måndag, oktober 30, 2006

"Tyst i ledet!"

Jag får inleda detta inlägg med att ursäkta för att det emellanåt dröjer mellan uppdateringarna. Hoppas dock på förståelse för tidsbrist som dyker upp i samband med arbete och studier.

Ni kommer förmodligen ihåg de band som hittades av nuvarande regering efter den dåvarande, hänvisandes till tsunamikatastrofen? När de hittades menade massmedia att de var ointressanta och att Reinfeldt försökte lägga fokus på annat än de då aktuella skandalerna med Borelius och Chilò.

När dimman lagt sig är banden dock plötsligt intressanta (se här). Hovrättspresident Johan Hirschfeldt skall nu ta tag i att återställa banden som innehåller vänsterkartellens kommunikationer. Förhoppningsvis får vi nu reda på vad Lars Danielsson hade för sig. Man bör också minnas att det var den journalist från Expressen samt den folkpartist som anklagats för dataintrång på socialdemokraternas intranät, SAP, som läckte informationen om att Lars skulle ha varit med en älskarinna den aktulla kvällen, och av den anledningen inte fanns på plats. Huruvida det ligger någon sanning eller ej här i skulle vara intressant att bena ut en gång för alla.

Reinfeldt bra för ekonomin

I dagens SvD (här) presenterades en undersökning som gjorts av konsortiet Svenskt Kvalitetsindex (SKI).

Enligt SKI har framtidstron ökat i och med det borgerliga maktövertagandet. 15.000 intervjuer har gjorts. SKI har räknat fram ett s.k. "framtidstroindex", där man redovisat svängningarna i "framtidskurvorna". Som ekonom blir det något lustigt när makroekonomer skall försöka prata opinionsundersökningar utifrån det egna språkbruket, därav den valda feta stilen. I vilket fall är resultatet intressant.

Framtidstron när det gäller ekonomin i stort har stigit från 41,4 före valet, till 47,9 efter valet.

Samma mönster syns hos familjernas tro på den egna hushållsekonomin. Före valet var siffran 46,2, och efter valet hade den ökat till 49,4. SKI framhåller också att trenden stärkts ytterligare. Skandalerna har således inte fått den önskade effekt som oppositionen hoppats på.

Alliansen har all anledning att fira.

Om ni missade Carl Bildt...

... ges en andra chans att se intervjun från i lördags med utrikesministern här. Tråkigt att det bara diskuterades aktier och styrelseposter, och ingen utrikespolitik. Det hade varit betydligt intressantare att höra alliansens inriktning på dessa frågor.

Dock levererar Bildt knivskarpa svar på den kritik som riktats mot honom och Alliansen.

Därför rasar facken

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (m) är oförstående till den fackliga kritiken till a-kassan, men visar samtidigt att man inte tänker vika sig för pamparna utan att stå fast vid politiken man gick till val på. Något annat vore otänkbart.

Varför rasar facken? Argumenten är att de som arbetar halvtid ramlar ur a-kassan, och att det kommar att bli dyrare för en arbetstagare att vara med i a-kassan. Ingenting kunde vara mera falskt.

Att a-kassan blir obligatorisk innebär att de fackliga organisationerna mister administrationen av a-kassan. Redan innan har den som velat kunna teckna a-kassa utan att gå med i facket. Eftersom avgiften till a-kassan höjs, innebär detta att fackavgiften blir dyrare då facken tar ut både medlemsavgift och ombesörjer a-kassa. När det nu blir uppenbart att man inte behöver vara med i fackliga organisationer för att få tillgång till a-kassa så blir risken överhängande för fackliga organisationer att man tappar medlemmar. Under 1970-talet var 90 procent av den svenska befolkningen fackligt aktiva. I dag är strax över 40 procent detta, och LO är det fackförbund som tappar mest, medan fackförbund av typ Jusek ökar pga. dess icke-politiska natur. Där medlemmarna uppskattas före politiken finner man ökningarna. Att mista potentiella väljare och förlora sin maktposition i den socialistiska fåran är det som förskräcker.

