Bodströms polisstat

Thomas Bodströms uttalanden i media blir allt mer radikala ur rättslig synpunkt. Det är också ett bevis på hur konsekvent socialdemokratin är. Man marscherar mot USA:s krig, för att sedan avslöjas ha satt svensk trupp i Afghanistan och Irak. Man protesterar mot Bush och Blairs tilltag i kampen mot terrorism, för att sedan själva föra samma politik. Det som är intressant i sammanhanget är att om Bodström skulle ha arbetat som advokat, hade han aktivt motsatt sig allt det som han själv föreslagit.

Är någonting av det Bodström föreslagit bra? Kritiken som socialdemokratin riktat mot Bush har riktat in sig på att "övervakningssamhället kränker den personliga integriteten". Men då skall man samtidigt komma ihåg detta, att i en demokrati skall man få säga och tycka vad man vill, men inte GÖRA vad man vill. Den enda person som kommer att få sin integritet kränkt är den som begår kriminella handlingar. Att SÄPO skall kunna avlyssna grupperingar som kan utgöra hot mot rikets säkerhet i preventivt syfte är givetvis en självklarhet. Att polisen skall kunna DNA-testa och avlyssna kriminella är också självklart. Det som är beklämmande är att Bodström vill gå längre vilket allvarligt hotar den personliga integriteten för oss vanliga medborgare, vilket innebär att socialdemokraterna går alldeles för långt, längre än vad Bush och Blair skulle våga sig.

Bodström vill att det skall kunna genomföras "hemliga husrannsakningar", avlyssning av hela grannskap för att "hitta kriminella", inskränkningar i vårdsekretessen, datalagring, mjukvarupatent etc. som skall godkännas även i fall där det inte finns en klar brottsmisstanke. Här skjuter Bodström över målet. Målsättningen måste vara att bevara demokratiska grundprinciper samtidigt som rättstaten stärks. Insamling av bevis skall underlättas; inte utöka en kontroll av människor oavsett om man är skyldig eller oskyldig. En sådan kontrollapparat hör inte hemma i Sverige. Den idén får Bodström gärna stoppa tillbaka i det skrymsle han hittade den.

Sydamerika oroar

Evo Morales segrade och blir ny president i Bolivia. Morales är socialist och indian. Att ursprungsbefolkningen får större inflytande i Bolivia är glädjande, men utvecklingen i Sydamerika i stort är oroande. En vänstervind sveper in över Sydamerika, där det ena landet efter det andra får socialistiska regeringar. Man håller på att bryta kontakterna med USA, samtidigt som Kuba intar en större roll för Sydamerika. Venezuelas president, Hugo Chavéz, har uttryckt sig gillande både över att Morales är Bolivias nya president, och både Morales och Chavéz uttryckt sig gillande över Castros regim på Kuba.

För att bota Sydamerikas fattigdom är det inte mera socialism som behövs. Socialism är ett ekonomiskt och mänskligt gift. Det finns ingen människa, med undantag för Ohly och Vänsterpartiet, som kan anse att Kuba är ett bra system. En hård diktatur där diktatorn skor sig på den fattiga befolkningen. Det som Sydamerika borde ta efter är i stället länder som Japan, Sydkorea, Thailand och Indonesien. Länder som snabbt kommit ur sin fattigdom genom att göra ekonomiska framsteg. Reformer ger ingenting på lång sikt. Revolutionär romantik blir ingenting annat än drömmar, och för civilbefolkningen en mardröm.

Sydamerikas historia är full av socialistiska grupperingar som bekämpat varandra, där Argentina är det värsta exemplet. Efter Hitlertysklands fall välkomnades SS-män på flykt för att ingå i den argentinska förtryckarapparaten och hjälpa till i jakten på meningsmotståndare. I andra länder, likt Chile, som präglades av kupper och ständiga regeringsbyten mellan socialister, reformister och kommunister, samtidigt som anarkister saboterade järnvägar och annan viktig infrastruktur, grep militären till slut makten. Sydamerika har på så vis präglats av diktatur och inte haft någon demokratisk utveckling och stabilitet. Problemet för Sydamerika är att det egentligen bara är Chile som lyckats bra med en demokratisk utveckling då Kristdemokraterna tog över efter diktatorn Pinochet. I övriga länder kämpar olika socialistiska grupperingar om makten, där synen på USA får beteckna om man är vänster eller höger, även om man har gemensamma huvuddrag i den övriga politiken.

Morales har på så vis två val. Antingen bekämpar han odlingen av kokain i landet och slipper stöta sig med USA, för att i lugn och ro börja arbeta för en demokratisk och ekonomisk utveckling genom att ta efter de asiatiska "tigerekonomierna", men mest troligt är att det kommer genomföras socialistiska reformer vilket tyvärr kommer medföra fortsatt fattigdom för Bolivia.

Billiga mutor

I den första systemrättegången fälldes alla. Muthärvan tycktes på så vis få en god början, men dessvärre behandlas de f.d. butikscheferna med silkeshandskar. Vi vanliga medborgare hade haft fängelse att se fram emot, men Systembolagets anställda får böter. Vi är på så vis inte lika inför lagen. Bara Vin-Trädgårdhs vice vd Niklas Davidsson, som också fälls för olovlig körning och grovt sjöfylleri, får en villkorlig dom. Vi har sett hur man med rätta har krävt ansvar av och ställt till svars ledande personer inom Skandia och nu eventuellt inom Ericsson och Volvo, men Systembolaget skall värnas.

Det kan också vara värt att veta att i Sverige är det inte dyrt att muta någon. Niklas Davidsson, som fick det strängaste straffet, får böta 51 000 kronor som är mindre än en tredjedel av 190 000 kronor som de 18 butikscheferna i detta mål har mutats med, och bara drygt en tjugondel av den summa som åklagaren hävdar att Vin-Trädgårdh totalt betalat i mutor.

Rättegången som behövdes för att bättra på Systembolagets rykte har på så vis blivit till en fars. Det får bli till att sälla sig till de svenska karavanerna, mot Tyskland.

Historien återupprepas

Situationen i Iran är akut. I tidigare inlägg har jag kommenterat Iran (här och här), och det som nu sker är inte långt bort från nazisternas krigshärjade Europa. Ett totalitärt styre, där högsta ledningen vill föra krig mot judarna, motverka marknadsekonomi, med våld slå ner politiskt och religiöst motstånd, och nu förbjuda "icke-revolutionär kultur" enligt text-tv på TV4.

Iran är på väg att bli Mellanösterns och Europas värsta fiende. Lyckas Iran skaffa atomvapen kan det omöjligt bli tal om annat än en militär intervention. Någon gång måste västvärldens ledare förstå när det inte går att diskutera längre.

Måttet rågat?

RFSL:s nya kampanj är vedervärdig! I morgon släpps 10 000 arrangerade postvykort. På bilden är en kyrka till hälften full av nazister, och längst fram står en pastor som skall föra tankarna till pingstpastorn Åke Green. Vykortet är en reaktion mot att Green friades i Högsta domstolen. Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin tycker att Greens predikan påminner om nazisternas retorik från 30-talet.

Hur verklighetsfrånvända kan människor bli? Har debatten verkligen blivit såpass inskränkt? Jämfört med nationalsocialisternas retorik från 30-talet skulle Greens predikan kunna skrivas in i en barnbok. Green argumenterade helt och hållet utifrån sin tro, vilket skall vara var människas rättighet (läs predikan här). Debatten i Sverige håller på att urarta totalt. När Stockholms moské säljer antisemitisk propaganda där man uppmanar ”var god muslim” att ”döda judiska otrogna” blir det små notiser i tidningarna. När en pingstpastor anser att homosexualitet är en synd blir det ramaskri, rättegång och nu RFSL:s osmakliga kampanj. Hade Green uttryckt sig i samma starka ordalag som finns att tillgå i Stockholms moské; dvs. att ”var god kristen skall döda homosexuella” hade det inte varit något att diskutera. Då hade Green med rätta suttit bakom lås och bom. Så var nu inte fallet och att Green ställdes inför rätta pga. sin tro var något som fick omvärlden att reagera. Såväl Amnesty som brittiska människorättsadvokater bevakade rättegången. Håller RFSL på att bli en extremistisk organisation på yttersta vänsterkanten?

Homosexuella är heller inte någon folkgrupp. Enligt Svenska Akademiens ordbok är folkgrupp en ”sammanfattande benämning på de människor som bor i eller härstammar från samma land eller stat. Ibland men inte alltid är folkgrupp synonymt med nation”. Att umgås med homosexuella är på så vis egentligen ointressant i den meningen. Man tänder på olika människor när man går på krogen, men det är inte några kulturella skillnader i tro, matvanor etc. Beteckningen ”folkgrupp” är således felaktig. Om RFSL ständigt utmanar och agerar extremt när kritik utfärdas, bemöts också kritiken från extrema kretsar. Hatbrotten mot homosexuella ökar i dag, men det beror inte på Greens predikan och det vore löjligt att påstå något liknande. RFSL strävar efter att homosexualitet skall vara något ”normalt”, men då är samtidigt frågan; varför skall man paradera nakna och på alla sätt uppmärksamma att man INTE är som ”alla andra”, liksom ständigt utmana samhället som sådant? Man ber på så vis om en konfrontation, och när den kommer tar man den inte utan agerar naivt och extremt. Det pågår inte någon kamp mellan homosexuella och heterosexuella, men risken är överhängande att det blir så om man inte kan agera i det samhälle man vill bli accepterat av.

Opartiskhet inom media

Captus har en intressant intervju med Dmitri Vasserman som driver hemsidan TT-kritik.

TT (Tidningarnas Telegrambyrå) är den mest inflytelserika nyhetsbyrån på den svenska marknaden och uppenbarligen inte objektiv i sin bevakning rörande Mellanöstern och USA. Som exempel på hur TT förvanskar fakta och förvanskar attacker på judar i Israel, nämner Dmitri;

"I oktober 2005 med några dagars mellanrum hände två incidenter: i det första sköt israelisk arme tre människor som kröp i mörkret mot den internationella gränsen mellan Gaza och Israel och inte reagerade på kommandon att stanna; i den andra incidenten sköt en palestinsk terrorist tre unga människor som stod på en busshållplats och svårtskadade några andra. I de båda fallen var dödsoffren mellan 15 och 20. TT-telegrammen om den första incidenten hette " Israeler sköt ihjäl tonårspojkar" och om den andra " Israel fryser samtal med palestinier" (reaktion) och " Palestinska olivlundar brändes" (ihopklumpning)."

Förvånande och chockerande läsning. Att den nyhetsbyrå som förser landets media med nyheter inte är objektiva i sin förmedling och sätter egen politisk prägel på rapporteringen är skandalöst och oetiskt. Därför är det bra att Dagens Nyheter brutit med TT. Vi behöver uppenbarligen bryta TT:s dominans på marknaden.

Ett intressant komplement till det som Dmitri framför är den rapport som det amerikanska universitetet UCLA har presenterat, som visar att merparten av amerikansk media lutar åt vänster. Jämför man amerikanska och svenska nyheter skiljer sig innehållet i artiklarna ofta åt. Om amerikansk nyhetsrapportering är vänster, vad är då inte den svenska? Det är kanske dags att börja tala om "Weapons of mass distortion ".

Upp till kamp...

En intressant ledare i Corren behandlar fackens maktställning i Sverige utifrån en nyligen presenterad rapport från Svenskt Näringsliv. Den är intressant eftersom fackens maktställning sällan ifrågasätts pga. de täta skyttegravsfält som omgärdar debatten.

Fackens ställning är beklämmande. Ute på arbetsplatser landet runt är det i stort sett tvång på att man skall vara med i en fackförening och stödja socialdemokraterna. Vi såg bilder på hur fackföreningar tillsammans med polis förde bort utländska arbetare till väntande bussar för att skickas ut ur landet, liksom vad fackets agerande fick för konsekvenser i Jönköping.

Fackliga organisationer fyller ett syfte. Syftet är att företräda medlemmar gentemot arbetsgivare i tvister. Tyvärr använder facket sin makt ofta direkt olämpligt som tvång gentemot företagen. "Gör ni inte som vi säger blir det strejk!" I Storbritannien tvingades man under 70-talet förbjuda fackliga aktioner då facken var nära att förstöra landets ekonomi totalt. På samma vis håller Sverige på att tappa i konkurrensen från övriga Europa. I stället för att rätta sig in i ledet hyr arbetsgivare in utländsk arbetskraft för att slippa undan fackens påtryckningar. För att bevara de fackliga organisationerna måste LO i grunden förändras. I Danmark bröt man med socialdemokraterna för att enbart ägna sig åt att företräda medlemmarnas intressen, inte politiska karriärer. I England försvann fackens dominerande ställning helt. I övriga Europa är fackens ställning också den att facken enbart skall företräda medlemmarnas intressen, och inte vara en politisk och partisk intresseorganisation, och så borde givetvis även fallet vara i Sverige.

Dags att skifta fokus?

Allt fler irakier känner sig nöjda med sin tillvaro. Hela 71 procent trivs mycket eller ganska bra med sina liv, enligt en opinionsundersökning som Oxford Research International har gjort. Sex av tio känner sig säkra i sin tillvaro, liksom 64 procent tror att det kommer bli bättre inom de närmaste året. Kriget i Irak är således inte någon solskenshistoria, men inte såpass mörk som media framställer det heller. Heritage Foundation har kartlagt myterna som omgärdat debatten.

Däremot har missnöjet med USA:s närvaro i landet ökat något, liksom osäkerheten i stort pga. terroristernas härjningar. Signalerna är därför tydliga till Bush och USA. Att avsätta Saddams regim, som bär ansvar för över 1,5 miljoner irakiers död, var rätt, men nu måste USA på allvar låta irakisk militär och polis dominera, och amerikanska hjälpstyrkor bör enbart hålla sig i bakgrunden. Först när terroristerna på allvar förstår (om de nu någonsin gör det) att de inte kan kväsa den nyvunna friheten för Irak genom bombningar mot irakisk civilbefolkning, när USA inte längre kan beskyllas för att styra Irak och hålla dess nya regering i sina ledband, kan fred uppnås.

Det som i dag borde dra till sig USA:s och Europas blickar är Irans hot att förinta Israel och driva judarna ut i havet, liksom den ökande antisemitismen i västvärldens skolor och moskéer (se här och här).

Svenska är inget språk

Inte om vänsterkartellen får bestämma. Och det fick de. I går hade riksdagen omröstning om huruvida svenskan skulle lagstadgas som Sveriges språk eller inte. Socialdemokraterna och vänstern röstade nej, och genom ett "misstag" röstade även Mp ner lagförslaget.

Detta innebär att det svenska språket inte är Sveriges språk enligt våran lagstadga, liksom svenska parlamentariker i EU därmed ej heller har rätt att kräva svensk översättning på dokument och tal som framförs i Bryssel. Därmed är svenskan det enda nationella språk i hela Europa som inte är lagstadgat och skyddat enligt EU-rätt.

Vill vänsterkartellen bara jävlas med folk, eller vad är deras problem?

Tories får ny ledare

David Cameron valdes i går till partiledare för det brittiska "Conservative Party". Hans vision är denna;

"Under my leadership, the Conservative Party will be a voice for change, optimism and hope. We will be positive, constructive and reasonable when holding the Government to account, and we will be thoughtful, open-minded and energetic in developing the ideas and policies we need to meet the long-term challenges Britain faces."

Personligen tycker jag att Cameron är det bästa som hänt Tories på länge och i David kan Blair säkerligen finna en värdig motståndare och förhoppningsvis även en kandidat som kan ta premiärministerposten i nästkommande val.

Läs mera här.

"Bush är en folkmördare"

Nobelpristagaren Harold Pinter riktade i natt en attack mot USA och Storbritannien i sitt tal, att USA och Storbritanniens närvaro i Irak är "statsterrorism", Bush är "folkmördare" och att människovärdet håller på att urholkas. Pinter hyllas också föga förvånande av vänstertoken Ali Esbati.

Storbritannien och USA chockerades knappast av Pinters tal som Expressen påstår. Pinter är känd för att vara en av de mest hårdföra diktaturkramarna på vänsterkanten (läs här, här, här och här). Harold Pinter har förnekat folkmorden i Jugoslavien, försvarat Milosevich, och hyllat socialistiska diktaturer, liksom tagit Iraks f.d. diktator Saddam Hussein i försvar. Är det då konstigt att han anser att det var fel av Bush att störta Saddam?

Det är därför heller inte värst vidare märkvärdigt att han inte attackerar de terrorister som spränger oskyldiga barn och vuxna, oavsett kön eller ålder, i luften utan anklagar Bush för att ligga bakom. Nobelpriset tycks ha blivit kommunisternas finaste medalj.

Är Sverige demokratiskt?

Det finns skäl till att ifrågasätta detta. Sedan Göran Persson tillträde som statsminister för nio år sedan efter att socialdemokraterna åter fick regeringsmakten, har alltmera makt samlats kring Persson. Något som tydligt visades i samband med Tsunamin. Statsråd eller enskilda politiker inom regeringen vågade inte agera på enskild hand, utan väntade på "ledaren". Enligt grundlagen skall också Sveriges statschef, våran konung, meddelas. Något som Persson ansåg vara "onödigt". Konungen fick på egen hand informera sig kring vad som skedde.

På samma vis bryter socialdemokratin gentemot våran grundlag när det gäller tillsättningen av tjänstemän på toppnivå. 500 av våra högsta ämbeten i landet går inte att söka. Här behövs onekligen en grundlagsförändring, eftersom det enbart är regeringen som kan tillsätta personer här, men regeringen skall rekrytera personal utifrån ”sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”. I många fall har detta inte efterlevts. Enligt Sydsvenskan är det Göran Persson som styr även utnämningarna, en bild som bekräftas av journalisten Olle Svenning som skrivit boken Göran Persson och hans värld. Den exakta ordalydelsen är; "Han [Göran Persson] är som besatt av utnämningar".

Den grundlagstext som lyder att rekrytering skall ske utifrån sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, har Göran Persson uppenbarligen tolkat som att man skall ha en socialdemokratisk partibok som bibel. På så vis bör man kraftfullt ifrågasätta regeringens regeringsduglighet efter demokratiska spelregler och grundlagens kontext.

Filosofisk diskussion

Är marknadsekonomi det samma som absolut frihet? Från liberala håll, framför allt från nyliberaler och libertarianer, framhålls marknadsekonomi och kapitalism som den enda vägen till välstånd och frihet. Ligger det någon sanning i detta?

Onekligen gör det så, men det ligger även en mörkare underton i detta tänkande. Marknadsekonomi och kapitalism skapar välstånd och ekonomisk frihet i den bemärkelsen att var krona är en röst, dvs. att man med sin inkomst kan välja en produkt som passar sin ekonomi och livssituation bäst. Välstånd skapas när människor själva får göra sina val; vart man skall arbeta, vilken utbildning man skall ha, vart man skall bosätta sig etc.
I en socialistisk planekonomi finns ingen tillstymmelse till sådan frihet. Staten bestämmer vem som skall gifta sig med vem, hur barnen skall uppfostras, vart man skall bo samt vilken inkomst man skall ha. I planekonomier som finns och har funnits i socialistiska länder som Sovjet, Nazityskland, Kuba och Nordkorea, fungerar systemet som sådant att politiker bestämmer vad och hur mycket som skall produceras, ungefär som det fungerar inom svensk vård i dag. Man hamnar helt och hållet i politikernas våld, och utsätts för politiska pekpinnar.

Marknadsekonomin är således fri och skapar välstånd, men problemet är att marknadsekonomi och kapitalism inte automatiskt leder till politisk frihet. Kina har i dag infört marknadsekonomiska reformer, utan att det socialistiska förtrycket har minskat. I Pinochets Chile infördes också marknadsekonomiska reformer, men frihet för folket innebar det inte. Diktaturen bestod.

Kan då planekonomi samexistera med borgerliga grundläggande principer kring demokrati och mänskliga fri- och rättigheter? Svaret på denna fråga är nej. Med politisk frihet kommer krav på att staten skall minska sitt förtryck även på det ekonomiska området. Det är därför som föräldrar i Sverige själva vill bestämma över sin familjs ekonomi, sina barns skolgång och utveckling samt själva kunna avgöra beslut i livets alla skeden utan politisk styrning och kontroll.
Marknadsekonomi är den ekonomi som kan existera hand i hand med politisk frihet, medan planekonomin enbart kan existera i diktaturer.

Marknadsekonomiska reformer är på så vis att föredra framför politiska detaljregleringar. Ekonomiskt förtryck leder till politiskt förtryck, medan politisk frihet leder till ekonomisk frihet.

Persson agerade svagt

Leila Freivlads gick på bio och Göran Persson fortsatte fira jul på Harpsund. Samtidigt miste hundratals svenska jullovsfirande skolbarn livet i Thailand. Enligt TV4 kommer hård kritik riktas mot regeringens agerande i katastrofkommissionens slutrapport (se här och här).

Persson vidtog inga som helst åtgärder efter det inträffade i Asien, trots att han tidigt fick information om att det hade hänt något i Asien och själv följde nyheterna på TV. Ett par telefonsamtal fördes också med statssekreteraren Lars Danielsson, och därefter med pressekreteraren Anna Helsen, då om biståndsministern Carin Jämtins TV-framträdanden. Senare på dagen förde han ytterligare något samtal med Danielsson, men såg inte mer på nyheterna.

Först 30 timmar senare stövlade Persson in på arbetsplatsen Rosenbad. Då skyllde han från sig att UD hade schabblat med fax från Thailand, trots att nyhetsredaktioner världen över hade rapporterat om händelsen dygnet runt. Svenska folket visste på så vis mer än vad regeringen tycktes veta.

Problemet ligger i att Persson har samlat all makt kring sin egen person. Ingen reagerade självständigt, utan alla väntade på "ledaren". Det var Persson själv som tog över när han kom till Rosenbad. Freivalds skickades till Thailand och reste i första klass samt bodde på lyxhotell, på svenska skattebetalarnas bekostnad, för att resa runt och försöka mildra svenskarnas kritik gentemot regeringen Persson.

Redan under den borgerliga regeringen, då Bildt var statsminister, ville man bilda en katastrofinstans i statsrådsberedningen efter Estoniakatastrofen. Problemet med socialdemokraterna och Persson är att de inte delar makt varför en sådan instans ej har bildats. Det behövs en konstitutionell förändring för att i grunden motverka politiskt maktmissbruk. Det enda botemedlet i dag tycks vara ett regeringsskifte.

Särbehandling är ingen lösning

En politisk majoritet inom diskrimineringskommittén kommer inom kort att föreslå positiv särbehandling på grund av etnisk tillhörighet. I dag fungerar det som så, att om en man eller kvinna med likvärdiga meriter söker ett arbete kan arbetsgivaren anställa person av kön som är underrepresenterat. Denna lagstiftning var tänkt att ta bort könsdiskrimineringen, dvs. att människor blir nekade arbete pga. av sitt kön, mot att man skall anställa baserat på könstillhörighet och inte meriter. På samma vis skall man nu lagligen få anställa människor baserat på etnisitet.

Så ser den socialistiska logiken ut. I stället för att slå fast att det enbart är meriter som skall gälla, ser man till att förtryck består, men med andra förtecken vilket enbart ökar motsättningar. Problemet är mångbottnat.

Hemspråksundervisningen är ett problem. När människor invandrar till Sverige hamnar man enligt rådande migrationspolitik i områden där det redan bor stora grupper tillhörande sin egen etnisitet. Barn växer upp där man hör sitt eget språk i hemmet och ute i samhället, utan att komma i kontakt med svenskan. I skolan borde man därför se det som sin uppgift att lära ut svenska och om hur det svenska samhället fungerar. Att enbart fokusera på det ursprungliga hemlandet skapar ett utanförskap. För att fungera i det nya hemlandet måste man förstå det svenska språket, svensk kultur och svenska traditioner.

Det andra stora problemet är att vi inte kan jämföra undervisning. I dag är t.ex. en tredjedel av alla läkare i Sverige av utländsk härkomst, främst från Polen och Baltikum. Detta eftersom deras utbildningar är snarlika de svenska. Det är slöseri att läkare från Iran eller Irak kör taxi eller gör kebab när vi uppenbarligen har ett behov av läkare i landet. Skulle vi kunna jämföra utbildningar och eventuellt bygga på det som saknas genom svensk högskola så skulle problemen bli lätthanterliga. Detta sker inte. Utanförskap inom etniska grupper i Sverige skapas redan från början genom felaktigheter i systemet. En lag om positiv diskriminering baserat på etnisk tillhörighet kommer inte att hjälpa de invandrade familjer som redan bor i Sverige, utan snarare öka rekryteringen av högutbildade personer inom Europa. Särbehandling är därför inte lösningen.

Condi for president

Det sker inte ofta men i dag hade Aftonbladet en bra artikel rörande en av de mest intressanta utvecklingar som sker i världen i dag, nämligen striden mellan två "järnladies"; Condoleezza Rice och Hillary Clinton.

Min personliga favorit är givetvis Condoleezza Rice. Under sin tid som efterträdare till Colin Powell, som amerikansk utrikesminister, har hon fått mycket gjort. Det gäller inte minst de framgångsrika samtalen med Nordkorea, där hon lyckades få Kina, Sydkorea, Japan och Ryssland att ställa upp med förnödenheter och ekonomiskt bistånd, samtidigt som Nordkorea lovade avveckla sina kärnvapenprogram.

Utvecklingen i Mellanöstern har också gått väl, där hon senast i går bröt ny mark i samtalen mellan Palestina och Israel så att en fredlig lösning nu äntligen tycks vara inom räckhåll. Hon har också gjort sig populär på hemmaplan i USA, där 56 procent av befolkningen tycker att hon är en bra politiker samtidigt som 70 procent vill se en kvinnlig president.


Läs mera om Condoleezza Rice här.

USA segrade

USA behåller det yttersta ansvaret över Internet. Detta innebär att yttrande- och informationsfriheten är tryggad i minst fem år till.

FN konferensen WSIS, World summit on the information society, inleddes i Tunis under dagen. Diskussionen har varit hetsig kring hur Internet skall manövreras. DN förvränger dock saken.

"Kampen har stått mellan USA och en rad multinationella it-företag på ena sidan, och EU och en rad utvecklingsländer på den andra."

Utvecklingsländerna som nämns "råkar" vara världens värsta i dag existerande diktaturer. Kina och Iran lägger gladeligen vantarna på Internet, så att ländernas medborgare inte kan läsa regimkritiska texter. En utveckling EU alltså står bakom. Som tur är finns det europeiska stater som går emot Bryssel, som tycker att yttrandefriheten är viktig. Därför segrade i dag USA och yttrandefriheten.

Rebellerna

I går kväll visade TV 2 en intressant dokumentärfilm om den mest extrema delen av 60-talets vänstervåg i Sverige; den s.k. Rebellrörelsen. Filmen går i repris i TV 2 torsdag 17 nov kl 16.20 och lördag 19 nov 2005 kl 11.45.

Filmen lyfte fram det som förträngts av vänstern. 1968 organiserade sig vänsteraktivister och gjorde resor till Kina för att studera hur man gjorde där. Mao ansågs ha lösningen på välfärdssamhällets problem. Lösningen var revolution. Trots att man då inte kände till alla de miljoner människor som mördats i de socialistiska systemen, så började Rebellrörelsen bete sig i samma anda på hemmaplan. Man infiltrerade NFL och andra organisationer som var motståndare till Vietnamkriget, liksom man infiltrerade vänsterrörelser i stort. Själva kärnan inom Rebellerna organiserade sig i celler, där ingen kände till vad den andra gjorde. Det var enbart ledaren och dennes närmaste som kände till vilka som var medlemmar. Så började förtrycket och hjärntvätten.

En "idrottsansvarig" utsågs. Denne reste runt för att ha militärövningar med cellerna. Inför revolutionen skulle alla vara redo. Medlemmarnas lägenheter övertogs av ledningen. Deras ägodelar kastades ut. Det räckte med Maos lilla röda. Allt annat var "borgerliga tendenser och avvikelser". De medlemmar som var föräldrar, blev av med sina barn. Det var viktigt att alla skulle följa "rätt lära". Barnen skulle skyddas från föräldrarnas inflytande. Man skulle också göra självkritik varje dag efter marxistiskt mönster, vilket innebar att man skulle kritisera sig själv och egna borgerliga avvikelser. Med detta menades att man skulle erkänna och blotta sina svaga sidor inför sina kamrater. Längtade man efter någon eller något, så fick man erkänna det och utsättas för kritik av övriga medlemmar. Enbart revolutionen skulle stå i fokus.

Sedan började utrensningarna. Bara "äkta" revolutionärer skulle bli kvar. Par uppmanades att speja på, och göra revolution gentemot varandra. Det sågs som något positivt om man lyckades splittra relationer människor emellan. Det visade på den starka tron på revolutionen. Det gick såpass långt att man inte drog sig från att döda medlemmar om de ansågs vara borgerliga, vilket var nära att ske vid ett tillfälle, om inte polis råkat passera precis då en "borgerlig avvikare" skulle avrättas, men det ryktades från andra celler, att det hade hänt ruskiga saker, som den aktivitet som splittrade och tog kål på organisationen.

Det som fick rörelsen att splittras till slut, var det massmöte som arrangerades för att ransaka medlemmar i ledningen som hade anklagats vara borgerliga. Under slag, sparkar och hot tvingades de till avbön. Man sade att de hade "onda ögon" och de fick inte titta på andra medlemmar. Till slut urartade mötet, med att någon skrek; "Den som har onda ögon är Mao!" varpå denne med kniv stack ut ögonen på en Mao-affisch. Därefter tog föräldrar tillbaka sina barn, tumult utbröt och rörelsen gick i graven.

Dokumentären visade på så vis tydligt upp socialismens människofientlighet. Vad som händer när en farlig ideologi tar över människors liv. En uppmaning riktas därför till er som inte såg dokumentären att se den, och för den som vill fördjupa sig i den svenska vänsterns historia rekomenderas varmt Mats Johanssons bok; "De svarta åren - minnen från andra sidan".

Frihetsfest i kväll

I kväll är det exakt 16 år sedan Berlinmuren föll och Europa blev fritt från socialistiskt förtryck när diktaturerna föll. En kväll värd att fira till minne av alla dem som lyckades fly från öst till väst och till dem som avrättades i försöken att fly över muren, liksom att fira miljoner människors frihet.

9 november 1989 markerar på så vis förtryckets slut och det nya Europas födelse. Skall man ge Lenin rätt i något, så är det hans ord; "Det som kommer gå under i kampen, är antingen Sovjetkommunismen eller västkapitalismen".

Frige Åke Green!

Efter att ha lyssnat på rättegångens första del står det klart att Åke Green står inför rätta pga. sin tro, inte för att ha hotat homosexuella. Svenskt rättsväsende skall inte tycka; den skall dömma, utan tvivel, efter rättslig grund.

Det som Åke Green har sagt i sin predikan är att han ser den homosexuella "livsstilen" som en "cancersvulst på samhällskroppen". Om man inte delar Åke Greens syn, är det skäl nog att ge honom fängelse? Green har inte begått något brott. Om detta är skäl nog att sätta en präst i fängelse, skulle socialister och radikalfeminister få problem, med tanke på att många av dem i skarpa ordalag mordhotat borgerliga. Jag har själv råkat ut för detta, när de röda skalderat; "Vänta bara tills dess revolutionen kommer!" och "Du skall ha nackskott!"

Hade Green varit lika hård i sin predikan hade det varit straffbart. Det som nu pågår i HD är inget annat än en politisk manifestation, speciellt med tanke på att Riksåklagaren yrkar på ett års fängelsestraff. Blir Green dömd, ryker yttrandefriheten. Det är vår demokratiska rättighet att få säga och tycka vad vi vill. Det är först när hoten övergår till att vilja människor illa eller att uppvigla människor till att göra människor illa som vi kan börja prata om hets och hot mot en enskild individ eller grupp.

Prästernas motstånd till det som just nu pågår inom kyrkan ökar, och det med rätta. Eva Hamberg säger att;

"Jag kan helt enkelt inte se att jag har auktoritet från Gud att väsigna homosexuella. Både i Gamla testamentet och Nya testamentet fördöms homosexuella relationer och det är det som får vara mitt rättesnöre. Man kan bara försöka tolka Guds vilja från Bibeln, inte rösta om den."

Kristendomen växer i Sverige och de ökade konfrontationerna mellan den traditionella kyrkan och den kristna vänstern växer lika fullt. För 20 år sedan var kristendomen i stort död inom det kulturella livet och politiken. I dag är det bara vänsterpartiets och miljöpartiets ledande frontfigurer som inte kallar sig för kristna. Inom populärkulturen gör flertalet kända ansikten en poäng av sin kristna tro, liksom en tredjedel av Svenska Akademiens ledamöter är katoliker. Svenska Dagbladet och Aftonbladet genomsyras också av kristna ideal, och framför allt den sistnämnda då den politiska chefredaktören Helle Klein är kristen och kulturchefen Håkan Jaensson katolik.

Men det är inom vänsterpolitiken som den kristna vänstern fått stort genomslag, vilket inte ens överträffas av den kristna högern i USA. Göran Persson, Pär Nuder och Mats Svegfors gör samtliga anspråk på att hämta legitimitet från Gud. Socialdemokraternas största interna nätverk är sedan en tid tillbaka den kristna Broderskapsrörelsen, liksom nordens största, och tillika socialdemokratiska tidning, Aftonbladet tillhör den kristna vänsterns oppinionsbildare. På så vis har kyrkan blivit vänster och sedan länge upphört att vara en folkkyrka, speciellt sedan ärkebiskopen K G Hammar uttalat sig i favör för högskattesamhället, fört kyrkan i en Israelfientlig riktning, och nu senast drivit på för en politisering av kyrkan genom att välsigna homosexuella.

Det vi ser i HD i dag är ingenting annat än den politiska och kristna vänsterns strypgrepp på den traditionella kyrkan. Fälls Åke Green kommer vi förhoppningsvis att få se en splittring mellan folkliga representanter och socialdemokraternas knähundar. Frias han kan vi hoppas på att demokratiska rättigheter fortsätter att gälla och att den kristna vänsterns inflytande kvävs.

Captus

I dag skriver jag för tankesmedjan Captus angående liberalismens och konservatismens förhållande till varandra.

"Debatten liberalism kontra konservatism fortsätter. Christian Swedberg diskuterar relationen de bägge ideologierna emellan och föreslår att liberaler gör gemensam sak med de konservativa, mot socialismen."

Se hela artikeln här.

Vilken härva...

Nu har rättegångarna mot Systembolaget börjat. Är alla butikschefer inom Systembolaget Socialdemokrater? Ursäkterna börjar kännas igen. Bosse Ringholm, f.d. finansminister, nu idrottsminister och vice statsminister, påstår att han inte hade en aning om vad som pågick i Enskedes fotbollsklubb, när han satt som ordförande. På samma sätt agerar nu butikscheferna involverade i systembolagshärvan.

Stig Davidsson är den VD som skall ha betalat ut pengar och checkar till butikscheferna. Tre av dessa har i mod och ära erkänt. Övriga fega krakar skyller på att man inte haft en aning om vem denna Stig är, men varit glada över att ha fått extra tusenlappar in på sitt konto. Andra uttrycker sig i mera förskräckta termer; "Vem är Stig? Hur hade han tillgång till mitt kontonummer?!"

Sedan har vi kategorin för de mest sorgliga. De påstår att de har fått betalt för personliga tjänster, för att ha försett Stig med hjortron, kött, svamp och bär. En socialdemokrat påstår sig ha trott att pengarna kom in för att stödja hans personvalskampanj.

Kan man vara så blåögd? Tre personer har erkänt. Man har hittat listor med tydliga poängsystem och mutor. Tror verkligen dessa människor att folk tror på deras vansinniga lögner? Att landets största korruptionsskandal skulle ha gått dem obemärkt förbi och enbart ha berört tre personer och en VD?

Bortförklaringarna från högt uppsatta inom statlig regi ter sig alltmera löjeväckande, oavsett om de kommer från Mona Sahlin, Jens Orback, Bosse Ringholm, Systembolagets chefer, eller Apoteket. Ministrar vet givetvis vad de gör (så länge de inte blir ertappade), liksom Systembolagets chefer varit fullt medvetna om vad som skett, precis som Apoteket medvetet fört ur socialdemokraternas partipropaganda från sina butiker.

