Konservatismen ej förlorare ... ännu

Debatterna går nu heta kring valresultatet i USA. Förklaringar till den nyuppkomna situationen i USA finnes här, här, och här. I den politiska fåra som nu bildats efter valet kan man tydligt se att amerikanarna röstade mot Bush, men att inte konservatismen förlorat. Demokraterna ställde upp med kandidater från mitten. Det är alltså inga anti-krigs kandidater som befolkar stolarna i senaten och kongressen. Tvärtom menar bedömare att partierna nu kan närma sig varandra. Inget av de båda partierna vill ta upp Irak-frågan. Republikanerna för att kriget enligt den plan som drogs upp, misslyckats. Demokraterna för att man då skulle behöva redovisa en plan för antingen vinst eller försiktig reträtt från Irak, och någon sådan finns ej.

Republikanerna förlorade för att man glömt bort Reagan. Här beskyller man neokonservativa, men glömmer då bort att det var under Reagan som de neokonservativa kom till makten. Det var under Reagan som den hårdföra tonen mot Sovjetunionen inleddes och som i slutskedet ledde fram till Sovjetunionens fall, vilket också är anledningen till att just neokonservativa är så hatade av vänstern. Republikanerna förlorade för att man övergav tanken om den lilla staten. Under Bush har man tryckt tillbaka friheten genom "Homeland Security Act", och de s.k. "McCain-Feingold restriktionerna". Dessutom har republikanerna under Bush utökat den politiska kontrollen över både offentliga som fria skolor, samt utökat de offentliga finanserna. Debaklet till följd av stormen Katrina kan också läggas i republikanernas fat, och till detta kommer de skandaler som omgärdat några av republikanernas kandidater, vilket framställt partiet som korrumperat. Republikanerna styrde som demokrater, och demokraterna vann.

Demokraterna däremot gick till val på att skära ned på de offentliga utgifterna genom att dra tillbaka reformerna, och vann därför en konservatismens seger med kandidater från mitten, med klassiskt konservativa slagord. S.T. Karnick vid National Review, tror att demokraternas framgångar kommer att bli en väckarklocka till republikanerna. Han skriver:

The Republicans have been strongest when they have adhered to classical liberal principles and articulated them boldly, as in the Reagan years and Newt Gingrich's Republican revolution. They have been weakest when they have attempted to be New Age conservatives, as during the two Bush administrations when they have governed as Democrats Lite.

The political right is well aware that the solution to economic and social problems is nearly always to unleash the creativity and intelligence of the American people and encourage representative government abroad without forcing it on anyone — not to place ever-greater restraints on initiative and economic freedom at home and attempt nation-building abroad before defeating the enemies of democracy. Yet the Republicans simply have not had the courage to defy the mainstream media and follow their principles.

Skulle republikanerna med andra ord återvända till den konservativa kärnan, och följa sina ideal rörande den lilla staten och det stora samhället så får demokraterna en utmanare i valet, och därmed spelar det ingen roll om man gör politiken mildare och hittar en ny Bill Clinton. I alternativen mellan att ha en stat där politiker gör allt, eller där medborgarna gör allt, har amerikanarna alltid valt det senare.