Konservatismen ej förlorare ... ännu

Debatterna går nu heta kring valresultatet i USA. Förklaringar till den nyuppkomna situationen i USA finnes här, här, och här. I den politiska fåra som nu bildats efter valet kan man tydligt se att amerikanarna röstade mot Bush, men att inte konservatismen förlorat. Demokraterna ställde upp med kandidater från mitten. Det är alltså inga anti-krigs kandidater som befolkar stolarna i senaten och kongressen. Tvärtom menar bedömare att partierna nu kan närma sig varandra. Inget av de båda partierna vill ta upp Irak-frågan. Republikanerna för att kriget enligt den plan som drogs upp, misslyckats. Demokraterna för att man då skulle behöva redovisa en plan för antingen vinst eller försiktig reträtt från Irak, och någon sådan finns ej.

Republikanerna förlorade för att man glömt bort Reagan. Här beskyller man neokonservativa, men glömmer då bort att det var under Reagan som de neokonservativa kom till makten. Det var under Reagan som den hårdföra tonen mot Sovjetunionen inleddes och som i slutskedet ledde fram till Sovjetunionens fall, vilket också är anledningen till att just neokonservativa är så hatade av vänstern. Republikanerna förlorade för att man övergav tanken om den lilla staten. Under Bush har man tryckt tillbaka friheten genom "Homeland Security Act", och de s.k. "McCain-Feingold restriktionerna". Dessutom har republikanerna under Bush utökat den politiska kontrollen över både offentliga som fria skolor, samt utökat de offentliga finanserna. Debaklet till följd av stormen Katrina kan också läggas i republikanernas fat, och till detta kommer de skandaler som omgärdat några av republikanernas kandidater, vilket framställt partiet som korrumperat. Republikanerna styrde som demokrater, och demokraterna vann.

Demokraterna däremot gick till val på att skära ned på de offentliga utgifterna genom att dra tillbaka reformerna, och vann därför en konservatismens seger med kandidater från mitten, med klassiskt konservativa slagord. S.T. Karnick vid National Review, tror att demokraternas framgångar kommer att bli en väckarklocka till republikanerna. Han skriver:

The Republicans have been strongest when they have adhered to classical liberal principles and articulated them boldly, as in the Reagan years and Newt Gingrich's Republican revolution. They have been weakest when they have attempted to be New Age conservatives, as during the two Bush administrations when they have governed as Democrats Lite.

The political right is well aware that the solution to economic and social problems is nearly always to unleash the creativity and intelligence of the American people and encourage representative government abroad without forcing it on anyone — not to place ever-greater restraints on initiative and economic freedom at home and attempt nation-building abroad before defeating the enemies of democracy. Yet the Republicans simply have not had the courage to defy the mainstream media and follow their principles.

Skulle republikanerna med andra ord återvända till den konservativa kärnan, och följa sina ideal rörande den lilla staten och det stora samhället så får demokraterna en utmanare i valet, och därmed spelar det ingen roll om man gör politiken mildare och hittar en ny Bill Clinton. I alternativen mellan att ha en stat där politiker gör allt, eller där medborgarna gör allt, har amerikanarna alltid valt det senare.

Bästa sushin - i Borås

Pernilla Wahlgren har om Borås sagt att: "Där vet de väl inte ens vad sushi är". Men på Stora Brogatan finns en ovanlig talang. 25-årige Jack Cheong från Borås som till vardags jobbar på restaurang Eest, vann sushi-SM som anordnades i Stockholm i helgen. Juryn motiverade sitt val med att Jack Cheong med stor yrkeskompetens, innovation och skicklig hantering av kniven lyckats framhäva råvarorna och väl valda smaksättare.

Och Cheong planerar att stanna kvar i Borås för att där fortsätta sin karriär. Så vill Wahlgren äta god sushi får hin i framtiden vara så god att pallra sig till metropolen Borås (här).

Paggan talar ur skägget

"Socialdemokraterna är sektbetonade och lyssnar inte på nya idéer." - sade Pagrotsky i SVT:s program Gomorron (här och här). Han fortsatte med att:

Nya idéer har mötts med aggressivitet i stället för med uppmuntran. Och nya grupper har inte känt sig välkomna. De interna stridigheterna och slutenheten var en stark bidragande faktor till att socialdemokraterna förlorade valet. [...] Den socialdemokratiska politiken måste förtydligas och renodlas.

Den före detta kulturministern är kritisk till att det inte finns någon konkret plan som ska ge partiet fler röster i nästa val 2010, och detta är precis den självkritiska analys som socialdemokraterna måste göra. Det som kännetecknat socialdemokraterna under lång tid, är att socialdemokratiska politiker samlat ja-sägare kring sig och berikat sig själva på skattebetalarnas bekostnad. Detta gäller inte bara den f.d. statsministern, utan går ner på gräsrotsnivå ute i kommunerna. Socialdemokraterna behöver röja upp ordentligt. Pagrotsky fortsätter:

För att 2010 vara i en position att vi kan driva en bra politik måste vi vara mer lyhörda och mindre auktoritära. Vår organisation får inte vara så stängd, så sektbetonad och upptagen av interna bekymmer utan i stället lyssna utåt i samhället.

En bra början skulle vara att stänga öronen åt LO:s ledning och socialdemokratiska stödorganisationer. En dos av verkligheten kan bara fås utanför LO-borgen, och ej i dess dunkla korridorer. Med andra ord behöver socialdemokraterna göra ett mera genomgripande arbete än att skylla på media ala Berit Andnor, och att enbart lyfta fram ett nytt ansikte som ledare enligt förslag ala Pär Nuder. Pagrotsky tycks i dag vara den enda som kan rädda socialdemokraterna från att fortsätta vara en besk soppa.

Iran i fokus

Ayatollah Ali Khamenei, ledare för det imamråd som handhar den yttersta makten i landet och som styr med Guds vilja, ser demokraternas seger i USA som en seger för Iran (här).

De menar att detta är en följd av de militära uppvisningar som Iran höll i helgen, där man avfyrade flera missiler i Gulf-öknen. Khamenei menade att detta visade världen att Iran kunde bemöta vilket hot som helst, och att USA:s misslyckande i Afghanistan, Irak, Palestina och Libanon visar att USA:s hot är "tysta hot" vilket amerikanska folket förstått och försvagat Bush. Därav den iranska segern. Att USA inte ens varit närvarande i de två sistnämnda länderna, och extremisternas förluster i Afghanistan och Irak är förstås en annan femma.

Iran passade samtidigt på att fördöma Israel. Iran fördömde "det stora förtrycket" då 18 palestinier i Gaza dödades till följd av en israelisk attack. "Samtal med den sionistiska, ockupations och förtryckarstaten bedöms vara av ingen nytta", enligt Khamenei.

Och efter att landets vice-galning uttryckt sig, visar sig också ärkenötet självt, president Mahmoud Ahmadinejad, på styva linan. Som ett svar på tal gentemot de europeiska karikatyrerna på Mohammed, utlyste Ahmadinejad en antisemitisk tecknar-tävling mot det "intoleranta väst". Iran har ifrågasatt äktheten i förintelsen och menar att judarna hittat på alltihopa för att få arabisk mark. Därför anses Israel vara ockupanter. Abdellah Derkaoui, en tecknare från Marocko, vann motsvarande 12.000 $, för att, som det hette i reglerna för tvälingen, ha drivit med "den påstådda historiska händelsen". Teckningen visade hur Auschwitz konstruerades av en israelisk kran som sträckte sig från Jerusalem, med den karaktäristiska "Dome of the rock" i bakgrunden. En propagandabild Goebbels hade varit stolt över (här).

Det ter sig alltmera uppenbart vilken vidrig regim Iran styrs av. Och det blir inte bättre av att Iran hyllar vänsterframgångar i väst. Paralleller kan omedelbart dragas till Sverige. Iran menar att, eftersom judarna själva konstruerade Auschwitz och myntade myten om förintelsen, är den barriär som israelerna byggt utmed gränsen mot Västbanken, inget annat än en återupprepning av denna historia, men nu riktad mot palestinierna. En liknande retorik använder den svenska vänstern, där man utmålar Israel som en "apartheidstat" och fördömer sionismen, liksom varje försök till självförsvar gentemot terror.

Iran har anammat en retorik från 1930-tal, och från modern nationalsocialism och nationalmarxism. Socialisterna hänger på. Min förhoppning är att utrikespolitiken från USA ligger fast, att något görs åt regimen i Iran, och att den europeiska vänstern börjar inse vilken ideologi som ligger bakom begreppen "sionistiskt förtryck" och "apartheidmur".

Demokraterna tar över

Valrysaren i USA ledde fram till en seger för demokraterna (här). Efter tolv år i minoritet, har nu demokraterna majoritet i både representanthuset och senaten. Svensk vänstermedia gör dock som vanligt fel i sina valanalyser.

Ser man till USA:s historia brukar sittande regering förlora i mellanperiodsval. Man har inga parlamentariska val, utan man har delad makt utifrån Machiavellis princip, vilket svensk media misstar sig på. Dvs. att man har institutioner för att minska och hålla tillbaka regeringens makt över folket. Detta är förklaringen till den ovan nämnda misstron till politiska makthavare och som Tocqueville hyllar i "Om demokratin i Amerika". Någon borde göra sin hemläxa.

Det var heller inget val enkom riktat mot Bush. Populära presidenter som Bill Clinton och Ronald Reagan förlorade också i valen till representanthuset och senaten, utan att man dömde ut endera kandidaten. Båda återvaldes. Att republikanerna förlorade beror heller inte enbart på kriget i Irak, utan på att Bush inte kunnat reda ut ekonomin. Visserligen är arbetslösheten numera låg, runt fem procent, men statens utgifter är fortfarande för höga. Här spelar kriget en indirekt roll.

National Review har en lysande analys här. Republikanernas fall ligger mycket i de skandaler som omsusat några av partiets kandidater, och kriget i Irak har påverkat förtroendet för Bush och partiet, men det beror inte på kriget i sig, utan på att det varit illa genomfört vilket förklarar varför Donald Rumsfeld fick sparken. Men NRO gör också en viktig poäng, väl värd för vänstermedia att lägga på minnet. När nu vänstern gjort framsteg, och har majoritet i båda husen, innebär detta att vänstern kommer tvingas att ta beslut angående Irakkriget. Med andra ord kommer man att förlora den hållhake man haft på Bush. Kan inte demokraterna presentera en ny agenda för hur man skall vinna kriget, eller hur man bör finansiera det, är risken stor att de förlorar sitt nyvunna anseende åter. Att Ryssland hör till grattulanterna är illavarslande nog (här).

Det är i presidentval det avgörs vilka som skall styra landet, och det är först då vi med säkerhet kan veta vart vindarna vänder. Det kan lika gärna bli en republikansk president, trots att vänstern sitter i majoritet. Med andra ord bör massmedia vänta med hyllningarna till den amerikanska vänstern. Än är det inte över, och för att vara rättfram, hellre ett parti som tar tag i problemen än ett parti som hyllas av Ryssland och Frankrike. Det senare alternativet innebär "run for cover".

"Svenskar diskrimineras"

Fredrik Ekelund ger sig in i debatten om Sverigedemokraternas framgångar (här) och får stöd av författaren Henning Mankell (här). Ekelund har beskrivits som "Mr. Malmö", dvs. det Ekelund inte vet om Malmö är inte värt att veta. Ekelund skriver:

Malmö är av tradition, dess värre, en stad där kriminaliteten alltid varit relativt hög men några av de händelser som stuckit ut på senare år kan säkert hjälpa till att förklara valutgången. Den 3 oktober för två år sen mördades krögaren Yixi Zhou på den populära krogen Wendis på Ystadvägen i Malmö. Mördarna ingick i ett rätt stort invandrargäng från Hermodsdal. Under rättegången satt mördarnas kompisar och flinade åt Wendi när han gav sin version av förloppet, med kepsarna på, gestikulerande och helt utan empati för den halvblinde Wendi.

