ett datum att anteckna i kalendern. Det skall bli oerhört intressant att se vad Fi kommer att presentera.

Persson lovar nya jobb

Nu tar man till vad som helst i debatten för att svänga skutan åt vänster. Perssons fokus ligger på sysselsättning och äldreomsorg. Äldre långtidsarbetslösa skall erbjudas övergångsjobb, som kan vara enklare sysslor, som att skotta snö, klippa gräsmattor och hänga gardiner. Unga arbetslösa skall få jobb i myndigheter och "andra statliga jobb". Hur skall jobben finansieras? Genom höjda skatter så klart.

Persson är beredd att spräcka utgiftstaket för att få till nya jobb. När staten går med underskott, måste det lånas pengar från omvärlden. Socialdemokratins oförmåga till att kunna klara av sin egen politik får våra barn således betala.

Och varför går det dåligt för socialdemokraternas ekonomiska politik? Persson skyller på att man lyssnat för mycket på ekonomerna. I stället för att lyssna på experter, skall Persson gå sin egen väg. Verkar det uppmuntrande? Knappast.

Skulle Sverige i dag ha varit en amerikansk delstat skulle vi vara USA:s fattigaste område. Nu tillhör vi Europa. De forna öststaterna har lärt sig läxan med vad som händer då politiker skall leka ekonomer. Sovjet föll. I dag växer deras ekonomier snabbt. Sverige går åt motsatt håll. I dag har vi alla förutsättningar för att lyckas. Våran arbetskraft är välutbildad och det finns ekonomi för nya arbeten. Socialdemokraternas misslyckade arbetsmarknadspolitik får företag att lämna landet. Att skapa nya arbeten i det offentliga hjälper därför intet. Offentliga arbeten skapas genom att det privata betalar för dem. Driver man inte en politik som skapar tillväxt och ett gynnsamt klimat för företagande kommer det heller inte skapas några nya arbeten. Då utökas det offentliga, medan privata arbeten försvinner i takt med att det blir dyrare att nyställa pga. att världens redan högsta skattetryck blir än högre.

Sveriges största hot, stavas (s)