torsdag, oktober 13, 2005

En dag värd att fira

Järnladyn Margaret Thatcher fyller 80 år. Thatcher är utan tvekan en av de mest inflytelserika europeiska politikerna efter kriget som fortfarande har inflytande över storpolitiken i England och i Europa.

Thatchers reformation av England står ännu i bjärt kontrast till övriga Europa. England är ett exempel på ett välfärdssamhälle som fungerar; där man har stark tillväxt, låga skatter och låg arbetslöshet. Angela Merkel som nyss tillträdde som förbundskansler i Tyskland har Thatcher som förebild och det är bl.a. därför som så många satt sitt hopp till den tyska "Järnmädchen". Frågan är dock om Merkel kan lyckas lika bra i Tyskland när hon tvingas till att samregera med betongsossar. Lyckas hon kommer två starka konservativa kvinnor få ett stort inflytande över europeisk politik fram över. Kanske är det därför som feministerna med hat föraktar Thatcher och Merkel? Läs mera om Thatcher här.

När det gäller feminister finns det i dag ytterligare en orsak till att fira. Den omdiskuterade och hårt kritiserade Tiina Rosenberg lämnar politiken. För en demokrativän känns det oerhört bra att en person som Tiina, som anser att "goda moderater är döda moderater" och att "kvinnor som delar säng med män är könsförrädare" etc. tvingas bort från den politiska scenen. Nog för att man skall få säga och tycka vad man vill, men fascistoida politiker har Europa haft nog av.

Missa inte den nystartade bloggen Antifeministiskt Initiativ.

10 kommentarer:

Undrande sa...

Europa har sannerligen haft nog av fascistoida politiker!
Vi kan skatta oss lyckliga som sluppit t.ex. General Pinochet, eller?
Fast, var det inte just Thatcher som verkade för att han skulle skickas hem istället för att ställas inför rätta för sina brott?
Aha, en som stödjer fascister och motverkar rättvisans gång - det är en person att ha som idol!

Christian Swedberg sa...

Dessvärre har Europa drabbats av värre öden än av Pinocher under socialistisk ockupation, brunsocialister som Hitler, eller den av syndikalism och "Rom" inspirerade Mousolini och Franco.

Thatcher stod bakom Pinochet eftersom hans Chile stred tillsammans med britterna mot Argentina. Hon ansåg att Europa skulle frige Pinochet eftersom det inte var vår sak att interfera med den chilenska övergången till demokrati. Med andra ord; skulle Pinochet dömas för sina brott så skall det vara i Chile och inte i Spanien. Dessutom stod Pinochet på rätt sida under kalla kriget, dvs. inte på den röda sida som mördade någonstans mellan 50-90 miljoner människor. Om detta kan man tycka vad man vill om, förstås.

Att ha Thatcher som idol är således ingenting att skämmas för, men att, som många vänsteraktivister gör, låta massmördare pryda t-shirts, hylla diktaturer och krama om terrorister tycks däremot vara okej. Det är inte för inte som nobelpristagaren i litteratur, Harold Pinter, motsätter sig Irakkriget, tycker Kuba är ett föredöme och förnekar Milosevich folkmord i f.d. Jugoslavien.

Fascismen har vänsterrötter, förespråkar korporativism, förstatligande och överförmynderi. Att försöka ondgöra sig över högern genom att ständigt ropa "fascist" är således lönlöst.

Undrande sa...

Duktigt, du har läst på om vad Thatcher själv har sagt om sin inställning till Pinochet.

Jag anser att om man vill vara trovärdig som demokrat kan man inte uttrycka sitt gillande för en man som tagit makten genom militärkupp för att denne i sin tur stödjer en i ett (meningslöst) kolonialt krig. Jag anser inte heller att man är trovärdig som demokrat om man låter demokratin och de mänskliga rättigheterna stanna vid de egna nationsgränserna. Det chilenska samhället har dessutom, uppenbarligen, inte mäktat med att få en rättegång till stånd i Chile, detta bl.a. p.g.a. militärens fortsatt pivotala roll.

"Dessutom stod Pinochet på rätt sida under kalla kriget, dvs. inte på den röda sida som mördade någonstans mellan 50-90 miljoner människor. Om detta kan man tycka vad man vill om, förstås."

Intressant uttalande! Av det kan man utläsa att det enligt din, förmodat upplysta, världsbild så var det ändå rätt ok att mörda några tusen människor, driva ännu fler på flykten och störta en demokratisk regim. För han stod inte på Sovjets sida. Hur många får en regim ha ihjäl, och hur hårt måste förtrycket vara innan regimen är förkastlig på egna meriter? Häpnadsväckande cyniskt! Men, det ska jag medge, jag träffar sällan konservativa som inte tycker att man får tumma på demokratin när det enfaldiga folket ligger för långt till vänster.

Så några påpekanden: "Fascist" använde jag enbart för att du själv använde det i din första blogpost. Gillar du inte att man använder begreppet slarvigt - se då till att själv sluta med det. Fascismen har vänsterrötter - så är det. Men fascistiska nyckelord som nation, historia, känsla framför intellektualisering, lydnad m.m. är klart mer konservativa i sin karaktär. Fascister har, till skillnad från vänstern, inga ideologiska problem med det privata ägandet som grunden för ekonomin. Att kategorisera det som en vänsterrörelse blir alltså svårt utan avsevärda intellektuella kullerbyttor.

Sen ogillar jag, till skillnad från dig(?), alla antidemokrater, vare sig de ställer sig till höger eller vänster. Du verkar å din sida ha en apologetisk inställning till antidemokrater som står till höger. Eller?

Christian Swedberg sa...

Kriget mot Argentina kan man knappast säga vara ”meningslöst kolonialkrig”. Över 200 britter dog när Argentina invaderade Falklandsöarna. Vad skulle Thatcher ha gjort? Att gå till motangrepp tycker jag därför var ett riktigt agerande. När det gäller Pinochet så tycker jag att västvärlden har behandlat honom alldeles för snällt, på samma vis som man agerade gentemot apartheidregimen i Sydafrika, men samtidigt kan man inte blunda för hur denna epok tedde sig. Hade man inte stöttat Pinochet och Sydafrika hade det bara funnits en sida till att alliera sig med, nämligen Sovjet. Hade vi fått kärnvapen på Kuba, i Chile och i Sydafrika så hade världsbilden förmodligen sett annorlunda ut i dag. Dåtidens utrikesdoktrin var; ”the enemy of my enemy is my friend”. För att trygga demokratins och frihetens överlevnad krävdes det offer. Hade fel sida fått övertaget i kapprustningen hade diktatur och ofrihet blivit vardag. Att i dag stå och peka finger är därför lätt om man inte ser till dåtidens situation. Folk levde i ständig terror; i rädsla för en kärnvapenattack.


Sade jag att Pinochets regim var okej? Pinochet stod på rätt sida, men det innebär inte att jag accepterar mördande regimer. Det räcker med att en regering mördar eller fängslar en enda människa som strider mot all etik och mänskliga rättigheter för att det skall vara legitimt för utländsk intervention eller en inbördes folklig resning mot regimen.


Jag tycker inte att jag använder termen ”fascist” slarvigt om en person som fäller uttalanden att en viss gruppering människor är bättre döda, eller att somliga är förrädare för att de umgås med en biologisk gruppering människor.


Nej, det är sant att fascismen är något friare i sin ekonomiska framtoning än vad socialismen är. Det beror på att fascismen anser att ”storkapitalismen” skall ägas gemensamt, men ser inga problem i att enskilda människor äger bagerier bensinstationer etc. Sedan gör man ofta förvanskningar kring begrepp.
Jag värnar nationer som administrativa enheter. En nationalstat är det system som fungerar bäst då en stat administreras mest effektivt bland människor som har ett gemensamt, dvs. historia, kultur, språk etc. Det ligger också i människans natur att hylla det egna. Det har vi alltid gjort, även när vi levde under hövdingar och statstanken bara fanns i regionerna kring Medelhavet. Att människor vill hylla den svenska nationen som sådan är därför inte fel.

Det som är fel är den tyska socialistiska falangen som kidnappade nationalismen i egna politiska syften. Man ansåg att det var fel att världen skulle styras av de ”felande” socialisterna i Moskva. Det var Berlin som skulle vara världens centrum och tyskarna skulle styra den. Nationalismen bygger på att alla kulturer skall ha rätten till att styra över sig själva genom bildandet av nationalstater. Många blandar tyvärr ihop nationalism med rasism, och det är helt och hållet nazisternas fel. Därför är jag väldigt angelägen om att ta tillbaka de svenska symbolerna från nazisterna, därför att deras politik har intet att göra med den svenska nationen. Det är folket som utgör Sverige, inte de bruna mörkerkrafterna. Att dela in människor i fack, efter klass eller ras, är inte vetenskap, utan utopisk ideologi.

Det samma gäller synen på människans utveckling. Konservativa menar att man bör ta intryck av historien för att värna de erfarenheter som våra förfäder har givit oss, så att man inte skall begå samma misstag igen samt att ta vara på det som varit gott. Det grundar sig i att konservativa vill se en trygg mänsklig utveckling; ingen radikalism.
Fascister använde sig av historien för att man ville återvända till det romerska imperiet; nazisterna i ett försök att bevis Tysklands givna plats på tronen i världshistorien. På samma vis har den röda socialismen förvanskat historien, för att försöka bevisa människans klasskamp genom historien och arbetarklassens givna plats på tronen.

I synen på disciplin skiljer sig också de borgerliga kriterierna radikalt från mörkerkrafterna. Man skall respektera äldre, lärare, polis etc. Gör dessa fel skall de givetvis behandlas därefter, men skall inte slåss mot samhället. Var i ligger det goda att kasta sten på polis, vandalisera butiker, slå sönder skolor och strunta i vad lärare säger?
De socialistiska och fascistiska kriterierna på disciplin är att vad än staten säger, så har staten rätt. Det är i socialistiska stater som människor tvingas leva som känslokalla robotar. Intellektualism, om man med det menar att människor ständigt skall tänka rationellt, riskerar att man hamnar i ett tänkande att man inte skaffar barn av kärleks skull, utan för att staten behöver dem. Ett ständigt rationellt tänkande förtrycker de varma känslor som människan besitter. Pga. Att människan har känslor, är hon inte alltid rationell utan styrs av sitt hjärta i stället för hjärna. Är detta fel?


Om du inte gillar diktaturer så står vi på samma sida. Att dock påstå att diktaturer skulle kunna vara höger är sannerligen att göra intellektuella kullerbyttor då demokrati och parlamentarism är företeelser som växt fram i det borgerliga väst och förvanskats i utopistiska system. Somliga diktaturer kan stödja västliga diktaturer. Man behöver inte vifta med röda flaggor eller marschera inför TV-kamerorna för att vara vänster. Men diktaturer är definitivt inte höger då man gärna omkullkastar borgerliga värden för att behålla makten liksom fängslar politiska motståndare på icke-demokratisk grund.

Undrande sa...

Menar du på allvar att det inte finns diktaturer som är högerinriktade? Detta är lika naivt som när dagens kommunister säger att Sovjet inte var "riktig" kommunism så därför är kommunismen som idé inte befläckad. De hävdar att socialismen (och kommunismen) per definition är demokratisk eftersom den utvidgar demokratin till det materiella ägandet. Ditt resonemang är lika stolligt som deras. (I sammanhanget kan påpekas att de liberala, socialdemokratiska, miljöpartistiska m.fl. diktaturerna ännu lyser med sin frånvaro.)

Din ide om hur internationell politik fungerar är ett klockrent exempel på den realistiska skolan som säger att makt är rätt. Vad som helst godtas så länge vår säkerhet säkras, även om det bara är på kort sikt. Att detta tänkande nästan drev oss till ett tredje världskrig och har kostat oerhört många människoliv i de länder där supermakternas allierade slogs är ett pris som man är beredd att betala. Jag är demokrat och tror på folkens självbestämmande och respekten för mänskliga fri- och rättigheter och då är realismens begreppsvärld acceptabel. Att den dessutom är empiriskt falsifierad är ytterligare en anledning att släppa den. Pinochet stod inte på rätt sida eftersom han inte var demokrat, hur svårt ska det vara att förstå? Lika lite stod högern på rätt sida när de motverkade att rösträtten utvidgades till hela folket. Så mycket för din analys om högern som per definition demokratisk.

"Folk levde i ständig terror; i rädsla för en kärnvapenattack." I Chile levde en massa människor i ständig skräck och oro för vad deras, av väst understödda, regim skulle ta sig till. Men, det var väl ett pris de fick vara beredda att betala. Tur att det inte var dina föräldrar det gällde då, för då kanske du hade haft en annan inställning.

"Det ligger också i människans natur att hylla det egna." Du ska inte blanda ihop dina egna värderingar med flummiga uttalanden om "människans natur". Jag och andra internationellt inriktade svenskar går inte omkring och viftar med flaggor eller slår oss för bröstet - menar du att vi därmed strider mot människans natur? Helknäppt!

Har du inte förstått att en fascist är något utöver en rasistisk eller våldsamt fördomsfull person ber jag dig återgå till skolbänken. Då kanske du också inser hur nära kopplingar det finns mellan den konservativa och den fascistiska världsbilden. Märk väl, jag menar inte för en sekund att du är fascist, det får du inte tro. Att antyda att Tiina Rosenberg är fascist är verkligen att arbeta för en urvattning av begreppet.

Angående konservativas syn på historien. Inse att det ligger nära till hands för en konservativ att anse att historia är rätt. Konservativa kan ansluta sig till monarkin för att de gillar att denna ger en koppling till vår stolta svenska historia, en känsla av kontinuitet för den trygghetslängtande, och tvingas då nedtona betydelsen av att det svenska folket inte är betrodda att utse sin främste representant. (Innan du säger något: Idag är kungen populär bland många. Jag har inget problem med honom som vinnare i ett demokratiskt val, så låt honom då mäta sig med andra aspiranter.)

Så Falklandsöarna. De är en rest av det brittiska kolonilväldet. Under kort tid i början av 1800-talet var de Argentinska (de har under perioder även tillhört Spanien, Frankrike och varit övergivna) och de ligger dessutom närmare Argentina än Storbritannien och de fick status som koloni år 1892, därav termen "kolonialt krig". Jag förstår om termen inte dyker upp så ofta i den konservativa litteraturen. Jag kan medge att "meningslöst", som jag satte inom parentes då jag anade att det skulle övertolkas, var ett olyckligt ordval; detta delvis för att ingenting är meningslöst i ett absolut hänseende. Delvis för att det kan verka cyniskt med tanke på att människor dog, men nu ledde ju inte kriget till att dessa människor återuppstod, eller hur?
Vad jag avsåg var att det knappast hade den strategiska betydelsen för brittiska intressen att det försvarade lieringen med en av Argentinas lika blodsbesudlade grannländer; att man ändå gjorde detta tyder på en rätt grumlig demokratisyn hos de inblandade. Att sedan åberopa det Chilenska stödet i sig som en för Pinochet förmildrande omständighet luktar svepskäl lång väg, och det tror jag du själv inser.

Sist men inte minst: "En nationalstat är det system som fungerar bäst då en stat administreras mest effektivt bland människor som har ett gemensamt, dvs. historia, kultur, språk etc." Ett uttalande som i sanning väcker tankar!
Ska detta läsas som att de som inte har majoritetsbefolkningens historia, kultur eller språk innebär ett administrativt problem, eller vad menar du? Om du för ett ögonlick lyfter blicken och insuper fröjden av det föränderliga Sverige, med en ny flora av historia, kultur och språk, hur väl stämmer då verkligheten in på din bild av en "nation" och vad drar du för praktiska slutsatser av det?

Christian Swedberg sa...

Så det skall ha funnits konservativa diktaturer? Hur ser en ”högerdiktatur” ut? Hur ter den sig och vilka borgerliga tänkare grundar den sig på? En liberal diktatur kan icke existera eftersom det går i totalt konflikt med allt vad liberalismen står för. På samma vis kan ej diktatur existera på en konservativ värdegrund. Liberalismen växte fram då makten började överföras från de feodala stånden till folket. Konservatismen växte fram som reaktion på den våldsamma utveckling revolutionen i Frankrike medförde. Märk väl att konservatismen som sådan inte dyrkar allt som står i historieböckerna, utan att samhällsutvecklingen i Frankrike blev totalt motsatt det som folket ville ha, I stället för ökad frihet, fick man ett tyranni med massavrättningar som följd. Edmund Burkes kritik är mycket begåvad och ännu i dag läsvärd. I Sverige skulle jag vilja ta upp Ernst-Hugo Järegårds ord; ”Sverige är en demokratur”. Det ligger något i detta, med tanke på hur genomsyrat Sverige har blivit av socialdemokratin och Partiets tänkande. Att socialdemokratiska företrädare också står över lagen är ett annat exempel på detta. Jag vet inte heller om du lyckats komma över de informationsböcker som invandrare fick/får? Där står det i korta ordalag att; ”under 1800-talet var Sverige fattigt och folk svalt. Sedan föddes socialdemokratin, folk slapp vara hungriga och Sverige blev rikt.” (Till texten hör en bild på Göran Persson när han är ute och fiskar.)


Hur det ser ut i dag går ej att jämföra med hur det såg ut då. Sovjet invaderade Afghanistan, förslavade Östeuropas folk etc. Västvärlden reagerade och gick till motangrepp. Den enda strid jag ställer mig tveksam till är Vietnamkriget. Detta krig borde aldrig ha utkämpats, men däremot ifrågasätter jag inte den nödvändighet man såg i att slåss mot socialism och förtryck. Världen var indelad i två block. Så är det ej i dag. Väst var beredd att bekämpa Sovjet med alla medel, även om det innebar att alliera sig med diktaturer. På samma vis var Sovjet i beredskap att bekämpa demokrati genom att alla folkliga uppror i de ockuperade länderna slogs ned med hjälp av sovjetiskt pansar.
Du misstolkar mig. Att Pinochet ställde sig på rätt sida gentemot socialismen var rätt, innebär INTE att jag försvarar Pinochet. Valet var att ha ett socialistiskt hot, eller en annan statsform som det gick bättre att samarbeta med. Det är som Jane Fitzpatrick, som satt i den dåvarande administrationen i USA sade; ”vi valde mellan pest och kolera. I Pinochet kunde vi finna en person som inte var en av oss, men som åtminstone inte tyckte om Sovjet.” Det som man i USA hade att välja mellan var demokraternas linje, att man borde närma sig Sovjet och lära sig av dem, medan republikanerna såg en stor fara i detta och valde en anti-socialistisk linje.
Det är sant att högern i Sverige motsatte sig lika rösträtt till en början, något som ständigt mals för att visa högern som ond. Till saken hör att de som motsatte sig en sådan utveckling var högerns eget kvinnoförbund. Visst är detta en del av historien som jag inte är förtjust över, men steget härifrån till att vara anti-demokrat är oerhört stort.


Jag säger, återigen, att jag inte stöder Pinochets regim. Hade det varit möjligt hade jag helst sluppit se västvärlden alliera sig med diktaturer, men jag förstår VARFÖR man gjorde det, och dessa anledningar till varför, tar jag i försvar. I dag är världen fundamentalt förändrad och jag tror inte att vi kommer att få se detta hända igen, eftersom en sådan situation som uppstod efter andra världskriget har vi aldrig tidigare haft i vår historia. Hade vi dessutom inte agerat mot Sovjet, utan låtit saker och ting bero, hade människor i öst heller aldrig fått se muren rämna. I värsta fall hade det i Stockholm stått en staty på Stalin. Om det som varit går det ej att diskutera objektivt i dag eftersom det ännu ligger för nära i tid och jag har ingen uppfattning själv hur det var att leva i denna värld, men då min morfar gick bort, dog han fast förvissad om att muren aldrig skulle rämna och att ryssen skulle anfalla Sverige. Två år senare var Östeuropa fritt.


Men snälla.. jag menar inte att du är onaturlig om du ser dig som ”internationellt inriktad”. Jag har alltid varit intresserad av människan och det är ju inte bara i Sverige som människor ser om det egna. Det sker internationellt, världen över. I en alltmera globaliserad värld tycks det bli än viktigare att värna sin egen kultur. Därför räknar jag det som något naturligt mänskligt. Dock är vi alla olika, har olika synsätt och ter sig olika. Annars skulle världen ha varit tämligen tråkig om alla människor varit stöpta i samma form (varför ej socialism och fascism fungerar).


Jag har skrivit om fascism i ett tidigare inlägg i augusti månad, som jag dessvärre ej kunde länka till här, men det finns där i alla fall. Jag påstår inte att Tiina är en fullfjädrad fascist, men det är ett användbart begrepp om människor som önskar livet ur människor och på andra sätt uttryckt sig som Tiina gjort.


Nej, jag ser inte en historiebok som ”rätt”. Det finns alltid tolkningar bakom, och ingen människa kan skriva helt objektivt. Dock är det som så att man genom historien kan se överensstämmande linjer, vilket är viktigt för att förstå sin samtid, konflikter osv. När det gäller monarkin så ligger du nära sanningen. Som jag ser det till är monarkin bättre än en politiskt tillsatt person för att en monark kan samla ett brett folkligt stöd bakom sig, medan en politiker bara kan samla partitrogna sympatisörer. En statschef skall företräda folket och riket. Inte företräda politiska partier och politiska program.


Så du menar att eftersom de britter som dog ej återuppstod för att England gick till motattack mot Argentina, liksom det faktum att Falklandsöarna ligger närmare Argentina, innebär att England INTE borde ha agerat? Argentina krävde inför FN att Falklandsöarna skulle bli i argentinsk ägo. Britterna var inställsamma, men näringslivet och invånarna på ön demonstrerade. Man ville inte hamna under den argentinskt styre. Argentina var under denna tid en militärdiktatur. Britterna gav invånarna på Falklandsöarna vetorätten. De beslöt att stanna under brittiskt protektorat, men under självständigt styre. Så attackerade Argentina. FN krävde att attackerna skulle upphöra. Då fick England mandat att gå till motangrepp. Den nesliga förlusten för Argentina fick militärjuntan att avgå och Argentina fick demokratiskt styre. Vart begicks felet, enligt dig?


”Om du för ett ögonlick lyfter blicken och insuper fröjden av det föränderliga Sverige, med en ny flora av historia, kultur och språk, hur väl stämmer då verkligheten in på din bild av en "nation" och vad drar du för praktiska slutsatser av det?”

Sverige har alltid varit föränderligt och utvecklats och kommer så fortsätta att göra. Skulle Sverige haft en majoritet muslimer i dag, hade Sverige varit baserat på muslimska seder och bruk och vice versa. Mångkulturen i Sverige har varit bra av flera skäl. Först och främst har invandringen öppnat upp förtrycket, så att det blivit okej att vara troende, liksom det blivit okej att ”vifta med fanor”. Det är inte längre bara första maj som firas, liksom ej längre socialdemokraternas ord är lag. Det har också blivit ett ökat inslag och ökade intryck från övriga världen. Därför känner jag mig i sanning privilegierad att ha fått växa upp i en mångkulturell förort.

Undrande sa...

