Kommer EU att klara sig ur krisen?

John H. Makin är av den övertygelsen att EU inte kommer att gå under pga. de pågående kriserna som avlöst varandra på senare tid, men att Europas politiker definitivt behöver ta och fundera över vilken väg Europa skall gå och hur Europa skall se ut.



Att Italiens välfärdsminister; Roberto Maroni, vill gå tillbaka till Liren, liksom 54 procent av tyskarna vill ha tillbaka D-marken och många av de som röstade mot fördraget till konstitution i Nederländerna vill återgå till Gildet, tyder på en splittring inom EU, mellan medborgare och politiker.

Att dessa politiker heller inte kunde enas kring hur Långtids budgeten skulle se ut, är ytterligare ett tecken på splittring. Storbritannien vill inte slippa ifrån sina privilegier med att betala mindre av sitt BNP än andra EU-stater till Bryssel, liksom Frankrike inte vill mista de generösa bidragen till sitt jordbruk. Förhandlingarna kollapsade.

EU:s politiker är dock såpass envisa och hängivna Europaprojektet att dessa kriser inte kommer få stjälpa samarbetet. Dock kommer ett reformarbete att krävas av EU. Flera av de nu sittande regeringarna kommer med all sannolikhet att försvinna. De tyska kristdemokraterna segrade nyligen i socialdemokraternas rödaste fäste i norra Rhein Westfalen.
Detta kan mycket väl vara tecken på ett regimskifte inom EU, där de kostsamma, bidragsslukande, socialistiska systemen som byggts upp sedan andra världskrigets slut nedmonteras till förmån för ökad sysselsättning och ökad konkurrens inom EU.
Förhoppningsvis blir så fallet.

Även ECB och samarbetet kring euron behöver förändras. USA bildades 1776, men det var inte förrän 1913 som den första federala banken kom till. I Europa gick det på två år, från 1997 då de europeiska staterna samordnande sin ekonomiska politik, till införandet av euron i januari 1999. Har vi haft för bråttom?
Ja, jag anser detta. I USA är det inga problem att röra sig mellan stater och söka arbete, beroende på var det finns jobb, där det är högkonjuktur för tillfället. Steget att flytta från Sverige till Tyskland är dock betydligt mycket större. EU består av olika språk, olika kulturer och stater som har haft olika politiska mål med sin ekonomiska politik. Att samordna detta under två år, med stater som är mera liberala i sin uppfattning, mot stater som Tyskland och Sverige, som är mera Keynesianska, så skapas det skarpa kontraster. Finansministrarna som är satta att sköta det ekonomiska samarbetet är inte i första hand ansvariga inför ECB, utan för dess egna regeringar. Det är ett problem. Det skall vara ekonomer som skall sätta de ekonomiska målen, och inte personer på politiska mandat.

Att EU kommer rida ut ur dessa kriser och klara sig, är givet. Dock tror jag på att yngre generationer kommer att göra jobbet, som med ny inovation och nya sätt att se och lösa problem, kommer genomföra det reformarbete EU är i behov av.