Partistaten måste avskaffas, politiska utnämningar kontrolleras, samt statliga företag och monopol givas tillbaka till folket. Då kommer vi att få företrädare för Sverige värda namnet, i stället för dessa fån vi tvingas dras med i dag.

Paris visar Europas öppna sår

Det är ett märkligt debattklimat vi har i Sverige. Så fort förorter brinner kommer hurrarop för "det folkliga upproret” och att vi skall tycka synd om upprorsmakarna; ”de fattigas kamp mot de rika”. Lite bränder, graffiti på väggarna och maskerade ungdomar tycks få hela det svenska etablissemanget att vakna i sin ”tycka-synd-om-iver” och ställa sig på våldsverkarnas sida. Natalia Kazmierska slår huvudet på spiken i sin krönika.

Det ”folkliga upproret” består av unga, fjuniga tonårsgrabbar, av vilka många inte är äldre än 11 år. Frågan man får ställa sig är; vart är kvinnorna? Det rapporteras inte om våldtäkterna, om de kvinnor som tvingats uppsöka vård efter att ha blivit utsatta för våldsdåd, eller tvingats fly ut ur bussar som satts i brand. Om de kvinnor som inte vågar sig ut på kvällarna; som tvingas ta hand om barn och familj, medan söner, fäder och äkta män driver omkring och lemlästar, förstör och plundrar. I dag krävde kravallerna också det första dödsoffret. En man, 61 år gammal.

Det är inte en hel invandrad befolkning som står och kastar gatsten och skjuter skarpt på polis. Det är ett gäng ligister, likt dem som förvandlade Avenyn i Göteborg till ett brinnande inferno. Människor som saknar all respekt för människor och demokrati. Det är invandrarna i Paris förorter som får sin egendom förstörd, som får se sina arbetsplatser gå upp i rök. Allt för att två ungdomar dog när de försökte gömma sig undan polis.

Integrationspolitiken är grundbulten i problematiken. Europa har varit slapphänt i denna fråga. Man har tagit emot en stor andel immigranter för att visa välvilja, men man har byggt upp förorter utan att erbjuda arbetstillfällen. Arbete är den bästa integrationen. Att låta barn gå på skolor och inte lära sig det nya hemlandets språk, utan att undervisning sker på hemspråk förstör integrationsmöjligheterna. Kan man inte prata franska när man är boende i Frankrike, får man heller inget arbete. Får man inget arbete, hamnar man i utanförskap. Hamnar man i utanförskap blir man ett lätt byte för extrema rörelser och våldverkare. Rosengård, förort till Malmö, är ett bevis på samma sak. Ambulans eller brandkår vågar sig inte in utan polisiärt beskydd. Inte ens enskilda polisstyrkor vågar sig in i Rosengård, utan man väntar hellre på förstärkning. Så ser det ut i Europas förorter. Ungdomsgängen dominerar gatubilden, och samhället utanför förorterna har blivit en fiende. Därför attackeras polis i Frankrike. Polisen har blivit en inkräktare i stället för beskyddare. Därmed är det inte rätt att hylla dem som våldför sig på samhället. Börjar man inte ta tag i de grundläggande problemen, utan hellre hyllar förortens tonårsgrabbars våldsaktioner mot samhället, kommer vi snart att se liknande händelser i Sverige. Tyvärr kommer en sådan utveckling bara föra med sig hat. Precis som de boende i Paris förorter motsätter sig våldet, så sätter sig det övriga samhället också till motvärn. Den som kommer att gynnas av utvecklingen i Frankrike om ingenting sker är Le Pen, precis som Sverigedemokraterna gynnats av situationen i Malmö.

Att låta ungdomsgängen dominera gatubilden, lämna förorterna vind för våg och inte våga ställa krav skapar klyftor. Klyftor som kan resultera i att medborgare ställs mot varandra och ger demokratifientliga krafter vind i seglen. Ett sådant samhälle vill vi inte ha, och därför måste hyllningar av våldsmän upphöra omedelbart.

Kritik mot myndighet

Kajsa Samuelsson från Mark kräver att Djurskyddsmyndigheten läggs ned. Detta sedan myndigheten infiltrerats av djurrättsaktivister. Flera medlemmar inom LRF håller med i hennes kritik och kräver nu att alla de miljoner som Djurskyddsmyndigheten rör sig med överförs till Jordbruksverket där kompetensen finns.

Man anser det vara kränkande att attentatsmän, som attackerat och utfört rena terrordåd mot bönder får en framträdande roll inom myndigheter. Då Djurskyddsmyndigheten anställde en "hönsexpert" från Djurens rätt, var måttet rågat för bönderna i Mark. Ett hån mot alla bönder som lidit svårt sedan man fått sina gårdar och hemman attackerade av aktivister.

Det är ett fullt rimligt krav att ställa från böndernas sida. Extremister och våldsverkare skall inte gynnas av svenska staten. De skall sitta där de hör hemma; bakom lås och bom. Sveriges bönder skall ha samma rättigheter som andra. Man måste få ha sin näring i fred, utan att riskera att få egendom förstörd eller utsättas för mordförsök.

Får inte Djurskyddsmyndigheten stopp på infiltrationen är det därför bra om den läggs ned och Jordbruksverket får ta hand om jordbruksfrågor i stället, där kompetens redan finns.

Lika inför lagen?

Vad händer om en person betalar ut svarta löner i en idrottsförening? Percy Nilsson, ordförande för Malmö Redhawks, vet detta. Tingsrätten gav honom ett års fängelse när han försökte skylla på "oförstånd"; att han "förlitat sig på andra". Tingsrätten menade att han borde ha känt till att han hade ett långtgående ansvar, liksom att det är en skyldighet att som ordförande känna till vilka lagar och regler som gäller. På liknande vis förlorar småföretag ofta i strider mot skattemyndigheten.

Men det finns undantag; "solskenshistorien" rörande Enskede IK. Under sin tid som finansminister satt Bosse Ringholm som ordförande för klubben Enskede IK. Under denna period betalades löner ut svart i form av reseersättningar. Bosse Ringholm uttryckte först sin bestörtning över angreppen mot hans person som ett "krigsangrepp mot hela idrottsrörelsen". Sedan försvarade han sig med att han "förlitat sig på andra" och att han agerat i "oförstånd". Menar han på fullt allvar att han, i rollen som finansminister och nu vice statsminister, inte känner till vilka lagar som gäller?

Percy, en man av folket, fick ett års fängelse för sina lagöverträdelser. Kommer rättvisan att giva en ledande socialdemokrat fängelse? Nej, ty den nya överheten står över lagen. Socialdemokraterna har slagits med näbbar och klor för att avskaffa adeln och dess privilegier. Socialdemokraterna har själva tagit sig an den rollen. Det märks inte minst på hur Ringolm försvarar sig själv. Han gör det nämligen talandes i tredje person; "Finansministern satt inte och granskade varje reseräkning, och det kan man i efterhand säga att det borde han kanske ha gjort."

Så ter det sig att de revolutionära blivit adel och står över lagen, medan de som bespottas av de röda för att vara överhet, i själva verket är rebeller.

Cynisk socialism

"Ett svenskt liv är 500 gånger mer värt än ett pakistanskt" är huvurubriken på Aftonbladets hemsida. Det som menas med detta är att svenska folket skänkte över 500 miljoner kronor till de svenska familjer som dog i tsunamin, men skänkt 1,2 miljoner till jordbävningskatastrofen i Pakistan. Skulle detta vara rasism? Artikeln avslutas med ett sarkastiskt; "Första meningen i den här artikeln var en underdrift. Insamlingen till tsunamins offer gav sammanlagt över en miljard kronor. I så fall är ett svenskt liv värt tusen gånger mer än ett pakistanskt."

Thailand och framför allt Phuket, är ett populärt resemål för svenska turister där många har kontakt med de thailändare som lever och verkar i området. De pengar som svenska folket skänkte till offren i tsunamin gick inte enbart till splittrade svenska familjer, utan även till återuppbyggnation liksom till thailändska offer. Detta går Peter Kadhammar fullständigt förbi. Han är mera intresserad av att försöka visa på att vi är rasistiska som inte skänker mera pengar.

Är det rasistiskt att det blir mera påtagligt när våra barns skolkamrater inte kommer tillbaka efter ett vinterlov? När grannar saknas? Kan det vara som så att svenska folket solidariskt ställde sig upp för sina grannar när inte regeringen gjorde det? Kan det vara så att man ville hjälpa dem som tog hand om våra medborgare i nöd, som förlorat familjemedlemmar?

Inte i Kadhammars värld. Det måste vara ett bevis på rasism och ojämlikhet...

Gotlands sak är vår

Protesterna mot statens tänkta strypning av trafiken till Gotland ökar nu även på fastlandet. Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva, liksom moderaternas Mikael Odenberg hör till dem som kritiserar socialdemokraternas ångvältspolitik (se här och här).

Man kan tycka att det skall vara en självklarhet att en regering företräder folket och försöker se till folkets intressen. Tyvärr har vi en regering som hellre ser till sina egna intressen och lämnar det svenska folket vind för våg. Försvinner färjetrafiken till Gotland dör samhället ut. Staten utlokaliserade nyligen myndigheter och övriga statliga arbeten ut i landet, bl.a. till Visby. Här ser vi åter ett bevis på hur "väl" socialdemokraterna sköter Sveriges finanser.

Färjetrafiken är Gotlands nervsystem och blodomlopp. Försvinner den drabbas näringslivet hårt. Hur tänker socialdemokratin lösa detta? Med plusjobb i Nynäshamn?

En sak står i alla fall klar. Av "folkhemmet" finns det bara ett par plankor kvar..

Sätt stopp för Sovjet!

EU håller på att axla den roll som Sovjetunionen förr hade. Man skall släppa sitt vapenembargo till Kina samtidigt som Frankrike har gemensamma militära övningar med kineserna utanför Taiwans kustområde.

Nu har man tagit ytterligare ett steg. Man vill att USA skall släppa internet. Anledningen säger man är att hjälpa tredje världen. Där har man inte internet och man anser att risken är stor att tredje världen skall utveckla ett eget internet, vilket kan skapa kaos. Varför skulle tredje världen utveckla ett eget internet? Borde man inte först satsa på att gräva ned kabel och köpa in datorer innan en sådan utveckling blir möjlig? Och när vi väl står där; vad är det som hindrar tredje världen från att koppla upp sig mot det internet som redan existerar?

EU:s lösning är, hör och häpna, att FN skall ta över. En organisation som styrs av diktaturer och som är djupt korrumperad skall ta över nätet? För den som inte tror att detta kommer att inkräkta på informationsfriheten kan jag nämna att EU nu sällar sig till en "vacker skara" länder; Kina, Kuba, Iran, Nordkorea, m.fl. kräver samma sak. Är dessa länder kända för att värna tredje världen och yttrandefrihet?

EU lägger allt större vikt vid att agera motpol till USA (och vilken motpol sedan). Nu är det dags att vakna och stå upp för friheten! Den konstitution som EU presenterade var djupt socialistisk och ett startskott till att EU skulle bli en federal välfärdsstat. Nu är det dags att säga nej till det växande tyranniet!

En dag värd att fira

Järnladyn Margaret Thatcher fyller 80 år. Thatcher är utan tvekan en av de mest inflytelserika europeiska politikerna efter kriget som fortfarande har inflytande över storpolitiken i England och i Europa.

Thatchers reformation av England står ännu i bjärt kontrast till övriga Europa. England är ett exempel på ett välfärdssamhälle som fungerar; där man har stark tillväxt, låga skatter och låg arbetslöshet. Angela Merkel som nyss tillträdde som förbundskansler i Tyskland har Thatcher som förebild och det är bl.a. därför som så många satt sitt hopp till den tyska "Järnmädchen". Frågan är dock om Merkel kan lyckas lika bra i Tyskland när hon tvingas till att samregera med betongsossar. Lyckas hon kommer två starka konservativa kvinnor få ett stort inflytande över europeisk politik fram över. Kanske är det därför som feministerna med hat föraktar Thatcher och Merkel? Läs mera om Thatcher här.

När det gäller feminister finns det i dag ytterligare en orsak till att fira. Den omdiskuterade och hårt kritiserade Tiina Rosenberg lämnar politiken. För en demokrativän känns det oerhört bra att en person som Tiina, som anser att "goda moderater är döda moderater" och att "kvinnor som delar säng med män är könsförrädare" etc. tvingas bort från den politiska scenen. Nog för att man skall få säga och tycka vad man vill, men fascistoida politiker har Europa haft nog av.

Missa inte den nystartade bloggen Antifeministiskt Initiativ.

Nya "lönelyft"

Så var det dags igen. Roffarna höjer sina egna löner. Lönerna för våra riksdagsmän höjs med 3,45 procent, från 46.400 till 48.000 kronor.

För regeringens företrädare har det gått ännu bättre. 1 juli i år fick Göran Persson 5 000 kronor mer i fickan. Regeringens ministrar fick en lönehöjning på 4 000 kronor. Statsministern har i dag en månadslön 116 000 kronor, och ministrarna en lön på 93 000 kronor i månaden. Det är dessa politiker som krävt att H.M. Konungen skall redovisa varenda krona hovet spenderar offentligt. Är det inte dags att även dessa politiker, som tydligen måste ha ständigt höjda löner för att klara sig, också redovisar vad de använder våra pengar till?

2002 hade en riksdagsledamot 40 000 i månaden. Det är ingen dålig löneutveckling! Dessa lönehöjningar får vi skattebetalare betala. Tänk om vi medborgare hade samma möjligheter likt dessa politiker som tar av våra löner för att sko sig själva. Inte undra på att Pär Nuder tror att det går bra för Sverige. Hans egen lön kan han knappast klaga på!

Merkel ny förbundskansler

Det blir Angela Merkel som tar över efter Schröder. Efter en rad valnederlag utlyste Schröder nyval i hopp om att få ett bredare folkligt stöd för de refomer som ansågs nödvändiga av socialdemokraterna för att skapa arbeten och få bukt med Tysklands dalande ekonomi. Socialdemokraterna hämtade hem något i slutspurten, men CDU/CSU blev största parti.

Gerhard Schröder träder därmed tillbaka, men socialdemokraterna får i gengäld två departement mer än de borgerliga i den storkoalition som nu bildas. Merkel lyckades locka väljare på ett liknande valprogram som den borgerliga alliansen i Sverige har, dvs. sänkta skatter för låginkomsttagare och lättnader för företagandet.

Dessutom blir det spännande att se vad som händer i EU med Merkel vid rodret. Merkel tillhör den yngre generation som vill att EU skall ha mindre makt och hon ställer sig också negativ till ett turkiskt medlemskap.

Om Merkel lyckas att reformera Tyskland, få fart på ekonomin och föra en frän ton i Bryssel så kan Merkel bli en stjärna inom europeisk politik. Hon har tidigare jämförts med Margaret Thatcher. Klarar Merkel av att fylla Thatchers skor blir hon odödlig inom politiken.

"Svensk ekonomi är god"

Socialdemokraterna har lyft fram en synvilla om ett Sverige vars ekonomi är god. Samtidigt ökar antalet människor som undviker att gå till tandläkaren av ekonomiska skäl. Enligt färsk statistik som folkhälsoinstitutet presenterade på DN debatt i dag är det varannan låginkomsttagare som inte har råd att gå till tandläkaren. Bland människor med god inkomst ökar resorna till Polen och andra öststater för att tillgå billig tandläkarvård.

Bara i år har andelen människor som tackar nej till tandläkaren av ekonomiska skäl ökat med 30 procent, och det är främst unga som drabbas vilket tyder på att Sverige i framtiden kommer få en utbredd munhygienisk ohälsa.

De borgerliga anklagades i den senaste partiledardebatten för att vilja införa ett USA i Sverige. Själv tycks Göran Persson vara fullt nöjd med att Sverige redan är på väg att bli Vitryssland.

Junilistan ställer upp 2006

Dagens största nyhet är att Junilistan ställer upp i valet nästa år. På detta vis blir valet oerhört dramatiskt. Vi kommer inte bara ha en enig borgerlig Allians, som står mot en splittrad grön-röd röra, utan vi kommer också ha två nya partier som kan splittra upp och förnya blockpolitiken. Med Feministiskt Initiativ blir det dock inte så mycket nytt. Rabiata, lesbiska feminister som skall störta vårat samhälle och krossa det manliga könet, är inget annat än en extrem blandning av KPML(r), Vänsterpartiet och ROKS.

Junilistan däremot är ett seriöst alternativ. Junilistan gjorde också klart vilka de inte tänker samarbeta med vid ett eventuellt inträde i riksdagen i TV4-nyheterna 22:00 i kväll. De jobb- och marknadsfientliga krafterna inom Vänsterpartiet och Miljöpartiet tänker man inte samarbeta med. Socialdemokraterna och de borgerliga är dock tänkbara.

Vad kan Junilistan göra för Sverige? I de förslag som Junilistan hade så var det inte mycket nytt. Den ekonomiska politiken påminner mycket om den politik som Alliansen nyligen presenterat. Att minska antalet riksdagsmän, förankra makten lokalt och utöka medborgarnas inflytande över makten återfinns inom alla borgerliga partier. Kanske starkast inom centern.

Det som varit en frisk fläkt för Junilistan har varit deras EU-motstånd. Junilistan är för EU, men mot en EU-stat. Samtliga borgerliga partier, utom Fp, för redan en sådan politik. Junilistans vann stort stöd bland det svenska folket för deras motstånd till den europeiska konstitutionen, men den är redan död och EU kommer inte vara en viktig fråga inför 2006.

Även om Junilistan kan vara ett intressant parti, så blir det inte mer än ett politiskt parti som är en blandning av modern borgerlighet och den gamla centern, dvs. ett borgerligt parti som kan tänka sig att samarbeta med socialdemokraterna.

Junilistan är därför inget annat än ett argument för borgerliga väljare och ett bevis för Alliansen att man måste ställa sig än mera sammanslutna och trogna varandra för att kunna reformera Sverige.

(S)kygglappar för terrorn i Sverige

Thomas Bodström har skygglappar för den terror som växer i Sverige. De tungt kriminella ligorna har sjufaldigats, från 6 till 46, 1995 till 2005. Skulle denna kriminalitet fortsätta växa skulle vi vara upp i 322 ligor 2015.

För landets ledning inom polisväsendet och för Thomas Bodström är detta ingen nyhet. Rapporter presenteras årligen för att belysa det växande problemet. Ändå görs ingenting. Från polisens sida har det hänt ytterst lite.

Omorganisationer, förändringsarbete och budgetarbete tar kraft från brottsbekämpningen, dvs. att den rådande politiken minskar polisens resurser till att bekämpa kriminalitet. Detta är beklämmande. I samband med att Bosse Ringholm klampade i klaveret ordentligt då han glömde stänga av sin mobiltelefon för TV4-nyheterna, presenterades en verklighet ifrån polisen som borde vara alarmerande. Sverige har en bra poliskår, men problemet är att nyutexaminerade poliser ofta tappar sugen pga. de restriktioner och de brister som finns inom organisationen. Fyra av tio poliser står för allt arbete som klaras upp. Resterande hamnar bakom skrivbord med pappersarbete eller fyller andra platser inom den polisiära hierarkin där man gör allt annat än det man skall göra, dvs. att bekämpa brott.

Samtidigt har vi en syn i Sverige som säger att polisen inte skall få ta till hårdhandskarna. Detta har man gjort i Danmark med gott resultat. I Sverige står man och svajar. Rikspolischefen Therese Mattsson är "både för och emot" den danska modellen. Borde inte uppgiften vara att lösa brott, och inte att tillfredställa regeringens milda syn på kriminalitet?

Bodström är den person som är ytterst ansvarig, och de medel han vill ge polisen är bl.a. buggning, rätt att uppträda under fingerad identitet och ökad tillgång till tele- och datauppgifter. Dock har vänstern sagt nej, eftersom det "kränker den personliga integriteten". Den enda personliga integritet som kränks, är för den person som har kriminella uppsåt. Lars Ohly kanske gnäller över detta för att det är inom den kriminella rörelsen som han har sin väljarkår?

Även om Bodström vill få till förbättringar, så står inte den inhemska terrorismen i fokus. Mc-gängen Hells Angels och Bandidos, dess supportergrupper X-team, Red & White Crew, Red Devils eller kriminella nätverk som Brödraskapet Wolfpack, Fucked for Life, Original Gangsters etc. tycks passera Bodström obemärkt. Vid 24 tillfällen har Bodström uttalat sig om de inhemska kriminella nätverken. I 310 fall har han uttalat sig om terrorism. Samtidigt ökar otryggheten för allt flera svenskar. Byggföretagare skjuts till döds när de sover, krögare pressas på 120 000 i "årsavgift" för att inte få lokalen "utblåst", samtidigt som tidningar bombhotas och tvingas anlita vakter och personskydd för journalister om de belyser denna kriminalitet.

Exakt hur många medborgare som drabbats av denna brottslighet är svårt att avgöra då många väljer att inte gå till polisen i rädsla för att familjen eller att man personligen råkar illa ut.

Ta efter Danmark och ta till med hårdhandskarna mot denna terror!

Hurra för jämnställdhet

Sedan den första juli i år gäller lagen mot diskriminering. Taxibolagen erbjöd tidigare s.k. "tjejtaxa" för att tjejer inte skulle behöva ta sig hem själva och riskera bli överfallna. En säkerhetsåtgärd, alltså. Den nya lagen har gjort detta omöjligt. Samtidigt är det förbjudet för frisörer att ta ut olika priser för män och kvinnor. Det skall inte längre vara arbetstiden som avgör vilket pris man bör få, utan lagen skall ge ett "könsneutralt" pris, dvs. att det skall vara lika dyrt för män som för kvinnor att klippa sig.

De som utsätts för våldsbrott är i huvudsak män. Med ett avskaffande av tjejtaxa samtidigt som man med denna lag lägger hinder i vägen för andra privata intressen att underlätta för kvinnor, så kanske man hoppas att utjämna brottsstatistiken?

Nu tvingas även idrottsrörelsen i jämnställdhetens namn att ställa in sina tjejkvällar. Detta projekt påbörjades för att locka fler tjejer till idrotten. Lagen mot diskriminering motverkar således jämnställdheten inom idrottsrörelsen.

Väl spenderade skattepengar?

Har Fridolin blivit borgerlig?

På SvD:s brännpunkt har riksdagsmannen Gustav Fridolin (mp) fått en artikel publicerad som är mycket läsvärd. Fridolin har suttit en mandatperiod i riksdagen och anser nu att han har gjort nog. Nu skall han skaffa sig ett riktigt jobb!

Det är glädjande, men framför allt rörande, att få se en riksdagsman från den röd-gröna röran träda tillbaka på eget bevåg. För att kunna företräda folket, måste man vara av folket själv. Att arbeta, betala skatt, leva och verka ute bland folk är en nödvändighet för alla som vill göra karriär inom politiken. Förstår man inte människors livssituation hamnar man i dagens politikers skor där Göran Persson, Pär Nuder m.fl. gärna höjer skatter för medborgarna. Skatter som inte drabbar dem själva. Dagens socialdemokrati har efter alldeles för lång tid vid makten blivit den nya överheten som suger ut och skor sig på folkets inkomster.

Gustav Fridolins exempel borde därför flera ta efter. Politiker kan man bli på heltid i riksdagen när man har fyllt 40, dock helst 50, för att ha livserfarenhet i bagaget istället för makthunger. Politik bör ej ses som ett arbete, precis som Fridolin säger. Arbetar gör man för sig själv och sin familj för att få en inkomst. I riksdagen företräder man väljare. Det arbete man gör där skall inte vara för sitt partis eller för sin egen vinnings skull. Man skall företräda sina väljare, inte sin partibok.

Fridolins syn på maktdelning och demokrati kommer dock i gungning när han säger att;

"Jag tänker inte klaga på att det skrivs för många onödiga motioner, på att riksdagen har för lite makt eller på att det går för långsamt. Allt det är i och för sig intressant, men det är samtidigt småsaker."