Eftersom fascismen är en högerideologi, dina försök att skriva om historien är meningslösa, behöver jag väl knappast rada upp de diktaturer som har haft denna som ledstjärna. Det stora flertalet diktaturer i Syd- och Mellanamerika har varit högerdiktatuer med stöd från konservativa jordägare (till de värst kan räknas Chile och Guatemala). Eftersom konservatismen knappast är enbart ett kristet fenomen kan nämnas att i arabvärlden är ett flertal länder konservativt muslimska diktaturer. Eftersom du har en bild av konservatismen som per definition demokratisk så kommer du självklart mena att ingen av dessa konservativ/högerdiktaturer är eller var konservativa eftersom de inte är/var demokratier. På samma vis kan man höra ungkommunister tjata sig blå om hur Sovjet inte var kommunistiskt eftersom kommunismen är utökad demokrati och Sovjet var ingen utökad demokrati. Det är fjantiga cirkelresonemang och hindrar en konstruktiv debatt.

Jag har inte läst dessa böcker du skriver om, och f.ö. läser jag hellre JS Mill än Burke.

Världen var inte uppdelad i block, den blev uppdelad i block på grund bl.a. av en bristande vilja till demokrati i västvärlden. Man litade inte för en sekund på att de man fram till nyligen kontrollerat som kolonier, eller de djupt ojämlika länderna i sydamerika, kunde sköta sig själva utan att falla i Sovjets armar, så man understödde även de mest våldsamma och extrema så länge dessa stod på de konservativa markägarnas och företagarnas sida. Om folket fick bestämma trodde man att alla ville bli mini-Sovjet. Att det fanns en vilja att bli välfärdsekonomier av europeiskt snitt kunde man inte tänka sig.

Att vara emot allmän rösträtt är alltså inte detsamma som att vara antidemokrat? Vore det inte enklare attt erkänna att även konservatismen har utvecklas och knappast utgör en enhetlig idéströming?

Att göra det du tycker är rätt är alltså att följa människans natur, enligt dig. Jag menar att det finns likheter i mänskliga kulturer världen över och det är dessa likheter som får många att reagera på samma sätt när de ställs inför en gemensam förändring. Det är kultur, inte natur, och det är en viktig distinktion eftersom det inom kulturer finns stora variationer, där konservativa inom alla kulturer hyllar den egna kulturen. Om man blandar ihop dessa begrepp blir det enkelt att börja kalla de andra för onaturliga, och då är steget till den bruna högern inte långt - "Judarnas natur är si eller så".

Jag har inte sagt att Storbritannien gjorde fel som återtog sin gamla koloni. Jag ogillar kolonier, men jag vet samtidigt att göra sig av med dem kan vara en smärtsam process, vilket bl.a. Algerietkriget visade. Det jag skriver är att: "Vad jag avsåg var att det knappast hade den strategiska betydelsen för brittiska intressen att det försvarade lieringen med en av Argentinas lika blodsbesudlade grannländer; att man ändå gjorde detta tyder på en rätt grumlig demokratisyn hos de inblandade. Att sedan åberopa det Chilenska stödet i sig som en för Pinochet förmildrande omständighet luktar svepskäl lång väg, och det tror jag du själv inser." Läs igenom det en gång till så kanske du förstår vad jag menar. Lieringen med Pinochet avslöjar att det ideologiska avståndet inte var så stort och att Thatcher åberopar stödet två decennier senare, med vetskap om de tusentals människors blod Pinochet har på sina händer, är bra magstarkt. Argentinas junta var på fallrepet redan tidigare, och Falklandskriget var ett blodigt PR-jippo, som dock inte hade hjälpt juntan någon längre tid. Det intressant att du tar upp Argentina eftersom det var en högerdiktatur som på grund av juntans hårdföra högerpolitik var på väg att implodera. Falklandskriget blev spiken i kistan och påskyndade möjligtvis fallet, men med den av högern framdrivna ekonomiska krisen var en inrikespolitisk förändring svår att undvika.

Det glädjer mig att vi är eniga i vårt gillande av ett mångkulturellt samhälle.

Christian Swedberg sa...

Det är stor skillnad att som kommunist påstå att marscherande regimer, viftandes med Marx och röda fanor inte varit socialistiska, som att mena att militärdiktaturerna i Sydamerika ej var höger. Jag skall förklara detta närmare. Detta synsätt lever kvar efter kalla kriget, då världen var indelad i två poler. Antingen stod man på Sovjets sida eller också stod man på västvärldens sida; vänster eller höger. Innebär detta att militärdiktaturerna per definition var höger? Nej, bara att de var anti-kommunister. Sydamerikas historia går igen i flertalet länder. Efter det att kolonierna frigjort sig från Spanien, präglades länderna av inbördes konflikter, såväl som konflikter mellan länderna. Samtliga länder störtade in i kaos där olika vänstergrupperingar stred om makten. Fabriker ockuperades, jordbruksmarker ödelades, järnvägar utsattes för attentat osv. Att militären tog makten och bekämpade vänstern handlar mera om att man ville få slut på de inbördes konflikterna. Man bedrev inte någon högerpolitik. Man avskaffade det som vänsterregeringar åstadkommit, vilket ofta innebar att man störtade länderna in i ett ekonomiskt kaos då man inte hade alternativ att ersätta systemen med. Att sälja offentliga företag till offentliga personer innebär enbart att man åstadkommer en cirkulär maktfördelning. Ägandet förflyttas således inte bort från staten, utan enbart till politiker eller folk som stått politiker nära.

