Bodströms polisstat

Thomas Bodströms uttalanden i media blir allt mer radikala ur rättslig synpunkt. Det är också ett bevis på hur konsekvent socialdemokratin är. Man marscherar mot USA:s krig, för att sedan avslöjas ha satt svensk trupp i Afghanistan och Irak. Man protesterar mot Bush och Blairs tilltag i kampen mot terrorism, för att sedan själva föra samma politik. Det som är intressant i sammanhanget är att om Bodström skulle ha arbetat som advokat, hade han aktivt motsatt sig allt det som han själv föreslagit.

Är någonting av det Bodström föreslagit bra? Kritiken som socialdemokratin riktat mot Bush har riktat in sig på att "övervakningssamhället kränker den personliga integriteten". Men då skall man samtidigt komma ihåg detta, att i en demokrati skall man få säga och tycka vad man vill, men inte GÖRA vad man vill. Den enda person som kommer att få sin integritet kränkt är den som begår kriminella handlingar. Att SÄPO skall kunna avlyssna grupperingar som kan utgöra hot mot rikets säkerhet i preventivt syfte är givetvis en självklarhet. Att polisen skall kunna DNA-testa och avlyssna kriminella är också självklart. Det som är beklämmande är att Bodström vill gå längre vilket allvarligt hotar den personliga integriteten för oss vanliga medborgare, vilket innebär att socialdemokraterna går alldeles för långt, längre än vad Bush och Blair skulle våga sig.

Bodström vill att det skall kunna genomföras "hemliga husrannsakningar", avlyssning av hela grannskap för att "hitta kriminella", inskränkningar i vårdsekretessen, datalagring, mjukvarupatent etc. som skall godkännas även i fall där det inte finns en klar brottsmisstanke. Här skjuter Bodström över målet. Målsättningen måste vara att bevara demokratiska grundprinciper samtidigt som rättstaten stärks. Insamling av bevis skall underlättas; inte utöka en kontroll av människor oavsett om man är skyldig eller oskyldig. En sådan kontrollapparat hör inte hemma i Sverige. Den idén får Bodström gärna stoppa tillbaka i det skrymsle han hittade den.