En intressant ledare i Corren behandlar fackens maktställning i Sverige utifrån en nyligen presenterad rapport från Svenskt Näringsliv. Den är intressant eftersom fackens maktställning sällan ifrågasätts pga. de täta skyttegravsfält som omgärdar debatten.
Fackens ställning är beklämmande. Ute på arbetsplatser landet runt är det i stort sett tvång på att man skall vara med i en fackförening och stödja socialdemokraterna. Vi såg bilder på hur fackföreningar tillsammans med polis förde bort utländska arbetare till väntande bussar för att skickas ut ur landet, liksom vad fackets agerande fick för konsekvenser i Jönköping.
Fackliga organisationer fyller ett syfte. Syftet är att företräda medlemmar gentemot arbetsgivare i tvister. Tyvärr använder facket sin makt ofta direkt olämpligt som tvång gentemot företagen. "Gör ni inte som vi säger blir det strejk!" I Storbritannien tvingades man under 70-talet förbjuda fackliga aktioner då facken var nära att förstöra landets ekonomi totalt. På samma vis håller Sverige på att tappa i konkurrensen från övriga Europa. I stället för att rätta sig in i ledet hyr arbetsgivare in utländsk arbetskraft för att slippa undan fackens påtryckningar. För att bevara de fackliga organisationerna måste LO i grunden förändras. I Danmark bröt man med socialdemokraterna för att enbart ägna sig åt att företräda medlemmarnas intressen, inte politiska karriärer. I England försvann fackens dominerande ställning helt. I övriga Europa är fackens ställning också den att facken enbart skall företräda medlemmarnas intressen, och inte vara en politisk och partisk intresseorganisation, och så borde givetvis även fallet vara i Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar