Leila Freivlads gick på bio och Göran Persson fortsatte fira jul på Harpsund. Samtidigt miste hundratals svenska jullovsfirande skolbarn livet i Thailand. Enligt TV4 kommer hård kritik riktas mot regeringens agerande i katastrofkommissionens slutrapport (se här och här).
Persson vidtog inga som helst åtgärder efter det inträffade i Asien, trots att han tidigt fick information om att det hade hänt något i Asien och själv följde nyheterna på TV. Ett par telefonsamtal fördes också med statssekreteraren Lars Danielsson, och därefter med pressekreteraren Anna Helsen, då om biståndsministern Carin Jämtins TV-framträdanden. Senare på dagen förde han ytterligare något samtal med Danielsson, men såg inte mer på nyheterna.
Först 30 timmar senare stövlade Persson in på arbetsplatsen Rosenbad. Då skyllde han från sig att UD hade schabblat med fax från Thailand, trots att nyhetsredaktioner världen över hade rapporterat om händelsen dygnet runt. Svenska folket visste på så vis mer än vad regeringen tycktes veta.
Problemet ligger i att Persson har samlat all makt kring sin egen person. Ingen reagerade självständigt, utan alla väntade på "ledaren". Det var Persson själv som tog över när han kom till Rosenbad. Freivalds skickades till Thailand och reste i första klass samt bodde på lyxhotell, på svenska skattebetalarnas bekostnad, för att resa runt och försöka mildra svenskarnas kritik gentemot regeringen Persson.
Redan under den borgerliga regeringen, då Bildt var statsminister, ville man bilda en katastrofinstans i statsrådsberedningen efter Estoniakatastrofen. Problemet med socialdemokraterna och Persson är att de inte delar makt varför en sådan instans ej har bildats. Det behövs en konstitutionell förändring för att i grunden motverka politiskt maktmissbruk. Det enda botemedlet i dag tycks vara ett regeringsskifte.
fredag, november 25, 2005
Särbehandling är ingen lösning
En politisk majoritet inom diskrimineringskommittén kommer inom kort att föreslå positiv särbehandling på grund av etnisk tillhörighet. I dag fungerar det som så, att om en man eller kvinna med likvärdiga meriter söker ett arbete kan arbetsgivaren anställa person av kön som är underrepresenterat. Denna lagstiftning var tänkt att ta bort könsdiskrimineringen, dvs. att människor blir nekade arbete pga. av sitt kön, mot att man skall anställa baserat på könstillhörighet och inte meriter. På samma vis skall man nu lagligen få anställa människor baserat på etnisitet.
Så ser den socialistiska logiken ut. I stället för att slå fast att det enbart är meriter som skall gälla, ser man till att förtryck består, men med andra förtecken vilket enbart ökar motsättningar. Problemet är mångbottnat.
Hemspråksundervisningen är ett problem. När människor invandrar till Sverige hamnar man enligt rådande migrationspolitik i områden där det redan bor stora grupper tillhörande sin egen etnisitet. Barn växer upp där man hör sitt eget språk i hemmet och ute i samhället, utan att komma i kontakt med svenskan. I skolan borde man därför se det som sin uppgift att lära ut svenska och om hur det svenska samhället fungerar. Att enbart fokusera på det ursprungliga hemlandet skapar ett utanförskap. För att fungera i det nya hemlandet måste man förstå det svenska språket, svensk kultur och svenska traditioner.
Det andra stora problemet är att vi inte kan jämföra undervisning. I dag är t.ex. en tredjedel av alla läkare i Sverige av utländsk härkomst, främst från Polen och Baltikum. Detta eftersom deras utbildningar är snarlika de svenska. Det är slöseri att läkare från Iran eller Irak kör taxi eller gör kebab när vi uppenbarligen har ett behov av läkare i landet. Skulle vi kunna jämföra utbildningar och eventuellt bygga på det som saknas genom svensk högskola så skulle problemen bli lätthanterliga. Detta sker inte. Utanförskap inom etniska grupper i Sverige skapas redan från början genom felaktigheter i systemet. En lag om positiv diskriminering baserat på etnisk tillhörighet kommer inte att hjälpa de invandrade familjer som redan bor i Sverige, utan snarare öka rekryteringen av högutbildade personer inom Europa. Särbehandling är därför inte lösningen.