Jusek valde att göra annorlunda. I stället för att göra politik, såg man till medlemmarnas bästa. Man inte bara täcker den s.k. "försämringen", man sänker också avgiften, tvärtemot de stora fackens argumentation (här). Att facken mister en del av sin makt tycker de inte är roligt, men fackliga organisationer skall heller inte föra politik. Om mitt förbund, Jusek, klarar av att göra egna förbättringar, menar de större fackförbunden på fullt allvar att man inte kan göra samma sak?

Och den obligatoriska a-kassan gäller enligt ett timkrav på 80 arbetade timmar, vilket också inräknar halvtidstjänst. Fackens häftiga bemötande är ur medlemssynpunkt således obefogad, men ur politisk sådan är givetvis läget annorlunda. För att få en socialdemokratisk regering 2010 gäller det att hålla medlemmarna missnöjda.

tisdag, oktober 24, 2006

Kuriosa

Några personliga kommentarer följer här, då min gode vän Jakob E:son Söderbaum kommit ut som släkting till den amerikanske presidenten George W. Bush. Detta är väldigt roligt på så vis att jag och Jakob sällan är överens i diskussioner rörande amerikansk utrikespolitik såväl som inrikespolitik. Så för att "rub it in", så att säga, kommer följande länk här.

Dessutom har en släkting till Joakim Thåström kommit in i regeringen; Mikael Odenberg (m), nytillträdd Försvarsminister. Thåström och Ebba Grön har också gjort en utmärkt text (Tyst för fan) som passar väl in på det socialdemokratiska styret:

Moralen är dygd o allt är förbjudet
slå dig ner, framför teven
du sitter väl bra du har det väl skönt
bara bara bara ta emot.
Lär dig leva som det passar
lär av dem som redan sitter

Du klarar inte av nån frihet
för att andra vill lära dig

Du behöver inte ha nån frihet
för dom som alltid vet bäst

Sitt still på din stol, tyst för fan
ta emot stick inte upp
du får allt på ett fat
du behöver inget se
tv:n lär dig allt du behöver
tar dej med på en resa

I den falska verkligheten där ingenting stämmer alls
i den falska verkligheten
som inte finns någonstans

Ett utländskt perspektiv

Följande artikel är saxad från den internationellt finansiella tidningen The Economist, 12 oktober, som sätter regeringens första vecka i ett utländskt perspektiv.


A flying start — and minor scandals — for Sweden’s centre-right government

WHO said Swedish politics was grey and boring? The new centre-right government includes the first black and the first openly gay ministers in Sweden’s history, as well as the first male pony-tail. The prime minister, Fredrik Reinfeldt, is aged only 41. He is his country’s youngest prime minister in 80 years.

Burying a previously prickly relationship, Mr Reinfeldt has also appointed a predecessor, Carl Bildt, as foreign minister. Prime minister until 1994, Mr Bildt has since then become his country’s foreign-policy heavyweight, serving as the European Union’s man in Bosnia-Herzegovina and as the United Nations’ Balkan envoy. He has passionately championed further EU enlargement, not least on his prolific blog. Its fans hope protocol will not cloak his powerful intellect and sharp pen.

Mr Reinfeldt has also parachuted in some lively minds from outside politics. Cecilia Stego Chilo, who runs Timbro, a free-market think-tank, has gained the culture ministry. Her bracing remarks about the need for more entrepreneurship in the world of culture have terrified a pampered cultural world long dependent on taxpayer handouts.

Even more infuriating for the country’s leftist establishment was the choice of a Burundi-born Swede, Nyamko Sabuni, as minister for integration and equality. Herself a model of integration and proficiency in Swedish, Ms Sabuni wants compulsory medical checks of schoolgirls for genital mutilation, and prosecutions of parents who inflict it.

The front bench also includes probably the world’s first pony-tailed finance minister, Anders Borg (inside his head, he’s an ultra-solid banker), and as trade minister a prominent technophile science journalist, Maria Borelius.

All of these new faces send a strong signal to Swedes that something new is under way. Unluckily for Mr Reinfeldt, his first week in the job was tainted by a whiff of scandal. Ms Borelius admitted she had dodged taxes by paying her nanny cash-in-hand. Ms Stego Chilo, whose portfolio includes public-sector broadcasting, confessed to having failed to pay her television licence for 16 years.

Mr Reinfeldt faced down whoops of disapproval from the opposition Social Democrats. As leader of the first majority government since 1981, he can afford to ride over a few bumps.

The Economist

Skrota licensen och tillåt reklam?

Detta säger Anders Ericson, Sveriges annonsörer, i en debattartikel i Borås Tidning. Även om jag inte håller med i sak, lyfter Ericson några intressanta inflikningar i den pågående debatten. Att svenskar genom tv-licensen tvingas betala för något de sällan konsumerar är en viktig utgångspunkt, men också att SVT mörkar med sina program. Eftersom SVT inte har reklamrätt, har det under åren inte visats vilka som ligger bakom den TV som sänds. Att det är fackföreningar, och myndigheter som ligger bakom program redovisas inte. Till och med socialdemokratiska kamporganisationer som Unga Örnar har varit med och finansierat program. Opartisk TV?

Visserligen kan SVT 2 skiljas från staten och göras reklamfinansierad, och SVT 24 samt SVT 1 vara kvar i statlig regi. Det som är viktigt för statlig TV är att regeringen inte skall få utse vilka som sitter och styr i SVT som det är i dag. Detta är anledningen till att SVT spyr ut socialdemokratisk propaganda. Dessutom måste SVT tvingas att redovisa vilka som ligger bakom programmen, om myndigheter eller socialdemokraterna är med och finansierar. Men SVT skall inte vara som de kommersiella kanalerna, och detta är själva SVT:s existensberättigande. SVT skall enbart agera public service, och inte hålla på med dokusåpor eller nöjesprogram.

Ericson har rätt så till vida att om SVT fortsätter att konkurrera med kommersiell TV, har SVT mist sin roll som public service och därmed skall hela rasket säljas ut. Därför: reformera SVT, och avskaffa licensen till förmån för en television som går via skattesedeln. Och det viktigaste av allt, om en kund inte vill ha SVT, skall han heller inte tvingas att betala för det. Man skall inte behöva betala en avgift till staten för att man införskaffar TV, och inte behöva betala för någonting man ändå inte vill ha.

Så blir nya a-kassan

Som inledning måste jag uttrycka min förvåning över den diskussion som uppkommit kring den nya a-kassan. Vi har genomfört den politik vi har föreslagit, och pratat om i ett år under valdebatter mot vänsterkartellen. Att a-kassan skulle förändras har man inte hymlat med en sekund. Dock blir förvåningen mindre när man ser till vilka det är som demonstrerar. En släkting som röstat på moderaterna hörde av sig i helgen. Hon menade på att det var en "jävla regering". Varför? Facket hade gått ut med "information" med hur mycket regeringen tänker "försämra" a-kassan. Om att arbetslösa får det sämre och att de som redan har det bra gynnas.

Bitterheten över att ha förlorat valet ligger tung. Det är föga förvånande att bidrag och inte skattesänkningar ses som lösningen. Jusek, mitt eget fackförbund, ser med stort intresse på Alliansens politik. Anledningen är enkel. Jusek är politiskt obundet. Förslaget innebär att man får mindre i bidrag när man inte har arbete, och mera pengar i näven när man är i arbete. Detta eftersom det finns personer som ideligen vägrar ta arbete för att i stället livnära sig på bidrag, för att man tjänar mera på bidrag än arbete. Detta är en osund ekonomi.

På så vis har facken räknat ut att just ensamstående högutbildade, och lågavlönade kvinnor drabbas. Dessa får mindre bidrag i arbetslöshet, men i arbete tjänar man uppemot en tusenlapp extra i månaden. Därtill införs obligatorium där den med förvärsinkomst betalar till sin egen a-kassa, med en maxhöjning av 300 kr (se här). Det är också rimligt att man själv ser till att man kan klara sig i händelse av arbetslöshet, såväl som det är rimligt att staten erbjuder en grundtrygghet. Bidrag skall ju inte vara i stället för lön, utan en hjälp att leva av tills dess man kommit i ny anställning. Med sänkt skatt och genom att själv bidra till sin egen kassa i händelse av arbetslöshet, blir fackens diskussion en rent politisk smörja.

Nya ministrar föreslagna

Lena Adelsohn Liljeroth blir ny kulturminister och Sten Tolgfors blir ny handelsminister erfar SvD och Expressen. Förre moderatledaren Ulf Adelsohn, gift med den föreslagna kulturministern, svarar på Expressens fråga; "Betalar du tv-licensen?" så här: - Jag har betalat varenda räkning jag har fått i mitt liv. Jag har inte en anmärkning, ingenting hos kronofogden. Jag är ledsen, jag är skittrist.

Inget mediadrev här alltså. Skulle dessa två kunna göra bra ifrån sig? Sten Tolgfors var det enda namn jag saknade i regeringen från början, dock inom skol- och utbildningsfrågor. Men eftersom varje parti fick ta hand om sina hjärtefrågor var det givet. Att han nu kan komma in ändå, som handelsminister, är bra. Tolgfors är ett säkert kort och har medieavana.

Lena Adelsohn Liljeroth är också hon ett säkert kort. Hon är journalist och har under moderat flagg varit aktiv i kulturfrågor, bl.a. värnandet om Nationalmuséets framtid. Reinfeldt satsar således på kandidater väl förankrade både ute i verkligheten hos folk, såsom inom partiet.

torsdag, oktober 19, 2006

Die Welts analys del II

I Sverige saknar vi en tydlig debatt om totalitarism. Högerpolitikern Gösta Bagge (1882–1951), sade 1941 ironiskt om socialism och nazism: "Detta vackra tvillingpar", liksom den f.d. moderata partiledaren och statsministern (1906-11 och 1928-30) Arvid Lindman (1862-1936) sade 1933: "Samma andas barn". Detta i det land där moderaterna av motståndarsidan ständigt beskyllts för att vara nazister eller fascister. Lindman har t.o.m. beskyllts för att ha varit ledare för ett nazistiskt parti (moderaterna).

I Tyskland vet man av erfarenhet att totalitära ideologier stammar ur samma livmoder. Ser man till svensk historia, vilken Herman Lindqvist belyst i sin serie "Historien om Sverige", hittar man i de två sista banden "Ånga och Dynamit" samt "Drömmar och verklighet" sanningen om den svenska historien. Där belyses de nära kopplingarna mellan svenska kommunister och det socialdemokratiska partiet å ena sidan och det tyska nationalsocialistiska partiet å den andra. Här redovisas också de som fick sätta livet till i socialistiska illdåd på svensk mark (som t.ex. engelska gästarbetare, svenska officerer, och partimotståndare), något vi inte får lära oss i den svenska skolan.

En lika nyanserad debatt som finns i Tyskland om totalitära stater och diktaturer vore välkommen också i Sverige, inte minst för att inte svika kommande generationer och för att veta sanningen bakom inhemsk politik. Herman Lindqvists analys till varför aldrig Sverige drabbades av en tydligt totalitär anda, trots kraftigt socialistiska undertoner, var att Sverige vid nazismens framgångar redan börjat föra en raspolitik som pågick fram till 1975, där ca 90.000 unga kvinnor könsstympades i raspolitiska projekt. Per Albin Hansson hade redan påbörjat folkhemstanken och välfärdsstaten, vilka utgjorde grunden till de totalitära framgångarna i Europa, och det nationalsocialistiska partiprogrammet, med förstatliganden av tung industri, bankväsende osv. också påbörjats, liksom den svenska ekonomin var god. Lindqvist menar således att utan socialdemokraterna och expansiva företag hade förmodligen de mera radikala socialisterna kunnat genomföra den sista delen av en totalitär plan, också i Sverige.