Att riksdagen har för lite makt är ingen småsak. Regeringen skall ha minimal makt. I riksdagen sitter de personer som folket valt, de som skall representera medborgarna. Där skall makten ligga och ingen annanstans. Maktens språk har tyvärr även påverkat Fridolin, och det är också beklagansvärt att han hänvisar till Jan Myrdal som är en av de värsta socialister Sverige haft, som samarbetade med nazister och ansåg att staten borde ta hand om barnuppfostran, och inte föräldrarna själva.

Trots allt, även om fridolin tillhör motståndarsidan, så är detta beslut beundransvärt och jag hoppas att det tillkommer lagar och förordningar i Sverige som säger att politiker får sitta i riksdag och regering i max två mandatperioder för att minska maktbegäret och öka antalet livserfarna riksdagsmän.

Alliansen överens om försvaret

Centerpartiet har krävt breda blocköverskridande överenskommelser i försvarsfrågan, men sedan socialdemokraterna valt att helt göra upp med miljöpartiet och kommunisterna har de borgerliga stängts ute från överläggningarna. Den senaste tidens nedläggningar och nedragningar inom försvaret visar tydligt att försvarsfientliga kommunister och miljöpartister också fått ett utökat inflytande över säkerhetsfrågorna.

I en gemensam motion har alliansen kommit överens om en egen försvarspolitik för att rädda det som räddas kan av svenskt försvar. Göran Persson styr med dubbla budskap i denna frågan. Man låter samarbetspartierna skära ned, samtidigt som Persson vill utöka beställningen av stridsmateriell, bl.a. genom att bygga u-båtar och obemannade stridsflygplan.

De borgerliga vill satsa på försvaret. Även fortsättningsvis skall det vara män och frivilliga kvinnor som mönstrar. Kvinnor skall inte tvingas mönstra eftersom vi inte har ett behov av mera personal inom det militära.

Man skall satsa på utlandstjänst och de mönstrande som vill göra utlandstjänst skall få förtur till den militära utbildningen. Utlandstjänstgöring kommer också krävas av dem som ämnar bli reservofficerare för att få en erfaren och kunnig officerskår.

Alliansen satsar för framtiden. Den röd-gröna röran skär ned för att fylla hål i budgeten i hopp att behålla makten.

Bodström snurrar i svängdörren

Svikande opinionssiffror och ett borgerligt övertag i debatten har manat socialdemokraternas Pär Nuder till att lova stort i årets budget, från att tvinga arbetslösa hänga gardiner till att öka statens utgifter till dem som går hemma och inte arbetar. Nu börjar även Thomas Bodström att svaja. Förslaget från Bodström är att preskriptionstiden skall avskaffas. Detta innebär att Olof Palmes mördare kan gripas även efter 2011, om mördaren då fortfarande är vid liv, vill säga.

Det är ett välkommet beslut. DNA-teknik och andra moderna metoder gör att man kan binda kriminella vid deras brottsliga gärningar även om lång tid har gått. Helénmordets uppklarande är ett exempel, och den kriminaltekniska forskningen får bara bättre och skarpare redskap och metoder.

Socialdemokraterna överger därmed sin inställning till kriminella och närmar sig den borgerliga synen; att kriminella skall sitta inne och laglydiga, skötsamma medborgare som gör rätt för sig skall kunna gå utanför dörren, utan att riskera bli utsatt för brott.

Det är dock inte av ömkan med oss vanliga medborgare som socialdemokraterna nu vänder riktning. Romstadgan och den internationella domstolen i Haag säger att folkmord, brott mot mänskliga rättigheter och grova krigsförbrytelser inte skall kunna preskriberas, vilket är nästa punkt som Bodström kommer att föreslå att Sverige bör anpassa sig till inom kort. Därför faller det sig naturligt att om krigsförbrytare inte skall kunna gömma sig i Sverige för att man mördat och våldtagit utomlands, ska ingen heller kunna utföra motsvarande handlingar i Sverige och 25 år senare vara fri då brottet preskriberats.


Socialdemokraterna har tidigare starkt försvarat preskriptionstiden och även hävdat att man i Sverige inte skall kunna dömas retroaktivt. Nu skall denna orättvisa inställning äntligen överges. Preskriberade brott skall kunna öppnas och domar utfärdas. Nazijägarna från Wien har krävt att få svenska krigsförbrytare från andra världskriget utlämnade, men socialdemokraterna har alltid hävdat icke-retroaktivitet. Om Simon Wiesenthal bara fått leva lite till hade han fått se sin önskan gå i uppfyllelse.

Även Bosse Ringholm borde bli glad åt Bodströms förslag. Eftersom poliserna är ”så jävla slöa” och ”inte gör någonting”, enligt hans mening i TV4, så borde det glädja Ringholm att polisen nu får mera tid på sig att kunna klara upp brotten. Frågan är dock vilken reaktion han kan förvänta sig av sin kollega Thomas Bodström. Ringholms uttalanden rörande polismyndighetens arbete står i strid med konstitutionen, där det tydligt slås fast att ministrar ej får styra myndigheter. Hur lång är preskriptionstiden på ett sådant brott? Eller tänker Bodström döma Ringholm retroaktivt?

Det är inte bara en kritik mot den polisiära myndigheten som Ringholm avfyrar. Han ger även den socialdemokratiska politiken underkänt då man inte klarat av att ge polisen behövliga resurser för att kunna nå upp till idrottsminister Ringholms krav. Kanske är det rentav Ringholm vi har att tacka för att Bodström avskaffar preskriptionstiden och inför regressionsrätt i landets domstolar och polisiära myndigheter?

Klart är i alla fall att beslutet från Bodström är ett stycke svensk rättspolitisk historia. Varje medborgare som har blivit kränkt skall ha rätt att se rättvisa skipas. Det är ett välkommet steg åt höger Bodström nu tar i socialdemokratisk rättspolitik.

Nu blir det fler jobb!

Den borgerliga alliansens skattereform är en storsatsning för att få Sverige i arbete. I skattereformen ingår ett arbetsavdrag på 45 miljarder kronor, varav 37 miljarder ingår i det första av två steg.

I det första steget befrias människor som tjänar upp till 30 000 kronor om året från kommunal skatt. Vid inkomster från 30 000 till drygt 100 000 om året ska man delvis omfattas av avdraget, men också få ett avdrag på ytterligare en femtedel av inkomsten. En politik som kommer att gynna unga, låg- och medelinkomsttagare.
Marginalskatterna för inkomster mellan 120 000 och 300 000 sjunker därmed med cirka 3 procentenheter.

I det andra steget skall arbetsavdraget höjas till 36 000 kronor om året. Utöver ytterligare ett avdrag på 20 procent kommer det också till ett avdrag på 3 procent av en inkomst mellan 100 000 och 200 000 kronor. För förskollärare innebär detta en ökad inkomst på 900 kronor i månaden, för en sjuksköterska 1 000 kronor i månaden och 1 100 kronor för en metallarbetare.

Andra fördelar med den borgerliga politiken är att är att man skall locka in fler arbetslösa till att söka deltidsjobb. Går man från sjukpenning till en halvtidslön på 7 500 kronor per månad, får man med den borgerliga skattelättnaden 1 600 kronor mer i månaden, vilket är 600 kronor mer än vad man får idag.

Skattereformen är fullt ut finansierad och presenteras i den borgerliga budgetmotionen om ett par veckor. Den skall ge 50 000-100 000 jobb, vilket i sin tur kommer att stärka statsfinanserna med 20-35 miljarder kronor. Det skall jämföras med Pär Nuders budgetunderskott i statsfinanserna på över 40 miljarder. Med en borgerlig regering slipper vi ta utlandslån. Med en socialistisk regering är man beredd att slösa med våra skattepengar för att behålla makten. Notan får vi, och inte socialisterna betala. Då går det bra att sätta på sig spenderarbyxorna.

Alliansen skall också fasa ut förmögenhetsskatten för att försöka locka tillbaka de 700 miljarder svenska kronor som befinner sig på utländska bankkonton. Ett nytt avdrag för att öka tillgången på riskkapital, sänka arbetsgivaravgifter för småföretag som nyanställer, införa s.k. nystartsjobb för arbetslösa och ge möjlighet att skjuta upp reavinstskatten vid företagsförsäljning när intäkterna återinvesteras i nyföretagande skall också underlätta för arbetsmarknaden. Alliansen vill också ha enklare regler för företagen och skapa en ny marknad för hushållstjänster.

Mot dessa borgerliga förslag står socialisterna och pratar om plusjobb, dvs. att arbetslösa skall gå ut med hunden och hänga gardiner åt pensionärer, samtidigt som bidragstagarna skall få ännu högre bidrag. Är det en politik för att få Sverige i arbete?
Med en socialistisk regering kommer vi få ett stort budgetunderskott, höjda skatter för att bekosta höjda bidrag och plusjobb, samtidigt som människor som är i arbete kommer att förlora inkomster, liksom lågavlönade kommer att tjäna bättre utanför arbete än i arbete, samtidigt som plusjobben skall ges till långtidsarbetslösa, vilket kommer att fasa ut riktiga jobb för unga. Är detta en ansvarsfull politik?

Inför valet 2006 kommer vi ha två tydliga alternativ. En röd-grön röra som vill kasta pengar i sjön, och en borgerlig regering som vill satsa på Sverige.

Dags att syna socialdemokratin

Socialdemokraterna framför ofta i debatten att de har varit goda på att föra en ekonomisk politik genom åren, betydligt bättre än de borgerliga, och att borgerlighet är synonymt med dålig ekonomi. Det är lika sant som att antalet storkar skulle vara synonymt med antalet nyfödda barn. Kjell-Olof Feldt, f.d. finansminister för socialdemokraterna, är av den uppfattningen lika mycket som Johnny Munkhammar.

Göran Persson har därför leendes i TV-rutan ljugit det svenska folket rätt i ansiktet. Statsministern har i samband med partiledardebatter mot Leijonborg och Reinfeldt hävdat att han varit med och "städat upp" efter den borgerliga regeringen 1991-94. Krisens rötter återfinns dock redan i 1970- och 80-talen. När de borgerliga tillträdde 1991, var krisen redan ett faktum. Saken är den att om det blir en borgerlig seger 2006 är detta första gången som en borgerlig regering vinner på egen politik istället för att först få makten då socialdemokraterna kört ekonomin i botten. 1991 hade arbetslösheten och budtegunderskotten börjat öka extremt snabbt. Kjell-Olof Feldt hade lagt fram flera krispaket, 1990 var det regeringskris, och 1991 tillträdde de borgerliga efter ett missnöje riktat mot socialdemokratin.

2001 presenterade finansdepartementet bilaga 5 till budgetpropositionen där ett antal orsaker till krisen fanns presenterade;

"Ett första avgörande beslut var devalveringen 1982. […] En annan avgörande faktor var när planerna på inhemsk åtstramning inte genomfördes i den utsträckning som krävdes för att hålla balans mellan utbud och efterfrågan i ekonomin. Dessa problem förstärktes när kreditmarknaden avreglerades. Resultatet blev allmän överhettning och höga pris- och löneökningar särskilt under 1980-talets senare del. […] Kostnadskrisen sammanföll med en internationell lågkonjunktur, höga realräntor i omvärlden och en inhemsk finans- och skuldkris. Inflationstakten sjönk snabbt…samtidigt som skattereformen minskade skattelättnaden för hushållens och företagens ränteutgifter. Den fasta växelkursen bidrog tveklöst till nedgången i efterfrågan och sysselsättningen under perioden 1990–92.”

I sin egen bok; "Den som är satt i skuld är inte fri" redogör Persson själv för orsakerna till det inträffade. Inte någonstans beskyller han de borgerliga. Inte ens i sin egen bok. Men inför TV-kamerorna går det tydligen bra att fara med osanning.

De borgerliga kunde dock ha hanterat situationen bättre. Istället för att föra en marknadsvänlig politik, så inriktade man sig på att försvara den socialdemokratiska politiken. 1976-82 förde man en ekonomisk politik som gick ut på att man upprättade industriakuter, dvs. man öste bidrag över olönsamma industrier i hopp om att det skulle kunna rädda jobb. Det gjorde det inte. Det blev bara ett slöseri med skattepengar. 1991-1994 försvarade man den låsta växelkursen i förlagan till EMU till en kostnad av hundratals miljarder kronor innan vi fick en marknadsvärderad valuta och en fristående riksbank, arbetsmarknadspolitikens kostnader svällde enormt och bankerna "räddades" med miljardstöd. Båda de borgerliga regeringarna slog världsrekord i statsutgifter som andel av BNP, för demokratier i fredstid.

