Familjen - boja eller kraft?

Socialismen har alltid varit fientligt inställd till familjen, inte enbart för att familjen är den viktigaste institutionen i samhället för vidarebefordran av spesifika idéer och värden, men därför att det är i en familj som själva meningen och betydelsen av tradition, den grundläggande mänskliga instinkt av fromhet gentemot ett förfädernas förflutet, bevaras och överförs.
I fredags fattade riksdagen beslut att det fr.o.m. 1 juli i år skall vara lagligt med lesbisk insimination.

I socialismens strävan efter att skapa en ny värld, omstörtas traditionen av nödvändighet och icke-fromhet hyllas. Den håller med Tom Paine, en presocialistisk tänkare, att de döda är ett "icke-väsen", ej att vörda. Att vi skall låta "de döda begrava de döda" och att vi måste motstå "meningen och förutsättningen i att härska bortanför graven".
I det tidiga socialistiska tänkandet var föraktet mot familjen universell. Alla tänkare som följde Marx utsago, som vi kallar "utopiska socialister" var överens om denna ståndpunkt, men närmade sig den från olika vinklar. Den engelske William Godwin, förklarade att man inte bara skulle förakta giftermål och familjen i sig, men också sexualitet, argumenterandes utifrån att en rationell människa skulle frigöra sig från sådana låga passioner och känslor.
I Frankrike, å andra sidan, insisterade Francois Fourier istället att i hans ideala samhälle, skulle sex vara fritt, och resultatet av denna liberalisering av känslor och passioner, var att män och kvinnor skulle bli 144 år, varav 120 av dessa skulle ägnas åt passionerad älskog. Fourier var en av sin tids mest respekterade och inflytelserikaste personligheter, och det blev hans syn som kom att segra i 70-talets vänsterrörelse, som vi än idag lider sviterna av. Samma rörelse som dagens vänster vill bekämpa, där kvinnan gjorts till sexuellt objekt.

Marx skriver vidare i sitt manifest att den borgerliga familjen är en institution för legal prostitution, där de prostituerade är de "olyckliga fruarna".
Familjen är, enligt Marx, en manlig maktstruktur, ett patriarkat i dagens mening, som kvinnan således bör befrias från. Kvinnan skall slippa ur sina bojor, barnuppfostran förstatligas och på så vis splittras den grundläggande trygghet som familjen utgör i det borgerliga samhället. Man bryter helt enkelt det traditionella mönstret, låter de döda förbli döda, och det beständiga blir socialismen, inte människan och hennes natur.


Karl Marx - född i hor?

Den lesbiska feminismen och övrig radikalfeminism har tagit Marx till sitt hjärta, men för dem handlar det också om att förstöra det manliga könet. Mannen är påverkad av och är slav inom sitt eget skapade patriarkat, och måste därför frigöras. Det kvinnliga är normen, mannen avvikaren. Argumenten har sin grund i, att mannen har gjorts till förövare och kvinnan till offer. Därför behövs egentligen inte något försvar för denna syn byggas upp, eftersom det är mannen som i alla lägen är den onda, den som måste krossas.

I det egalitära samhälle vi idag har, där jämlikhet är paradargumentet, har socialismen segrat. Därför är det inte konstigt att man med allt starkare frenesi riktar attacken mot den sista borgerliga bastionen, nämligen familjen. Dess allierade finns inom den feministiska rörelsen och RFSL. Den socialistiska avsikten döljs således bakom fagra ord om jämlikhet. Att vara förälder har blivit en mänsklig, jämbördig rättighet, helt i linje med den egalitära samhällssynen.



Familjens styrka ligger i att man genom traditionen inom familjen, skapar en trygghet. Ett barn respekterar och vördar inte sina föräldrar för deras person, utan för att de just är barnets föräldrar, arkitekter och författare till barnets själva existens. Människan är därför en oerhört komplex varelse, och kan inte passas in även i de mest välsnickrade politiska teorier.
Det ligger en trygghet i att veta vem man är och vad man kommer ifrån, en trygghet som manifesteras genom familjen, genom äktenskap mellan man och kvinna. Detta är något högst naturligt och grundläggande för människan.
Många adopterade barn återvänder till sina hemländer för att söka reda på sina föräldrar, liksom barn som blivit till genom provrörsbefrukning kontaktar donationsbanker för spermier, för att få veta vem som är ens far.
Det som de politiskt och medicinskt konstruerade, lesbiska familjerna kommer att ställas inför är således frågan "vem är min far?"
Sveriges politiker har fallit för socialismen och den egalitära samhällstanken och gjort situationen för våra barn än mer otrygg. Tyvärr kan våra barn inte rösta, då hade förmodligen utslaget blivit annorlunda.
Det var enbart Kristdemokraterna som hade kraft nog att stå emot etablissemanget och rösta nej till förslaget. Enbart ett parti slöt upp på barnens sida. Till deras stöd fanns även;

Riksförbundet Barnens Rätt i Samhället (BRIS), Rädda Barnen, Barnombudsmannen, Socialstyrelsen, Sveriges Psykologförbund, Svenska Kyrkan och Svenska Läkaresällskapet.

Kristdemokraterna valde att ta expertisens och barnens parti. De övriga politikerna lyssnade på RFSL och feministerna. Liberaler, moderater och socialister gjorde således gemensam sak.