Fascism/nazism strävar efter att staten skall ha stort inflytande i samhället. Det är en av grunderna till varför dessa ideologier är mera svävande. Den extrema högern som finns i Europa och USA, är libertarianer och anarko-kapitalister. Dessa krafter vill att staten skall försvinna helt eller ha en försvinnande liten roll i samhället. Konservatismen menar att staten har ett egenvärde i sig, men att staten skall hållas kort. Den amerikanska konstitutionen ses på så vis som ett föredöme i många fall. Politiker skall inte kunna styra över människors liv. Staten skall ha en funktion av att enbart agera som en trygghet/säkerhet gentemot människor i nöd, liksom erbjuda service. Därmed står konservatismen långt bort från fascism och nazism, men nära liberalism. Problemet ligger i att vi i Sverige saknat en intellektuell debatt kring högerpolitik och högerfilosofiskt tänkande. Vänsterpolitiken har fått ett alldeles för stort utrymme i TV, bibliotek och media genom åren. Nu börjar en förändring skönjas och det behövs.

Man måste hålla isär begreppen. Konservativ politik grundar sig på konservativ filosofi. Däremot kan man som person ha konservativa såväl som liberala drag. När muren föll talade man om konservativa och liberala kommunister, trots att konservatism och liberalism på ena sidan är svurna fiender till kommunismen på den andra. Man pratar även inom sjukvården om konservativa behandlingsmetoder, och jag kan försäkra om att dessa metoder inte grundas på vare sig Burke, Kristol eller Strauss.
JS Mill är en ypperlig tänkare, men främst föredrar Smiths texter.


Världen blev uppdelad i samma stund som maktkampen i Tyskland bröt ut mellan väst och Sovjet. Där började splittringen. Sovjet och västvärlden var aldrig jämnstarka. I början av konflikten visste alla att; om det skulle bli en konflikt skulle Sovjet förlora. Den första provsprängningen av ett sovjetiskt atomvapen under slutet av 1940-talet förändrade hela situationen. Visst kan mycket av den tidens utrikespolitik i dag sättas under kritik, men det handlade om att hålla en balans i styrka. Skulle Sovjet få övertaget i antalet sattelitstater skulle balansen rubbas. Det var bl.a. på detta vis som Kubakrisen kunde lösas. Sovjet drog tillbaka sina kärnvapen lovade till Kuba, mot att USA lovade att Turkiet inte skulle få sina kärnvapen.
Sedan fanns det en oro över utvecklingen i kolonierna, men mycket av detta har vi i Europa oss själva arr skylla. Vi lämnade kolonierna vind för våg, vilket störtade länderna i inbördes oroligheter. Antingen sökte man stöd i väst eller hos Sovjet. På så vis var världsbilden väldigt enkel. Sökte ena sidan stöd hos Sovjet, ja, då fanns det bara ett alternativ kvar. Så okomplicerad har världen aldrig tidigare varit. Demokratiseringarna av kolonierna hade gått bättre om de europeiska staterna stannat kvar och allt eftersom lämnat över makten. Men det som varit har varit och vi får bygga på det som efterlämnats oss.


Konservatismen som idéströmning ställde sig från början skeptisk till demokratin, och man fick vatten på sin kvarn rörande sin skepticism, när Hitler kom till makten, Weimarrepubliken föll och demokratin avskaffade sig självt. Den konservativa demokratisynen förverkligas genom Winston Churchills ord; ”demokrati är det minst onda system av dem som hittills beprövats”. Sedan dess har konservativa filosofer strävat efter att förbättra demokratins grundvalar för att något liknande ej skall kunna inträffa igen. Återigen vänds då blickarna mot framför allt den amerikanska konstitutionen.


Att sätta epitet på människor efter grupp är inte ”höger” som du påstår. Klass- och rasbegrepp är något som inte finns hos högerpartier. När jag pratar om en mänsklig natur, pratar jag därför inte om någon kulturell folkgrupp, utan om människan som helhet. Drag som går igen hos alla kulturer är en natur. Människan har exempelvis levt i familjer och samhällen i årmiljoner. En natur således. Att då blanda in judarna i det hela går enbart att göra om man mot alla odds vill placera konservatismen närståendes just nazism. För nig som själv är konservativ är detta omöjligt. Jag skulle aldrig ställa mig bakom en politik som vill stöpa hela världen i en och samma form och på så vis ta död på alla kulturer. Judar är inget eget människosläkte (ras), utan en kulturell företeelse. Att börja prata om en ”judisk natur” är således lönlöst. Däremot kan vi diskutera en judisk kulturell natur, eftersom en sådan faktiskt existerar. Nazismen ville inte utrota judarna pga. deras kultur, utan efter antisemitiska och socialistiska företecken. Hitler menade att västvärldens kapitalism förstörts, vilket depressionen visade tecken på. Det återstod på så vis bara en kapitalism kvar att förstöra, och det var ”den giriga juden”. Marx menade att judarna behövde frigöra sig från sin religion och tro för att bli kvitt ”sin girighet”, medan Hitler menade att girigheten satt i judarnas själ och var obotlig. Därför skulle de utplånas som folk.


Nej, det hade heller ingen betydelse för Storbritannien. Visst hade man en flottbas på Falklandsöarna, men denna mark erbjöd man sig att hyra av invånarna där, när de ville bli självständiga, men stå under brittiskt protektorat. Befolkningen där fick vetorätt. d
Valde att bli kvar i brittiska samväldet. Argentinas attack bröt därför mot FN:s deklaration rörande mänskliga rättigheter, varför Storbritannien fick mandat att attackera. Detta tycker jag var rätt. Den i två block splittrade världen var verklig. Pinochets regim erbjöd Storbritannien hjälp och England accepterade.

Om nu det ideologiska avståndet inte var så stort, som du säger, hur kommer det sig i sådana fall att en ”högerdiktatur” attackerar en regering som leds av konservativa, för att få hjälp av en annan ”högerdiktatur”? Jag försöker förklara begreppen, och jag försvarar definitivt inte Pinochets regim eller försöker bättra på hans mörka förflutna. Det var Thatcher du angrep, och det är Thatcher jag här tar i försvar, inte Pinochet.

Undrande sa...

