Bodströms polisstat

Thomas Bodströms uttalanden i media blir allt mer radikala ur rättslig synpunkt. Det är också ett bevis på hur konsekvent socialdemokratin är. Man marscherar mot USA:s krig, för att sedan avslöjas ha satt svensk trupp i Afghanistan och Irak. Man protesterar mot Bush och Blairs tilltag i kampen mot terrorism, för att sedan själva föra samma politik. Det som är intressant i sammanhanget är att om Bodström skulle ha arbetat som advokat, hade han aktivt motsatt sig allt det som han själv föreslagit.

Är någonting av det Bodström föreslagit bra? Kritiken som socialdemokratin riktat mot Bush har riktat in sig på att "övervakningssamhället kränker den personliga integriteten". Men då skall man samtidigt komma ihåg detta, att i en demokrati skall man få säga och tycka vad man vill, men inte GÖRA vad man vill. Den enda person som kommer att få sin integritet kränkt är den som begår kriminella handlingar. Att SÄPO skall kunna avlyssna grupperingar som kan utgöra hot mot rikets säkerhet i preventivt syfte är givetvis en självklarhet. Att polisen skall kunna DNA-testa och avlyssna kriminella är också självklart. Det som är beklämmande är att Bodström vill gå längre vilket allvarligt hotar den personliga integriteten för oss vanliga medborgare, vilket innebär att socialdemokraterna går alldeles för långt, längre än vad Bush och Blair skulle våga sig.

Bodström vill att det skall kunna genomföras "hemliga husrannsakningar", avlyssning av hela grannskap för att "hitta kriminella", inskränkningar i vårdsekretessen, datalagring, mjukvarupatent etc. som skall godkännas även i fall där det inte finns en klar brottsmisstanke. Här skjuter Bodström över målet. Målsättningen måste vara att bevara demokratiska grundprinciper samtidigt som rättstaten stärks. Insamling av bevis skall underlättas; inte utöka en kontroll av människor oavsett om man är skyldig eller oskyldig. En sådan kontrollapparat hör inte hemma i Sverige. Den idén får Bodström gärna stoppa tillbaka i det skrymsle han hittade den.

Sydamerika oroar

Evo Morales segrade och blir ny president i Bolivia. Morales är socialist och indian. Att ursprungsbefolkningen får större inflytande i Bolivia är glädjande, men utvecklingen i Sydamerika i stort är oroande. En vänstervind sveper in över Sydamerika, där det ena landet efter det andra får socialistiska regeringar. Man håller på att bryta kontakterna med USA, samtidigt som Kuba intar en större roll för Sydamerika. Venezuelas president, Hugo Chavéz, har uttryckt sig gillande både över att Morales är Bolivias nya president, och både Morales och Chavéz uttryckt sig gillande över Castros regim på Kuba.

För att bota Sydamerikas fattigdom är det inte mera socialism som behövs. Socialism är ett ekonomiskt och mänskligt gift. Det finns ingen människa, med undantag för Ohly och Vänsterpartiet, som kan anse att Kuba är ett bra system. En hård diktatur där diktatorn skor sig på den fattiga befolkningen. Det som Sydamerika borde ta efter är i stället länder som Japan, Sydkorea, Thailand och Indonesien. Länder som snabbt kommit ur sin fattigdom genom att göra ekonomiska framsteg. Reformer ger ingenting på lång sikt. Revolutionär romantik blir ingenting annat än drömmar, och för civilbefolkningen en mardröm.

Sydamerikas historia är full av socialistiska grupperingar som bekämpat varandra, där Argentina är det värsta exemplet. Efter Hitlertysklands fall välkomnades SS-män på flykt för att ingå i den argentinska förtryckarapparaten och hjälpa till i jakten på meningsmotståndare. I andra länder, likt Chile, som präglades av kupper och ständiga regeringsbyten mellan socialister, reformister och kommunister, samtidigt som anarkister saboterade järnvägar och annan viktig infrastruktur, grep militären till slut makten. Sydamerika har på så vis präglats av diktatur och inte haft någon demokratisk utveckling och stabilitet. Problemet för Sydamerika är att det egentligen bara är Chile som lyckats bra med en demokratisk utveckling då Kristdemokraterna tog över efter diktatorn Pinochet. I övriga länder kämpar olika socialistiska grupperingar om makten, där synen på USA får beteckna om man är vänster eller höger, även om man har gemensamma huvuddrag i den övriga politiken.

Morales har på så vis två val. Antingen bekämpar han odlingen av kokain i landet och slipper stöta sig med USA, för att i lugn och ro börja arbeta för en demokratisk och ekonomisk utveckling genom att ta efter de asiatiska "tigerekonomierna", men mest troligt är att det kommer genomföras socialistiska reformer vilket tyvärr kommer medföra fortsatt fattigdom för Bolivia.

Billiga mutor

I den första systemrättegången fälldes alla. Muthärvan tycktes på så vis få en god början, men dessvärre behandlas de f.d. butikscheferna med silkeshandskar. Vi vanliga medborgare hade haft fängelse att se fram emot, men Systembolagets anställda får böter. Vi är på så vis inte lika inför lagen. Bara Vin-Trädgårdhs vice vd Niklas Davidsson, som också fälls för olovlig körning och grovt sjöfylleri, får en villkorlig dom. Vi har sett hur man med rätta har krävt ansvar av och ställt till svars ledande personer inom Skandia och nu eventuellt inom Ericsson och Volvo, men Systembolaget skall värnas.

Det kan också vara värt att veta att i Sverige är det inte dyrt att muta någon. Niklas Davidsson, som fick det strängaste straffet, får böta 51 000 kronor som är mindre än en tredjedel av 190 000 kronor som de 18 butikscheferna i detta mål har mutats med, och bara drygt en tjugondel av den summa som åklagaren hävdar att Vin-Trädgårdh totalt betalat i mutor.

Rättegången som behövdes för att bättra på Systembolagets rykte har på så vis blivit till en fars. Det får bli till att sälla sig till de svenska karavanerna, mot Tyskland.

Historien återupprepas

Situationen i Iran är akut. I tidigare inlägg har jag kommenterat Iran (här och här), och det som nu sker är inte långt bort från nazisternas krigshärjade Europa. Ett totalitärt styre, där högsta ledningen vill föra krig mot judarna, motverka marknadsekonomi, med våld slå ner politiskt och religiöst motstånd, och nu förbjuda "icke-revolutionär kultur" enligt text-tv på TV4.

Iran är på väg att bli Mellanösterns och Europas värsta fiende. Lyckas Iran skaffa atomvapen kan det omöjligt bli tal om annat än en militär intervention. Någon gång måste västvärldens ledare förstå när det inte går att diskutera längre.

Måttet rågat?

RFSL:s nya kampanj är vedervärdig! I morgon släpps 10 000 arrangerade postvykort. På bilden är en kyrka till hälften full av nazister, och längst fram står en pastor som skall föra tankarna till pingstpastorn Åke Green. Vykortet är en reaktion mot att Green friades i Högsta domstolen. Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin tycker att Greens predikan påminner om nazisternas retorik från 30-talet.

Hur verklighetsfrånvända kan människor bli? Har debatten verkligen blivit såpass inskränkt? Jämfört med nationalsocialisternas retorik från 30-talet skulle Greens predikan kunna skrivas in i en barnbok. Green argumenterade helt och hållet utifrån sin tro, vilket skall vara var människas rättighet (läs predikan här). Debatten i Sverige håller på att urarta totalt. När Stockholms moské säljer antisemitisk propaganda där man uppmanar ”var god muslim” att ”döda judiska otrogna” blir det små notiser i tidningarna. När en pingstpastor anser att homosexualitet är en synd blir det ramaskri, rättegång och nu RFSL:s osmakliga kampanj. Hade Green uttryckt sig i samma starka ordalag som finns att tillgå i Stockholms moské; dvs. att ”var god kristen skall döda homosexuella” hade det inte varit något att diskutera. Då hade Green med rätta suttit bakom lås och bom. Så var nu inte fallet och att Green ställdes inför rätta pga. sin tro var något som fick omvärlden att reagera. Såväl Amnesty som brittiska människorättsadvokater bevakade rättegången. Håller RFSL på att bli en extremistisk organisation på yttersta vänsterkanten?

