onsdag, november 09, 2005

Frige Åke Green!

Efter att ha lyssnat på rättegångens första del står det klart att Åke Green står inför rätta pga. sin tro, inte för att ha hotat homosexuella. Svenskt rättsväsende skall inte tycka; den skall dömma, utan tvivel, efter rättslig grund.

Det som Åke Green har sagt i sin predikan är att han ser den homosexuella "livsstilen" som en "cancersvulst på samhällskroppen". Om man inte delar Åke Greens syn, är det skäl nog att ge honom fängelse? Green har inte begått något brott. Om detta är skäl nog att sätta en präst i fängelse, skulle socialister och radikalfeminister få problem, med tanke på att många av dem i skarpa ordalag mordhotat borgerliga. Jag har själv råkat ut för detta, när de röda skalderat; "Vänta bara tills dess revolutionen kommer!" och "Du skall ha nackskott!"

Hade Green varit lika hård i sin predikan hade det varit straffbart. Det som nu pågår i HD är inget annat än en politisk manifestation, speciellt med tanke på att Riksåklagaren yrkar på ett års fängelsestraff. Blir Green dömd, ryker yttrandefriheten. Det är vår demokratiska rättighet att få säga och tycka vad vi vill. Det är först när hoten övergår till att vilja människor illa eller att uppvigla människor till att göra människor illa som vi kan börja prata om hets och hot mot en enskild individ eller grupp.

Prästernas motstånd till det som just nu pågår inom kyrkan ökar, och det med rätta. Eva Hamberg säger att;

"Jag kan helt enkelt inte se att jag har auktoritet från Gud att väsigna homosexuella. Både i Gamla testamentet och Nya testamentet fördöms homosexuella relationer och det är det som får vara mitt rättesnöre. Man kan bara försöka tolka Guds vilja från Bibeln, inte rösta om den."
Kristendomen växer i Sverige och de ökade konfrontationerna mellan den traditionella kyrkan och den kristna vänstern växer lika fullt. För 20 år sedan var kristendomen i stort död inom det kulturella livet och politiken. I dag är det bara vänsterpartiets och miljöpartiets ledande frontfigurer som inte kallar sig för kristna. Inom populärkulturen gör flertalet kända ansikten en poäng av sin kristna tro, liksom en tredjedel av Svenska Akademiens ledamöter är katoliker. Svenska Dagbladet och Aftonbladet genomsyras också av kristna ideal, och framför allt den sistnämnda då den politiska chefredaktören Helle Klein är kristen och kulturchefen Håkan Jaensson katolik.

Men det är inom vänsterpolitiken som den kristna vänstern fått stort genomslag, vilket inte ens överträffas av den kristna högern i USA. Göran Persson, Pär Nuder och Mats Svegfors gör samtliga anspråk på att hämta legitimitet från Gud. Socialdemokraternas största interna nätverk är sedan en tid tillbaka den kristna Broderskapsrörelsen, liksom nordens största, och tillika socialdemokratiska tidning, Aftonbladet tillhör den kristna vänsterns oppinionsbildare. På så vis har kyrkan blivit vänster och sedan länge upphört att vara en folkkyrka, speciellt sedan ärkebiskopen K G Hammar uttalat sig i favör för högskattesamhället, fört kyrkan i en Israelfientlig riktning, och nu senast drivit på för en politisering av kyrkan genom att välsigna homosexuella.

Det vi ser i HD i dag är ingenting annat än den politiska och kristna vänsterns strypgrepp på den traditionella kyrkan. Fälls Åke Green kommer vi förhoppningsvis att få se en splittring mellan folkliga representanter och socialdemokraternas knähundar. Frias han kan vi hoppas på att demokratiska rättigheter fortsätter att gälla och att den kristna vänsterns inflytande kvävs.

6 kommentarer:

Tor Billgren sa...

"Den homosexeulla livsstilen"?

Vad är det?

Christian Swedberg sa...

Jag tror att Åke Green med detta syftade på den likakönade samlevnadsformen.

Tommy Funebo sa...

Tråkigt att Åke Green inte orkade stå fast vid de väldiga utfallen han gjorde i sin predikan. Han känns lite grann som en Jesus som tog tillbaka efter att ha gisslats av Pilatus.

Men trots allt har han fungerat som en bromskloss i rödskäggens nedbrytningsprocess av yttrande- och åsiktsfriheterna i det här landet.

Christian Swedberg sa...

Personligen tyckte jag att Green stog på sig rätt bra. Jag läste igenom hans predikan, och även om jag inte håller med honom i allt, så var det inte någonting som fick mig att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. I rätten förklarade han sakligt sin tro och sina värderingar.

Det hade varit en annan sak om han hade försökt uppvigla folk till att begå våldsbrott mot homosexuella, men så gjordes inte. Eftersom jag inte ser homosexuella som en egen folkgrupp, så ter sig hela rättssaken i mina ögon som aningen löjlig. Man kan inte begära att alla människor skall tycka likadant. I det här fallet kan människor som känt sig illa berörda möjligtvis stämma Green för ärekränkning eller förtal, men ej dömma honom för "hets mot folkgrupp".

Tor Billgren sa...

Att sätta naturkatastrofer i samband med med homosexualitet ligger mycket nära uppvigling, tycker jag. Märkligt att åklagaren inte såg det.

Åklagaren missade även andra självklara frågor, till exempel "På vilket sätt är männens i Sodom beteende representativt för homosexualitet?".

Jag förstår fortfarande inte vad som avses med uttrycket "homosexuell livsstil". Du tolkade det som en samlevnadsform? Jaha, men de homosexuella som inte lever i en relation då? Faller de utanför den homosexuella livsstilen?

Christian Swedberg sa...

Åklagaren tog upp det Åke Green sagt ang. naturkatastrofer, men Green förklarade att han inte syftade på att det var homosexualitet i sig som var grunden till naturkatastrofer utan det som Green tolkade var all form av synd. Oavsett vad Green syftat på, så är rättegången obehaglig ur demokratisk synpunkt, vilket visat sig i debattsofforna i SVT. Man skall inte få säga vad som helst från en predikstol. Vad blir nästa steg? Att inskränka debatten i riksdagen?

Hade Green sagt i rätten att han anser att Sverige drabbas av naturkatastrofer pga. homosexualitet, så är det inte i sak heller uppvigling. Man måste dra en skarp gräns mellan åsikter som man kan tycka vara felaktiga, och åsikter som uppmanar folk at skada människor. Med andra ord, så finns det en klar gräns mellan människor som Green, och dem som har löpt amok på Avenyn och i Paris förorter. Det man riskerar är att göra Green till martyr.

Sodom är enligt judisk och kristen tro omfamnar all form av synd. Sodomit däremot är en beteckning för "homosexuell man". Det är en fråga om värdering och tro. Green anser att det är en synd, och det skall givetvis stå honom fritt att tänka så. Hela problematiken grundar sig i att homosexuella betecknas som folkgrupp, varför hela debatten blir sneddriven. En sexuell läggning är inte kulturellt betingad eller någonting som enbart existerar inom vissa givna gränsområden.

Jag tolkade Greens syftande på "livsstil" hur man lever i relationer, som homo-, hetero- eller bisexuell. Inte om man lever i en relation för tillfället eller ej, utan hur man lever ut "sig själv" inom nära relationer med människor av eget eller motsatt kön.