Hade en socialdemokratisk regering klarat sig bättre? Svaret är faktiskt nej på den frågan. I socialdemokraternas skuggbudgetar som lades fram 1991, 1992 och 1993 var statens underskott ungefär detsamma som den borgerliga regeringens, men i förslaget inför 1994 var socialdemokraternas underskott i budgeten 30 miljarder större än den borgerliga regeringens budget.

Faktum är alltså att vänsterpolitik defintivt inte är detsamma som ekonomisk uppgång, och högerpolitik är absolut inte det samma som ekonomisk nedgång. Om vi ser till utlandet har det idag gått oerhört bra för de länder som haft en marknadsekonomisk inriktning. Öststaterna har återhämtat sig snabbt efter långvarigt socialistiskt styre, och i Tyskland ser vi tydligt skillnaderna mellan det forna Väst- och Östtyskland. I Norge har vi en annan ekonomisk solskenssaga efter borgerligt styre. Slutsatsen är således, att i de länder där man vågar bedriva en högerinriktad marknadspolitik, så växer ekonomierna vilket får flera arbeten till följd, vilket socialistiska länder inte kunnat redovisa. Därför kommer Sverige med alliansen i regeringsposition få den ekonomiska tillväxt och framtidstro som Sverige behöver.

Oansvarig ekonomisk politik

Budgeten blir en dyr historia för Sverige. Valfläsket innebär en nettoförlust på 24 miljarder 2006, och 28 miljarder för 2007. Regeringen når inte halvvägs till riksdagens mål för de offentliga finansernas överskott på två procent och utgiftstaket kringgås genom att 18 miljarder i utgifter förvandlas till inkomstminskningar.

Det blir en kortsiktig politik i ett försök till att vinna tillbaka väljare. En politik som kan liknas vid ett kreditkorts köp. Det går bra till dess räkningen kommer, och den får våra barn betala. Pär Nuder talar om att Sveriges ekonomi är god, och visst har vi en tillväxt, men Pär Nuder har ingen anledning till att tala varmt om svensk ekonomi.

Vi har idag färre företag i Sverige än vad vi hade i botten av lågkonjunkturen i 1990-talets början. Det är intressant att det alltid går som bäst för Sverige under valår. Nästkommande år kommer vi inte att ha en lika god tillväxt som förra året, enligt Nuder. Därför kan man tydligen passa på att slösa nu istället för att spara till nästkommande säsong.

Nuder säger att de offentliga finanserna är goda och att man kommer att ha ett överskott även nästa år. Det är dock ej sant. 120 miljoner kronor per dygn kommer valfläsket att kosta skattebetalarna. Totalt kommer man tvingas låna 36,5 miljarder från utlandet vilket kommer att öka på statsskulden ordenligt. Höginkomsttagare som förlorar jobbet, kommer att ha en ersättning på 80 000 kronor i månaden, såsom avskedade statsanställda och myndighetspersoner inom socialdemokratin idag har, liksom människor som inte arbetar kommer få en bidragshöjning på 6 640 kronor. Till detta kommer plusjobben.

När moderaterna ville ha skattesubventionerad hemhjälp till ensamstående föräldrar etc. ansåg socialdemokraterna att detta var klassisk högerpolitik som enbart skulle gynna höginkomsttagare. I själva verket skulle det enbart göra svart arbetskraft vit, eftersom dessa sysslor görs idag (Gudrun Schyman har själv anlitat svart städhjälp) dock i det fördolda. Nu kommer socialdemokraterna själva med samma mynt, fast kakan skall betalas av skattebetalare och utföras av arbetslösa. Arbetslösa skall via arbetande människors skattesedel få rasta hundar, hänga gardiner och utföra andra hushållssysslor åt behövande. Är detta ett socialdemokratiskt höginkomsttagarbidrag, eller är det ihåliga argument som vanligt?

De som får betala är de människor som har arbete. Johan, Kalle och Ada på verkstadsgolvet kommer att tappa ytterligare i inkomst. 3-4 miljarder kommer de som äger sin egen bostad att få betala extra i höjd skatt. Pensionärerna skall få mer pengar sägs det, kring 40 kronor per person, men i gengäld får pensionärerna sämre ekonomi då bostadsbidrag dras in och tillkommande höjda skatter på den höjda inkomsten tas ut. Pengarna som skall till pensionärerna äts alltså upp av socialdemokratin innan de ens hunnit lämna Pär Nuders fickor.

Kommun och landsting skall få 600 miljoner extra. Problemet är att dessa pengar också kostar, varför kommun och landsting kommer att tvingas höja skatterna, vilket ytterligare äter hål på lönetagarkuverten. Det är en oansvarig politik där det lovas vitt och brett, men resultatet blir inte annat än djupa hål i statens finanser. Hål som vi kommer tvingas betala för under en eventuell fortsatt regeringsperiod med socialdemokratin, samtidigt som vi kommer att få låna pengar utomlands.

Det är dags att inse faktum. Om Pär Nuder hade haft rätt, att Sverige är på gång, så hade vi inte behövt låna till våran framgång. Pär Nuder, lyssna till Kjell-Olof Feldt och gör något rätt! Vi medborgare skall inte behöva betala för att socialdemokratin under 12 år inte åstadkommit ett skvatt, annat än tomma vallöften!

(S)tatens förtryck

Idag släcks det analoga nätet ner över Visby. Fram skall istället det digitala TV-nätet. Detta är ett praktexempel på hur socialdemokratin med samarbetspartierna utövar sitt förtryck gentemot svenska folket. Förvånande är borgerlighetens tystnad. Den enda som på allvar fört fram kritik är Folkpartiets Lars Leijonborg. Kritiken är befogad.

Alla människor kommer inte att få tillgång till det nya nätet. Det kommer att bli en fråga om ekonomi, om man har råd att titta på TV i fortsättningen. Ett flertal pensionärer jag har varit i kontakt med i samband med valkampanjen inför kyrkovalet, har sagt att de kommer bli tvungna till att sluta se på TV. Med det analoga nätet räcker det med en TV-antenn för att få bild. Med det digitala måste du köpa en box. Får du inte bra bild på boxen kan du behöva flytta antennen på huset, samt köpa parabol eller annan extra utrustning. Du sponsrar det digitala nätet via skattesedeln, samtidigt som du kan behöva tvingas gräva ännu djupare i plånboken för att kunna få bra bild. För Asta, 74 år, räcker pengarna knappt till för att leva som det är idag. Den nya tekniken med tillkommande kostnader klarar hon inte av.

Det samma gäller med byggnationen av 3G-master. Här har moderaterna varit aktiva motståndare. 3G-nätet har staten beslutat bygga ut, med statlig delfinansiering. Om en privatperson inte vill ha 3G-mast i närheten av ens hus eller på ens tomt, har staten stiftat en lag som innebär att staten kan expropriera marken, dvs. vänsterkartellen skiter i din folkliga rätt att bestämma över din egen mark. Den statliga ångvälten kör över dig och bygger sin mast ändå.

Varför detta agerande? 3G-nätet växer, men få väljer att köpa 3G-telefoner. Uppenbarligen är detta något inte folket vill ha. I sådana fall hade det funnits en marknad för det. Nu tvingar man fram en förändring från statens håll. Vänsterkartellen talar ofta om för oss att reklam är fel i TV. Att det kan påverka folk att köpa produkter som de egentligen inte behöver. Med reklam har vi ett fritt val att köpa, eller inte köpa. När socialdemokratin bestämt sig, får vi en produkt, vare sig vi vill eller ej.

Det digitala nätet är idag redan omodernt. Det som växer utomlands är att se på TV via Internet kabel. Det är billigt, snabbt och effektivt. Det är även inom denna sektor som telefonin växer. Varför är då vänsterkartellen månt om att driva på den digitala utvecklingen? För att "marknaden" inte skall styra TV-utbudet, dvs. vi skall inte själva få välja vad vi skall få se på. Staten vill ha kontrollen, så att vi inte får "fel" nyheter eller "fel" information. Socialdemokraternas Margareta Ulvskog har själv sagt att socialdemokraterna behöver köpa upp flera tidningar eftersom "en alltför kritisk bild har presenterats av socialdemokratin".

Sverige är den sista Sovjetstaten.

Framsteg i samtal med Nordkorea

Nordkorea har gått med på att ge upp alla sina program för produktion av kärnenergi samt åter gå in i NPT, avtalet om ickespridning av kärnvapen.

Sexpartssamtalen mellan Ryssland, USA, Kina, Japan, Nord- och SydKorea har varit utdragna. Målet har varit att få Nordkorea att ge upp sina planer på att producera kärnvapen liksom att kunna nå en lösning för att ge Nordkorea förnödenheter då stora delar av landets befolkning svälter. (Se tidigare inlägg här och här)

Andra länder skall också hjälpa Nordkorea med leveranser av olja och andra former av energi. Sydkorea har lovat att förse Norkorea med 2 miljoner kilowatt el. Samtidigt skall Norkorea, om internationella samfundet godkänner det, få starta ett civilt kärnvapenprogram.

Nordkorea har även lovat att normalisera sina förhållanden till Japan och Kina, vilket tyder på att utvecklingen i Sydostasien nu äntligen kan stabiliseras. Utvecklingen ser onekligen god ut. Förhoppningsvis innebär den mjukare tonen gentemot omvärlden på längre sikt att ett av de sista socialistiska statsskicken försvinner.

Orkanen Katrina

Efter att analyser och reportage nu strömmar in från USA, kan man göra en sak klar för sig. I ren skadeglädje reagerade den vänsterpräglade och anti-amerikanska journalistkåren i USA och framförallt i Europa med våldsam kraft och förmedlade en bild av USA, som en lamslagen nation utan kraft att kunna bära sig självt. En bild som var djupt osann.

Michael Novak, som själv var med då en flodvåg ödelade Pennsylvania belyser bl.a. ämnet i National Review.

Hans uppfattning är den att politiker liksom journalister kommer från en verklighet som inte delas av allmänheten. Speciellt inte den allmänhet som växt upp med en katastrof och med egna ögon sett vad den kan göra. De tyska socialdemokraternas partiledare Gerhard Schröder, uttryckte bl.a. sin förundran över att Bush inte agerade tillräckligt snabbt vid en sådan katastrof och jämförde med hans egna besök vid översvämningarna i södra Tyskland. Hade Katrina träffat Tyskland hade det inte varit fråga om några små översvämningar. 90 000 kvadratkilometer hade översvämmats, liksom byggnader, broar och stora delar av autobahn förstörts eller gjorts obrukliga. Hade stormen träffat England, hade hela fastlandet översvämmats.

Media har inte varit sanningsenliga. Medias uppgift är att förmedla fakta, inte agera opinionsbildare. Man talade omedelbart om 10 000 döda, och att en förmodad beställning från regeringen på 25 000 liksäckar hade genomförts. Fyra dagar efter stormen kom också upprörande reportage från Superdome. Femåriga flickor hade våldtagits, en liten pojke hade fått sin strupe uppsliten, man hade sett döda bäbisar förvarats i kylskåp och ett hundratal döda kroppar hade förvarats under sätena på läktarna i Superdome, mitt bland folk. Hur mycket av detta har blivit bekräftat? Ingenting. Man har inte hittat något alls som styrker dessa påståenden. Dessutom är det fascinerande att journalister tycks tro att människor svälter redan efter fyra dagar, trots att man fått tillgång till vätska och mat, om än torftig sådan. Vilken värld lever de i? New Orleans var heller inte det område som drabbades hårdast. En tredjedel av Mississippis södra kustnära områden förstördes. Biloxi, Gulfport, Pascagoula etc. liksom den gränsande staden Mobile i Alabama drabbades hårt. Där finns enbart husgrunder och enstaka stående väggar och raserade byggnader kvar, som vittnar om att det en gång varit människor som bott där. Trots detta lyckades guvernören i Mississippi hålla ordning och reda betydligt bättre än vad man gjorde i Louisiana. Vad gick fel?