Homosexuella är heller inte någon folkgrupp. Enligt Svenska Akademiens ordbok är folkgrupp en ”sammanfattande benämning på de människor som bor i eller härstammar från samma land eller stat. Ibland men inte alltid är folkgrupp synonymt med nation”. Att umgås med homosexuella är på så vis egentligen ointressant i den meningen. Man tänder på olika människor när man går på krogen, men det är inte några kulturella skillnader i tro, matvanor etc. Beteckningen ”folkgrupp” är således felaktig. Om RFSL ständigt utmanar och agerar extremt när kritik utfärdas, bemöts också kritiken från extrema kretsar. Hatbrotten mot homosexuella ökar i dag, men det beror inte på Greens predikan och det vore löjligt att påstå något liknande. RFSL strävar efter att homosexualitet skall vara något ”normalt”, men då är samtidigt frågan; varför skall man paradera nakna och på alla sätt uppmärksamma att man INTE är som ”alla andra”, liksom ständigt utmana samhället som sådant? Man ber på så vis om en konfrontation, och när den kommer tar man den inte utan agerar naivt och extremt. Det pågår inte någon kamp mellan homosexuella och heterosexuella, men risken är överhängande att det blir så om man inte kan agera i det samhälle man vill bli accepterat av.

Opartiskhet inom media

Captus har en intressant intervju med Dmitri Vasserman som driver hemsidan TT-kritik.

TT (Tidningarnas Telegrambyrå) är den mest inflytelserika nyhetsbyrån på den svenska marknaden och uppenbarligen inte objektiv i sin bevakning rörande Mellanöstern och USA. Som exempel på hur TT förvanskar fakta och förvanskar attacker på judar i Israel, nämner Dmitri;

"I oktober 2005 med några dagars mellanrum hände två incidenter: i det första sköt israelisk arme tre människor som kröp i mörkret mot den internationella gränsen mellan Gaza och Israel och inte reagerade på kommandon att stanna; i den andra incidenten sköt en palestinsk terrorist tre unga människor som stod på en busshållplats och svårtskadade några andra. I de båda fallen var dödsoffren mellan 15 och 20. TT-telegrammen om den första incidenten hette " Israeler sköt ihjäl tonårspojkar" och om den andra " Israel fryser samtal med palestinier" (reaktion) och " Palestinska olivlundar brändes" (ihopklumpning)."

Förvånande och chockerande läsning. Att den nyhetsbyrå som förser landets media med nyheter inte är objektiva i sin förmedling och sätter egen politisk prägel på rapporteringen är skandalöst och oetiskt. Därför är det bra att Dagens Nyheter brutit med TT. Vi behöver uppenbarligen bryta TT:s dominans på marknaden.

Ett intressant komplement till det som Dmitri framför är den rapport som det amerikanska universitetet UCLA har presenterat, som visar att merparten av amerikansk media lutar åt vänster. Jämför man amerikanska och svenska nyheter skiljer sig innehållet i artiklarna ofta åt. Om amerikansk nyhetsrapportering är vänster, vad är då inte den svenska? Det är kanske dags att börja tala om "Weapons of mass distortion ".

Upp till kamp...

En intressant ledare i Corren behandlar fackens maktställning i Sverige utifrån en nyligen presenterad rapport från Svenskt Näringsliv. Den är intressant eftersom fackens maktställning sällan ifrågasätts pga. de täta skyttegravsfält som omgärdar debatten.

Fackens ställning är beklämmande. Ute på arbetsplatser landet runt är det i stort sett tvång på att man skall vara med i en fackförening och stödja socialdemokraterna. Vi såg bilder på hur fackföreningar tillsammans med polis förde bort utländska arbetare till väntande bussar för att skickas ut ur landet, liksom vad fackets agerande fick för konsekvenser i Jönköping.

Fackliga organisationer fyller ett syfte. Syftet är att företräda medlemmar gentemot arbetsgivare i tvister. Tyvärr använder facket sin makt ofta direkt olämpligt som tvång gentemot företagen. "Gör ni inte som vi säger blir det strejk!" I Storbritannien tvingades man under 70-talet förbjuda fackliga aktioner då facken var nära att förstöra landets ekonomi totalt. På samma vis håller Sverige på att tappa i konkurrensen från övriga Europa. I stället för att rätta sig in i ledet hyr arbetsgivare in utländsk arbetskraft för att slippa undan fackens påtryckningar. För att bevara de fackliga organisationerna måste LO i grunden förändras. I Danmark bröt man med socialdemokraterna för att enbart ägna sig åt att företräda medlemmarnas intressen, inte politiska karriärer. I England försvann fackens dominerande ställning helt. I övriga Europa är fackens ställning också den att facken enbart skall företräda medlemmarnas intressen, och inte vara en politisk och partisk intresseorganisation, och så borde givetvis även fallet vara i Sverige.