Få händelser i Malmö har upprört Malmöborna på senare år som detta mord. Stefans söner känner till dem väl från Hermodsdalsskolan. I vintras stängdes samma skola efter att nästa generation gäng i kvarteret gjort det omöjligt att bedriva normal skolverksamhet, ett unikt beslut i svensk skolhistoria.

Förra hösten misshandlades en busschaufför svårt i det invandrartäta Kroksbäck av ett stort gäng och trots löfte om belöning för utpekande av de ansvariga teg man i stadsdelen. En natt förra sommaren sköts samtliga rutor på Rosengårdsskolan sönder och trots att många måste ha hört det (det handlade om hundratals rutor) och en belöning på 100 000 kronor kom inga tips in om vem som låg bakom förödelsen. Kvarteret teg där också.

Förra året drabbades Malmö av 905 (!) personrån, många av dem begångna av kriminella invandrare mot "svennar" och det är inte ovanligt med etniskt svenska föräldrar som försöker bromsa sina barns gryende rasism efter att dessa blivit nedslagna eller rånade enkom för att de är just "svennar". Som vännen A:s äldste son som med sina vänner på reggaekonsert i Folkets Park attackerades av ett invandrargäng. Skälet? Att de var blonda och "jävla svennar". Sådant pratas det mycket om i en stad som Malmö. Delar av medelklassen flyr vissa offentliga platser och stadens gemensamma ytor och mötesplatser krymper. Det märkliga är att rasismen mot svenskar aldrig debatteras på kultursidorna men Stefan och Charlie pratar om den och jag hör den ofta komma upp i samtal med andra vänner.

Ekelund beskriver en verklighet många unga etniska svenskar känner, som inte bara politikerna i Malmö, utan också i andra delar av landet, förnekat och därmed drivit dem i händerna på Sverigedemokraterna. Mankell menar att det är med SD:s väljare man skall föra dialog för att få stopp på partiet. Det är en direkt felaktig analys. Det är integrationen som har misslyckats och som unga i dag, med svensk och utländsk bakgrund, betalar för. I Malmö finns radikal Islam, och våld. Dialogen måste föras om integration, om en misslyckad politik, och utifrån de värden vårat samhälle vilar på. Försvarar vi inte det Sverige är, och välkomnar dem som vill leva ett bättre liv här, liksom sänder tillbaka dem som enkom är här av dunkla skäl, får vi fortsatta problem. Jag hoppas att debatten kommer att föras av nya integrationsministern och att hon inte låter sig tystas av vänsterpressen som så många andra. Tag debatten och finn lösningar på problemen. Att skyffla saken under mattan förändrar ingenting.

Grattis Sörmland!

Det blir ingen röd röra att styra över landstinget i Sörmland (se här). Efter moderaternas valframgångar stod vänsterblocket (S + Vp) för 33 mandat mot Alliansens + Mp:s 32. Men nu har två stycken landstingsråd från, hör och häpna, Vänsterpartiet hoppat över till motståndarsidan. Anledningen är, enligt Marco Venegas (v), att:

Socialdemokraterna ville höja arvodena för landstingsråden med 13 000 kronor i månaden, från 36 000 till 49 000 kronor. Det kan inte jag som kommer från ett invandrartätt område försvara.

Socialdemokraternas Jörgen Danielsson, kallar uttalandet för "en ren och skär lögn". Men om man ser till de kommuner och landsting där socialdemokraterna styrt har politikerna haft en fantastisk löneutveckling. Detta gäller också den f.d. statsministern och den röd-gröna f.d. regeringen. Detta visar ytterligare att socialdemokraterna har en lång väg att gå innan rötäggen är borta. Man lär sig socialdemokraternas paradgren inom politiken redan i SSU.

På ett valmöte med alliansen jag bevistade i Göteborg, kom en värmlänning fram ur publiken, tog mikrofonen från moderatorn Ingvar Oldsberg, och sade: "Det finns två saker vi skyr hemmavid! Det ena är ulven [vargen], och det andra är socialdemokraterna! Vet du, Fredrik, vad det är för skillnad på en häst och en socialdemokrat? Sossen kan sko sig själv!"

Efter att mannen i fråga haft diverse utläggningar om det ena än det andra, fick för visso inte värmlänningar uttala sig vidare, men han satte åtminstone på pränt det mest allvarliga problem och förändringsarbete socialdemokraterna står inför. Korruptionen. Socialdemokraterna borde själva värva flera personer som Venegas.

Analys efter valet

Socialdemokraterna vägrar ge en vettig analys efter valet. Vart är de på väg? Vilka frågor skall de föra? Hur skall de förändras? Inga svar. De enda svar som har kommit, är från Berit Andnor och Pär Nuder. Andnor skyller på massmedia och menar att socialdemokraterna inte alls förlorade valet. Pär Nuder menade att partiet inte saknar alternativ till ledare. Diskussionen ter sig kusligt lik den som fördes i USA efter att Reagan vunnit och de konservativa därefter ökade i alla opinionsmätningar.

Det som hände var att demokraterna tappade fotfästet, vilket påbörjades redan under 60-talet. Jules Tygiel, författare av "Ronald Reagan and the Triumph of American Conservatism", lyfter fram ett USA som var trött på arbetslöshet, dåliga ekonomiska resultat, Sovjetvänlighet och det våld som den unga vänstern stod för. Man ville ha förändring. Parallellerna ter sig därifrån kusligt lika till det som inträffade i årets val. Regeringens gullande med terrorister var ingen överraskning. I Sverige är vi vana vid att vänsterregeringar går mot demokratier för att vänslas med diktatorer. Men att socialdemokraterna tappade fotfästet, och menade på att allting är bra, "rör inte mitt bidrag", och "alla skall med" samtidigt som gemene medborgare upplevde utanförskap, ökad kriminalitet, ökat våld och ökad utsatthet, var anledningen till att man tappade regeringen. Mittenväljarna övergav socialdemokraterna för Alliansen. Och detta är ingen ny trend. Socialdemokraterna har tappat ända sedan 1998, utan att återhämta tappade röster.

Ett nytt namn förändrar inte partiet. Kommer inte socialdemokraterna fram med en politik att bemöta Alliansen med är det kört. Då kommer vi få en likadan utveckling här som i USA. Sten Andersson (s) sade strax innan sin död, att "vinner Alliansen detta val kommer de att sitta länge". Andersson gav sin bild av ett trött och slutkört parti utan visioner, som bekräftas av Nuders "vi har inte ont om ledare", nej det är visioner och politik man saknar.

Inom partiet har det rests röster om att man inte skall gå åt höger. Att man skall tydliggöra skillnaderna genom att gå åt vänster. Detta är precis vad demokraterna gjorde i USA, och om så sker kan vi här som där börja diskutera en politisk bild utan en vänster.

SM-Guld!!

Så blev det SM-guld för det gul-svarta Elfsborg! Roligt och underhållande att den ekonomiska storsatsning, från finans- och affärsmän runt Stureplan med Boråsanknytning, gick hem. Nu Sverige, snart Europa. Elfsborg hade inte väntat att satsningen skulle ge resultat så snart. Man hade satsat på medaljplats i år, men man räknade med brons, högst silver. Satsningen innebär att man varvar erfarenhet med yngre talang, och man pratade i termer om "en sak i taget", dvs. först brons, sedan silver eller guld. Först därefter skulle man satsa på att lansera Elfsborg som ett europeiskt lag, att kunna mäta sig med de europeiska klubbarna. Satsningen var på så vis långsiktigt logisk. Nu blir det Europasatsning med en gång. Hur denna kommer att te sig får vi se, men att guldet bärgades hem till hemstaden är det bara att glädjas åt! (Se vidare här)

Sabuni levererar

Integrationsminister Nyamko Sabuni får hårt motstånd från muslimer i Sverige för sina förslag på åtgärder mot religiöst förtryck (här). Daniel Lillman, på SLOM (Svensk islamisk litteratur och mediebevakning) är en av initiativtagarna bakom upproret, som hittills har samlat bakom sig 36 muslimska organisationer (här). Nyamko Sabuni har ett tiopunktsprogram för att förhindra hedersmord, könsstympning och tvångsgifte. Lillman menar att: "Programmet är genomgående riktat mot muslimer även då hederskultur av denna form är strikt förbjuden inom islam." Jaha, så om det är strikt förbjudet, varför klagar han då? Borde inte Lillman i stället välkomna Sabunis krav? Lillman fortsätter:

Hon vill förbjuda religiösa friskolor, lagstifta om förbud att bära slöja före 15 år och påtvinga unga flickor en obligatorisk gynekologundersökning i jakt på könsstympande föräldrar. Hennes artiklar och förslag om slöjan förmedlar att alla föräldrar, vars barn av egen önskan vill bära slöja, är förtryckare. [...] Hennes förslag om att tvinga unga flickor att undersökas är kränkande för alla och inte minst för barnen, som här inte får bestämma över sin egen kropp.

Lillman menar allvar. Vi skall inte bry oss om auktoritära Islam. Läran skall få leva sitt eget liv, utanför svensk lagstiftning. Hur många tror att barn av egen fri vilja väljer att klä sig i burka eller att bära slöja? Att dölja sina kroppar för män? Tänker barn överhuvudtaget på moral och sexuella preferenser? Nej, det är något som tvingas på dem. Och om inte tvångsgifte eller könsstympningar förekommer och är förbjudna inom Islam, varför höjer Lillman rösten? I Corren (här) skriver Lillman att:

Vi muslimer anklagar inte demokratin i sig för kvinnoförtryck. Men idag har demokratin bland annat satt krokben för många som verkligen vill leva upp till sin roll som mammor till sina barn. Det finns inte valfrihet i dagens sekulariserade samhälle och därmed är friheten naggad i sina kanter. Kanske är detta en av nycklarna till att det idag finns kvinnor som blickar mot och blir allt mer blir intresserade av islam? Kvinnan har en mycket viktig roll och starka rättigheter inom islams ramar. Men detta ignoreras många gånger och ofta är det bara den grupp som har blivit orättvist behandlade i islams namn som får komma till tals.

Och här har vi svaret. Demokrati och sekularisering är felet. Att det är socialdemokratin som i Sverige byggt system för att kvinnor inte skall kunna vara med sina barn omnämns inte. Demokratin är fienden. Har kvinnor starka friheter i Islam? Att svenska kvinnor i någon större utsträckning skulle konvertera till Islam, är inte sant. Det fåtal som gör det, har mera att göra med att om man träffat en muslimsk man så måste man konvertera till mannens religion för att kunna gifta sig, snarare än att få större frihet. Iran och den muslimska världen är och får inte bli, något föredöme när det gäller mänskliga rättigheter.

Ulf Nilsson ryter till

Och det med rätta (här). Det Nilsson vänder sig mot är att enligt en Temo-undersökning anser 29 procent av svenskarna att USA är det största hotet mot världsfreden. Därefter kommer Nordkorea och Iran i den ordningen. Nilsson skriver:

På 50-och 60-talen var det självklart att radio och tidningar (tv fanns ju knappt) så gott som dagligen rapporterade vad som hände i Europas stora länder. På 70-talet ökade vi på med mycket mera USA, men också Afrika och Asien, inte minst Vietnam. Ett sällsamt och genant kapitel hette Chile. Sedan Salvador Allende blivit president flockades knorrarna i Santiago. I ett läge satt 10-15 svenskar permanent där. I det jättelikt större och viktigare Brasilien fanns det, om jag minns rätt, en halvtidare. Orsaken var att man ville skildra hur socialismen - alltid stark i svenska medierna - spred sig och erövrade kontinenten. Efter Pinochets kupp stack allihop hem igen: när den chilenska verkligheten jävlades blev den rakt av ointressant!