Var det den amerikanska administrationens fel? Agerade Bush slapphänt? I USA ställer man idag krav på att två personer skall avgå. Men det berör inte Vita huset. Borgmästaren Ray Nagin (demokrat) fick fem dagar i förväg orkanvarningen, men gjorde ingenting på fyra dagar, förrän presidenten uppmanade honom att genomföra en obligatorisk evakuering (se mer här och här). 569 bussar som skulle ha kunnat evakuera 33 350 personer, fick stå och bli dränkta. De användes inte. Istället uppmanade han människor som inte kunde ta sig ut ifrån området på egen hand att söka sig till Superdome och Convention Center, vilket inte ingick i någon evakueringsplan, varför inga förnödenheter fanns på plats. Borgmästaren tappade också kontrollen över poliskåren som flydde hals över huvud ut ur staden. Borgmästaren förseglade därmed New Orleans fattiga svarta befolknings öde.

Guvernören Kathleen Parker, också demokrat, är i egenskap av guvernör befälhavare över delstatens nationalgarde, bestående av 11 500 man. Av dem är 3 000 stationerade i Irak. De resterande 8 500 soldaterna stod beredda att fara, liksom federala trupper stod i beredskap att sända material och trupper. Enligt grundlagen är det guvernören som har befälet och soldaterna väntade på besked. Ett besked som aldrig kom.

Glädjande för de överlevande är att enskilda amerikaner gemensamt slöt upp och öppnade upp sina hem, liksom genom insamlingar skänkt över 700 miljoner dollar till behövande. Hos medmänniskor, likt Michael Novak, finner man därför större tröst och skydd, än hos politiker och raljerande journalister.

Mera F!

Nu hoppar Susanne Linde, en av grundarna, av Fi. Anledningen är konflikter med Tiina Rosenberg. Susanne Linde var en av dem som skulle bredda partiet. Hon har tidigare varit kommunalpolitiskt aktiv för Folkpartiet, men röstade dock på vänstern i senaste valet. Tiinas kommentarer om att "en bra moderat är en död moderat", liksom att hon skall ha talat nedlåtande om folk inom kyrkan och klassat ned vita, heterosexuella medelålders kvinnor, blev för mycket.

Konflikterna har avlöst varandra, ofta utan att ha blivit lösta, och Linde har tidigare gjort klart att om Tiina blir invald i styrelsen lämnar hon partiet. Så har nu skett.

Rosenberg har pekat ut flera kvinnors heterosexualitet som något negativt för partiet och diskriminerat dem. Problemen och radikalismen inom F! växer och växer...

F! - snälla någon...

Tidigare har jag uttryckt min fascination över F! och såg fram mot deras kongress som påbörjades den 9 september. Idag kan man bara konstatera att det har bildats ett radikalt parti med radikala företrädare. Tiina Rosenberg anser att kvinnor som delar säng med män är "könsförrädare" och att heterosexuella kvinnor skall betala tillbaka det "kapital", dvs. den "skuld" som de radikala lesbiska feministerna anser att heterosexuella kvinnor har till de lesbiska, eftersom de lesbiska stöttat hetero-kvinnorna i deras kamp. Det luktar 1930-tal, då brunklädda politiker ansåg att människor som delade säng med judar var rasförrädare.

Sverigedemokraterna upplevs plötsligt som rumsrena i jämförelse med detta "parti". Förhoppningsvis förpassas också F! till samma periferi där SD befinner sig.

F! anser vidare att äktenskapslagstiftningen skall upphöra för att ersättas med en "samlevnadslagstiftning", vilket öppnar för månggifte, dvs. att en man skall kunna ha flera kvinnor. Feministiskt?

Man har påstått att man är ett tvärpolitiskt parti som kan locka röster från vänster och höger, men med sex timmars arbetsdag, nationellt lönesättningsråd, kommunalt och delstatligt ägda sjukhus etc. slår man hela tiden från vänster. Ingen högerpolitik här inte. Istället lyckas man positionera sig till vänster om vänsterpartiet. En ekonomisk politik har man inte heller. "Jämställdheten får kosta vad den kosta vill" - alltså oavsett om man kan betala för sina förslag eller ej.

En röst på F! är en röst för Sveriges undergång.

Se här, här och här.

USA gav arabvärlden frihet

USA gav arabvärlden en knuff i rätt riktning. Det är Ulf Nilssons kommentar i sin krönika, och visst har han rätt.

Under fyra års tid har USA inte attackerats av några terrorister. Irak blev befriat från en grym diktator som låg bakom strax över en miljon irakiers död. Afghanistan blev av med en förtryckande regim och kvinnor har där plötsligt fått chansen till utbildning och arbete. Detta har fått till följd att Libyen börjat nedrusta sin kärnvapenarsenal, Syrien backat ut från Libanon och tagit sina första stapplande steg till att bli en demokrati liksom förhoppningar om fred börjat tändas i konflikten mellan Israel och Palestina.

Jag minns själv de glädjescener som utspelade sig på gatorna i min hemstad Borås, när Saddam föll samtidigt som de röda demonstrationstågen började tunnas ut. Sedan dess har vänstern varit tyst, med enstaka avbrott enbart från Dalademokratens och Aftonbladets ledarsidor. Där har man förstorat upp och utdömt det ena steget mot demokrati efter det andra, de skulle alla misslyckas. De hade lyckligtvis fel.

Hade USA lyssnat till Europas ledare, hade dörren till demokrati och frihet förblivit stängd för Mellanöstern. Det kan inte glädja någon att ha den insikten om europeisk politik, att vi har en cynisk syn på allt vad USA gör, oavsett konsekvenserna. Fredsdemonstrationera var berättigade under 60-talet. Vietnamkriget skulle USA aldrig varit involverat i av det främsta skälet att ingen ville ha dem där, till skillnad från hur det har varit i Korea, Europa och Irak.

Kriget mot terrorism har därför inneburit en ökad frihet för människor, liksom vårat eget sätt att leva, tänka och tycka har kunnat bevarats och undgått ingrepp, angrepp och förtryck.

Bolsjevikerna får ny ordförande

De jag åsyftar är inte vänsterpartiet, utan republikanska föreningen. Hillevi Larsson (s) blir ny ordförande för denna klick människor bestående av politiker och vänsterkulturella elitister som anser sig veta bättre än vanligt folk. De slåss dock mot spöken.

Varför är monarkin såpass populär? Anhängarna till en svensk republik, anser att det bara är äldre människor som över en bit kaka och en kopp kaffe gottar sig i konungafamiljens lyx, förmedlad via veckotidningarnas huvudrubriker. Att monarkin bara är något "gulligt" och "glamouröst" för "icke-demokrater".

Tyvärr får man göra dem besvikna. Varken statsministern eller monarkin är direkt folkvalda. Statsministern utses och godkänns indirekt av riksdagen, precis som monarkin indirekt godkänns och accepteras av riksdagen. Varför? Bland medborgarna har monarkin ett stöd på 80 procent enligt den undersökning som gjordes strax efter tsunamikatastrofen. Det intressanta är att republikförespråkarna då attackerade H.M. Konungen för att han fick "för stort utrymme" i media. I själva verket var det som så att konungen for till Thailand för att deltaga i svenskarnas sorg och talade till nationen. Vad gjorde regeringen? Man skickade ner Laila Freivalds.. Tydligen var det inte viktigt för våran statsminister att fara dit. Detta är skillnaden mellan en karriäristisk politiker och en monark som har fostrats till att företräda Sverige.

Skall vi ha president? Självklart inte. Politikerna skall hållas kort. Det är inte att försvaga demokratin, utan att stärka den. Genom att ha en statschef, vars enda roll är att företräda och arbeta för Sverige, får vi en statschef värd namnet. Vem skulle vilja ha Göran Persson som statschef?

Monarkier är att föredra. Agerar regeringspartiet mot folket, skall folket kunna ha chans att samlas kring sin statschef för att avsätta en ondskefull regering. Statschefen skall därför vara opolitisk och därmed kunna samla medborgare bakom sig, oavsett politisk hemvist. Kontinuitet och folklig förankring står en monarki för.

Presidentskapet infördes i USA i en ren kompromiss. Från början ville man ha en monarki, men problemet var att fransmän, holländare och engelsmän ville ha en konung ifrån sina hemländer. För att undvika inbördes stridigheter i den unga nationen, tillsatte man en president. I Frankrike högg man huvudet av sin monark, för att bara några år senare tillsätta en ny monarki. Uppenbarligen var avskaffandet av monarkin inte så bra som man tänkt sig. Idag vill alltflera öststater ha tillbaka de monarkier som Sovjet avsatte i samband med ockupationen av Europa i slutet av andra världskriget. Monarkin är därför mera föredömlig än republik än idag.

Borgerlig seger

Efter första partiledardebatten segrade borgerligheten. De borgerliga krävde regeringen på svar kring frågor om hur man skulle lösa arbetslösheten, bristen i skola och sjukvård o.s.v. Vänsterkartellen svarade inte på frågorna utan debatten handlade enbart om den borgerliga politiken, medan socialisterna och trädkramarna, inte hade annat att komma med än att prata om höjda bidrag. Media pratade om att det var två eniga block som stod mot varandra. Så upplevde inte jag det.

När Maud Olofsson krävde regeringen på svar, pratade Maria Wetterstrand om vad hon ville åstadkomma och vad hon kämpade för, inte vad regeringen som sådan ville uppnå. Maria och Göran höll med de borgerliga om att deras satsningar för småföretagen var riktig, men Lars Ohly ville hellre tala om Fredrik Reinfeldts lön.

Trovärdigheten föll därför på borgerligheten, vilket framkom i den sifoundersökning som gjordes efter debatten. Hade det varit val då, hade de borgerliga fått 54 procent, och socialisterna 31 procent. Mest trovärdiga i debatten blev också Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson, i den ordningen. Sämst betyg fick inte helt otippat kommunisternas Lars Ohly.

Enligt uppgift skall ett hundratal ungdomar som väntade utanför i hopp om att få en skymt av partiledarna ha skanderat "Lars Ohly hem till Nordkorea!" Ohly skall ha varit munter hela vägen till sin väntande taxi, medan hans medarbetare däremot ej skall ha varit lika glada över publikens buande. Ni kan läsa mera om partiledardebatten här, här och här.

Borgerligheten enig

Hemma hos kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund i Bankeryd har man enats om den ekonomiska politiken. Så här eniga har borgerligheten aldrig varit.

En tusenlapp extra i månaden får svenska medborgare direkt i plånboken. För att gynna en tillväxt och framväxt av nya arbeten så blir det permanent sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag och rätt att dra av 50 procent av kostnaderna för hushållsnära tjänster upp till 100 000 kronor. Dessutom ska förmögenhetsskatten avskaffas under mandatperioden, vilket kan locka tillbaka svenska miljarder från utländska banker till Sverige, samtidigt som företag vågar sig på att nyinvestera och växa i Sverige.

Samtidigt slår man hårt mot bidragsfusket. Efter 300 dagar får långtidsarbetslösa försäkringens grundbelopp (gamla KAS). Det ger den som är arbetslös 320 kronor om dagen under 22 dagar i månaden. Före skatt blir det 7 040 kronor, efter skatt cirka 5 000 kronor i månaden. Den med försörjningsansvar för barn under 18 år får full ersättning i 450 dagar.

Socialdemokratin går ut med att det skulle röra sig om "samma gamla högerpolitik", att det är en "attack" riktad mot arbetslösa. I själva verket handlar det om att arbeta för att skapa en trygg arbetsmarknad, och inte, likt Göran Persson, försvara ett statligfinansierat utanförskap. Det skall löna sig att arbeta, och man får bidrag under den tiden man söker nytt arbete. Att man ligger hemma på sofflocket skall inte människor som gör rätt för sig behöva betala för. Det är bättre att arbetande människor får mera pengar över till barn och familj, än att tvingas betala för fusk. Ett mål för en arbetsmarknadspolitik bör vara att skapa arbeten och kunna uppehålla en god arbetsmarknad. Inte att hålla människor utanför den samma genom höjda bidrag.

Socialdemokraternas politik förblir på så vis den samma. Ingen satsning på företag, men däremot höjda skatter, mindre pengar över till människor som arbetar, och fetare plånböcker till dem som inte arbetar. Hur skall denna mattematiken kunna gå ihop?