torsdag, maj 26, 2005

Fram för ny välfärd!

Sverige har alltid ansett sig vara solidariskt och medmänskligt. Anledningen till det, har varit att staten slösat stora summor pengar till att bygga upp en enorm byråkrati för att hjälpa utsatta människor. I praktiken har vi dock snarare skadat de människor vi skulle hjälpa.
Idag lutar sig fortfarande många gentemot en enorm välfärdsstat medan andra vill låta marknaden vara vår enda guide. Det finns dock även en tredje väg att gå, nämligen det som kallas för "medkännande konservatism".

Staten kan göra vissa saker väldigt väl, men den kan inte få oss att känna hopp i våra hjärtan eller fylla en mening i våra liv. För det krävs trosbaserade organisationer eller välgörenhet.
En sann medkännande stat är en som kan samla dessa organisationer bakom sig och skapa en omgivning i vilken de kan frodas. En stat som inser sin begränsning och bistår dessa organisationer, oavsett tro. En stat som kan göra väg för och agera likt en katalysator för det naturliga medlidande som finns inom det svenska folket. Staten skall dock inte bli ersatt av välgörenhetsorganisationer, utan välkomna dem som partner.
Medlidande och solidaritet har varit socialisternas paroll och definieras av en byråkrati som godkänner ytterligare slöseri med skattemedel inom välfärdsstatens ramar, om den nu har några. Den som motsatt sig en sådan ordning har varit kallhjärtad och oförstående.
Det är dags för förändring.


Howard Ahmanson - California

1980 samlade den sociala entreprenören Howard Ahmanson från Kalifornien, ihop en grupp akademiker och specialister som forskat kring fattigdom. Gruppen fann att fattigdom inte enbart är ett materiellt problem, utan även ett spirituellt problem; de flesta som lever i fattigdom har inte tron på att de skall kunna ta sig ur sin livssituation, att kunna gå vidare.
Man såg också att ekonomisk omfördelning inte kunde slåss mot fattigdom, eftersom den inte påverkar de attityder som skapar och undergräver själva fattigdomen.

I Sverige öser man pengar i näven på den som är i akut behov av hjälp, men det motiverar inte människor att ta tag i sina liv, utan gör oss snarare beroende av staten och dess bidrag. Den politiska byråkratin ser heller inte till de enskilda människor som befinner sig i nöd. För byråkraterna i Stockholm, är de enbart siffror som måste minskas inför nästkommande val. Det finns ingen reell tanke bakom, att faktiskt få människor ur drogberoende eller ur fattigdom och ge dem en framtid, utan enbart att främja valsegrar.
Problemet har varit att den socialistiska staten medvetet har fört en politik där man skapat ett beroende av staten för många mäniskor. Man har centraliserat den välgörenhet som kyrkorna utförde för bara ett sekel sedan, med betydligt bättre resultat dessutom, i eget syfte. Politiker gör aldrig något utan egen vinning. Det finns inget värre, än byråkrater eller politiker som säger sig vilja hjälp till, när vi vet att verkligheten är en annan. Det går inte att lita på staten.
Därför är det dags att decentralisera välfärdsstaten och föra den närmare människan igen. Religiösa samfund och välgörenhetsorganisationer som verkar ute i samhället ser med egna ögon vilka det är som behöver hjälp och kan således vara till större nytta, och kunna rycka in tidigare än staten.


"Medkännande konservatism" innebär kortfattat att;


1. Staten skall främja välfärd men inte producera den självt.

2. Alltid se till grupper närmast personen i fråga, att först och främst se till om det räcker att arbeta inom familjen. Om inte får man vända sig till grannskapet eller kommunen. Enbart om det är av absolut nödvändighet vänder man sig till staten. Sådana fall där det kan bli nödvändigt för staten att agera, är om exempelvis en person/organisation skulle skydda f.d. prostituerade från sina hallickar, eller personer som är utsatta för hot eller utpressning och på så vis behöver polisiärt skydd. Likadant måste staten se till så att sådana barmhärtiga samariter inte riskerar rättsliga påföljder, utan skall skyddas inom lagens hägn.

3. Statliga bidrag har förvandlat svenska behövande till husdjur. Staten ger dem mat och en klapp på huvudet i hopp om att de skall rösta rött nästkommande val. "Medkännande konservatism" innebär istället att människor utmanas till att ta tag i sina liv själva. Den ger dem inget statligfinansierat skyddsnät att ligga och vila i, utan en trampolin där enbart den enskilde själv sätter gränserna för hur högt hon kan nå.

4. Dagens myndigheter bemöter behövande i tre steg. Först och främst, tag din kö lapp. I det egalitära samhällssystemet skall alla behandlas lika, så att ingen kan finna grund till att kunna klaga. För det andra, tag dina pengar. Alla som motsvarar de krav som finns till för att kunna få vissa bidrag skall få bidrag, även om det innebär att människor stannar kvar i fattigdom istället för att av egen kraft bli ekonomiskt oberoende staten. För det tredje, lämna religionen utanför. De olika program som skapas, oavsett religion, motiverar och framhäver såväl utbildning, familjevärden såsom hårt arbete. Var och en väljer det program som bäst passar henne.

5. Historiskt sett är välskötta, trosbaserade program effektivare i att bekämpa fattigdom än ickereligiösa program. Studier gjorda i USA visar att hög närvaro i kyrkorna ger lägre kriminalitet och mindre användande av narkotiska preparat. Religionsfrihet innebär inte frihet från religion, och därför bör religion även kunna ingå i arbetet med att minska fattigdom och destruktivt leverne, så länge individen har en uppsjö program att välja emellan.