Die Welt avslöjar Nordkorea del I

"Rassenideologie unter kommunistischen Vorzeichen", dvs. Rasideologi under kommunistiska förtecken, är rubriken på tyska Die Welts analys av Nordkorea (här). Man belyser träffande hur totalitära irrläror uppstår i ett radikalt klimat. I Tyskland var det socialistiska revolutioner (röda som bruna) som avlöste varandra, paramilitära föband som stred mot varandra på öppen gata och den tyska demokratins brister som ledde fram till Hitler. I Nordkorea har den socialistiska diktatorn, Kim Jong Il, börjat förbereda en politik för att "hålla det koreanska blodet rent". Hans far kallas "den store", och han själv "den käre ledaren". Die Welt drar här direkt kopplingen till den benämning som användes i Tyskland; Führer. Man drar också en parallell till Iran, där det totalitära systemet underblåser förnekande nynazistiska och nationalmarxistiska läror, som förnekar förintelsen, liksom islamismen talar öppet om ett förintande av judarna.

Såpass lika är de totalitära systemen att socialism och fascism går hand i hand. Man lyfter också fram att Nordkorea, likt den dåtida japanska imperialismen, med hjälp av militär styrka, nu med atomvapen, kan våga sig på en expansiv politik i Sydvöstra Asien. Är det början på ett ideologiskt återtåg till 30-talet vi nu ser?

Radiotjän(s)t

Hur kommer det sig att massmedia inte hårdare granskar Radiotjänst, som styrs av socialdemokraten Lars Lindberg? Praxis säger att man enbart polisanmäler folk som vägrar betala. Men när det gäller borgerliga ministrar, frångår man plötsligt praxis och anmäler dem som vill betala.

Så här sade Lars Lindberg i Sydsvenskan:

"Vi brukar inte polisanmäla. I de allra flesta fall gör vi upp med avgiftsskolkare som blivit avslöjade. Det är bara ett tiotal gånger per år som vi stöter på 'tjurskallar' som vägrar betala trots att vi sett att de har tv i sina hem. Då polisanmäler vi."
Varför särbehandlas plötsligt borgerliga politiker? Lars Lindberg svarar på den frågan i Helsingborgs dagblad:

"Vår kundtjänst har fått ta emot samtal från många människor med upprörda känslor. Det finns ett tryck på att vi ska se till att de får ett straff."
Upprörda partikamrater månne? Den viktigaste frågan här är huruvida statliga verk äger rätten att agera folkdomstol. Om det är så, är det socialdemokratiska statsbygget inte nämnvärt annorlunda än de man kunde finna i 30-talets Tyskland och Ryssland. Radiotjänst agerar pöbel!

Media borde granska varför Radiotjänst plötsligt frångår sin policy i jakten på politiska poäng. Socialdemokraterna har kastats ut från Rosenbad, men från myndigheter och verk styr de uppenbarligen fortfarande.

tisdag, oktober 17, 2006

Massmedia ej konsekvent

I morses fick jag en undersökning gjord av Michael Helldal tillsänd mig. Denna undersökning sändes till de största mediabolagen i Sverige och några aktiva bloggare. Rubriken lyder: "Media 'slappare' med den förra regeringen?"

Enligt Herrdal finns det en rad f.d. ministrar som haft svart arbetskraft. Bland dessa återfinns Mona Sahlin och Thomas Bodström. Se vidare Fredrick Federleys kommentar här.

Bland de f.d. ministrar som inte betalat TV-avgift finns följande nämnda:

Thomas Bodström - justitieminister
Björn von Sydow - försvarsminister/talman
Berit Andnor - barn och familjeminister
Morgan Johansson - folkhälso och socialminister
Sven Erik Österberg - Kommun och finansmarknadsminister
Ulrica Messing - Infrastrukturminister
Marita Ulvskog - kulturminister
Ylva Johansson - vård och äldreomsorgsminister
Ibrahim Baylan - skolminister/utbildningsminister


Vidare menar Herrdal att en av de två vars namn är Göran Persson (s) som fanns i den dåvarane regeringen inte betalat någon TV-avgift. Huruvida det är den f.d. statsministern eller ej, har inte Herrdal kunnat utröna. Till detta kommer att språkröret Peter Eriksson (mp) ej betalat någon TV-avgift.

