Konungadömet under attack

De senaste dagarna har konungahusets affärer granskats. Den tredje statsmakten (media) bedriver i sammanhanget inte en objektiv granskning av statschefers ekonomiska förehavanden. Man angriper våran monarki med att konungen är "monark 24 h om dygnet", och eftersom en monark inte får göra affärer med sina tillgångar, så ifrågasätter man om det är moraliskt riktigt eller ej. Monarken har inget brottsligt gjort, utan det man ifrågasätter är hans MORAL, för att han SKATTEPLANERAR.

När kommer granskningen av presidenterna? Putin, Bush, Chiraq, osv. gör alla affärer vid sidan om av den lön de får av staten. Ett statsskick kostar pengar, och en monark bör ha samma rättigheter som andra. Anledningen att man ifrågasätter monarkin är för att Sverige inte är en republik, och det är där skon klämmer.

Världens presidenter behöver inte bekosta en stor del av svenskt kulturarv, men det är en del av konungens uppgift att vårda svenskt kulturarv, likafullt som det ligger i tryggheten och för nationens bästa att ha en statschef som skall företräda svenska folket, och som inte sitter där pga. maktbegär. Det är därför politiker vill komma åt statschefsposten, för att få mera makt över oss medborgare.

För att visa ett tydligt exempel på hur Sveriges republikaner med lögn försöker avskaffa något av det bästa vi har i landet, så har man anklagat konungen Gustav Adolf för att vara "pronazist". Det är helt fel. Var konungen Tysklandsvän? Ja, det var han. Sverige hade fram till 1945 nära band till Tyskland, ända sedan Hansans dagar under medeltiden. Var konungen pronazist? Nej, det var han inte. Det finns en hel del att säga om detta, men republikanerna inriktar sig på att Sverige lät tysk trupp fara genom riket, och därmed dra slutsatsen att konungen var på nazisternas sida. Om man ser till de fakta som finns, som t.ex. den tyske konsuln Schnurres rapport till Berlin 24 juni 1941, som visar att det var Per Albin Hansson som var drivande i frågan, liksom Nils Herlitz dagboksanteckningar från 1941 visar att konungen Gustav Adolf ville undvika en regeringskris då de borgerliga vägrade komma överens med socialdemokraterna om vad som borde göras. Konungen skall då ha hotat med att avgå om inte alla inom samlingsregeringen kunde enas. Socialdemokraternas egna källor säger att "konungen var glad efter att beslutet tagits". Frågan är; var han glad över att regeringen sagt ja till Hitler, eller glad över att ha undvikit en regeringskris i krigstid?

Republikaner bör lämna sin röda partibok för ett ögonblick och se till de fakta som finns att tillgå.