Dags att skifta fokus?

Allt fler irakier känner sig nöjda med sin tillvaro. Hela 71 procent trivs mycket eller ganska bra med sina liv, enligt en opinionsundersökning som Oxford Research International har gjort. Sex av tio känner sig säkra i sin tillvaro, liksom 64 procent tror att det kommer bli bättre inom de närmaste året. Kriget i Irak är således inte någon solskenshistoria, men inte såpass mörk som media framställer det heller. Heritage Foundation har kartlagt myterna som omgärdat debatten.

Däremot har missnöjet med USA:s närvaro i landet ökat något, liksom osäkerheten i stort pga. terroristernas härjningar. Signalerna är därför tydliga till Bush och USA. Att avsätta Saddams regim, som bär ansvar för över 1,5 miljoner irakiers död, var rätt, men nu måste USA på allvar låta irakisk militär och polis dominera, och amerikanska hjälpstyrkor bör enbart hålla sig i bakgrunden. Först när terroristerna på allvar förstår (om de nu någonsin gör det) att de inte kan kväsa den nyvunna friheten för Irak genom bombningar mot irakisk civilbefolkning, när USA inte längre kan beskyllas för att styra Irak och hålla dess nya regering i sina ledband, kan fred uppnås.

Det som i dag borde dra till sig USA:s och Europas blickar är Irans hot att förinta Israel och driva judarna ut i havet, liksom den ökande antisemitismen i västvärldens skolor och moskéer (se här och här).

Svenska är inget språk

Inte om vänsterkartellen får bestämma. Och det fick de. I går hade riksdagen omröstning om huruvida svenskan skulle lagstadgas som Sveriges språk eller inte. Socialdemokraterna och vänstern röstade nej, och genom ett "misstag" röstade även Mp ner lagförslaget.

Detta innebär att det svenska språket inte är Sveriges språk enligt våran lagstadga, liksom svenska parlamentariker i EU därmed ej heller har rätt att kräva svensk översättning på dokument och tal som framförs i Bryssel. Därmed är svenskan det enda nationella språk i hela Europa som inte är lagstadgat och skyddat enligt EU-rätt.

Vill vänsterkartellen bara jävlas med folk, eller vad är deras problem?

Tories får ny ledare

David Cameron valdes i går till partiledare för det brittiska "Conservative Party". Hans vision är denna;

"Under my leadership, the Conservative Party will be a voice for change, optimism and hope. We will be positive, constructive and reasonable when holding the Government to account, and we will be thoughtful, open-minded and energetic in developing the ideas and policies we need to meet the long-term challenges Britain faces."

Personligen tycker jag att Cameron är det bästa som hänt Tories på länge och i David kan Blair säkerligen finna en värdig motståndare och förhoppningsvis även en kandidat som kan ta premiärministerposten i nästkommande val.

Läs mera här.

"Bush är en folkmördare"

Nobelpristagaren Harold Pinter riktade i natt en attack mot USA och Storbritannien i sitt tal, att USA och Storbritanniens närvaro i Irak är "statsterrorism", Bush är "folkmördare" och att människovärdet håller på att urholkas. Pinter hyllas också föga förvånande av vänstertoken Ali Esbati.

Storbritannien och USA chockerades knappast av Pinters tal som Expressen påstår. Pinter är känd för att vara en av de mest hårdföra diktaturkramarna på vänsterkanten (läs här, här, här och här). Harold Pinter har förnekat folkmorden i Jugoslavien, försvarat Milosevich, och hyllat socialistiska diktaturer, liksom tagit Iraks f.d. diktator Saddam Hussein i försvar. Är det då konstigt att han anser att det var fel av Bush att störta Saddam?