Kommentarer om budgeten

I dag fortsätter det att trummas för den borgerliga budgeten. Pär Nuders tal om en underfinansierad budget visar sig inte stämma, tvärtom är det den bästa budget Sverige haft på många år. Dagens Göteborgs Posten skriver i sin ledare "Stark budget för arbete" (här), varifrån följande stycka har saxats:

"Men det mest iögonfallande med Anders Borgs budget är den robusta konstruktionen. Likt företrädaren Gunnar Sträng tycks Borg föredra både livrem och hängslen. Om han därtill, likt Sträng, även säkrar plånboken med en säkerhetsnål återstår att se.

Överskottet i de offentliga finanserna ligger över två procent av BNP hela mandatperioden för att toppa på 3,1 procent 2009! Samtidigt sjunker den offentliga skuldsättningen, som andel av BNP, från 46,5 procent i år till 33,0 procent 2009, vilket placerar Sverige i den europeiska eliten. Skattekvoten, skatternas andel av BNP, sjunker också, men mera blygsamt, från 50,5 procent i år till 47,6 procent 2009. Utgiftstaken i budgeten sänks med 11 miljarder kronor 2007 och 2008."
I sossarnas Sverige hade svaret varit plusjobb och höjda skatter. Nu betalar man av statsskulden, håller balansen i statens finanser och placerar Sverige i Europas topp-tio. Det skall bli synnerligen intressant att se oppositionens svar.

Och som grädde på moset segrade Elfsborg i går över Kalmar med 1-0, och drygade ut med två poängs ledning över AIK. Bättre måndag går ej att få.

måndag, oktober 16, 2006

Finansministerns Elddop

Anders Borg har beskrivits som en oerfaren ungspoling. I dag visade han upp hela registret när Alliansens första budget presenterades. Det märktes tydligt att Borg, till skillnad från Pär Nuder, är ekonomiskt skolad. Det känns tryggt att ha en finansminister som vet vad han talar om. (se här och här)

Det som tydligt framgick är att väljarna nu får se den politik man röstade fram. Man satsar på:

- Sänkt skatt till låg och medelinkomsttagare

- Kvinnors företagande

- Småföretagen

- Välfärden (skola, polis, och vård)

- Miljö

samt att löneskillnaderna mellan män och kvinnor skall bort. Nuders kritik var att man tänker ta tag i svångremmen och spara trots dukat bord (syftandes på reformeringen av byråkrati och a-kassa). Anders Borg menade att Nuder snarare dukat för springnota, samt att den borgerliga politik som nu tas fram är vetenskapligt underbyggd. Nuder kontrade med att inte har en ekonomiutbildning, men faktiskt träffat "en och annan arbetslös".

Pär Nuder menade vidare att Alliansens budget inte är finansierad. Det komiska i sammanhanget är att när Alliansen tog över hade Finansdepartementet inte skuggat för socialdemokraternas vallöften. Anledningen är att man inte visste vilken politik som skulle föras. (S) är ju tvungna att ha med (V) + (Mp). Alliansens politik däremot var redan flaggad och klar. Det är därför detta förslag har kunnat presenteras finansierat och klart utan tjafs och utspel framför TV-kamerorna som vi var vana vid att se under vänsterns period vid makten. Det skall bli intressant att se om vänstern lyckas prestera en gemensam reservation och motion mot regeringen. Mitt tips är att den splittrade vänstern inte kommer att lyckas med detta.

Cecilia Stegö Chilò

Så avgick Stegö Chilò som kulturminister (se här). Vänsterkartellen passar nu på att glädjas och hånas. Minnet tycks vara kort. Thomas Bodström och Berit Andnor satt kvar, trots att de hade begått samma förseelser. Ingen granskning, och inget mediadrev mot dem. Bodström framstår fortfarande som fläckfri.