6. Man bör, pragmatiskt, följa upp program för att se vad som fungerar respektive inte fungerar. Att exempelvis testa ett program på ett fängelse, och om det fungerar, dvs. om ekonomin går med överskott, skatterna minskar och samhället tjänar på det, expandera programmet, istället för att göra som utopister; testa ett politiskt startat program på alla landets fängelser och om det inte fungerar råka i panik. Det är inte politiker som skall ta initiativ till sådana program, utan enskilda privatpersoner och organisationer med erfarenheter och kunskaper politiker i gemen saknar.


George W Bush

Det experiment som utörts i USA, och framförallt i den amerikanska södern, ivrigt påhejat av dåvarande Texasguvernören och sittande presidenten George W Bush, har gett strålande resultat. Interfaith Housing Coalition i Dallas, vars syfte har varit att få folk att komma ur drog- eller alkoholberoende har varit en succé. Det man gör är inte att skänka en säck pengar till deltagarna i programmet, utan man utmanar dem till att själva ta tag i sitt liv. Ben Beltzer, som driver programmet, säger att man inte kan omvända någon som inte själv vill lämna sitt beroende. Strikta regler gäller, som man måste följa om man skall få fullfölja programmet. Bryter man mot reglerna åker man ut. Det är helt och hållet upp till en själv om man skall lyckas. Programmet är baserat kring religiös moral. Man förändrar en människas beteende och ger dem en ny kod att leva efter, samtidigt som man följer upp var och en av deltagarna och hjälper dem skaffa sig ett jobb och få egen inkomst. Av de man vänder sig till anländer, generellt, 50 procent till första intervjun. Av dessa startar 25 procent programmet medan 12 procent fullföljer det. Av dem som hittills slutfört programmet har ingen återfallit i beroende och lyckats skaffa sig ett bättre liv.
Liknande siffror finns hos Fred Myers "Rebuild-program" i Philadelphia. Där samarbetar man med privata företag och utbildar personer under ett halvår för att klara av enklare sysslor inom företagen. Prostituerade, narkotika- och alkoholberoende som kommer till Fred lyckas också väldigt bra i verkliga livet. 40 procent av deltagarna klarar av att lämna sitt tidigare destruktiva liv och sju av tio blir produktiva samhällsmedborgare.
Liknande program som erbjuds av staten, ger ett resultat på omkring tio procent, inte mer.

George W Bush godkände även att testa ett "pre-release" program på Jester II enheten, strax utanför Houston. Strax innan fångar skall friges hamnar de där. De bor i stora sovsalar istället för i celler och det religionsbaserade programmet varar i 18 månader. Tillfälle får förstråelse ges inte heller, utan istället ges möjlighet till studier för att bättre klara sig i världen utanför murarna. Språkbruket är det som framförallt som utvecklas till det bättre, vilket underlättar både kontakt med andra människor men också till att öka möjligheterna till att få arbete.
Volontärer besöker också internerna tre timmar varje kväll, hjälper dem att skaffa sig jobb och väl hemma följer kyrkan upp i ett sorts "eftermentorskap" i sex månader. Över hela USA återvänder 60 procent av internerna åter till fängelse. I Sverige är det ungefär lika högt, här ligger talet på 58 procent. För de fångar som gått igenom "pre-release", återvänder enbart 17 procent.

I USA idag, finns det ett otal exempel på medborgare som tagit saker i egna händer, då inte politiker agerat, och själva startat upp föreningar eller kyrkor, samlat in pengar och drivit bort langare och annat patrask från sina bostadsområden och gjort dem levande igen. Stabilitet i ett grannskap är viktigt för ekonomisk tillväxt. Det som en gång skapade vår ekonomiska tillväxt, den protestantiska moralen och andan, har politiskt sekulära krafter börjat ifrågasätta och således börjat riva grunden till vår egen framgång.
Detta sammantaget visar tydligt på att välfärdsstaterna bör decentraliseras och det vi kallar välfärd föras närmare den enskilde.



Finansieringen av dessa program bör ske via privata medel, genom skattesubventioner. Skall man ge skattemedel via staten, via politikerna, kommer man säkerligen tvinga organisationer till att inte vara religiösa, utan vara så som politikerna själva vill ha dem, vilket gör dem obrukbara. Politiker skall inte avgöra sådant. DärfÃör bör enskilda människor som skänker pengar till en välgörenhetsorganisation, oavsett religiös eller ateistisk prägel, få skatteavdrag på sin lön. I Arizona, för att ta ett exempel, får medborgarna 500 $ i avdrag. På så vis skapar vi ett välgörenhetssystem som på allvar kan ge människor i nöd hjälp, där människor själva skänker pengar till program som faktiskt kan producera och göra något reellt åt människors situation, liksom vi slipper byråkrati och politiskt krångel. Volontärer kan ställa upp när som helst på dygnet, när helst en människa är i behov av stöd eller tröst. Byråkrater har öppet mellan 09:00 och 17:00.
Vi behöver ett slut på socialism och politikerstyre och bör inse att ett sekulariserat samhälle i praktiken inte är borgerligt i längden, utan leder till en enorm röd cancersvulst. Med en decentraliserad välfärd, kommer vi att få ett sant borgerligt varmhjärtat samhälle, som byggs av medborgarna själva.

1 kommentar:

Anonym sa...

Flaggan blev inte kvar så mycket men det var kul ändå eller hur ...

När du använder en bild från en annan sajt :
- Du borde (måste ?) först fråga om du får använda bilden (om det står ingenting på sajten som tyder att du får använda bilden).
- Om du får göra det är det då normalt att länka till detta sajt
- Hotlinking är inte bra eller

Det handlar bara om respekt.

François