Det är aldrig någon som har hävdat att vara höger i efterkrigstidens postkoloniala värld skulle betyda att man stod för precis samma sak som att vara det i dagens Sverige. Om du menar att dessa diktaturer enbart var anti-kommunister, trots att deras inrikespolitik hade en klar högerpräger, kan du väl lika gärna hävda att deras motståndare bara var anti-höger, eftersom deras mål sällan var särskilt teoretiskt utarbetade utan handlade om motstånd mot orättvist förtryck. Men, jag anser att "skäller den så är det en hund".

Du gillar inte att man kallar andra än de som tycker precis som du för höger eller konservativa, jag har förstått det. Det förändrar dock inte faktiska förhållanden, eller att de tankar som extremhögern har verkligen bär stora likheter med konservatismen. Om du med anarkokapitalister menar de som jag mött men kallar sig anarkoliberaler så tycker jag att deras utopi närmast är extremvänster, men med en annan syn på hur man tar sig till det ideala samhället. Libertarianer är en del av den frihetliga högern, precis som anarkister är en del av den frihetliga vänstern. Konservatismen kan sägas vara en del av den icke-frihetliga högern, precis som kommunismen är en del av den icke-frihetliga vänstern. Att dra fram det gamla Churchillcitatet är talande, man gillar egentligen inte demokratin men är beredd att tillsvidare acceptera den. Inte mycket till demokratisk övertygelse hos den gubben.

"Att sätta epitet på människor efter grupp är inte ”höger” som du påstår." Det har jag inte påstått, läs om. Det jag skriver är att om man börjar bedömma handlingar som mer eller mindre naturliga är steget inte långt till att man ser alternativen som onaturliga, och kan leda till en rasbioligisk syn som den som omfattades av såväl den bruna högern som i mildare tappning de flesta andra ideologiska inriktningar under 20- och 30-talet. De enda som håller kvar vid denna syn är den bruna högern.

Angående begreppet natur. "Drag som går igen hos alla kulturer är en natur." Aha, med natur avser du inte något fysiologiskt eller biologiskt, utan det som förekommer i alla kulturer. Men om det i alla kulturer finns en kritik mot självförhärligande, är då också detta en natur?

Ännu mer problematiskt när du påstår att "Det ligger också i människans natur att hylla det egna." och från detta drar slutsatsen att "Att människor vill hylla den svenska nationen som sådan är därför inte fel." Alltså, från en betraktelse av att ett fenomen går igen i alla kulturer drar du en slutsats om det naturliga i detta fenomen och av denna slutsats gör du en normativ bedömning. Mig veterligen mördas och våldtas det i alla kulturer och då är det alltså naturligt, samtidigt som det inte är godkänt inom någon kultur så då är också det naturligt.

Judarna är ett folk, inte en kulturell företeelse. Sin kultur kan man påverka men man kan inte påverka vilket folk man tillhör. För mig är sådant oväsentligt, och jag tror verkligen inte att det finns någon judisk natur, eftersom jag med natur, till skillnad från dig, menar något biologiskt eller fysiologiskt. Sen undrar jag om du inte lyckades missförstå mig helt, strofen där de dök upp var en karikatyr på en tankegång från den bruna högern.

Ditt sista stycke är lite svårt att tyda, men för att förtydliga så menar jag att Thatcher godtog Chiles stöd eftersom hon inte fann den så frånstötande som hon borde. Argentina angrep Storbritannien pga inrikespolitisk problem orskat av den egna högerdiktaturen. Storbritannien angrep eftersom man inte gärna kunde lämna öarna i sticket, särskilt inte när man hade fått FN-stöd. Det stod den brittiska regeringen fritt att avsäga sig chilenska stödet. Utan att vara militärhistoriker tycker jag att man kan anta att chilenska stödet inte var särskilt betydande för resultatet. Mina angrepp gäller också Thatcher, eftersom jag inte tycker att hon visat sig vara demokrat när det verkligen gäller.

Det är ett positivt karaktärsdrag att du försöker förklara vad du lägger i dina begrepp, men det behövs inte för min skull. Jag förstår dem alldeles utmärkt. Det jag har svårt att förstå är hur man kan hylla en person som ivrigt ställer sig upp på antidemokratens sida.

Christian Swedberg sa...

Jag föreslår att du läser Edmund Burke. Den konservativa värdegrunden har inte förändrats något väsentligt sedan den boken skrevs i slutet på 1700-talet, liksom Burke var nära allierad med Adam Smith. Vi hamnar i att prata runt varandra i cirklar. Vad i militärdiktaturernas inrikespolitik var höger enligt din mening? Ville man ha skattesänkningar, stärka familjernas självstyre, stärka enskildas möjligheter till att göra egna livsval utan statligt förtryck? Var man influerade av Disraelis välfärdsreformer, eller Reagans ”supply-side economy”?
Det man gjorde var att riva upp det som socialister åstadkom. Man förde en ”nyliberal ekonomisk politik”. Jag kan försäkra att konservatism och nyliberalism har få beröringspunkter.
Att förklara östblocket som enbart ”anti-höger” blir svårt då man byggde sina system utifrån Marx, Mao, Stalin och Lenin; samtliga med socialistisk grund. Det är inte som så att allt det vänstern är emot är höger. Hårdföra kommunister anser att socialdemokraterna är borgerliga, liksom de som inte tycker som en själv är ”småborgerliga avvikelser”.