Blir Bodström ny partiledare för Socialdemokraterna utgår jag från att samma press sätts på honom.

Det positiva i detta är att Alliansen nu kan lägga detta bakom sig och diskutera det som är väsentligt: hur vi får fart på Sverige.

Demokrati, vad är det?

Se debatten i detta klipp (här), och jämför socialistens uttalanden med sådana från en fascist. Vari ligger skillnaden?

Det ironiska är att han skall försöka utmåla Sverigedemokraterna som ett odemokratiskt och fascistiskt parti. Själv menar han att det där om att socialisterna i Sovjet skulle ha legat bakom ett folkmord långt värre än Hitlers, är "från borgerligt håll" (det har inte hänt), han har ju trots allt varit i både Venezuela och på Kuba, och läst om Sovjet. Vidare menar han att Sverigedemokraterna är ett odemokratiskt parti för att de sprider lögn. Och lösningen? "Sverigedemokrater borde inte få ställa upp i val".

Med såna fiender behöver SD inga vänner för att komma in i riksdagen 2010. Osmakligt är ordet.

söndag, oktober 15, 2006

Ulvskog och Stegö Chiló

Ulvskog skriver i dag av sitt ursinne över valförlusten i SvD. Hon inte mer än att be Lars Leijonborg om ursäkt för våldtäktsliknelsen, förrän hon åter är ute och raljerar i jämförelser med Berlusconi, "kulturdöd", och Gud vet vad.

Ulvskog har naturligtvis fel i allt hon säger. Reinfeldt är inte den som bär ansvaret genom att ha "mörkat" någonting för medborgarna. Fredrik får dock betala dyrt för att ha släppt in nyliberaler. Moderaternas lägsta noteringar genom tiderna har varit när liberala strömningar fått överhanden. En nyliberal politik har Alliansen inget mandat för att föra, och därmed borde nyliberala politiker hållas borta, oavsett vitsord. Reinfeldt får betala för att han litat på folks utsagor, inte för att han "mörkat". På detta område finns det en utmärkt lösning, och det är att göra som i USA. Där ställer man föreslagna ministrar inför ufrågning av kongressen. Där är det rigorös kontroll av ministrarna både före och efter utnämning. Klarar man sig igenom den processen, då är man ren. Jag hoppas att den pågående konstitutionsutredningen kan införa samma sak här i Sverige, att riksdagen får i uppdrag att utfråga föreslagna ministrar för att inget fuffens slaöö kunna explodera i efterhand.

När det gäller Stegö Chiló finns det en aspekt som är viktig att diskutera, och det är vart gränsen för civil olydnad skall dragas. Om den dras vid huruvida man betalat TV-licens eller ej, förväntar jag mig att samtliga vänsteraktivister grips inom de närmaste dagarna. Grov skadegörelse och mordhot har av massmedia behandlats som "pojkstreck" och "bus". Att ej ha betalat TV-licens är ingen viktig sakfråga ur denna aspekt. Häxjakten från media ter sig i jämförelse löjlig. Huruvida hon kan sitta kvar som Kulturminister eller ej, är upp till de hon skall samarbeta med, henne själv, och Reinfeldt att avgöra. Enligt mig finns det ingenting som hindrar att hon gör det, eftersom det som felat rättats till.

lördag, oktober 14, 2006

Borelius Avgår

Här måste jag revidera något av nedanstående inlägg. Det gäller försvaret av Borelius. Efter att ha spenderat en veckas hårt studerande vid universitetet inför slutexaminationen har jag inte haft full insyn i turerna kring hennes person. När jag så i dag läste senaste veckans nyheter finns det inte längre några ord. Hur verklighetsfrånvänd kan en människa bli? Hon tillhör det gamla nyliberala gardet runt Carl Bildt. Reinfeldt avsvor sig det gamla, och tog fram det Nya Moderaterna.