Och skulden har de svenska medierna alltid lagt på USA. Det spelar ingen roll huruvida militanta islamister mördar familjer i Baghdad, eller bränner bilar i Paris, det är alltid USA:s fel. Kan man slänger man gärna in den onda marknaden också. Nilsson fortsätter:

Indoktrineringen (det finns ju inget annat ord) har fortsatt. USA står i dag till och med lägre i kurs än under Vietnam-kriget, då vi som var med fick det mesta och bästa USA-kritiska materialet från - USA. Precis som vi i dag får det mesta, bästa och häftigast kritiska materialet om Bushs dumheter i Irak från - USA. Svenska medierna har, så vitt jag vet, inga medarbetare i det hemska landet. Det är för farligt - vi tar det amerikanerna gräver fram. Somliga av dem har satt livet till medan de på detta sätt betjänade bland annat oss.
Israel, som är en demokrati, fördöms regelbundet värre än Iran, ett land där prästdiktaturen enligt uppgift infört "dubbelt" dödsstraff. Ja: dubbelt. Man hänger den dömde tills han nästan är död, varpå man skär ner, låter vederbörande andas och sen hänger igen. Fint, va?

Här sätter Nilsson huvudet på spiken. Aldrig har svensk media stått upp för demokratiska stater. Man lägger sig raklånga framför, och tittar med våt beundran, på de stater som instiftar socialistiska doktriner. Israel är Mellanösterns enda fungerande demokrati. Man kallar Israel för en "apartheid-stat", och glömmer med ens bort de druser och de arabiska palestinier som lever i Israel och har samma rättigheter och friheter som judar. Araberna i Israel har t.o.m. egen representation i parlamentet, Knesset. Men Israel fördömer auktoritära stater, och USA är inte bara den fria världens ledande nation, de är också nära allierade med Israel. Nilsson avslutar: "Jag borde ha gjort mer, mycket mer - nu har jag bara att tillstå att jag skäms. Vi borde försöka stanna världen. Så att Sverige kan kliva på igen."

Nordh frustar rött

Nu får det vara nog. I valrörelsen hade socialdemokraterna räknat ut att en 18-årig, studerande småbarnsförälder med egen bil och studiebidrag förlorade på den borgerliga politiken. Socialdemokraterna drog dock snabbt tillbaka kampanjen sedan man förstod orimligheten i det hela.

Men TCO ger sig inte utan strid (här). TCO:s ordförande Sture Nordh tänker föra saken till EG-rätten, inför domstol. Man har nämligen räknat ut, att med Alliansens förslag med att höja kravet på antalet arbetade timmar från 70 till 80 h/månad för att få tillgång till a-kassa, så faller halvtidsarbetande småbarnsförälder av kvinnligt kön vid vård av sjukt barn under två dagar i en månads tid, utanför a-kassan. Hur man kommer fram till att just halvtidsarbetande kvinnor drabbas, är att kvinnor oftare är hemma vid vård av sjukt barn. Enligt EG-rätten är direkt såväl som indirekt diskriminering förbjuden, och därför tänker Nordh anmäla regeringen för indirekt diskriminering inför EG-domstolen.

Att det inom familjer ofta ser ut som så att föräldrarna själva bestämt att mannen skall arbeta heltid och att kvinnan själv vill vara hemma med barnet och därför arbetar halvtid eller är helt ledig bekymrar sig inte Nordh över. Ej heller att föräldrar har rätt till betald föräldraledighet och att de fortfarande är ANSTÄLLDA och därför inte behöver ta a-kassa.

Förstår inte Nordh och TCO själva orimligheten? Är det inte dags att sluta leka politiker nu? Nordh har redan efter sina utspel förmodligen en given plats i en ev. socialdemokratisk regering 2010. Som det är nu gör sig TCO och Nordh bara löjliga.

"Tyst i ledet!"

Jag får inleda detta inlägg med att ursäkta för att det emellanåt dröjer mellan uppdateringarna. Hoppas dock på förståelse för tidsbrist som dyker upp i samband med arbete och studier.

Ni kommer förmodligen ihåg de band som hittades av nuvarande regering efter den dåvarande, hänvisandes till tsunamikatastrofen? När de hittades menade massmedia att de var ointressanta och att Reinfeldt försökte lägga fokus på annat än de då aktuella skandalerna med Borelius och Chilò.

När dimman lagt sig är banden dock plötsligt intressanta (se här). Hovrättspresident Johan Hirschfeldt skall nu ta tag i att återställa banden som innehåller vänsterkartellens kommunikationer. Förhoppningsvis får vi nu reda på vad Lars Danielsson hade för sig. Man bör också minnas att det var den journalist från Expressen samt den folkpartist som anklagats för dataintrång på socialdemokraternas intranät, SAP, som läckte informationen om att Lars skulle ha varit med en älskarinna den aktulla kvällen, och av den anledningen inte fanns på plats. Huruvida det ligger någon sanning eller ej här i skulle vara intressant att bena ut en gång för alla.

Reinfeldt bra för ekonomin

I dagens SvD (här) presenterades en undersökning som gjorts av konsortiet Svenskt Kvalitetsindex (SKI).

Enligt SKI har framtidstron ökat i och med det borgerliga maktövertagandet. 15.000 intervjuer har gjorts. SKI har räknat fram ett s.k. "framtidstroindex", där man redovisat svängningarna i "framtidskurvorna". Som ekonom blir det något lustigt när makroekonomer skall försöka prata opinionsundersökningar utifrån det egna språkbruket, därav den valda feta stilen. I vilket fall är resultatet intressant.

Framtidstron när det gäller ekonomin i stort har stigit från 41,4 före valet, till 47,9 efter valet.

Samma mönster syns hos familjernas tro på den egna hushållsekonomin. Före valet var siffran 46,2, och efter valet hade den ökat till 49,4. SKI framhåller också att trenden stärkts ytterligare. Skandalerna har således inte fått den önskade effekt som oppositionen hoppats på.

Alliansen har all anledning att fira.

Om ni missade Carl Bildt...

... ges en andra chans att se intervjun från i lördags med utrikesministern här. Tråkigt att det bara diskuterades aktier och styrelseposter, och ingen utrikespolitik. Det hade varit betydligt intressantare att höra alliansens inriktning på dessa frågor.

Dock levererar Bildt knivskarpa svar på den kritik som riktats mot honom och Alliansen.

Därför rasar facken

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (m) är oförstående till den fackliga kritiken till a-kassan, men visar samtidigt att man inte tänker vika sig för pamparna utan att stå fast vid politiken man gick till val på. Något annat vore otänkbart.

Varför rasar facken? Argumenten är att de som arbetar halvtid ramlar ur a-kassan, och att det kommar att bli dyrare för en arbetstagare att vara med i a-kassan. Ingenting kunde vara mera falskt.

Att a-kassan blir obligatorisk innebär att de fackliga organisationerna mister administrationen av a-kassan. Redan innan har den som velat kunna teckna a-kassa utan att gå med i facket. Eftersom avgiften till a-kassan höjs, innebär detta att fackavgiften blir dyrare då facken tar ut både medlemsavgift och ombesörjer a-kassa. När det nu blir uppenbart att man inte behöver vara med i fackliga organisationer för att få tillgång till a-kassa så blir risken överhängande för fackliga organisationer att man tappar medlemmar. Under 1970-talet var 90 procent av den svenska befolkningen fackligt aktiva. I dag är strax över 40 procent detta, och LO är det fackförbund som tappar mest, medan fackförbund av typ Jusek ökar pga. dess icke-politiska natur. Där medlemmarna uppskattas före politiken finner man ökningarna. Att mista potentiella väljare och förlora sin maktposition i den socialistiska fåran är det som förskräcker.

Jusek valde att göra annorlunda. I stället för att göra politik, såg man till medlemmarnas bästa. Man inte bara täcker den s.k. "försämringen", man sänker också avgiften, tvärtemot de stora fackens argumentation (här). Att facken mister en del av sin makt tycker de inte är roligt, men fackliga organisationer skall heller inte föra politik. Om mitt förbund, Jusek, klarar av att göra egna förbättringar, menar de större fackförbunden på fullt allvar att man inte kan göra samma sak?

Och den obligatoriska a-kassan gäller enligt ett timkrav på 80 arbetade timmar, vilket också inräknar halvtidstjänst. Fackens häftiga bemötande är ur medlemssynpunkt således obefogad, men ur politisk sådan är givetvis läget annorlunda. För att få en socialdemokratisk regering 2010 gäller det att hålla medlemmarna missnöjda.

Kuriosa

Några personliga kommentarer följer här, då min gode vän Jakob E:son Söderbaum kommit ut som släkting till den amerikanske presidenten George W. Bush. Detta är väldigt roligt på så vis att jag och Jakob sällan är överens i diskussioner rörande amerikansk utrikespolitik såväl som inrikespolitik. Så för att "rub it in", så att säga, kommer följande länk här.

Dessutom har en släkting till Joakim Thåström kommit in i regeringen; Mikael Odenberg (m), nytillträdd Försvarsminister. Thåström och Ebba Grön har också gjort en utmärkt text (Tyst för fan) som passar väl in på det socialdemokratiska styret:

Moralen är dygd o allt är förbjudet
slå dig ner, framför teven
du sitter väl bra du har det väl skönt
bara bara bara ta emot.
Lär dig leva som det passar
lär av dem som redan sitter

Du klarar inte av nån frihet
för att andra vill lära dig

Du behöver inte ha nån frihet
för dom som alltid vet bäst

Sitt still på din stol, tyst för fan
ta emot stick inte upp
du får allt på ett fat
du behöver inget se
tv:n lär dig allt du behöver
tar dej med på en resa

I den falska verkligheten där ingenting stämmer alls
i den falska verkligheten
som inte finns någonstans

Ett utländskt perspektiv

Följande artikel är saxad från den internationellt finansiella tidningen The Economist, 12 oktober, som sätter regeringens första vecka i ett utländskt perspektiv.


A flying start — and minor scandals — for Sweden’s centre-right government

WHO said Swedish politics was grey and boring? The new centre-right government includes the first black and the first openly gay ministers in Sweden’s history, as well as the first male pony-tail. The prime minister, Fredrik Reinfeldt, is aged only 41. He is his country’s youngest prime minister in 80 years.

Burying a previously prickly relationship, Mr Reinfeldt has also appointed a predecessor, Carl Bildt, as foreign minister. Prime minister until 1994, Mr Bildt has since then become his country’s foreign-policy heavyweight, serving as the European Union’s man in Bosnia-Herzegovina and as the United Nations’ Balkan envoy. He has passionately championed further EU enlargement, not least on his prolific blog. Its fans hope protocol will not cloak his powerful intellect and sharp pen.

Mr Reinfeldt has also parachuted in some lively minds from outside politics. Cecilia Stego Chilo, who runs Timbro, a free-market think-tank, has gained the culture ministry. Her bracing remarks about the need for more entrepreneurship in the world of culture have terrified a pampered cultural world long dependent on taxpayer handouts.

Even more infuriating for the country’s leftist establishment was the choice of a Burundi-born Swede, Nyamko Sabuni, as minister for integration and equality. Herself a model of integration and proficiency in Swedish, Ms Sabuni wants compulsory medical checks of schoolgirls for genital mutilation, and prosecutions of parents who inflict it.

The front bench also includes probably the world’s first pony-tailed finance minister, Anders Borg (inside his head, he’s an ultra-solid banker), and as trade minister a prominent technophile science journalist, Maria Borelius.

All of these new faces send a strong signal to Swedes that something new is under way. Unluckily for Mr Reinfeldt, his first week in the job was tainted by a whiff of scandal. Ms Borelius admitted she had dodged taxes by paying her nanny cash-in-hand. Ms Stego Chilo, whose portfolio includes public-sector broadcasting, confessed to having failed to pay her television licence for 16 years.

Mr Reinfeldt faced down whoops of disapproval from the opposition Social Democrats. As leader of the first majority government since 1981, he can afford to ride over a few bumps.

The Economist

Skrota licensen och tillåt reklam?

Detta säger Anders Ericson, Sveriges annonsörer, i en debattartikel i Borås Tidning. Även om jag inte håller med i sak, lyfter Ericson några intressanta inflikningar i den pågående debatten. Att svenskar genom tv-licensen tvingas betala för något de sällan konsumerar är en viktig utgångspunkt, men också att SVT mörkar med sina program. Eftersom SVT inte har reklamrätt, har det under åren inte visats vilka som ligger bakom den TV som sänds. Att det är fackföreningar, och myndigheter som ligger bakom program redovisas inte. Till och med socialdemokratiska kamporganisationer som Unga Örnar har varit med och finansierat program. Opartisk TV?

Visserligen kan SVT 2 skiljas från staten och göras reklamfinansierad, och SVT 24 samt SVT 1 vara kvar i statlig regi. Det som är viktigt för statlig TV är att regeringen inte skall få utse vilka som sitter och styr i SVT som det är i dag. Detta är anledningen till att SVT spyr ut socialdemokratisk propaganda. Dessutom måste SVT tvingas att redovisa vilka som ligger bakom programmen, om myndigheter eller socialdemokraterna är med och finansierar. Men SVT skall inte vara som de kommersiella kanalerna, och detta är själva SVT:s existensberättigande. SVT skall enbart agera public service, och inte hålla på med dokusåpor eller nöjesprogram.

Ericson har rätt så till vida att om SVT fortsätter att konkurrera med kommersiell TV, har SVT mist sin roll som public service och därmed skall hela rasket säljas ut. Därför: reformera SVT, och avskaffa licensen till förmån för en television som går via skattesedeln. Och det viktigaste av allt, om en kund inte vill ha SVT, skall han heller inte tvingas att betala för det. Man skall inte behöva betala en avgift till staten för att man införskaffar TV, och inte behöva betala för någonting man ändå inte vill ha.

Så blir nya a-kassan

Som inledning måste jag uttrycka min förvåning över den diskussion som uppkommit kring den nya a-kassan. Vi har genomfört den politik vi har föreslagit, och pratat om i ett år under valdebatter mot vänsterkartellen. Att a-kassan skulle förändras har man inte hymlat med en sekund. Dock blir förvåningen mindre när man ser till vilka det är som demonstrerar. En släkting som röstat på moderaterna hörde av sig i helgen. Hon menade på att det var en "jävla regering". Varför? Facket hade gått ut med "information" med hur mycket regeringen tänker "försämra" a-kassan. Om att arbetslösa får det sämre och att de som redan har det bra gynnas.

Bitterheten över att ha förlorat valet ligger tung. Det är föga förvånande att bidrag och inte skattesänkningar ses som lösningen. Jusek, mitt eget fackförbund, ser med stort intresse på Alliansens politik. Anledningen är enkel. Jusek är politiskt obundet. Förslaget innebär att man får mindre i bidrag när man inte har arbete, och mera pengar i näven när man är i arbete. Detta eftersom det finns personer som ideligen vägrar ta arbete för att i stället livnära sig på bidrag, för att man tjänar mera på bidrag än arbete. Detta är en osund ekonomi.

På så vis har facken räknat ut att just ensamstående högutbildade, och lågavlönade kvinnor drabbas. Dessa får mindre bidrag i arbetslöshet, men i arbete tjänar man uppemot en tusenlapp extra i månaden. Därtill införs obligatorium där den med förvärsinkomst betalar till sin egen a-kassa, med en maxhöjning av 300 kr (se här). Det är också rimligt att man själv ser till att man kan klara sig i händelse av arbetslöshet, såväl som det är rimligt att staten erbjuder en grundtrygghet. Bidrag skall ju inte vara i stället för lön, utan en hjälp att leva av tills dess man kommit i ny anställning. Med sänkt skatt och genom att själv bidra till sin egen kassa i händelse av arbetslöshet, blir fackens diskussion en rent politisk smörja.

Nya ministrar föreslagna

Lena Adelsohn Liljeroth blir ny kulturminister och Sten Tolgfors blir ny handelsminister erfar SvD och Expressen. Förre moderatledaren Ulf Adelsohn, gift med den föreslagna kulturministern, svarar på Expressens fråga; "Betalar du tv-licensen?" så här: - Jag har betalat varenda räkning jag har fått i mitt liv. Jag har inte en anmärkning, ingenting hos kronofogden. Jag är ledsen, jag är skittrist.

Inget mediadrev här alltså. Skulle dessa två kunna göra bra ifrån sig? Sten Tolgfors var det enda namn jag saknade i regeringen från början, dock inom skol- och utbildningsfrågor. Men eftersom varje parti fick ta hand om sina hjärtefrågor var det givet. Att han nu kan komma in ändå, som handelsminister, är bra. Tolgfors är ett säkert kort och har medieavana.

Lena Adelsohn Liljeroth är också hon ett säkert kort. Hon är journalist och har under moderat flagg varit aktiv i kulturfrågor, bl.a. värnandet om Nationalmuséets framtid. Reinfeldt satsar således på kandidater väl förankrade både ute i verkligheten hos folk, såsom inom partiet.

Die Welts analys del II

I Sverige saknar vi en tydlig debatt om totalitarism. Högerpolitikern Gösta Bagge (1882–1951), sade 1941 ironiskt om socialism och nazism: "Detta vackra tvillingpar", liksom den f.d. moderata partiledaren och statsministern (1906-11 och 1928-30) Arvid Lindman (1862-1936) sade 1933: "Samma andas barn". Detta i det land där moderaterna av motståndarsidan ständigt beskyllts för att vara nazister eller fascister. Lindman har t.o.m. beskyllts för att ha varit ledare för ett nazistiskt parti (moderaterna).

I Tyskland vet man av erfarenhet att totalitära ideologier stammar ur samma livmoder. Ser man till svensk historia, vilken Herman Lindqvist belyst i sin serie "Historien om Sverige", hittar man i de två sista banden "Ånga och Dynamit" samt "Drömmar och verklighet" sanningen om den svenska historien. Där belyses de nära kopplingarna mellan svenska kommunister och det socialdemokratiska partiet å ena sidan och det tyska nationalsocialistiska partiet å den andra. Här redovisas också de som fick sätta livet till i socialistiska illdåd på svensk mark (som t.ex. engelska gästarbetare, svenska officerer, och partimotståndare), något vi inte får lära oss i den svenska skolan.

En lika nyanserad debatt som finns i Tyskland om totalitära stater och diktaturer vore välkommen också i Sverige, inte minst för att inte svika kommande generationer och för att veta sanningen bakom inhemsk politik. Herman Lindqvists analys till varför aldrig Sverige drabbades av en tydligt totalitär anda, trots kraftigt socialistiska undertoner, var att Sverige vid nazismens framgångar redan börjat föra en raspolitik som pågick fram till 1975, där ca 90.000 unga kvinnor könsstympades i raspolitiska projekt. Per Albin Hansson hade redan påbörjat folkhemstanken och välfärdsstaten, vilka utgjorde grunden till de totalitära framgångarna i Europa, och det nationalsocialistiska partiprogrammet, med förstatliganden av tung industri, bankväsende osv. också påbörjats, liksom den svenska ekonomin var god. Lindqvist menar således att utan socialdemokraterna och expansiva företag hade förmodligen de mera radikala socialisterna kunnat genomföra den sista delen av en totalitär plan, också i Sverige.

Die Welt avslöjar Nordkorea del I

"Rassenideologie unter kommunistischen Vorzeichen", dvs. Rasideologi under kommunistiska förtecken, är rubriken på tyska Die Welts analys av Nordkorea (här). Man belyser träffande hur totalitära irrläror uppstår i ett radikalt klimat. I Tyskland var det socialistiska revolutioner (röda som bruna) som avlöste varandra, paramilitära föband som stred mot varandra på öppen gata och den tyska demokratins brister som ledde fram till Hitler. I Nordkorea har den socialistiska diktatorn, Kim Jong Il, börjat förbereda en politik för att "hålla det koreanska blodet rent". Hans far kallas "den store", och han själv "den käre ledaren". Die Welt drar här direkt kopplingen till den benämning som användes i Tyskland; Führer. Man drar också en parallell till Iran, där det totalitära systemet underblåser förnekande nynazistiska och nationalmarxistiska läror, som förnekar förintelsen, liksom islamismen talar öppet om ett förintande av judarna.

Såpass lika är de totalitära systemen att socialism och fascism går hand i hand. Man lyfter också fram att Nordkorea, likt den dåtida japanska imperialismen, med hjälp av militär styrka, nu med atomvapen, kan våga sig på en expansiv politik i Sydvöstra Asien. Är det början på ett ideologiskt återtåg till 30-talet vi nu ser?

Radiotjän(s)t

Hur kommer det sig att massmedia inte hårdare granskar Radiotjänst, som styrs av socialdemokraten Lars Lindberg? Praxis säger att man enbart polisanmäler folk som vägrar betala. Men när det gäller borgerliga ministrar, frångår man plötsligt praxis och anmäler dem som vill betala.

Så här sade Lars Lindberg i Sydsvenskan:

"Vi brukar inte polisanmäla. I de allra flesta fall gör vi upp med avgiftsskolkare som blivit avslöjade. Det är bara ett tiotal gånger per år som vi stöter på 'tjurskallar' som vägrar betala trots att vi sett att de har tv i sina hem. Då polisanmäler vi."

Varför särbehandlas plötsligt borgerliga politiker? Lars Lindberg svarar på den frågan i Helsingborgs dagblad:

"Vår kundtjänst har fått ta emot samtal från många människor med upprörda känslor. Det finns ett tryck på att vi ska se till att de får ett straff."

Upprörda partikamrater månne? Den viktigaste frågan här är huruvida statliga verk äger rätten att agera folkdomstol. Om det är så, är det socialdemokratiska statsbygget inte nämnvärt annorlunda än de man kunde finna i 30-talets Tyskland och Ryssland. Radiotjänst agerar pöbel!

Media borde granska varför Radiotjänst plötsligt frångår sin policy i jakten på politiska poäng. Socialdemokraterna har kastats ut från Rosenbad, men från myndigheter och verk styr de uppenbarligen fortfarande.

Massmedia ej konsekvent

I morses fick jag en undersökning gjord av Michael Helldal tillsänd mig. Denna undersökning sändes till de största mediabolagen i Sverige och några aktiva bloggare. Rubriken lyder: "Media 'slappare' med den förra regeringen?"

Enligt Herrdal finns det en rad f.d. ministrar som haft svart arbetskraft. Bland dessa återfinns Mona Sahlin och Thomas Bodström. Se vidare Fredrick Federleys kommentar här.

Bland de f.d. ministrar som inte betalat TV-avgift finns följande nämnda:

Thomas Bodström - justitieminister
Björn von Sydow - försvarsminister/talman
Berit Andnor - barn och familjeminister
Morgan Johansson - folkhälso och socialminister
Sven Erik Österberg - Kommun och finansmarknadsminister
Ulrica Messing - Infrastrukturminister
Marita Ulvskog - kulturminister
Ylva Johansson - vård och äldreomsorgsminister
Ibrahim Baylan - skolminister/utbildningsminister

Vidare menar Herrdal att en av de två vars namn är Göran Persson (s) som fanns i den dåvarane regeringen inte betalat någon TV-avgift. Huruvida det är den f.d. statsministern eller ej, har inte Herrdal kunnat utröna. Till detta kommer att språkröret Peter Eriksson (mp) ej betalat någon TV-avgift.

Kommentarer om budgeten

I dag fortsätter det att trummas för den borgerliga budgeten. Pär Nuders tal om en underfinansierad budget visar sig inte stämma, tvärtom är det den bästa budget Sverige haft på många år. Dagens Göteborgs Posten skriver i sin ledare "Stark budget för arbete" (här), varifrån följande stycka har saxats:

"Men det mest iögonfallande med Anders Borgs budget är den robusta konstruktionen. Likt företrädaren Gunnar Sträng tycks Borg föredra både livrem och hängslen. Om han därtill, likt Sträng, även säkrar plånboken med en säkerhetsnål återstår att se.

Överskottet i de offentliga finanserna ligger över två procent av BNP hela mandatperioden för att toppa på 3,1 procent 2009! Samtidigt sjunker den offentliga skuldsättningen, som andel av BNP, från 46,5 procent i år till 33,0 procent 2009, vilket placerar Sverige i den europeiska eliten. Skattekvoten, skatternas andel av BNP, sjunker också, men mera blygsamt, från 50,5 procent i år till 47,6 procent 2009. Utgiftstaken i budgeten sänks med 11 miljarder kronor 2007 och 2008."

I sossarnas Sverige hade svaret varit plusjobb och höjda skatter. Nu betalar man av statsskulden, håller balansen i statens finanser och placerar Sverige i Europas topp-tio. Det skall bli synnerligen intressant att se oppositionens svar.

Och som grädde på moset segrade Elfsborg i går över Kalmar med 1-0, och drygade ut med två poängs ledning över AIK. Bättre måndag går ej att få.

Finansministerns Elddop

Anders Borg har beskrivits som en oerfaren ungspoling. I dag visade han upp hela registret när Alliansens första budget presenterades. Det märktes tydligt att Borg, till skillnad från Pär Nuder, är ekonomiskt skolad. Det känns tryggt att ha en finansminister som vet vad han talar om. (se här och här)

Det som tydligt framgick är att väljarna nu får se den politik man röstade fram. Man satsar på:

- Sänkt skatt till låg och medelinkomsttagare

- Kvinnors företagande

- Småföretagen

- Välfärden (skola, polis, och vård)

- Miljö

samt att löneskillnaderna mellan män och kvinnor skall bort. Nuders kritik var att man tänker ta tag i svångremmen och spara trots dukat bord (syftandes på reformeringen av byråkrati och a-kassa). Anders Borg menade att Nuder snarare dukat för springnota, samt att den borgerliga politik som nu tas fram är vetenskapligt underbyggd. Nuder kontrade med att inte har en ekonomiutbildning, men faktiskt träffat "en och annan arbetslös".

Pär Nuder menade vidare att Alliansens budget inte är finansierad. Det komiska i sammanhanget är att när Alliansen tog över hade Finansdepartementet inte skuggat för socialdemokraternas vallöften. Anledningen är att man inte visste vilken politik som skulle föras. (S) är ju tvungna att ha med (V) + (Mp). Alliansens politik däremot var redan flaggad och klar. Det är därför detta förslag har kunnat presenteras finansierat och klart utan tjafs och utspel framför TV-kamerorna som vi var vana vid att se under vänsterns period vid makten. Det skall bli intressant att se om vänstern lyckas prestera en gemensam reservation och motion mot regeringen. Mitt tips är att den splittrade vänstern inte kommer att lyckas med detta.

Cecilia Stegö Chilò

Så avgick Stegö Chilò som kulturminister (se här). Vänsterkartellen passar nu på att glädjas och hånas. Minnet tycks vara kort. Thomas Bodström och Berit Andnor satt kvar, trots att de hade begått samma förseelser. Ingen granskning, och inget mediadrev mot dem. Bodström framstår fortfarande som fläckfri.

Blir Bodström ny partiledare för Socialdemokraterna utgår jag från att samma press sätts på honom.

Det positiva i detta är att Alliansen nu kan lägga detta bakom sig och diskutera det som är väsentligt: hur vi får fart på Sverige.

Demokrati, vad är det?

Se debatten i detta klipp (här), och jämför socialistens uttalanden med sådana från en fascist. Vari ligger skillnaden?

Det ironiska är att han skall försöka utmåla Sverigedemokraterna som ett odemokratiskt och fascistiskt parti. Själv menar han att det där om att socialisterna i Sovjet skulle ha legat bakom ett folkmord långt värre än Hitlers, är "från borgerligt håll" (det har inte hänt), han har ju trots allt varit i både Venezuela och på Kuba, och läst om Sovjet. Vidare menar han att Sverigedemokraterna är ett odemokratiskt parti för att de sprider lögn. Och lösningen? "Sverigedemokrater borde inte få ställa upp i val".

Med såna fiender behöver SD inga vänner för att komma in i riksdagen 2010. Osmakligt är ordet.

Ulvskog och Stegö Chiló

Ulvskog skriver i dag av sitt ursinne över valförlusten i SvD. Hon inte mer än att be Lars Leijonborg om ursäkt för våldtäktsliknelsen, förrän hon åter är ute och raljerar i jämförelser med Berlusconi, "kulturdöd", och Gud vet vad.

Ulvskog har naturligtvis fel i allt hon säger. Reinfeldt är inte den som bär ansvaret genom att ha "mörkat" någonting för medborgarna. Fredrik får dock betala dyrt för att ha släppt in nyliberaler. Moderaternas lägsta noteringar genom tiderna har varit när liberala strömningar fått överhanden. En nyliberal politik har Alliansen inget mandat för att föra, och därmed borde nyliberala politiker hållas borta, oavsett vitsord. Reinfeldt får betala för att han litat på folks utsagor, inte för att han "mörkat". På detta område finns det en utmärkt lösning, och det är att göra som i USA. Där ställer man föreslagna ministrar inför ufrågning av kongressen. Där är det rigorös kontroll av ministrarna både före och efter utnämning. Klarar man sig igenom den processen, då är man ren. Jag hoppas att den pågående konstitutionsutredningen kan införa samma sak här i Sverige, att riksdagen får i uppdrag att utfråga föreslagna ministrar för att inget fuffens slaöö kunna explodera i efterhand.

När det gäller Stegö Chiló finns det en aspekt som är viktig att diskutera, och det är vart gränsen för civil olydnad skall dragas. Om den dras vid huruvida man betalat TV-licens eller ej, förväntar jag mig att samtliga vänsteraktivister grips inom de närmaste dagarna. Grov skadegörelse och mordhot har av massmedia behandlats som "pojkstreck" och "bus". Att ej ha betalat TV-licens är ingen viktig sakfråga ur denna aspekt. Häxjakten från media ter sig i jämförelse löjlig. Huruvida hon kan sitta kvar som Kulturminister eller ej, är upp till de hon skall samarbeta med, henne själv, och Reinfeldt att avgöra. Enligt mig finns det ingenting som hindrar att hon gör det, eftersom det som felat rättats till.

Borelius Avgår

Här måste jag revidera något av nedanstående inlägg. Det gäller försvaret av Borelius. Efter att ha spenderat en veckas hårt studerande vid universitetet inför slutexaminationen har jag inte haft full insyn i turerna kring hennes person. När jag så i dag läste senaste veckans nyheter finns det inte längre några ord. Hur verklighetsfrånvänd kan en människa bli? Hon tillhör det gamla nyliberala gardet runt Carl Bildt. Reinfeldt avsvor sig det gamla, och tog fram det Nya Moderaterna.

Man kan tycka det vara klokt av en partiordförande att plocka in folk från partiets olika falanger, men att plocka in personer som inte företräder den linje som väljarna röstat fram, är inte bra. Maria Borelius framhöll när Reinfeldt frågade henne att det inte fanns någonting som skulle kunna sprida ett dunkel över den nya regeringen. Hon ljög, och inte så litet heller. Fredrik borde ha höjt ögonbrynen när den F.d. partiordföranden Ulf Adelsohn (1981–86) varnade för henne.

Den första nyheten under förra helgen med barnflickan framstod som ett missförstånd. Det kan man förstå, och det kan man försvara. Men när man badar i pengar, flyr undan skattesedeln, och uppenbarligen sysslar med olagliga affärer, då skall man ut! (se här)

Nedan mitt mejl till moderaternas partisekreterare, Per Schlingmann;


Hej Per,


vill passa på att inleda detta mejl med att grattulera till Din nya tjänst! Alltid kul när det går bra för Boråsare!


Så en sak av allvarligare natur. Det gäller Maria Borelius. Först kände jag, såsom många andra, att man kunde förstå Borelius agerande. Men efter att ha fått läsa den ena efter den andra nyheten känner jag att skandalen är ett faktum. Det går inte att försvara en sådan kvinnas agerande. Den positiva mentalitet man hade efter maktskiftet känns nu som bortblåst. Att hon nu tvingas avgå, för jag förutsätter att det inte är av egen vilja hon gör det, är bra men inte nog. En sådan person kan omöjligtvis vara representant för moderaterna. Jag skulle helst se att hon stryks ur medlemsregistret och portas från partiet för all överskådlig framtid, redan i dag. Jag har inte kämpat dag som natt under valrörelsen för att få en sådan representant! Hon har missbrukat allt förtroende bland oss medlemmar.

Min förhoppning är att detta åtgärdas.



Vänligen
Christian Swedberg

TV-licens och dubbelmoral

Eftar att äntligen ha genomfört slutexamination i kursen Organisation och kunskap, med toppbetyg dessutom, har man haft oturen att råkat på en kraftig förkylning. En lugn helg med andra ord. Det enda som stormar en annars lugn vardag, är turerna kring kulturministern Cecilia Stegö-Chilò. Hon har inte betalat TV-avgiften på 16 år. Och de som skriker är vänstern. Lars Ohly stod häromdagen i talarstolen, pekandes på den borgerliga regeringen och skrek "brottslingar", och "vi har kriminella i regeringen"! Göran Persson varnade också för att det inte bådade gott inför framtiden, "med ministrar som fuskat".

Tidningen Resumé har offentliggjort hela listan. Lägger man samman de borgerliga ledamöter som inte betalar avgiften med samma siffror från oppositionen, får vi följande resultat:

Borgerliga: 59

Vänsterblocket: 65

Värst är socialdemokraterna, med hela 51 ledamöter. Lars Ohly har själv sju fuskare i sitt eget led. Dubbelmoral? Så det skriker om det. Anledningen till varför de borgerliga inte betalar TV-avgift, grundar sig på ett politiskt ställningstagande, nämligen att public-service bedriver vänsterpolitisk agitation, vilket det också finns belägg för. Varför vänsterpolitiker inte betalar vet jag däremot inte.

Göran Persson kom också med fingervisningar i och med att två borlergliga ministrar haft svart hjälp med städning och barnpassning. Så här sade Göran Persson om den då nya justitieministern Thomas Bodström, SVT oktober 2000:

"Nä, det är inte bra att någon haft svart städhjälp. Det är ett problem som en justitieminister delar med många andra."

Det finns ett gammalt fint ordspråk som lyder: Du skall inte kasta sten i glashus. Försvarar det ministrarnas handlingar? Nej. Bör de avgå? Nej. Det som de har gjort har ingen sådan politisk effekt att skattebetalarna drabbats av det, och det räknar jag kallt med att det heller inte kommar att drabba denna regering.

Däremot tycker jag det vara fegt, att när Ohly och Persson breder ut sig i talarstolen och spottar och fräser, att inte Reinfeldt drar upp den korruption som vänsterblocket sysslade med när man dansade på borden för skattebetalarnas pengar, ljög, och mörklade.

Domen har fallit

SSU-ordföranden Anna Sjödin dömdes till 120 dagsböter samt ett skadestånd till krogvakten Babak Jamei på 5.000 kr. Brottsrubriceringen lyder: förolämpning, egenmäktigt förfarande, våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd.

Tingsrätten valde att gå på vittnens och krogen Crazy Horse's berättelse. Varför är inte särskilt märkligt. SSU:arnas berättelse är följande:

Vakterna skall utan anledning ha hoppat på SSU:arna. När Anna frågade vad det var frågan om, skrek en av vakterna 'hora', drog batongen och slog ned henne. Därefter kom polisen och då var det Annas väninna som av poliserna blev kallade för liknande grovheter.

Man trots domen tänker Anna sitta kvar. Detta visar åtminstone på en konsekvent hållning inom de socialistiska leden. Politiken ligger fast; "makten framför allt".

Bagdad-Berit

Den socialdemokratiska Länstidningen i Östersund, har en intressant ledare i dag, författad av Robbin F Grönstedt. Berit Andnor har fått uppgiften att analysera det socialdemokratiska valnederlaget. På SVT:s fråga om hur politiken inom (s) kommer att förändras efter valet, svarar Berit att politiken ligger fast. Skulden till valförlusten har nämligen inte socialdemokraterna, utan massmedia.

Massmedia avslöjade socialdemokraternas smutsiga affärer och korruption.. jo.. det var ju lumpet gjort. Fredrik skriver:

Hrmm, någon som har hört talas om Bagdad-Bob? Han var Saddams propagandaminister i Irak och den som skötte alla uttalanden till media. Med sin totala krisförnekelse blev han ett skämt bland journalister. Sitt smeknamn fick han just för att han var så komisk när han stod där mitt bland ruinerna och förnekade att det ens förekom ett krig. "There is no americans in Irak, I tell you" sa Bagdad-Bob medan marinkåren samlade sig för att gå in i huvudstadens förorter. Detta fick komikern Jay Leno att visa klipp med den kultförklarade Bob i sin show varje kväll under ett halvår. Utan kultförklaring och andra liknelser har socialdemokraterna nu utsett sin egen Bagdad-Bob ...

...Bagdad-Berit! Med henne vid rodret riskerar man ingen djupare analys om vad som kan vara fel på politiken i ett parti som gör sitt sämsta val sedan 1914, och förlorar sitt fjärde val på nästan 80 år. Den ende ansvarige hon själv lyckats peka ut hittills är media, en valanalys hon knåpade ihop blixtsnabbt redan på valnatten.

Det är märkligt idéfattigt inom det f.d. regeringspartiet. Det enda man kunnat leverera hittills är den kommentar som Pär Nuder fällde efter valnatten: "Socialdemokraterna har aldirg haft brist på ledare", ang. vem som skall efterträda Göran Persson. Det enda fräscha som tycks kunna kravla sig ur den röda tunnan, är ett nytt namn. Några nya idéer? Nej, politiken ligger fast. Det är bäst att glömma och leka vidare som om man fortfarande satt vid illusionens "dukade bord".

Vänsterpartiet in i 2000-talet

När muren fallit, diktaturerna störtats, feminismen misslyckats och det ena socialistiska fästet efter det andra faller till förmån för demokrati och eget inflytande, vad kan då återstå?

På Vänsterpartiet Borås hemsida fann jag framtidens fråga: Open Sourcerörelsen! (se här)

I deras motion framgår följande:

Dock finns det alternativ att ta i beaktande, Open.Office är t.ex. en fullgod ersättning för Microsofts officepaket och StarOffice är Suns officevariant som visserligen är kommersiell, men fortfarande stöder öppna dokumentformat och är avsevärt mycket billigare. Till hälften av kostnaden per installation får man ett fullgott alternativ med support, alltså ingen försämring men dock en besparing. Linux är i många avseenden bättre och säkrare än Microsofts windowsalternativ.

Gemensamt för de ovan nämnda programmen är att de är gratis och utvecklas gemensamt under en Open source-licens som garanterar insyn i programmens konstruktion och garanterar dess fortsatta utveckling. Open Sourcerörelsens program tillverkas gemensamt och frivilligt av stora sammanslutningar av entusiaster men även av företag som tror på att öppenhet gagnar slutanvändaren.
Då de flesta av dessa applikationer är tillgängliga för gratis nedladdning anser jag att det är ett koncept som passar väl in i visionen om 24-timmarskommunen.

Det är inget skämt. Det tycks inte finnas någon hejd på "rörelser". Att skaffa sig Linux är att vara revolutionär och revoltera mot det "stora onda Microsoft". Tillhör vi som har Microsoft numera en "borgerlig avvikelse"? Är det "server mot server" som kommer att bli 2010 års slagord?

Svenska kvinnor konservativa!

Det slår Elise Claeson fast i dagens SvD (se här). Claeson skriver:

"Den nya kvinnohögern verkar vara borgerligare än många borgerliga politiker. Den kräver inte fifty-fifty-jämställdhet och genuskurser i regeringen à la Maud Olofsson. Den talar inte om kvinnofällor à la Lars Leijonborg.

Nej, precis som de gifta kvinnor som röstade fram Bush till valseger 2004, verkar svenska kvinnor ha återupptäckt borgerliga dygder som arbetsamhet, sparsamhet och privat initiativkraft. De verkar också ha återupptäckt borgerliga institutioner som hemmet, familjen och äktenskapet och insett att välfärd och trygghet kan skapas av människorna själva – utan hjälp av Försäkringskassan och socialen.

Kvinnorna har flyttat den svenska mitten åt höger.
Det skrämmer inte bara vänstern, utan säkert också den borgerliga Alliansen som vänstrar med gamla vänstermitten där LO har bestämt att det inte finns några systemfel."

Väl talat! I Sverige har de kvinnor som velat vara hemma med barnen beskrivits som korkade, att de "hamnat i kvinnofällan". Här får inte kvinnor göra sina egna val. Att det i realiteten ser ut som så, att det inom flertalet familjer är kvinnan själv som vill vara hemma med barnen, liksom det faller sig naturligt att kvinnor tar ut någon förälderledig månad mer än mannen, pga. att mannen inte ammar, tar vänsterelitismen ingen hänsyn till. Ni minns kanske Gudrun Schymans svar på den frågan? "Med dagens teknik kan man på medicinsk väg få mannen att producera bröstmjölk [...] och att föda barn". För en feminist är ingenting heligt. Att vilja vara hemma med sina barn, det är kvinnofällan det.

Nu har kvinnorna sagt sitt, och översittarna har försvunnit ur riksdagen. Kommer nu äntligen alliansen att se till så att familjerna själva får styra över egen barnuppfostran? Jag vill se ökade möjligheter för både män och kvinnor att få vara hemma med barnen, en möjlighet jag gärna skulle utnyttja om den möjligheten gavs mig. Får vi nu äntligen se en politik som stärker äktenskapets helgd, låter familjer vara självbestämmande, och som slår hål på den politiska detaljstyrningen hemma vid matborden?

Nordkorea provspränger

Ny uppgift: Nordkorea har genomfört sin första lyckade provsprängning med ett kärnvapen (se här)

President Bush varnade Nordkorea för att en upptrappning i regionen med ökad militär närvaro vid gränsen mot Sydkorea, och att en attack mot de fria demokratierna i regionen, också är en attack mot USA.

Detta innebär kyligare relationer länderna emellan. Nordkorea svänger nu in på en farlig väg. Nordkorea har inte bara USA mot sig i denna fråga, utan också stormakterna Japan, Ryssland och Kina. Skulle Nordkoreas socialistiska regim attackera Sydkorea, innebär det att den redan fattiga befolkningen kan få lida något oerhört när omvärlden väljer att reagera. Man borde ha gått in och avsatt galningarna när man hade chansen. Nu föreligger det en överhängande risk att våld är enda utvägen.

Integrationsministern kritiseras

Valet av Nyamko Sabuni till utrikesminister har blivit kritiserat, bl.a. för att hon påstås ha "spridit fördomar" och att vara "islamofob".

Bland några av de förslag hon lagt fram återfinns kravet på att alla flickor med invandrarbakgrund undersöks av gynekolog för att avslöja könsstympning, att införa en åldersgräns på 15 år för att få bära slöja, att begreppet hedersvåld införs i brottsbalken, samt att avskaffa den dispans som finns för att få ingå äktenskap före 18 års ålder. (se här)

Personligen kan jag inte finna kritiken rimlig. I Sverige har vi lagar och förordningar kring vad vi anser vara mänskliga rättigheter, och det faller sig naturligt att sådana rättigheter inte skall rubbas, eller att de ej skall gälla hela den svenska befolkningen, oavsett urprung. Är man född i Sverige och har ett svenskt medborgarskap skall man enligt devisen "vara lika inför lagen". Detta är ett okränkbart fundament i det svenska rättssystemet, eller snarare borde så vara.

Vi kan inte acceptera att människor förtrycks i Sverige enligt seder från annat land. Det finns kulturella uttryck som människor givetvis måste och skall få ha, såsom sitt religiösa och språkliga bruk. Förtryck eller kränkande handlingar går inte att acceptera!

Erixon kommenterar

Dick Erixon har flera intressanta kommentarer på sin blogg angående dagens händelser. Det är utan tvekan en stor dag för alla politiskt intresserade. Den kommentar som jag fann mest väsentlig var denna, om ett tydligt skifte i moralitet och norm. Det som jag nedan kommer att kommentera går igen också i regeringsförklaringen.

Det är en kursändring i svensk moralitet och norm. Fredrik Reinfeldt talade om att man skall stärka det civila samhället. Kyrkor, familjer, och organisationer skilda från staten skall inte längre vara politiskt styrda. Man pratar om vikten av ekonomisk tillväxt inom företagen. Detta är en viktig skillnad. Kursändringen är en konservativa sådan, likt den som Thatcher inledde i Storbritannien, och Reagan i USA. Företagen tillåts växa. Människor tillåts växa. Bromsklossen är borta.

Friheten är här, och förhoppningsvis för att stanna.

Mörkläggningen

Regerinskansliet brukar normalt radera längder med telefonsamtal efter tolv månader, men efter Tsunamin framgick det att Lars Danielssons, Göran Perssons närmaste man, uppgifter inte stämde överens med Hans Dahlgrens minnesbild.

Regeringen sökte då samtalsuppgifter från 4.500 telefoner. I juli 2005, sex månader efter Tsunamikatastrofen, raderades uppgifterna. Regeringskansliet beordrades således att frångå sina normala rutiner. Här finns två intressanta frågor:

Vem gav ordern? Hurpass korrumperad var den socialdemokratiska regeringen? (se här och här)

Så ser regeringen ut

Vice statsminister och chef för näringsdepartementet: Maud Olofsson (c)

EU-minister: Cecilia Malmström (fp)

Utrikesminister: Carl Bildt (m)

Finansminister: Anders Borg (m)

Utbildningsminister: Lars Leijonborg (fp)

Kulturminister: Cecilia Stegö Chiló

Socialminister: Göran Hägglund (kd)

Försvarsminister: Mikael Odenberg (m).

Justitieminister: Beatrice Ask (m).

Migrationsminister: Tobias Billström, (m)

Integrations- och jämställdhetsminister: Nyamko Sabuni (fp)

Arbetsmarknadsminister: Sven- Otto Littorin (m)

Folkhälsominister: Maria Larsson (kd)

Socialförsäkringsminister: Christina Husmark Pehrsson (m)

Jordbruksminister: Eskil Erlandsson (c)

Miljöminister: Andreas Carlgren (c)

Utbildningsminister: Jan Björklund (fp)

Handelsminister: Maria Borelius (m)

Kommun och finansmarknadsminister: Mats Odell (kd)

Biståndsminister: Gunilla Carlsson (m)

Infrastrukturminister: Åsa Torstensson (c)


Ett starkt plus, är att man inte gick efter devisen 50-50 i könsfrågan, utan valde de mest erfarna och kompetenta till respektive departement. Det som också är kul är att Cecilia Stegö Chiló blir kulturminister. Jag har haft ett par diskussioner med henne, vitt och brett i politiska sakfrågor. Det är ett oväntat kort till just denna postering, men ett mycket bra val.

Notis - Carl Bildt blir utrikesminister

Danska Jyllandsposten påstår sig genom en nära källa till Carl Bildt ha erfarit att Carl Bildt kommer att utses som ny utrikesminister i morgon. (se här)

Om så är fallet kommer Sverige i morgon ha den mest kompetenta utrikesministern i modern tid, om man ser till Bildts tidigare erfarenheter.

Notis - Fredrik statsminister!

I dag klockan 14:00 blev Fredrik Reinfeldt (m) formellt godkänd som Sveriges nya statsminister, med rösterna 175 för och 169 mot. Att vänsterblocket skulle rösta mot Reinfeldt efter valförlusten var väntat.

- Man måste vara statsminister för hela landet, för dem som sympatiserar med mig och mitt parti men också för dem som inte gör det, sa Fredrik Reinfeldt.

På fredag inträder Reinfeldt formellt statsministerposten samtidigt som den nya regeringen presenteras. Många har tyckt att det varit väl tyst om den nya regeringen, men märk väl att tystnad betyder enighet. Jämför t.ex. vänsterns senaste regeringsbildningar, där Mp och V sprungit framför TV-kamerorna och klagat på det ena än det andra, och krävt det tredje med det fjärde. (läsvärt)

Se också chatten med moderaternas nya presstalesman; Per Schlingmann!

Skall man skratta eller...

I tisdags var jag hemma i Borås för att fira min faders 60-årsdag. På kvällen kunde jag inte låta bli att slänga ett öga på TV4:s nya satsning "Förkväll". Jag såg bara Kayos intervju av Jimmy Jansson och Sandra Dahlberg, men det räckte för att ge mersmak.

Dessa båda lyckliga tu, skall på ungdomens vår hava barn. När Kayo undrade över deras beslut att skaffa sig barn vid ringa 20-års ålder, hoppades jag på ett ansvarsfullt svar för att återrestaurera något av min tappade tilltro till svensk pop-elit. Ponera att följande svar hade fällts:

"Vi vet var vi har varandra, och känner oss trygga i vår relation. Det finns inga hinder för oss att bilda familj och det var ett moget beslut, något vi var överens om att göra för att gå vidare inom vårat förhållande, för att vi två i vår gemensamma kärlek till varandra förenades i ett."

Ett sådant svar hade varit guld värt. Jag hade inte bara blivit intresserad av programmet, utan hade till och med kunnat tänka mig att köpa ett av Jimmys producerade verk. Men ack nej..


Sandra - "Jag är rabiat miljöfemenist, och är därför mot abort."

Jimmy - "Det skall bli kul."

(Kayo nickade instämmande)


Den feministiska aspekten kommer alltså in i att hon är abortmotståndare (trots att feminismen menar annorlunda). Vart kommer då miljöaspekten in? "Jag skall värma upp min villa med pellets," sade Sandra. Nickedockan Jimmy vid hennes sida nickade, och Kayo likaså. Så rabiat...

För att ytterligare försöka sticka ut, avslöjade Sandra i slutet av intervjun att hon var "villa-förespråkare", och gärna kom tillbaka till programmet för att bota folks villaskräck. Kayo tyckte det var en bra och intressant idé..

Pop-eliten skall alltså visa sig på styva linan, genom att framhäva sig själva som "häftiga", de är ju trots allt vänster, fast ändå inte, men man visar ju ändå att man snappat upp lite begrepp här och var, att man "hänger med", bara missuppfattat alltihopa. Man skall bilda familj, därför att det är "en kul grej", och principellt fel att göra abort. Sandra styr och Jimmy halkar efter. Bra förebilder för unga o barn? Aldrig mera "Förkväll", och aldrig mera svensk pop.

När ebb blir flod

Så stod det klart. SSU:aren Niklas Sörman var den som lämnat ut inloggningsuppgifter till socialdemokraterna. (se här)

Det förekommer också uppgifter om att Sörman skall ha fått tillgång till Folkpartiets datorer. (se här)

Socialdemokraterna stod inför valet och krävde Leijonborgs avgång, att det var en "stor skam" och Leijonborg utmålades av Marita Ulvskog som våldtäktsman. Den ena folkpartisten efter den andra fick lämna sina uppdrag. Men socialdemokraterna själva hamnar i gamla hjulspår. Inga åtgärder skall vidtagas gentemot Sörman. Han har fortsatt förtroende och man utväntar brottsutredningen.

Skam på torra land!

Feminism - ett påhitt

Enligt lagförslag från vänsterblocket måste alla som läser vid Universitet och övriga högre lärosäten, läsa Genuskunskap. Precis som i alla andra länder som präglats av långvarigt socialistiskt styre används skolan som indoktrineringsmodell för socialistisk ideoligi, i detta fall feminism.

Vad grundar sig då feminismen på? Det är inget annat än hokus pokus. I den statliga utredning som skulle undersöka "könsmaktsordningen" på den svenska arbetsmarknaden; SOU 1998:4, Organisationer i centrum, står följande på sidan 20:

"Det uppstår en gender subtext att likna vid en dold läroplan. Det är fråga om en förhärskande ideologi som både osynliggör och konstruerar kön (Holter, 1992).
Osynligheten är besvärande och försvårar ifrågasättande. Som exempel kan nämnas att om man inte tror att löneskillnader har något med könsdiskriminering att göra så kan man inte ifrågasätta dem på sådana grunder."

Med detta menas alltså, att om man inte själv tror på könsdiskriminering/feminism, så kan man inte undersöka löneskillnader utifrån ett sådant perspektiv. Sann kunskap, är hypoteser som kan undersökas och falsifieras alt. besannas. För att exemplifiera vad jag menar, så kan man mäta och räkna obekanta X på en rätvinklig triangel med hjälp av Pythagoras sats. Denna hypotes har testats tillräckligt många gånger för att vi skall veta att den är sann. Feminismen kan man inte undersöka, om man inte TROR på den. Detta är inte vetenskap. Jag kan, som kristen, undersöka världen utifrån krisna perspektiv. Men om jag är ateist är ett sådant perspektiv meningslöst. Vi kan säga att Gud finns, eller inte finns, men det kan inte vetenskapligt bevisas eller motbevisas. Vi kan inte mäta gudomlighet. Därför är det en fråga om individuell TRO. Feminism är alltså en politiserad religion, och ingen vetenskap.

Varför skall studenter lära sig religiös socialism inom vetenskapliga institutioner? Ännu ett bevis på att socialism bara är mumbojumbo.

Härvan växer

Socialdemokraterna förutspådde att härvan kring Folkpartiet skulle växa. Och det gör den, fast kanske inte som man tänkt sig. Ombudsmannen Niklas Sörman, SSU SKövde, misstänks nu ha använt Stig-Olof Fribergs (s) inloggningsuppgifter för att komma åt socialdemokraternas interna nätverk Sapnet. Det är också Sörman som är misstänkt för att ha givit Folkpartiet inloggningsuppgifterna till Sapnet. (se här och här)

Marita Ulvskog anklagade Leijonborg för "våldtäkt", efter dataintrånget. Kommer Ulvskog nu ställa sig i TV-kamerornas ljus och vråla "inscest"?

Bra förslag

Reinfeldt slopar kvoteringslag till styrelserna (se här). Kvoteringsförslaget är, precis som inlägget nedan, omgärdat av en märklig dubbelmoral. Man menar att män sitter i bolagsstyrelser pga. sitt kön. Detta är i grunden fel. Så då skall man kvotera in kvinnor.. pga. deras kön.. Borde inte detta vara lika fel, eller är det bara jag som inte förstår vänsterns logik?

Det borde inte spela någon roll om det sitter en majoritet kvinnor eller män i någon bolagsstyrelse, så länge de är kompetenta och gör det som de skall. Det är väl ändå kompetensen som skall vara avgörande för vilket jobb man får, och inte vad som råkar finnas mellan benen?

Jag tycker att följande citat från Margareta Winberg (s), hon som av Göran Persson skickades till Brasilien, talar för sig själva:

- Jag tycker om kvotering till exempelvis politiska uppdrag. I vårt parti har vi en sådan regel när det gäller kvinnor och politiska uppdrag. På arbetsmarknaden är det svårare eftersom det krävs viss kompetens för ett visst jobb.
Källa: socialdemokraternas webbchat, 23 augusti 1998.

- Ibland är jag förundrad över att inte fler kvinnor verkligen hatar män. Så som män bär sig åt! Beror det på okunskap om denna strukturella maktordning? Eller tror kvinnor att detta är deras privata problem, att de får skylla sig själva? Eller är heterosexuell tvåsamhet så kulturellt fastnitat i våra samhällen att kvinnor inte vågar eller orkar göra revolt? Jag har inget bra svar.
Källa: Kvinnotryck, nr. 8 (december 2004-januari 2005).

- Kvinnor är humanister. Vi inser att hat, det löser inga problem.
Källa: Sveriges Television, Sommardebatt, 4 augusti 2005.


Ett stort tack till Alliansen för att inte denna lag blev verklighet!

Dubbelmoral

I valrörelsen stod den samlade vänstern och skrek på Folkpartiet för att de krävde språktest. Det vänsterstyrda Sollefteå kommun har nu hamnat i bråk med ett holländskt par. Och anledningen? De måste göra ett språktest. Kan de ingen svenska, får de heller inget utskänkningstillstånd på sitt hotell. (se här)

Paret i fråga är förtvivlade. Henja Timmerman menar att hon har kunskap om den svenska lagen, och att det borde räcka. På två veckor hinner man inte lära sig svenska, menar hon.

I Folkpartiets förslag sade de att om man skulle få medborgarskap var kravet at man skulle kunna hygglig svenska. För att bedriva verksamhet eller för att bosätta sig här, dvs. att få uppehållstillstånd, finns inte det kravet. Ett rimligt krav för att få ett medborgarskap. Detta sade vänstern nej till. Men för att få servera alkohol på ett hotell gäller tydligen andra regler.

Anna Sjödin, dag II

Till Aftonbladets Peter Kadhammar sade Sjödin att det var en bra dag i rätten i går. Kadhammar avfyrar en knivspark kritik gentemot SSU-basen, liksom han har en intressant återkoppling till gårdagens händelser under rättegången. (se här)

Se vidare här, här, och här.

Situationen just nu är inget annat än pinsam. Kunde man inte ha varit ärlig med en gång? Varför måste man inom socialdemokratin ljuga, ljuga, och sedan först när lögnen uppdagas, göra time-out? Att man kan komma undan skattefiffel, bidragsfusk, och nedmontering av demokratin, men riskera åtal för fylleri-bråk? Det är väl (S)verige i ett nötskal...

Och för att åter knyta an till Kadhammars artikel, så är den berättelse som presenteras från SSU synnerligen besvärlig. Inte för själva saken i sig. Fylleribråk sker varje helg runt om på Sveriges krogar mellan gäster och vakter. Men detta är ev. Sveriges nästa maktahavare. Uppmuntrande tanke, eller hur?

Var rädd om era kvinnor!

Detta är inte en uppmaning till pojkvänner eller äkta män, utan till samtliga män som kvinnor. Låt inte någon väninna gå hem själv! Det är detta fall som väckte min bestörtning. Den råhet som här beskrivs, där en man först knivhotar en 23-årig kvinna, för att i nästa stund, när hon svimmat våltaga henne, finner jag inte ord för.

Hemma i Borås organiserade vi dem i vår bekantskapskrets som hade körkort till att hämta och släppa av väninnor, så att ingen behövde ta taxi, buss, eller gå hem själv. Den våldtäktsepedemi som sveper över riket, tycks det inte finnas någon hejd på.

Det är kanske dags att ta tillbaka de lagar som socialdemokraterna instiftat, som förbjöd den tidigare svenska öppna vapenhandeln. (Parodiskt nog, för att inga skulle kunna bruka våld mot de socialistiska makthavarna, så som ungsocialisterna mördade militärer, engelska gästarbetare och företagsledare. Den historien är för övrigt väl bortraderad ur svenska skolböcker.) Pepparsprej och tårgas borde få användas.

I det råa samhälle som växt fram har de kriminella övertaget. Vi vanliga människor får inte lov att försvara oss, och polisen är näst intill utrotningshotad. Om inte den borgerliga regeringen lyckas vända trenden och få fram fler poliser som patrullerar gator, parker, och torg måste vi rucka på vapenlagarna och låta civila få en jämbördig chans att kunna klara sig undan övergrepp.

Notis

Moderata samlingspartiet meddelade på torsdagen att partisekreterare Sven Otto Littorin slutar. Den nye partisekreteraren blir nuvarande kommunikationschefen Per Schlingmann.

Schlingmann är en person med gedigen erfarenhet från näringslivet, med ekonomiutbildning och examen från USA i botten, och dessutom från min hemstad Borås.

Grattis och lycka till med det nya jobbet Per!

Anna Sjödin

Dagens förmodligen största nyhet är att rättegången mot SSU-basen Anna Sjödin nu har påbörjats. Fortfarande är frågetecknen många. Hur berusade var SSU:arna som festade på Crazy Horse? Vad sade egentligen Anna Sjödin till vakten? Varför uppstod bråket, var det vakterna som brukade övervåld, eller SSU-basen med väninna som orsakade tumultet? Det finns såhär långt en sak man kan finna som röd tråd. De som befann sig på krogen, gäster och personal, menar att det var SSU:arna som bar sig illa åt. SSU:arna beskyddar däremot varandra.

Sjödin sade direkt att hon inte kan ha slagits med vakten, då vakten var större än henne. Detta var inte sant, och dessutom spelar Sjödin rugby. En mera fysisk sport, i relation till styrka, får man leta efter.

Polis, vakter och personal vittnar om fulla ungdomar. Sjödins väninna skall ha förolämpat polisen, SSU:s pressekreterare hotade med att höra av sig till Thomas Bodström, och Anna Sjödin var inte sen med att berätta vem hon var.

Skulle det visa sig att Sjödin också är skyldig är detta ett uttryck av det som jag sagt hela vägen. Den nya adelns fosterbarn är osnutna slynglar som tror sig stå över lagen pga. parti- och klasstillhörighet. Den gamla härskarklassen var åtminstone världsvan och bildad. Den nya är rå och ful i mun.

Läs här, här, här, här, och här.

Att tala med en vägg

I dag råkade jag i diskussion med en rabiat vänsterkvinna i T-korridoren, Coloseum, Linköpings Universitet. För att sumera miljödebatten, var min ståndpunkt den, att alternativa bränslekällor skulle utvecklas, samtidigt som vi behöll kärnkraften. Detta eftersom det inte finns någon effektiv ersättare i dag. Vi har ju sett vad för konsekvenser nedstängningarna av våra reaktorer har fått. Vattenfall handlar upp el från tyska kolkraftverk, som sedan DDR:s fornstora dagar har försurat över 60 procent av de tyska skogarna, liksom vi handlar kärnkraft från Finland. Kontentan av mina värderingar, och det bemötande jag fick, var att jag var fascist och barnamördare.

Det mest intressanta var dock mellanösterndebatten, som återges här nedan:

- Du stöder väl fascist-Israel också va?

- Om du menar den demokratiska staten Israels rätt att försvara sin befolkning mot kallblodiga islamistiska massmördare så [avbruten]

- Islamofob! Varför hatar du muslimer?

- Men snälla någon [avbruten]

- Du är fascist!

- ...

- Du vill bara ha krig, för att ni tjänar på det, ni och eran jävla olja!

- Om du kunde lugna ner dig litet så att vi kan få en diskussion. Hur skall man lösa konflikten då?

- Det är bara att någon tar tag i det, och säger nej, stopp, nu är det nog, sluta!

- Är du inte lite väl naiv nu?

- Nej, och sluta upp och vara så förbannat jävla trevlig!

- Det går inte att lösa konflikten med att bara säga stopp

- Jo!

- Nej

- Är du för muren?

- Barriären, ja

- Fascist!

- Nej

- Jo

- Nej

- Jo!

- Du, jag betalar enkel flygbiljett för dig till Mellanöstern, lycka till

- Borgarbracka!

- Och en trevlig dag till dig också...


Hur vinner man en diskussion mot en sådan person? Blir de fullständigt indoktrinerade inom vänstern, eller vad är deras problem? Den solidaritet och medmänsklighet vänstern talar sig varm för, tycks inte vara annat än ett iskallt hat.

Dålig förlorare

Nyss hemkommen från mötet med Deloitte slår man på nyheterna på TV4, 22:00. Det första man möts av är Göran Persson, som uttrycker att "det inte vore konstigt om denna riksdagsgrupp [v+mp+s] kommer i regeringsställning innan 2010, då de borgerliga är så dåligt förberedda". Ursäkta, men vann inte Alliansen för att de var mera sammansvetsade än någonsin tidigare, medan vänsterkartellen var lika splittrad som de alltid varit?

I SvD förs samma retorik (här), där Persson nyanserar påståendet något med att: "Fyra år är en mycket lång tid i politiken, de har en knapp majoritet i riksdagen, det är fyra partier av vilka två har gått tillbaka kraftigt i valet. Jag skulle inte sätta så ohyggligt mycket pengar på den här koalitionen". För att här draga till med lite klassisk norrländska: "Ja ä int bitter". Jag skulle personligen inte sätta så mycket pengar på socialisterna, eftersom av tre möjliga partier, backade två kraftigt och Mp förblev i stort oförändrade. Mitt stalltips? Att Alliansen sitter i regering i fyra år, och socialisterna sitter i opposition lika länge, liksom Göran Persson kommer att sitta på sin herrgård, förlåt, sitt torp resten av livet och sura.

Glada nyheter däremot är just nu två. För det första får jag snart min efterlängtade soffa hit. För det andra ligger Elfsborg, och lägg väl märke till detta, i serieledning!! Blir det månne guldmatch i Borås i år? Om så blir fallet kan Borås förvänta sig besök av mig och glada linköpingsbor för att heja på de gul-svarta hjältarna! Nu kan jag sova gott.

Bråttom bråttom

Stress stress stress. I dag är det en otroligt spännande dag. Skall alldeles strax cykla i väg till en föreläsning, som hålls av det internationella redovisningsföretaget Deloitte. Vid 18:00 i kväll, är jag också inbjuden på mingel med styrelsen på restaurang Sangria i Linköping! Det kommer med all sannolikhet att bli riktigt givande!

Som Ni säkert redan har listat ut, kommer jag här att göra en del reklam för min utbildning. Jag förstår faktiskt inte varför inte den svenska skolan trummar mera för språken. Internationella ekonomprogrammet i Linköping står högt i kurs, över hela världen. 96 procent av oss sprekare får jobb inom ett halvår efter examen. Bara Handels i Stockholm har en lika bra siffra. De jobb som sedan väntar därefter är inte att leka med. Staffan Hård af Segerstad, vår programansvarige, redogjorde vid kursstart vad man förväntar av oss, och vad vi kan förvänta oss. Som exempel; en kvinna ur förra årskullen, som inte valde att göra karriär blev "bara" manager vid Handelsbankens huvudkontor i Stockholm. En annan som valde att göra karriär, är nu chef inom ett brasilianskt företag, för hela deras amerikanska marknad. Så viktigt är det att ha med sig ett extra språk i bagaget, och att kunna det bra. Dessutom lär du dig affärskulturer, och att kunna samtala med människor från andra länder, med deras humor och utifrån deras preferenser. Även om man inte är intresserad av att jobba globalt, så satsa åtminstone på ett extra språk. Det tar en långt.

Om studentlivet sedan finns det ett par saker att säga. Jag förstår inte hur vissa studenter inte kan ha pengar över vid månadens slut. Jag inbillar mig att det ligger i att man köper för mycket färdiggjord mat (skräpmat). Jag köper och lagar maten själv, och därutöver lever jag som vilken student som helst, med fester o dyl. Hur svårt är det? Jag vet inte hur många gånger jag dragits in i diskussioner med folk som vill ha mera i bidrag. Vad sägs om att börja jobba? Denna månad hade jag över två tusen kronor kvar när jag fick nya pengar av CSN. Då bor jag ändå dyrare än de flesta andra. Dessutom har jag sökt jobb inom Jusek. Är kallad till intervju vecka 42 (bara att hålla tummarna), och efter avslutad kurs om två veckor är det dags att börja söka stipendier. Ekonomin är inte svår att hålla ihop, även för en student.

Jag har också fått många frågor om hur mitt liv går ihop. Numera är jag engagerad inom festerier och föreningar på Universitetet, jobbar politiskt, pluggar och driver eget företag. Saken är den att jag vill ha många järn i elden, men framför allt träffa folk. Och hur det går ihop? Det vet jag faktiskt inte ens själv, bara att det gör det. Vi har legat efter med ett projekt nu inom företaget, beroende på yttre faktorer vi inte kunnat styra över, men nu är vi från företagets sida klara med vårt. Nu är det upp till författaren, men vi kommer definitivt som allting är nu bli klara med projektet i början av oktober. Eftersom det kan ha intresse för Er som läser här, kommer jag slå på stora trumman när vi är i mål. Studentaktiviteter ligger sedan för det mesta på kvällstid, under helger, och då pluggar eller jobbar jag inte ändå. Det där sköter jag under veckorna. Och hur går det då med studierna? Vi hade vår första examinationsuppgift förra fredagen. Så här sade Staffan Hård af Segerstad i ett mejlutskick:


"Slå er för bröstet!

Cecilia och jag har nu gått igenom era projekt om strukturen i en organisation. Era arbeten kännetecknas av mycket stor ambition och det är med stor tillfredställelse som vi gått igenom dem. Det är bra arbeten för att vara första gången i den här kursen och för de flesta av er på den här nivån. Det känns mycket bra inför fortsättningen."


Så kontentan är; vill man, så går det!

Partiet ingen talar med

Sedan valresultatet presenterats har etablissemanget agerat lika konformativt som de brukar i sina fördömanden mot opinionen. Denna gång är det Sverigedemokraterna (som förra valet) skurarna slår mot. I Europaparlamentsvalet var det Junilistan.

Det som svensk media tycks missa, är att eftersom politiker fördömer, och massmedia rätar in sig i ledet genom att tabubelägga områden i debatten, uppkommer dessa missnöjespartier. När EU-frågor inte debatteras, trots att företagare, jordbrukare och vanliga medborgare känner av EU-direktivens påverkan, och vill veta vad som händer i Bryssel, då röstade strax över 15 procent på Junilistan i EU-valet.

När inte integrations- och invandringsfrågor får diskuteras i Sverige, då den som lyfter diskussionen snabbt får en "rasiststämpel" i pannan, röstar folk på ett parti som vill ta tag i denna fråga. Det som massmedia så fundamentalt missar, är att Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt parti och att de som röstar på Sverigedemokraterna heller inte är rasister. Det rör sig allt om oftast om besvikna socialdemokrater, som inte känner att socialdemokraterna längre tar tag i samhällsproblem som berör dem. (se här, här, och här)

I Malmö är de ledande Sverigedemokraterna f.d. sossar och kommunister. Om man inte tar Sverigedemokraterna på allvar, och tar debatten med dem, kommer de att fortsätta att växa tills dess att de sitter i riksdagen. Skall man fortsätta bemöta dem med tystnad då också? Inget ord är i dag så missbrukat som ordet "rasist", och problemet för etablissemnaget är att alltfler skåningar, både invandrade som svenskfödda, känner igen sig i SD:s verklighetsbeskrivning.

Vill man bekämpa en idé, får man ersätta den med en annan idé. Detta går bara om man tar bort politiska tabun och vågar ta debatterna!

Se gärna denna läsvärda länk ang. politisk korrekthet och hotet mot yttrandefriheten också, som jag fick tillsänd mig via mejl av Björn.