Så ser den socialistiska logiken ut. I stället för att slå fast att det enbart är meriter som skall gälla, ser man till att förtryck består, men med andra förtecken vilket enbart ökar motsättningar. Problemet är mångbottnat.
Hemspråksundervisningen är ett problem. När människor invandrar till Sverige hamnar man enligt rådande migrationspolitik i områden där det redan bor stora grupper tillhörande sin egen etnisitet. Barn växer upp där man hör sitt eget språk i hemmet och ute i samhället, utan att komma i kontakt med svenskan. I skolan borde man därför se det som sin uppgift att lära ut svenska och om hur det svenska samhället fungerar. Att enbart fokusera på det ursprungliga hemlandet skapar ett utanförskap. För att fungera i det nya hemlandet måste man förstå det svenska språket, svensk kultur och svenska traditioner.
Det andra stora problemet är att vi inte kan jämföra undervisning. I dag är t.ex. en tredjedel av alla läkare i Sverige av utländsk härkomst, främst från Polen och Baltikum. Detta eftersom deras utbildningar är snarlika de svenska. Det är slöseri att läkare från Iran eller Irak kör taxi eller gör kebab när vi uppenbarligen har ett behov av läkare i landet. Skulle vi kunna jämföra utbildningar och eventuellt bygga på det som saknas genom svensk högskola så skulle problemen bli lätthanterliga. Detta sker inte. Utanförskap inom etniska grupper i Sverige skapas redan från början genom felaktigheter i systemet. En lag om positiv diskriminering baserat på etnisk tillhörighet kommer inte att hjälpa de invandrade familjer som redan bor i Sverige, utan snarare öka rekryteringen av högutbildade personer inom Europa. Särbehandling är därför inte lösningen.
onsdag, november 16, 2005
Condi for president
Det sker inte ofta men i dag hade Aftonbladet en bra artikel rörande en av de mest intressanta utvecklingar som sker i världen i dag, nämligen striden mellan två "järnladies"; Condoleezza Rice och Hillary Clinton.
Min personliga favorit är givetvis Condoleezza Rice. Under sin tid som efterträdare till Colin Powell, som amerikansk utrikesminister, har hon fått mycket gjort. Det gäller inte minst de framgångsrika samtalen med Nordkorea, där hon lyckades få Kina, Sydkorea, Japan och Ryssland att ställa upp med förnödenheter och ekonomiskt bistånd, samtidigt som Nordkorea lovade avveckla sina kärnvapenprogram.
Utvecklingen i Mellanöstern har också gått väl, där hon senast i går bröt ny mark i samtalen mellan Palestina och Israel så att en fredlig lösning nu äntligen tycks vara inom räckhåll. Hon har också gjort sig populär på hemmaplan i USA, där 56 procent av befolkningen tycker att hon är en bra politiker samtidigt som 70 procent vill se en kvinnlig president.
Läs mera om Condoleezza Rice här.
Min personliga favorit är givetvis Condoleezza Rice. Under sin tid som efterträdare till Colin Powell, som amerikansk utrikesminister, har hon fått mycket gjort. Det gäller inte minst de framgångsrika samtalen med Nordkorea, där hon lyckades få Kina, Sydkorea, Japan och Ryssland att ställa upp med förnödenheter och ekonomiskt bistånd, samtidigt som Nordkorea lovade avveckla sina kärnvapenprogram.
Utvecklingen i Mellanöstern har också gått väl, där hon senast i går bröt ny mark i samtalen mellan Palestina och Israel så att en fredlig lösning nu äntligen tycks vara inom räckhåll. Hon har också gjort sig populär på hemmaplan i USA, där 56 procent av befolkningen tycker att hon är en bra politiker samtidigt som 70 procent vill se en kvinnlig president.
Läs mera om Condoleezza Rice här.
USA segrade
USA behåller det yttersta ansvaret över Internet. Detta innebär att yttrande- och informationsfriheten är tryggad i minst fem år till.
FN konferensen WSIS, World summit on the information society, inleddes i Tunis under dagen. Diskussionen har varit hetsig kring hur Internet skall manövreras. DN förvränger dock saken.
FN konferensen WSIS, World summit on the information society, inleddes i Tunis under dagen. Diskussionen har varit hetsig kring hur Internet skall manövreras. DN förvränger dock saken.
"Kampen har stått mellan USA och en rad multinationella it-företag på ena sidan, och EU och en rad utvecklingsländer på den andra."Utvecklingsländerna som nämns "råkar" vara världens värsta i dag existerande diktaturer. Kina och Iran lägger gladeligen vantarna på Internet, så att ländernas medborgare inte kan läsa regimkritiska texter. En utveckling EU alltså står bakom. Som tur är finns det europeiska stater som går emot Bryssel, som tycker att yttrandefriheten är viktig. Därför segrade i dag USA och yttrandefriheten.
måndag, november 14, 2005
Rebellerna
I går kväll visade TV 2 en intressant dokumentärfilm om den mest extrema delen av 60-talets vänstervåg i Sverige; den s.k. Rebellrörelsen. Filmen går i repris i TV 2 torsdag 17 nov kl 16.20 och lördag 19 nov 2005 kl 11.45.
Filmen lyfte fram det som förträngts av vänstern. 1968 organiserade sig vänsteraktivister och gjorde resor till Kina för att studera hur man gjorde där. Mao ansågs ha lösningen på välfärdssamhällets problem. Lösningen var revolution. Trots att man då inte kände till alla de miljoner människor som mördats i de socialistiska systemen, så började Rebellrörelsen bete sig i samma anda på hemmaplan. Man infiltrerade NFL och andra organisationer som var motståndare till Vietnamkriget, liksom man infiltrerade vänsterrörelser i stort. Själva kärnan inom Rebellerna organiserade sig i celler, där ingen kände till vad den andra gjorde. Det var enbart ledaren och dennes närmaste som kände till vilka som var medlemmar. Så började förtrycket och hjärntvätten.
En "idrottsansvarig" utsågs. Denne reste runt för att ha militärövningar med cellerna. Inför revolutionen skulle alla vara redo. Medlemmarnas lägenheter övertogs av ledningen. Deras ägodelar kastades ut. Det räckte med Maos lilla röda. Allt annat var "borgerliga tendenser och avvikelser". De medlemmar som var föräldrar, blev av med sina barn. Det var viktigt att alla skulle följa "rätt lära". Barnen skulle skyddas från föräldrarnas inflytande. Man skulle också göra självkritik varje dag efter marxistiskt mönster, vilket innebar att man skulle kritisera sig själv och egna borgerliga avvikelser. Med detta menades att man skulle erkänna och blotta sina svaga sidor inför sina kamrater. Längtade man efter någon eller något, så fick man erkänna det och utsättas för kritik av övriga medlemmar. Enbart revolutionen skulle stå i fokus.
Sedan började utrensningarna. Bara "äkta" revolutionärer skulle bli kvar. Par uppmanades att speja på, och göra revolution gentemot varandra. Det sågs som något positivt om man lyckades splittra relationer människor emellan. Det visade på den starka tron på revolutionen. Det gick såpass långt att man inte drog sig från att döda medlemmar om de ansågs vara borgerliga, vilket var nära att ske vid ett tillfälle, om inte polis råkat passera precis då en "borgerlig avvikare" skulle avrättas, men det ryktades från andra celler, att det hade hänt ruskiga saker, som den aktivitet som splittrade och tog kål på organisationen.
Det som fick rörelsen att splittras till slut, var det massmöte som arrangerades för att ransaka medlemmar i ledningen som hade anklagats vara borgerliga. Under slag, sparkar och hot tvingades de till avbön. Man sade att de hade "onda ögon" och de fick inte titta på andra medlemmar. Till slut urartade mötet, med att någon skrek; "Den som har onda ögon är Mao!" varpå denne med kniv stack ut ögonen på en Mao-affisch. Därefter tog föräldrar tillbaka sina barn, tumult utbröt och rörelsen gick i graven.
