tisdag, maj 31, 2005

Vive la France!



Det blev ett nej, ett tydligt sådant, då 56 procent av det franska folket röstade NON! till fördraget. Diskussionerna efter valet har handlat kring huruvida detta nej var ett misstroende gentemot Chirac eller ej, och att det bara var höger- och vänsterextremister som valde att rösta "fel", enligt etablissemanget. Mer fel kunde det inte bli. Socialistiska partiet var utåt supporter till fördraget, men inbördes splittrat i frågan, och det var knappast för att socialistiska partiet stödde en borgerlig politik under Chirac. Valet kring konstitutionen föregicks också av flertalet debatter, liksom det har funnits att få tag på fördragstexten i bokhandeln. Valet stod således mellan de som vill flytta makt från Frankrike till Bryssel, och de som vill minska Bryssels inflytande.



Sveriges linje är den, att vi inte skall ha någon folkomröstning. Göran Persson gick direkt ut i media, så fort valresultatet presenterats, och sade som så att; "Sverige skall ha sin egen demokratiska process". Är det verkligen en demokratisk process att inte låta folket säga sitt? Jag tycker inte det.
Enligt dagens DN (2005-05-31) presenterades också en undersökning som visar att 67 procent av det svenska folket vill ha en folkomröstning. Hur kan man välja att bortse från en sådan klar majoritets vilja? Är det enbart för att etablissemanget är rädda för att folket kommer att rösta "fel"? Varför ha folkomröstningar överhuvudtaget i sådana fall?

Persson anser vidare att man måste "ta hänsyn till dem som trots allt röstade ja". Jag hoppas att Persson nästa gång det riskerar att bli en socialistisk regering, tar hänsyn till dem som röstar borgerligt, och inte till dem som röstar "fel".

Säger de länder som skall ha folkomröstningar nej till fördraget, så är det dags att tänka över den situation som uppstått. Klyftan mellan politiker och de europeiska medborgarna står idag vidöppen. Då är det dags att föra EU närmare medborgarna. Idag är EU ett "uppifrån-projekt", dvs. politikerna tuffar på, men folket stretar emot. Är det då inte dags, att en gång för alla, lyssna på vad människor vill och inte på vad de egna leden säger?
Subsidaritetsprincipen bör vara gällande när EU fattar beslut, dvs. att besluten skall fattas nära medborgarna i de frågor det är möjligt.

EU-Fördraget skulle vara bra om det förespråkade ett begränsat EU, men i det fördraget skall det enbart stå vad EU får göra, inte sätta någon politisk agenda etc. Det enda EU bör ägna sig åt är att lösa problem som rör fler än ett medlemsland, dvs. miljöproblem, kriminalitet, upprätthållandet av den inre marknaden, samt säkerhetsfrågor. Domstolen skall sedan få klara jurisdikationer för att kunna dömma i konflikter mellan medlemsstat och Bryssel. I övrigt skall Brysselpolitiken hållas kort. Jag vill slippa se EU-politiker sitta och besluta om kontrollen av svenskt badvatten, lufttrycket i europeiska bussdörrar etc. Sådana frågor sköter vi bäst på nationell nivå. Dessutom skall det vara möjligt för en stat att kunna dra sig ur samarbetet om så öskas. Att det idag finns sådana regler i födraget som omfattar just denna fråga, är positivt.



Gemensam utrikespolitik skall vi dock inte ha. Europa skall inte gå de franska politikernas önskan till mötes, att slå mot USA. Västvärlden bör samarbeta, och inte så split. Medlemsländerna skall vara alliansfria, men däremot kan gärna de europeiska staterna få binda upp sig att soildariskt försvara vardandra, om så skulle behövas, men ett sådant samarbete finns redan i NATO. Ingen anledning att starta upp en ny militär allians således.

Gemensam president vill jag heller inte se. Bryssel skall vara svagt, de nationella parlamenten starka. Vi skall inte bygga upp något, som det europeiska folket inte vill ha, men som de europeiska politikerna trånar efter. Vilka skall vi lyssna på? Folket, eller politikerna?
USA växte fram underifrån. Det fanns ett stort missnöje med Storbritannien. Att USA så bildades var något de flesta skrev under på. De som ändå ville vara kvar under brittiskt styre flyttade till Kanada. Dagens EU håller på att förvandlas till ett politiskt luftslott. Ett hem byggs från grunden. Att börja med att bygga taket, är fel väg att gå.

Frankrikes nej anser jag stärkte demokratin inom EU. Jag hoppas att övriga länder väljer att följa Frankrikes lysande exempel.

Inga kommentarer: