Evo Morales segrade och blir ny president i Bolivia. Morales är socialist och indian. Att ursprungsbefolkningen får större inflytande i Bolivia är glädjande, men utvecklingen i Sydamerika i stort är oroande. En vänstervind sveper in över Sydamerika, där det ena landet efter det andra får socialistiska regeringar. Man håller på att bryta kontakterna med USA, samtidigt som Kuba intar en större roll för Sydamerika. Venezuelas president, Hugo Chavéz, har uttryckt sig gillande både över att Morales är Bolivias nya president, och både Morales och Chavéz uttryckt sig gillande över Castros regim på Kuba.
För att bota Sydamerikas fattigdom är det inte mera socialism som behövs. Socialism är ett ekonomiskt och mänskligt gift. Det finns ingen människa, med undantag för Ohly och Vänsterpartiet, som kan anse att Kuba är ett bra system. En hård diktatur där diktatorn skor sig på den fattiga befolkningen. Det som Sydamerika borde ta efter är i stället länder som Japan, Sydkorea, Thailand och Indonesien. Länder som snabbt kommit ur sin fattigdom genom att göra ekonomiska framsteg. Reformer ger ingenting på lång sikt. Revolutionär romantik blir ingenting annat än drömmar, och för civilbefolkningen en mardröm.
Sydamerikas historia är full av socialistiska grupperingar som bekämpat varandra, där Argentina är det värsta exemplet. Efter Hitlertysklands fall välkomnades SS-män på flykt för att ingå i den argentinska förtryckarapparaten och hjälpa till i jakten på meningsmotståndare. I andra länder, likt Chile, som präglades av kupper och ständiga regeringsbyten mellan socialister, reformister och kommunister, samtidigt som anarkister saboterade järnvägar och annan viktig infrastruktur, grep militären till slut makten. Sydamerika har på så vis präglats av diktatur och inte haft någon demokratisk utveckling och stabilitet. Problemet för Sydamerika är att det egentligen bara är Chile som lyckats bra med en demokratisk utveckling då Kristdemokraterna tog över efter diktatorn Pinochet. I övriga länder kämpar olika socialistiska grupperingar om makten, där synen på USA får beteckna om man är vänster eller höger, även om man har gemensamma huvuddrag i den övriga politiken.
Morales har på så vis två val. Antingen bekämpar han odlingen av kokain i landet och slipper stöta sig med USA, för att i lugn och ro börja arbeta för en demokratisk och ekonomisk utveckling genom att ta efter de asiatiska "tigerekonomierna", men mest troligt är att det kommer genomföras socialistiska reformer vilket tyvärr kommer medföra fortsatt fattigdom för Bolivia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du är ju konservativ. Det är Morales också. Han vill bevara den urgamla användningen av den heliga kokaväxten bland indianerna. Det är f.ö. ofarligt att tugga bladen som de gör. Att det raffineras och används av missbrukare i USA är ur deras perspektiv ingen anledning att förbjuda en urgammal, religiöst förankrad sedvänja. Det är ungefär som kungahuset; inte helt modernt och inte alldeles försvarbart förnuftsmässigt, men förknippat med starka känslomässiga band till folkdjupet, band som inte enkelt låter sig brytas.
Morales och jag befinner sig på varsin planhalva inom politiken i stort. Även monarkivänner på vänsterkanten skulle knappast kalla sig för konservativa, snarare för icke-konsekventa socialister.
Morales försvar av kokaodlingen får till följd att den kan fortsätta raffineras och odlingen har medfört betydande inkomster till den fattiga ursprungsbefolkningen, och bekämpningen av den samma blir inte lätt. Precis som det är omöjligt att förbjuda alkohol i våran del av världen, är det omöjligt att förbjuda koka för indianerna av de skäl du anger. Därför bör kokaodling vara tillåten för privar bruk, då det inte bör vara önskvärt för någon att styra eller för den delen förbjuda andra kulturers utveckling.
Skicka en kommentar