Dokumentären visade på så vis tydligt upp socialismens människofientlighet. Vad som händer när en farlig ideologi tar över människors liv. En uppmaning riktas därför till er som inte såg dokumentären att se den, och för den som vill fördjupa sig i den svenska vänsterns historia rekomenderas varmt Mats Johanssons bok; "De svarta åren - minnen från andra sidan".
Filmen lyfte fram det som förträngts av vänstern. 1968 organiserade sig vänsteraktivister och gjorde resor till Kina för att studera hur man gjorde där. Mao ansågs ha lösningen på välfärdssamhällets problem. Lösningen var revolution. Trots att man då inte kände till alla de miljoner människor som mördats i de socialistiska systemen, så började Rebellrörelsen bete sig i samma anda på hemmaplan. Man infiltrerade NFL och andra organisationer som var motståndare till Vietnamkriget, liksom man infiltrerade vänsterrörelser i stort. Själva kärnan inom Rebellerna organiserade sig i celler, där ingen kände till vad den andra gjorde. Det var enbart ledaren och dennes närmaste som kände till vilka som var medlemmar. Så började förtrycket och hjärntvätten.
En "idrottsansvarig" utsågs. Denne reste runt för att ha militärövningar med cellerna. Inför revolutionen skulle alla vara redo. Medlemmarnas lägenheter övertogs av ledningen. Deras ägodelar kastades ut. Det räckte med Maos lilla röda. Allt annat var "borgerliga tendenser och avvikelser". De medlemmar som var föräldrar, blev av med sina barn. Det var viktigt att alla skulle följa "rätt lära". Barnen skulle skyddas från föräldrarnas inflytande. Man skulle också göra självkritik varje dag efter marxistiskt mönster, vilket innebar att man skulle kritisera sig själv och egna borgerliga avvikelser. Med detta menades att man skulle erkänna och blotta sina svaga sidor inför sina kamrater. Längtade man efter någon eller något, så fick man erkänna det och utsättas för kritik av övriga medlemmar. Enbart revolutionen skulle stå i fokus.
Sedan började utrensningarna. Bara "äkta" revolutionärer skulle bli kvar. Par uppmanades att speja på, och göra revolution gentemot varandra. Det sågs som något positivt om man lyckades splittra relationer människor emellan. Det visade på den starka tron på revolutionen. Det gick såpass långt att man inte drog sig från att döda medlemmar om de ansågs vara borgerliga, vilket var nära att ske vid ett tillfälle, om inte polis råkat passera precis då en "borgerlig avvikare" skulle avrättas, men det ryktades från andra celler, att det hade hänt ruskiga saker, som den aktivitet som splittrade och tog kål på organisationen.
Det som fick rörelsen att splittras till slut, var det massmöte som arrangerades för att ransaka medlemmar i ledningen som hade anklagats vara borgerliga. Under slag, sparkar och hot tvingades de till avbön. Man sade att de hade "onda ögon" och de fick inte titta på andra medlemmar. Till slut urartade mötet, med att någon skrek; "Den som har onda ögon är Mao!" varpå denne med kniv stack ut ögonen på en Mao-affisch. Därefter tog föräldrar tillbaka sina barn, tumult utbröt och rörelsen gick i graven.
Dokumentären visade på så vis tydligt upp socialismens människofientlighet. Vad som händer när en farlig ideologi tar över människors liv. En uppmaning riktas därför till er som inte såg dokumentären att se den, och för den som vill fördjupa sig i den svenska vänsterns historia rekomenderas varmt Mats Johanssons bok; "De svarta åren - minnen från andra sidan".
onsdag, november 09, 2005
Frihetsfest i kväll
I kväll är det exakt 16 år sedan Berlinmuren föll och Europa blev fritt från socialistiskt förtryck när diktaturerna föll. En kväll värd att fira till minne av alla dem som lyckades fly från öst till väst och till dem som avrättades i försöken att fly över muren, liksom att fira miljoner människors frihet.
9 november 1989 markerar på så vis förtryckets slut och det nya Europas födelse. Skall man ge Lenin rätt i något, så är det hans ord; "Det som kommer gå under i kampen, är antingen Sovjetkommunismen eller västkapitalismen".
9 november 1989 markerar på så vis förtryckets slut och det nya Europas födelse. Skall man ge Lenin rätt i något, så är det hans ord; "Det som kommer gå under i kampen, är antingen Sovjetkommunismen eller västkapitalismen".
Frige Åke Green!
Det som Åke Green har sagt i sin predikan är att han ser den homosexuella "livsstilen" som en "cancersvulst på samhällskroppen". Om man inte delar Åke Greens syn, är det skäl nog att ge honom fängelse? Green har inte begått något brott. Om detta är skäl nog att sätta en präst i fängelse, skulle socialister och radikalfeminister få problem, med tanke på att många av dem i skarpa ordalag mordhotat borgerliga. Jag har själv råkat ut för detta, när de röda skalderat; "Vänta bara tills dess revolutionen kommer!" och "Du skall ha nackskott!"
Hade Green varit lika hård i sin predikan hade det varit straffbart. Det som nu pågår i HD är inget annat än en politisk manifestation, speciellt med tanke på att Riksåklagaren yrkar på ett års fängelsestraff. Blir Green dömd, ryker yttrandefriheten. Det är vår demokratiska rättighet att få säga och tycka vad vi vill. Det är först när hoten övergår till att vilja människor illa eller att uppvigla människor till att göra människor illa som vi kan börja prata om hets och hot mot en enskild individ eller grupp.
Prästernas motstånd till det som just nu pågår inom kyrkan ökar, och det med rätta. Eva Hamberg säger att;
"Jag kan helt enkelt inte se att jag har auktoritet från Gud att väsigna homosexuella. Både i Gamla testamentet och Nya testamentet fördöms homosexuella relationer och det är det som får vara mitt rättesnöre. Man kan bara försöka tolka Guds vilja från Bibeln, inte rösta om den."Kristendomen växer i Sverige och de ökade konfrontationerna mellan den traditionella kyrkan och den kristna vänstern växer lika fullt. För 20 år sedan var kristendomen i stort död inom det kulturella livet och politiken. I dag är det bara vänsterpartiets och miljöpartiets ledande frontfigurer som inte kallar sig för kristna. Inom populärkulturen gör flertalet kända ansikten en poäng av sin kristna tro, liksom en tredjedel av Svenska Akademiens ledamöter är katoliker. Svenska Dagbladet och Aftonbladet genomsyras också av kristna ideal, och framför allt den sistnämnda då den politiska chefredaktören Helle Klein är kristen och kulturchefen Håkan Jaensson katolik.
Men det är inom vänsterpolitiken som den kristna vänstern fått stort genomslag, vilket inte ens överträffas av den kristna högern i USA. Göran Persson, Pär Nuder och Mats Svegfors gör samtliga anspråk på att hämta legitimitet från Gud. Socialdemokraternas största interna nätverk är sedan en tid tillbaka den kristna Broderskapsrörelsen, liksom nordens största, och tillika socialdemokratiska tidning, Aftonbladet tillhör den kristna vänsterns oppinionsbildare. På så vis har kyrkan blivit vänster och sedan länge upphört att vara en folkkyrka, speciellt sedan ärkebiskopen K G Hammar uttalat sig i favör för högskattesamhället, fört kyrkan i en Israelfientlig riktning, och nu senast drivit på för en politisering av kyrkan genom att välsigna homosexuella.
Det vi ser i HD i dag är ingenting annat än den politiska och kristna vänsterns strypgrepp på den traditionella kyrkan. Fälls Åke Green kommer vi förhoppningsvis att få se en splittring mellan folkliga representanter och socialdemokraternas knähundar. Frias han kan vi hoppas på att demokratiska rättigheter fortsätter att gälla och att den kristna vänsterns inflytande kvävs.
tisdag, november 08, 2005
Captus
I dag skriver jag för tankesmedjan Captus angående liberalismens och konservatismens förhållande till varandra.
"Debatten liberalism kontra konservatism fortsätter. Christian Swedberg diskuterar relationen de bägge ideologierna emellan och föreslår att liberaler gör gemensam sak med de konservativa, mot socialismen."
Se hela artikeln här.
"Debatten liberalism kontra konservatism fortsätter. Christian Swedberg diskuterar relationen de bägge ideologierna emellan och föreslår att liberaler gör gemensam sak med de konservativa, mot socialismen."