Återigen, VAD är det inom fascism och nazism som påminner om konservatism? Är det nationaliseringen av bankväsendet, förstatligandet av storkapitalismen, kampen mot ”ränteslaveriet”, kollektiviseringen och uppbyggandet av ”folkhemmet”, eller korporativismen?
Jag anser ej att alla som inte tänker i mina banor inte är höger. Det skulle bli väldigt tråkigt att inte ha några borgerliga kamrater med andra värderingar. Dock är det felaktigt att påstå att ”brunhögern” skulle ligga mig som konservativ nära, eller att det ens skulle finnas beröringspunkter. För mig är nazister och fascister lika stora hot som socialister, och efter att själv ha varit socialist, känner jag igen de tankegångarna inom resten av utopierna som fick genombrott under 20- och 30-talet också. Det är inte för inte som högern i Sverige under 30-talet tryckte upp affischer; ”Till strid mot samhällsfienderna, detta vackra tvillingpar”, syftandes på nazism och kommunism. Att svenska kommunistpartiet var allierat med NSDAP och hyllade Hitlers ”resoluta slag mot den brittiska imperialismen”, liksom att de enda svenska nazistiska riksdagsledamöterna, de s.k. ”Kilbomssocialisterna”, satt invalda på socialistiska mandat, förklarar hur nära dessa partier stod varandra. Det var först då Hitler attackerade Stalin som man bröt med NSDAP, och det var först efter kriget som nazismen blev ”brunhöger”; en ”borgerlig avvikelse”. Om vi ser i Europa av i dag ser vi åter hur nazismen börjar få framgångar. I Ryssland samarbetar kommunister och nazister. I Bulgarien regerar de tillsammans och i Tyskland har den nybildade ”vänsterlistan” börjat slänga med nazistisk retorik, varför varken kristdemokrater, liberaler, de gröna eller socialdemokrater vill ha något att göra med dem.


Anarkister och anarko-kapitalister/anarkoliberaler delar inte samma världsbild, inte ens samma utopi. Om detta kan man diskutera mycket kring, men finner det ej nödvändigt då jag ser dessa synsätt som ej fungerande dagdrömmeri. Libertarianer är mera intressanta ur min syn, även om vi inte utgår från samma syn. ”Ofriheten” inom konservatismen ligger i detta fall att den inte är för nattväktarstat, utan anser att staten skall erbjuda ett säkerhetsnät åt arbetslösa och människor i nöd, liksom att det är viktigt att bevara kulturarv till kommande generationer. Däremot skall staten inte styra och ställa inom kulturen (som man gjorde i Sovjet och Nazityskland), utan kultur skall vara en levande folklig rörelse. På samma vis värnar vi familj och vill ha en trygg utveckling, inte ”radikal”.


Finns det något som är onaturligt hos människan? Nej, det gör det inte. Problem skapas om man bygger politiska system som inte utgår från människan och hennes känslor, hennes ”natur/väsen”. Visst kan människan vara våldsam, men vi är samtidigt moraliska och etiska varelser. Det som är onaturligt gömmer sig således inte bland eller inom människan, utan det som är onaturligt skapas av ”ytterligheter”. Då tänker jag främst på fundamentalism där människor riskerar lida skada, oavsett om det är av religiös eller politisk art. Där kommer Churchills kritik mot demokratin in. Vad händer om vi röstar fram ett alternativ som förtrycker och skadar oss? Tidiga demokrativänner ansåg att detta var omöjligt. Sedan kom Hitler. Skall man försvara demokratin och friheten krävs samtidig vissa inskränkningar. I Sverige har vi spärrar så att inte vilket parti som helst kan komma in i riksdagen, viket i sig skulle kunna betecknas som odemokratiskt, liksom det finns demokratiska stater som inte låter kriminella rösta etc. Under andra världskriget fick inte kommunisterna vara med i beslutsprocessen pga. deras nära samarbete med nazister och kommunister, vilket i sig också skulle kunna betecknas som odemokratiskt och så vidare.


Folk och kultur är mycket ett och samma. Barn som blivit adopterade eller kommit till Sverige, är de inte svenskar? Självklart är de det om de är en del av svenska samhället. Det samma gäller givetvis invandrare. Skulle jag flytta till Turkiet och bli en del av det turkiska samhället, skulle jag knappast kalla mig själv för svensk. Det som skiljer sig i utseende kan vi för visso säga vara ”folkliga karaktärsdrag”, men för att bli jude räcker det att du är född av en judiskt troende moder. Efter förskingringen och att ha levt i Europa och Ryssland i två tusen år, finns det ingenting som skiljer sig åt annat än sättet att leva och förhålla sig till sin omgivning. Det är därför viktigt att bevara kulturer eftersom alla kulturer på ett eller annat sätt påverkat varandra genom historien. Den svenska har varit relativt isolerad fram tills nu, vilket sätter den på prov, men samtidigt hoppas jag att den skall berikas med nya erfarenheter.


Efter att ha fördjupat mig mera i argentinsk och chilensk militärhistoria står spelbordet klart varför man agerade som man gjorde. Det var ingen ideologi som låg i intresset kring bildandet av allianser under Falklandsöarna utan ren militär strategi. Chilensk militär var tydligen betydande för kriget, men hade inte påverkat krigets utgång. Det förkortade enbart stridigheterna och, som Thatcher uttryckte det; ”räddade brittiska liv”. Chile använde sig av agenter, radarövervakning, samt av eget fly och egen flotta för att angripa argentinska militära fästningar och hjälpa britterna. Varför allierade man sig med en militärdiktatur? Chile vände sig till britterna i rädsla för att om inte britterna reagerade och hjälpte Chile, skulle Argentina attackera Chile. Ett starkt Argentina ville man inte se i Sydamerika eftersom det skulle kunna kasta hela Sydamerika in i ett krig. Maktbalansen var viktig att behålla mellan öst och väst, och Argentina var ett allmänt orosmoln efter ständiga kupper och regimskiften. Så blev Chile och britterna allierade.


Att försvara Thatcher är inte svårt med tanke på vad hon åstadkommit. England är i dag en välfärdsstat med låga skatter och låg arbetslöshet, liksom fackföreningarna numera inte företräder politiska, utan medlemmarnas intressen. Thatcher lyckades få till stånd ett majoritetsstyre i Zimbabwe, fick till avtalet med Kina rörande Hongkongs överlämnande liksom att regeringen i Dublin fick inflytande över utvecklingen i Nordirland, vilket var det första seriösa steget som togs för att nå en fredlig lösning i regionen. Jag beundrar även hennes kritiska EU-politik.