Det är därför heller inte värst vidare märkvärdigt att han inte attackerar de terrorister som spränger oskyldiga barn och vuxna, oavsett kön eller ålder, i luften utan anklagar Bush för att ligga bakom. Nobelpriset tycks ha blivit kommunisternas finaste medalj.

Är Sverige demokratiskt?

Det finns skäl till att ifrågasätta detta. Sedan Göran Persson tillträde som statsminister för nio år sedan efter att socialdemokraterna åter fick regeringsmakten, har alltmera makt samlats kring Persson. Något som tydligt visades i samband med Tsunamin. Statsråd eller enskilda politiker inom regeringen vågade inte agera på enskild hand, utan väntade på "ledaren". Enligt grundlagen skall också Sveriges statschef, våran konung, meddelas. Något som Persson ansåg vara "onödigt". Konungen fick på egen hand informera sig kring vad som skedde.

På samma vis bryter socialdemokratin gentemot våran grundlag när det gäller tillsättningen av tjänstemän på toppnivå. 500 av våra högsta ämbeten i landet går inte att söka. Här behövs onekligen en grundlagsförändring, eftersom det enbart är regeringen som kan tillsätta personer här, men regeringen skall rekrytera personal utifrån ”sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”. I många fall har detta inte efterlevts. Enligt Sydsvenskan är det Göran Persson som styr även utnämningarna, en bild som bekräftas av journalisten Olle Svenning som skrivit boken Göran Persson och hans värld. Den exakta ordalydelsen är; "Han [Göran Persson] är som besatt av utnämningar".

Den grundlagstext som lyder att rekrytering skall ske utifrån sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, har Göran Persson uppenbarligen tolkat som att man skall ha en socialdemokratisk partibok som bibel. På så vis bör man kraftfullt ifrågasätta regeringens regeringsduglighet efter demokratiska spelregler och grundlagens kontext.

Filosofisk diskussion

Är marknadsekonomi det samma som absolut frihet? Från liberala håll, framför allt från nyliberaler och libertarianer, framhålls marknadsekonomi och kapitalism som den enda vägen till välstånd och frihet. Ligger det någon sanning i detta?

Onekligen gör det så, men det ligger även en mörkare underton i detta tänkande. Marknadsekonomi och kapitalism skapar välstånd och ekonomisk frihet i den bemärkelsen att var krona är en röst, dvs. att man med sin inkomst kan välja en produkt som passar sin ekonomi och livssituation bäst. Välstånd skapas när människor själva får göra sina val; vart man skall arbeta, vilken utbildning man skall ha, vart man skall bosätta sig etc.
I en socialistisk planekonomi finns ingen tillstymmelse till sådan frihet. Staten bestämmer vem som skall gifta sig med vem, hur barnen skall uppfostras, vart man skall bo samt vilken inkomst man skall ha. I planekonomier som finns och har funnits i socialistiska länder som Sovjet, Nazityskland, Kuba och Nordkorea, fungerar systemet som sådant att politiker bestämmer vad och hur mycket som skall produceras, ungefär som det fungerar inom svensk vård i dag. Man hamnar helt och hållet i politikernas våld, och utsätts för politiska pekpinnar.

Marknadsekonomin är således fri och skapar välstånd, men problemet är att marknadsekonomi och kapitalism inte automatiskt leder till politisk frihet. Kina har i dag infört marknadsekonomiska reformer, utan att det socialistiska förtrycket har minskat. I Pinochets Chile infördes också marknadsekonomiska reformer, men frihet för folket innebar det inte. Diktaturen bestod.

Kan då planekonomi samexistera med borgerliga grundläggande principer kring demokrati och mänskliga fri- och rättigheter? Svaret på denna fråga är nej. Med politisk frihet kommer krav på att staten skall minska sitt förtryck även på det ekonomiska området. Det är därför som föräldrar i Sverige själva vill bestämma över sin familjs ekonomi, sina barns skolgång och utveckling samt själva kunna avgöra beslut i livets alla skeden utan politisk styrning och kontroll.
Marknadsekonomi är den ekonomi som kan existera hand i hand med politisk frihet, medan planekonomin enbart kan existera i diktaturer.

Marknadsekonomiska reformer är på så vis att föredra framför politiska detaljregleringar. Ekonomiskt förtryck leder till politiskt förtryck, medan politisk frihet leder till ekonomisk frihet.