Man kan tycka det vara klokt av en partiordförande att plocka in folk från partiets olika falanger, men att plocka in personer som inte företräder den linje som väljarna röstat fram, är inte bra. Maria Borelius framhöll när Reinfeldt frågade henne att det inte fanns någonting som skulle kunna sprida ett dunkel över den nya regeringen. Hon ljög, och inte så litet heller. Fredrik borde ha höjt ögonbrynen när den F.d. partiordföranden Ulf Adelsohn (1981–86) varnade för henne.

Den första nyheten under förra helgen med barnflickan framstod som ett missförstånd. Det kan man förstå, och det kan man försvara. Men när man badar i pengar, flyr undan skattesedeln, och uppenbarligen sysslar med olagliga affärer, då skall man ut! (se här)

Nedan mitt mejl till moderaternas partisekreterare, Per Schlingmann;


Hej Per,


vill passa på att inleda detta mejl med att grattulera till Din nya tjänst! Alltid kul när det går bra för Boråsare!


Så en sak av allvarligare natur. Det gäller Maria Borelius. Först kände jag, såsom många andra, att man kunde förstå Borelius agerande. Men efter att ha fått läsa den ena efter den andra nyheten känner jag att skandalen är ett faktum. Det går inte att försvara en sådan kvinnas agerande. Den positiva mentalitet man hade efter maktskiftet känns nu som bortblåst. Att hon nu tvingas avgå, för jag förutsätter att det inte är av egen vilja hon gör det, är bra men inte nog. En sådan person kan omöjligtvis vara representant för moderaterna. Jag skulle helst se att hon stryks ur medlemsregistret och portas från partiet för all överskådlig framtid, redan i dag. Jag har inte kämpat dag som natt under valrörelsen för att få en sådan representant! Hon har missbrukat allt förtroende bland oss medlemmar.

Min förhoppning är att detta åtgärdas.



Vänligen
Christian Swedberg

fredag, oktober 13, 2006

TV-licens och dubbelmoral

Eftar att äntligen ha genomfört slutexamination i kursen Organisation och kunskap, med toppbetyg dessutom, har man haft oturen att råkat på en kraftig förkylning. En lugn helg med andra ord. Det enda som stormar en annars lugn vardag, är turerna kring kulturministern Cecilia Stegö-Chilò. Hon har inte betalat TV-avgiften på 16 år. Och de som skriker är vänstern. Lars Ohly stod häromdagen i talarstolen, pekandes på den borgerliga regeringen och skrek "brottslingar", och "vi har kriminella i regeringen"! Göran Persson varnade också för att det inte bådade gott inför framtiden, "med ministrar som fuskat".

Tidningen Resumé har offentliggjort hela listan. Lägger man samman de borgerliga ledamöter som inte betalar avgiften med samma siffror från oppositionen, får vi följande resultat:

Borgerliga: 59

Vänsterblocket: 65

Värst är socialdemokraterna, med hela 51 ledamöter. Lars Ohly har själv sju fuskare i sitt eget led. Dubbelmoral? Så det skriker om det. Anledningen till varför de borgerliga inte betalar TV-avgift, grundar sig på ett politiskt ställningstagande, nämligen att public-service bedriver vänsterpolitisk agitation, vilket det också finns belägg för. Varför vänsterpolitiker inte betalar vet jag däremot inte.

Göran Persson kom också med fingervisningar i och med att två borlergliga ministrar haft svart hjälp med städning och barnpassning. Så här sade Göran Persson om den då nya justitieministern Thomas Bodström, SVT oktober 2000:

"Nä, det är inte bra att någon haft svart städhjälp. Det är ett problem som en justitieminister delar med många andra."

Det finns ett gammalt fint ordspråk som lyder: Du skall inte kasta sten i glashus. Försvarar det ministrarnas handlingar? Nej. Bör de avgå? Nej. Det som de har gjort har ingen sådan politisk effekt att skattebetalarna drabbats av det, och det räknar jag kallt med att det heller inte kommar att drabba denna regering.

Däremot tycker jag det vara fegt, att när Ohly och Persson breder ut sig i talarstolen och spottar och fräser, att inte Reinfeldt drar upp den korruption som vänsterblocket sysslade med när man dansade på borden för skattebetalarnas pengar, ljög, och mörklade.