Under ett besök på Bodaskolan i dag, sade en elev att: "Men hallå, asså du är ju inte höger! Du är ju vänster!" Uttalandet kom när jag beskrev vilka grundvärderingar och moraliska principer jag har i utformandet av den moderata politiken, och uttalandet är intressant.
Under tidiga tonår var jag traktens punkare. Jag avskydde politiker, stat och makt, och närmast min ideologiska bild av verkligheten låg anarkismen och Ebba Grön. Att ta steget från att vara utspökad punkare till att bli moderat kan synas vara långt, men är det verkligen det?
De grundläggande värderingarna jag tog upp, var att statens klåfingrighet över enskild människa och familj skall bekämpas. Att det är hos familj och en människas omgivning tryggheten skall ligga, och inte i statliga bidrag. Att slåss för det unika människovärdet, och låta människan styra över sitt eget liv. Efter att ha återupptäckt min samling av punk CD:s, känns faktiskt Ebba Gröns texter fortfarande som om de träffar rätt. "Staten o kapitalet" är en riktig känga mot socialdemokratin och vänsterblocket, och så även "Mamma pappa barn", "Die Mauer" och "Profit".
Så varför upplevs en konservativ vara vänster? Förmodligen för att rebelliska och upproriska attityder intimt förknippas med blodröda fanor, men förhållandena är radikalt de omvända. De som kastar gatusten på polis, förstör skyltfönster, plundrar butiker och vandaliserar motståndarnas partilokaler är samma sorts folk som intimt försvarar Regeringens politik. Det som vänstern bekämpar, är de enskilda medborgarnas sista spillror av egen frihet. När jag ställde frågan; "Tycker du att det är demokratiskt att med våld föra fram sitt budskap? Att tvinga och förtrycka människor?" Blev svaret givetvis nej. "Så varför skulle jag då vara vänster?"
"Hm.. nej.. varför skulle du vara det?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Interesting website with a lot of resources and detailed explanations.
»
Skicka en kommentar