Se hela artikeln här.
Vilken härva...
Nu har rättegångarna mot Systembolaget börjat. Är alla butikschefer inom Systembolaget Socialdemokrater? Ursäkterna börjar kännas igen. Bosse Ringholm, f.d. finansminister, nu idrottsminister och vice statsminister, påstår att han inte hade en aning om vad som pågick i Enskedes fotbollsklubb, när han satt som ordförande. På samma sätt agerar nu butikscheferna involverade i systembolagshärvan.
Sedan har vi kategorin för de mest sorgliga. De påstår att de har fått betalt för personliga tjänster, för att ha försett Stig med hjortron, kött, svamp och bär. En socialdemokrat påstår sig ha trott att pengarna kom in för att stödja hans personvalskampanj.
Kan man vara så blåögd? Tre personer har erkänt. Man har hittat listor med tydliga poängsystem och mutor. Tror verkligen dessa människor att folk tror på deras vansinniga lögner? Att landets största korruptionsskandal skulle ha gått dem obemärkt förbi och enbart ha berört tre personer och en VD?
Bortförklaringarna från högt uppsatta inom statlig regi ter sig alltmera löjeväckande, oavsett om de kommer från Mona Sahlin, Jens Orback, Bosse Ringholm, Systembolagets chefer, eller Apoteket. Ministrar vet givetvis vad de gör (så länge de inte blir ertappade), liksom Systembolagets chefer varit fullt medvetna om vad som skett, precis som Apoteket medvetet fört ur socialdemokraternas partipropaganda från sina butiker.
Partistaten måste avskaffas, politiska utnämningar kontrolleras, samt statliga företag och monopol givas tillbaka till folket. Då kommer vi att få företrädare för Sverige värda namnet, i stället för dessa fån vi tvingas dras med i dag.
Sedan har vi kategorin för de mest sorgliga. De påstår att de har fått betalt för personliga tjänster, för att ha försett Stig med hjortron, kött, svamp och bär. En socialdemokrat påstår sig ha trott att pengarna kom in för att stödja hans personvalskampanj.
Kan man vara så blåögd? Tre personer har erkänt. Man har hittat listor med tydliga poängsystem och mutor. Tror verkligen dessa människor att folk tror på deras vansinniga lögner? Att landets största korruptionsskandal skulle ha gått dem obemärkt förbi och enbart ha berört tre personer och en VD?
Bortförklaringarna från högt uppsatta inom statlig regi ter sig alltmera löjeväckande, oavsett om de kommer från Mona Sahlin, Jens Orback, Bosse Ringholm, Systembolagets chefer, eller Apoteket. Ministrar vet givetvis vad de gör (så länge de inte blir ertappade), liksom Systembolagets chefer varit fullt medvetna om vad som skett, precis som Apoteket medvetet fört ur socialdemokraternas partipropaganda från sina butiker.
Partistaten måste avskaffas, politiska utnämningar kontrolleras, samt statliga företag och monopol givas tillbaka till folket. Då kommer vi att få företrädare för Sverige värda namnet, i stället för dessa fån vi tvingas dras med i dag.
måndag, november 07, 2005
Paris visar Europas öppna sår
Det är ett märkligt debattklimat vi har i Sverige. Så fort förorter brinner kommer hurrarop för "det folkliga upproret” och att vi skall tycka synd om upprorsmakarna; ”de fattigas kamp mot de rika”. Lite bränder, graffiti på väggarna och maskerade ungdomar tycks få hela det svenska etablissemanget att vakna i sin ”tycka-synd-om-iver” och ställa sig på våldsverkarnas sida. Natalia Kazmierska slår huvudet på spiken i sin krönika.
Det ”folkliga upproret” består av unga, fjuniga tonårsgrabbar, av vilka många inte är äldre än 11 år. Frågan man får ställa sig är; vart är kvinnorna? Det rapporteras inte om våldtäkterna, om de kvinnor som tvingats uppsöka vård efter att ha blivit utsatta för våldsdåd, eller tvingats fly ut ur bussar som satts i brand. Om de kvinnor som inte vågar sig ut på kvällarna; som tvingas ta hand om barn och familj, medan söner, fäder och äkta män driver omkring och lemlästar, förstör och plundrar. I dag krävde kravallerna också det första dödsoffret. En man, 61 år gammal.
Det är inte en hel invandrad befolkning som står och kastar gatsten och skjuter skarpt på polis. Det är ett gäng ligister, likt dem som förvandlade Avenyn i Göteborg till ett brinnande inferno. Människor som saknar all respekt för människor och demokrati. Det är invandrarna i Paris förorter som får sin egendom förstörd, som får se sina arbetsplatser gå upp i rök. Allt för att två ungdomar dog när de försökte gömma sig undan polis.
Integrationspolitiken är grundbulten i problematiken. Europa har varit slapphänt i denna fråga. Man har tagit emot en stor andel immigranter för att visa välvilja, men man har byggt upp förorter utan att erbjuda arbetstillfällen. Arbete är den bästa integrationen. Att låta barn gå på skolor och inte lära sig det nya hemlandets språk, utan att undervisning sker på hemspråk förstör integrationsmöjligheterna. Kan man inte prata franska när man är boende i Frankrike, får man heller inget arbete. Får man inget arbete, hamnar man i utanförskap. Hamnar man i utanförskap blir man ett lätt byte för extrema rörelser och våldverkare. Rosengård, förort till Malmö, är ett bevis på samma sak. Ambulans eller brandkår vågar sig inte in utan polisiärt beskydd. Inte ens enskilda polisstyrkor vågar sig in i Rosengård, utan man väntar hellre på förstärkning. Så ser det ut i Europas förorter. Ungdomsgängen dominerar gatubilden, och samhället utanför förorterna har blivit en fiende. Därför attackeras polis i Frankrike. Polisen har blivit en inkräktare i stället för beskyddare. Därmed är det inte rätt att hylla dem som våldför sig på samhället. Börjar man inte ta tag i de grundläggande problemen, utan hellre hyllar förortens tonårsgrabbars våldsaktioner mot samhället, kommer vi snart att se liknande händelser i Sverige. Tyvärr kommer en sådan utveckling bara föra med sig hat. Precis som de boende i Paris förorter motsätter sig våldet, så sätter sig det övriga samhället också till motvärn. Den som kommer att gynnas av utvecklingen i Frankrike om ingenting sker är Le Pen, precis som Sverigedemokraterna gynnats av situationen i Malmö.
Att låta ungdomsgängen dominera gatubilden, lämna förorterna vind för våg och inte våga ställa krav skapar klyftor. Klyftor som kan resultera i att medborgare ställs mot varandra och ger demokratifientliga krafter vind i seglen. Ett sådant samhälle vill vi inte ha, och därför måste hyllningar av våldsmän upphöra omedelbart.
Det ”folkliga upproret” består av unga, fjuniga tonårsgrabbar, av vilka många inte är äldre än 11 år. Frågan man får ställa sig är; vart är kvinnorna? Det rapporteras inte om våldtäkterna, om de kvinnor som tvingats uppsöka vård efter att ha blivit utsatta för våldsdåd, eller tvingats fly ut ur bussar som satts i brand. Om de kvinnor som inte vågar sig ut på kvällarna; som tvingas ta hand om barn och familj, medan söner, fäder och äkta män driver omkring och lemlästar, förstör och plundrar. I dag krävde kravallerna också det första dödsoffret. En man, 61 år gammal.
Det är inte en hel invandrad befolkning som står och kastar gatsten och skjuter skarpt på polis. Det är ett gäng ligister, likt dem som förvandlade Avenyn i Göteborg till ett brinnande inferno. Människor som saknar all respekt för människor och demokrati. Det är invandrarna i Paris förorter som får sin egendom förstörd, som får se sina arbetsplatser gå upp i rök. Allt för att två ungdomar dog när de försökte gömma sig undan polis.
Integrationspolitiken är grundbulten i problematiken. Europa har varit slapphänt i denna fråga. Man har tagit emot en stor andel immigranter för att visa välvilja, men man har byggt upp förorter utan att erbjuda arbetstillfällen. Arbete är den bästa integrationen. Att låta barn gå på skolor och inte lära sig det nya hemlandets språk, utan att undervisning sker på hemspråk förstör integrationsmöjligheterna. Kan man inte prata franska när man är boende i Frankrike, får man heller inget arbete. Får man inget arbete, hamnar man i utanförskap. Hamnar man i utanförskap blir man ett lätt byte för extrema rörelser och våldverkare. Rosengård, förort till Malmö, är ett bevis på samma sak. Ambulans eller brandkår vågar sig inte in utan polisiärt beskydd. Inte ens enskilda polisstyrkor vågar sig in i Rosengård, utan man väntar hellre på förstärkning. Så ser det ut i Europas förorter. Ungdomsgängen dominerar gatubilden, och samhället utanför förorterna har blivit en fiende. Därför attackeras polis i Frankrike. Polisen har blivit en inkräktare i stället för beskyddare. Därmed är det inte rätt att hylla dem som våldför sig på samhället. Börjar man inte ta tag i de grundläggande problemen, utan hellre hyllar förortens tonårsgrabbars våldsaktioner mot samhället, kommer vi snart att se liknande händelser i Sverige. Tyvärr kommer en sådan utveckling bara föra med sig hat. Precis som de boende i Paris förorter motsätter sig våldet, så sätter sig det övriga samhället också till motvärn. Den som kommer att gynnas av utvecklingen i Frankrike om ingenting sker är Le Pen, precis som Sverigedemokraterna gynnats av situationen i Malmö.
Att låta ungdomsgängen dominera gatubilden, lämna förorterna vind för våg och inte våga ställa krav skapar klyftor. Klyftor som kan resultera i att medborgare ställs mot varandra och ger demokratifientliga krafter vind i seglen. Ett sådant samhälle vill vi inte ha, och därför måste hyllningar av våldsmän upphöra omedelbart.
onsdag, november 02, 2005
Kritik mot myndighet
Kajsa Samuelsson från Mark kräver att Djurskyddsmyndigheten läggs ned. Detta sedan myndigheten infiltrerats av djurrättsaktivister. Flera medlemmar inom LRF håller med i hennes kritik och kräver nu att alla de miljoner som Djurskyddsmyndigheten rör sig med överförs till Jordbruksverket där kompetensen finns.
Man anser det vara kränkande att attentatsmän, som attackerat och utfört rena terrordåd mot bönder får en framträdande roll inom myndigheter. Då Djurskyddsmyndigheten anställde en "hönsexpert" från Djurens rätt, var måttet rågat för bönderna i Mark. Ett hån mot alla bönder som lidit svårt sedan man fått sina gårdar och hemman attackerade av aktivister.
Det är ett fullt rimligt krav att ställa från böndernas sida. Extremister och våldsverkare skall inte gynnas av svenska staten. De skall sitta där de hör hemma; bakom lås och bom. Sveriges bönder skall ha samma rättigheter som andra. Man måste få ha sin näring i fred, utan att riskera att få egendom förstörd eller utsättas för mordförsök.
Får inte Djurskyddsmyndigheten stopp på infiltrationen är det därför bra om den läggs ned och Jordbruksverket får ta hand om jordbruksfrågor i stället, där kompetens redan finns.
Man anser det vara kränkande att attentatsmän, som attackerat och utfört rena terrordåd mot bönder får en framträdande roll inom myndigheter. Då Djurskyddsmyndigheten anställde en "hönsexpert" från Djurens rätt, var måttet rågat för bönderna i Mark. Ett hån mot alla bönder som lidit svårt sedan man fått sina gårdar och hemman attackerade av aktivister.
Det är ett fullt rimligt krav att ställa från böndernas sida. Extremister och våldsverkare skall inte gynnas av svenska staten. De skall sitta där de hör hemma; bakom lås och bom. Sveriges bönder skall ha samma rättigheter som andra. Man måste få ha sin näring i fred, utan att riskera att få egendom förstörd eller utsättas för mordförsök.
Får inte Djurskyddsmyndigheten stopp på infiltrationen är det därför bra om den läggs ned och Jordbruksverket får ta hand om jordbruksfrågor i stället, där kompetens redan finns.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
