Det tycks vara Lennart Pehrsons mening. I dagens DN skriver han att läget i Irak blir alltmera pressat för Bush och USA. Kan då terroristerna och våldet segra i USA och demolisera den pågående demokratiseringsprocessen och återuppbyggandet av Irak?
Nej, den bilden av Irak som presenteras via Svensk media är missvisande och falsk. Det är inget folkligt uppror som pågår i Irak. 80 procent av irakierna, framför allt shiter och kurder, motsätter sig våldet, men ävan sunnimuslimerna börjar tappa tålamodet. Det är inget nytt Vietnam vi ser i Irak. Den tydligaste trenden av detta är även att det har skett en förändring i Al Jazeeras rapportering från Irak, där man tidigare haft en 'vi' mot 'dom'-attityd, men har nu börjat kalla våldsverkarna för just våldsverkare och självmordsbombare. Enbart Europa håller fast vid att beteckna terroristerna som 'motståndsmän' och 'rebeller'. Attackerna mot amerikanska och irakiska mål utförs av utländska islamistiska fundamentalister tillhörandes nätverket Al-Qaida. Det inhemska motstånd som fanns samlat kring Muqtada al-Sadr och hans milis, finns inte längre kvar sedan vapnen inlämnats till amerikansk militär och Muqtada förlorade i det första irakiska demokratiska valet.
Avsättandet av tyrannen Saddam Hussein och demokratiseringen har kostat 1 700 amerikaners liv. Det som amerikanska soldater gjort i Irak, är inte att agera tyranner. De bilder som kablades ut i världen från Abu Ghraib-fängelset representerar inte den amerikanska armén. Det som den amerikanska armén gjort, är att ha byggt skolor, broar och gjort livet säkrare och friare för 25 miljoner irakier. Sedan dess har Europa talat varmt om demokratiseringsprocessen och hur viktigt det är att Europa hjälper till i Irak, vilket är välkommet. Europa har visat sig vara duktiga på att bedriva humanitärt arbete världen över och är vi flera som kan sätta käppar i hjulet för terroristerna, både frihetsvänner från EU och USA, blir det civila Irak både starkare och säkrare.
Frågan är bara; Var någonstans håller Europa hus?
måndag, juni 27, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar